Anders B. Lindström: Lärarlegitimation – mångrus eller stjärnstatus?

Förslaget om lärarlegitimation (lärleg) togs på Lärarnas Riksförbunds (LR) kongress 1992. Mitt lärarfack / Lärarförbundet (LF), drev också yrkeskampanjer under 90-talet mot en lärarcertifiering.

Under 2000-talet växte kravet på ett lärleg, genom de båda svaga, konkurrerande lärarförbunden LR och LF. Bägge förbunden skulle kopiera ett starkt fackförbund (Läkarförbundet) med stjärnstatus. Alltså ville LF och LR ge sina medlemmar ett lärleg. Detta trollspö skulle återta förlorad yrkesstatus, höja vår självbild och på sikt även vår lön. Hur har det gått?

Jag har som aktiv revisor (20 år) i Växjö lokalavdelning inom LF nära följt lärleg-debatten, argumenten och tonläget. Lärleg blev ett allt starkare mantra inom båda lärarfacken. Det fanns inte i sinnevärlden att man skulle få höra tveksamma fackliga röster. Lärleg skulle absolut höja lärarnas värde.

Legitimationen outsourcas!

Utbildningsminister Jan Björklund biföll till slut kravet på ett lärleg, som skulle lyfta lärarnas och förskollärarnas aktning och ge dem ensamrätt på betygsättning inom skolsektorn. I oktober 2010 lämnades lärleg-propositionen till riksdagen och i mars 2011 kom riksdagsbeslutet om lärleg.

Motiven var: ¤ kvalitetssäkring och utveckling  ¤ professionalism  ¤  ökad måluppfyllelse   ¤ yrkesstatus. Alla dessa välmenande motiv är ganska intetsägande och skulle kunna gälla för alla yrken!

Men varför alla dessa undantag från lärleg? Modelsmålslärare, yrkeslärare, kom-vuxlärare, studie- och yrkeslärare samt fritidspedagoger? Varför platsar inte dessa lärargrupper?

Regeringen gav Skolverket i uppdrag att införa lärleg. Hur skulle nu myndigheten lösa en gigantisk och snabb process med lärleg för över tvåhundratusen lärare och med fler än 10 äldre lärarutbildningssystem?

Jo, man köper denna myndighetsutövning! Outsourca! Proffice, ett privat AB, vann lärleg-anbudet. Den troligaste handläggaren på detta privata bemanningsföretag är en 23-åring, som inte kan Sveriges komplexa lärarutbildningssystem. Handläggaren arbetar dessutom på normtid per lärleg, eftersom avtalet mellan Skolverket och Proffice bygger på y-tusen kr/lärleg.

Jag JO-anmälde Skolverket i januari 2012. Dels för att Skolverket icke förstår lärarlegitimationens komplexitet, dels för att verket privatiserat detta myndighetsutövande, dels för den snabba genomförandet till den 1 juli 2012 och slutligen för att jag troligen kommer att få fel lärleg.

Det verkliga handhavandet av lärleg visar regeringen och myndighetens lärarsyn. Lärare kan man hafsa och slafsa över! Herregud vilken resa jag har gjort under mer än 41-års lärartjänst i verkligheten! JO avskrev ärendet, enär det var juridiskt korrekt. Frågan är alltså politisk och jag betvivlar starkt, trots många lärararpolitiker i riksdagen, att någon kommer att agera i lärleg-frågan. Hundbenet märkt ”lärleg” är kastat!

Vad bygger en legitimation på?

Jag arbetar idag som sjukhuslärare på Centrallasarettet i Växjö. Där kan jag lätt jämföra hur staten behandlar läkar- och sjuksköterskelegitimationerna, d.v.s. med respekt för professionen. Det finns ingen i sinnevärlden som skulle kunna tänka sig, att Socialstyrelsen privatiserade läkarlegitimationerna!

Den 12 juni i år föreslog regeringen att kravet på lärleg flyttas fram till den 1 dec. 2012. Orsaken är naturligtvis att lärleg-entreprenören inte klarade att leverera en sammansatt multiuppgift per express.

Jag sökte lärleg i sep. 2011 och med mina dubbla lärarexamina (mellanstadie -71 och speciallärare 4-9  -81) så utgår jag tyvärr ifrån att Proffice kommer att ge mig fel lärleg någon gång nästa år.

På vilka fem grunder vilar dagens lärleg?

  1. Äger lärarna lärarutbildningarna och deras innehåll? Har lärarna något eget kunskapsmonopol? Nej, de yrkesspecifika lärarkunskaperna och resurserna har till stor del försvunnit från metodikinstitutionerna till akademiernas ämnen. Från seminarium via lärarhögskola till universitet. Nu styr inte verksamma lärare över utbildning och kunskapsinnehåll, utan universitetens ämnesinstitutioner. Dessa mjölkar lärarutbildningarna på pengar. När jag var lärarkandidat 68-71, så hade vi 16-20 lektioner/vecka. Idag är det bara 5-8 timmar/vecka. VART HAR ALLA PENGAR TAGIT VÄGEN?
  2. Har lärarna ett eget forskningsområde som vi styr över? Regeringen och forskningsstiftelserna litar inte på lärarna och därför får vi inte inflytande över de små rännilar som kommer. Merparten av forskningsmedlen har hittills tagits av andra icke läraraktörer.
  3. Styr lärarna mer eller mindre över sitt dagliga arbete 2012 vs 1987? Jag tillhör ett rektorsområde med en ordinär högstadieskola i Växjö med  460 elever. Antalet planer, åtgärdsprogram, checklistor, regler, scheman, rutiner, elevval, skolprofiler, teman, IUP, möten och tre rektorer är fler och mer styrande idag och kräver dessutom en daglig egendokumentation.
  4. Kontrolleras lärarna mer eller mindre av lokala, regionala och centrala myndigheter 2012 vs 1987? Jo, med allt fler centrala prov, skolinspektioner, centrala kursplaner för lärande och bedömning och betygsättning med centrala abstrakta kunskapskrav. Allt centralt  tillsammans med den lokala skolstyrelsen/-nämndens kommunala ”skolprofilmål”. Hela denna kontrollsumma påverkar yrkets frihet och innehåll.
  5. Har lärarna yrkesetiska regler? Ja, frivilligt framtagna av LF och LR. De äger dock ingen direkt  juridisk giltighet.

Räcker detta till för att ge lärarna en lärleg? Knappast. Det blir bara en symbolfråga och den kommer inte att lyfta Sveriges lärarstatus eller ge lärleg någon internationell acceptans.

Vet vi vilka kunskaper och färdigheter som krävs för att utöva läraryrket med framgång? Vad ska lärarnas legitimationssystem bygga på? Ska det vara akademiska poäng, ämnespedagogiska kunskaper, lärargärningen eller är det lärarutbildningen? Vad är läraryrkets verkliga profession eller kärna? Jag har ännu ej träffat någon kollega som tvingats sluta sitt läraryrke p.g.a. för dåliga ämneskunskaper!

Jag menar att lärarnas unika yrkeskompetens inte är en ämnesakademisk, utan en konstnärlig, ämnesdidaktisk och ämnesmetodisk kunskapsgrund d.v.s. undervisningskonst, som är förankrad i en stabil, trygg och uthållig personlighet. God allmänbildning, känslostabilitet, långsiktighet, ledarförmåga bland barn och ungdomar är mina lärarsignum. Undervisningskonsten är navet tillsammans med förmågan att leda en klass. Att kunna föra goda samtal med enskilda elever, elevgrupper och föräldrar. Att via ämnesmetodisk skicklighet och konstnärlig, kreativ egen förmåga, överföra kultur, kunskaper, fostran, framtidsoptimism och drömmar.

Status och respekt är något en lärare måste förtjäna varje lektion, varje samtal, varje möte, varje dag och alla skoldagar. Ett lärleg gör ingen skillnad på lärarnas status och respekt, när 100-tals dagliga skolsituationer spelas upp inför klass eller i en skolkorridor och med nätet två knappar bort. Du bör helst vinna varje gång med din förvärvade lärartalang.

Läraryrket är en unik, mångfacetterad, skapande, kreativ profession med ett både individuellt och ett kollektivt yrkeskunnande.

Det är denna yrkesspecifika lärarkompetens som en ev. lärleg borde bygga på. Det är precis som Ingrid Carlgren säger ” det är inte ämneskunskaperna som gör en lärare till lärare”.

Vad kommer legitimationen att leda till?

Lärleg bygger på en felaktig jämförelse med läkaryrket. Legitimerade lärare ska kunna varnas av en ansvarnämnd och kanske förlora lärleg. Läraren handhar elevgrupper (läkaren handhar enskilda personer), vilket måste göra ansvarsutkrävandet svårare. Går det att utkräva strikt personligt ansvar i en sådan kollektiv verksamhet som skolundervisning?

Jag betvivlar starkt att detta lärleg kommer att öka vår status och vårt värde inom skolsektorn. Lärleg kommer att krångla till den organisatoriska och administrativa bördan, inte minst lokalt. Det har aldrig funnits och kommer ej heller aldrig att finns en skola med 100% rätt behörighet i alla skolämnen och i samtliga undervisningstimmar. En skola får alltid plocka och trixa med minitjänster och strötimmar på marginalen. Kommer 17 %-tjänster bli mer vanliga i framtiden?

Kommer lärleg att ge inlåsningseffekter på skolpersonalen? Behöver inte skolan fler lärare med alternativa erfarenheter, nätverk och kunskaper, som vandrar mellan olika sektorer ( privat, offentlig, 3:e sektorn )? Kommer lärleg att utgöra ett permanent hinder för lämpliga externa kandidater att söka lärartjänster under en senare livsfas än 20-åren? Ja, lärleg blir ett inträdeshinder för lämpliga personer i medelåldern.

Under introduktionsåret för lärarkandidaterna kommer dessutom rektorn att få makt över den enskildes framtida yrkesliv. Denna rättsosäkerhet kommer knappast att locka fler kompetenta till läraryrket.

Blir icke legitimerade lärarvikarier anställningsbara, om de inte får betygssättningsdispens? Tveksamt.

Kommer lärleg att ge lärarna mer autonomi och stjärnstatus eller ska den nuvarande kontrolltrenden över läraryrket fortsätta? Vi lärare äger inte, enligt min verklighet,  innehållet i våra lektioner längre. Politiker och administratörer har tagit över katedern. Vi lärare har blivit kuvade pedagogträlar med dokumentpiskan smällande över huvudet.

Jag känner en stor sorg när jämnåriga manliga lärarkollegor säger att de ångrar sitt livs yrkesval och de aldrig skulle rekommendera  läraryrket till någon. Finns det en mer spännande, utmanande profession som dessutom sätter sin stämpel på framtidens agenda? Kan något annat yrke kitta ett samhälle?

Resultatet av lärleg vet vi om några år men i min drygt 41-åriga skolvärld är det synnerligen oklokt att betala cirka 500 miljoner kronor ( 2008-2018 ), för mångrus i stället verkliga lärar-undervisningstimmar.

(Anders B. Lindström är sjukhuslärare, CLV Växjö)

8 kommentarer till “Anders B. Lindström: Lärarlegitimation – mångrus eller stjärnstatus?

  1. Jag klippte ur stycket som börjar med ”Jag menar att lärarnas unika yrkeskompetens …” samt följande två styckena. De finns nu i en separat fil på mitt skrivbord och kan hamna i ett blogginlägg. Kärnfullt och välformulerat!
    Vad gäller själva sakfrågan (den om leg) skulle man ju verkligen önska att det ginge att m.h.a. ett sådant system kvalitetssäkra skolans undervisning. I nuläget kan en sådan legitimering knappast verkställas fullkomligt rättvist (vi är ju så galet många och sinsemellan ”olika”, precis så som du lyfter fram). Men kanske på sikt?

  2. Fick mitt lärarleg efter ca ett år – helt felaktig givetvis. Jag har fått behörighet för årskurser och ämnen jag aldrig läst…

  3. Tack för ett gediget arbete, en välformulerad sammanställning.

    Själv förvånas jag av att fackföreningarna inte har tagit upp de horribla juridiska förändringarna som skett tidigare. Det hade räckt om man hade återställt vilka som har möjlighet att få arbete som lärare och vilka som är behöriga att söka arbetet som rektor.
    Visst är lärarlegitimationen främst kosmetika. Det ger ett sken av att politiker tar skolan på allvar. I realiteten har några företag tjänat pengar, punkt.

    rektorer: Från 1971 till 1986 var endast behöriga lärare inom verksamheten behöriga att söka rektorstjänst. Efter 1986 krävs att personen har ”förvärvat pedagogisk insikt”.

    lärare: Från 1971 till 1990 krävdes lärarexamen för att få en lärartjänst, endast efter synnerliga skäl kunde obehörig komma i fråga. 1990 års förändring av lagen gjorde det möjligt för arbetsgivare att anställa mycket frikostigt.

    I den proposition som lades för riskdagen inför lagförslaget står på sid 79 ”Den nya regleringen svarar mot de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU…” Den nya regleringen, alltså införandet av lärarlegitimationen, är en följd av medlemskapet i EU.

    Tyvärr går vi inte åt rätt håll. Dagens nyhet om skolan är att nya karriärmöjligheter skall ges för lärare. Björklunds senaste förslag som applåderas av båda lärarfacken. Helt vansinnigt. Ännu fler inom skolan som arbetar mindre tid med eleverna.

    Själv har jag två parallellklasser i samma kurs. Den ena gruppen består av 20 elever, den andra av 32. Otrolig skillnad på hur stor möjlighet eleverna har att lära sig stoffet. Klassen med 32 kommer inte att hinna igenom kursen, fler underkända enbart beroende på antalet elever i gruppen. Behövs ingen karriärtjänst för att inse att mängden elever i grupperna påverkar elevernas resultat.

  4. Jep, precis så. Det är utomordentligt obehagligt att ha fått vara med om att det levande lärarskapet robotiserats. Det s.k. naturvetenskapliga paradigmet med sin mekanisering av kunskapsförlopp, usch.
    Så roligt jag har haft tillsammans med dramapedagoger, gruppdynamiker, konstnärer, musiker en gång i tiden inom lärarutb! Mot bättre vetande! 😉

  5. Följande citat förklarar en viktig del i att läraryrkets status sjunkit. Att en lärare som vill få respekt från mig som förälder har missat mågot väsentligt och det får lärarna behala dyrt för. Hur kan man skriva på följande vis:

    ”det är inte ämneskunskaperna som gör en lärare till lärare”?

    Den självklara kommentaren från mig som förälder med barn i skola är att jag inte skickar mina barn till lärare som inte anser de bör ha – och även har! – mycket goda ämneskunskaper. Jag är fullständigt ointresserad av en ”allmän förmåga” att undervisa (om vad är frågan om inte ämnet behärskas?).

    Som samhällsmedborgare, förälder och engagerad i skolfrågor blir man mycket ledsen gör den nivellerade synen där magiska förmågor ersätter konkreta kunskaper och yrkesskicklighet på alla väsentliga områden.

    Slutligen finns det goda skäl att kritisera Skolverkets handläggning av legitimationerna.
    Men det finns ingen anledning att hävda att ämneskunskaper inte är viktigt för lärare.
    Det är ett säkert sätt att gräva yrkets grav. För mig är det obegripligt att man ids framhävda dessa påståenden i detta sammanhang.

  6. Till Zoran!

    Jag uppfattar inte uttalandet ”det är inte ämneskunskaperna som gör en lärare till lärare” som att vederbörande inte vill att en lärare ska ha goda ämneskunskaper. Istället tolkar jag uttalandet som att det inte räcker med endast ämneskunskaper för att vara lärare.

    En motsatt uppfattning skulle kunna vara att det endast är goda ämneskunskaper som gör en lärare till lärare. Jag vet inte om det är det du åsyftar.

    Dock tycks det som att vi under relativt lång tid tillbaka i utredningar, lärarutbildningsreformer etc. har betonat både ämneskunskaper, ämnesdidaktiska kunskaper och andra kompetenser.

    Sett utifrån ett professionsperspektiv är problemet med alla dessa kompetenser att peka på det unika med lärarkompetensen. Vad är det läraren kan som ingen annan yrkesgrupp kan?

  7. Fantastiskt valformulerad artikel som beror manga av de stora skol- och samhallsfragor just nu i Sverige. Forfattaren borde vara radgivare at regeringen! Jag ar utlandssvensk boende i USA, narmare bestamt i en valmaende narforort till New York. Har kan jag pa nara hall betrakta hur man bygger en bra skola fran grunden: rikligt finansierad, en engagerad lararkar med hog status och sist men inte minst – engagerade foraldrar som medverkar i skolbudgetdiskussioner, beslut om laromedel och aktiviteter pa skolan.

    Som utlandssvensk har man fordelen av att betrakta den svenska skolan fran distans, och det ar en sorglig syn. Man undrar vad det ar som far svenska larare att varje dag ga till en arbetsplats dar man riskerar utsattas for vald eller hot om vald, inte har nagra professionella rattigheter trots akademisk examen och en skolledning som inte foretrader sin personal. Som om det inte vore nog med det sa ar man dessutom ofrivilligt med i en cirkus kallad ”Lararlegitimation”, dar lararkaren och yrkesstatusen forlojligas ytterligare. Jag tror det vore bra med en storre nationell diskussion i Sverige dar man inte ser skolan som en fristaende del fran samhallet och familjerna, utan som en otroligt viktig del i en demokrati med vasterlandska grunlaggande varderingar. Lararna spelar en nyckelroll for Sveriges framtid. De fortjanar battre an sa har. Finland ses som en forbild inom skolan aven ”over here”, och det med ratta. Det ar pa tiden att Sverige tar efter vad som gjort Finlands skola till en av varldens basta! En av faktorerna ar hog lararstatus, och detta utan faniga legitimationer!

  8. En sen kommentar till en i stort riktig och välformulerad artikel:

    Du skriver att läraryrket handlar om att arbeta med kollektiv i motsats till läkaryrket där man arbetar med individer. Detta är väl inte riktigt när det mesta av utvecklingsarbete inom skolan och särskilt inom vuxenutbildningen handlar om individanpassning. I och för sig har inte detta faktum med lärarlegitimationen att göra men jämförelsen med läkaryrket är kanske inte helt fel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter