Carl Lindberg: Vad gör lärarutbildningen för att främja hållbar utveckling?

Den nya lärarutbildningen kommer att bli den till studerandeantalet största högskoleutbildningen och den kommer att påverka den svenska skolan för lång tid framöver. Mot den bakgrunden är det angeläget att ställa frågan om den nya lärarutbildningen förbereder de blivande lärarna så att de kan främja en hållbar utveckling i världen, skriver Carl Lindberg. (red)

”Lärarutbildning och lärarfortbildning bör få en avgörande roll när det gäller att utveckla ett förhållningssätt till utbildning för hållbar utveckling och bedöma hur den går att förverkliga i skolor och högre utbildningsinstitutioner ” var en av slutsatserna från rådsmötet när EUs utbildningsministrar möttes den 18 november 2010 i Bryssel. Och de tillade: ”… så kommer lärare att möta en mångfald av särskilda pedagogiska utmaningar, när de ska undervisa något så ämnesövergripande som utbildning för hållbar utveckling och kommer därför att behöva ändamålsenlig utbildning.”

Hur väl känd bland svenska lärarutbildare är de 27 EU- ministrarnas uppfattning om lärarutbildningens ansvar för att främja ett lärande för hållbar utveckling?

I Sverige borde förståelsen för utbildningsministrarnas uppfattning vara särskilt stor eftersom Sverige är det enda land inom EU där högskolans alla lärare har att följa en högskolelag, som säger (1 kap.5 §) att högskolorna ”i sin verksamhet skall främja en hållbar utveckling, som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social rättvisa och välfärd.”  Lagen har på de flesta lärosätena konkretiserats i en policy.

EU-ministrarna nämner även, att det nu pågående FN-årtiondet för utbildning för hållbar utveckling (2005-2014) syftar till att integrera hållbar utveckling i alla aspekter av utbildning. De hänvisar till Bonndeklarationen från UNESCOs världskonferens år 2009 om Education for Sustainable Development (ESD) där sådan utbildning betraktas som en investering i framtiden och i vissa fall som en livräddande åtgärd.

Det är inte bara från FN, UNESCO och EU som starka rekommendationer till våra lärarutbildningar kommer för att främja utbildning för hållbar utveckling.  Även FNs regionala organisation för Europa och Nordamerika, UNECE, med 55 medlemsstater – har antagit en strategi för ESD. Där konstateras att ”varje land är ansvarigt för att genomföra denna strategi” och att ”det kommer att krävas starkt politiskt stöd på alla förvaltningsnivåer, för att integrera aspekten hållbar utveckling inom all utbildning”.

Nordiska Ministerrådets strategi ”Hållbar utveckling – En ny kurs för Norden” innehåller också långtgående uppmaningar till de nordiska medlemsstaterna ”att främja utbildning, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte av relevans för hållbar utveckling … samt gå i spetsen för genomförandet av FN s årtionde för utbildning för hållbar utveckling.”

De finns alltså stora och berättigade förväntningar på Sverige från många av de tyngsta internationella organisationerna att vi ska främja ESD. Och inom det internationella samarbetet för ESD har Sverige en respekterad ställning. Senast visade det sig vid UNESCO´ s generalkonferens i höstas, där Sverige med stöd av Japan och Tyskland tog ett initiativ, som fick fullständig uppslutning, och som innebär att UNESCO får rollen att främja ESD även efter FN-årtiondets slut. Högskolelagens formulering är med säkerhet unik i världen, liksom den svenska forskarskolan GRESD, med nära 20 doktorander inom området utbildning och hållbar utveckling. SWEDESD, vårt institut på Gotland knutet till högskolan där, med uppgift att främja ESD inom vårt utbildningsbistånd, är också internationellt unikt.

Hur kan svensk lärarutbildning svara upp mot de internationella förväntningarna? Har det blivit som befarades av Svenska Unescorådets dåvarande ordförande Görel Thurdin när hon i ett remissvar till utredningen om den nya lärarutbildningen skrev: ”Återigen konstaterar vi att en viktig utredning som gäller utbildningsområdet saknar seriös diskussion och förslag om utbildning för hållbar utveckling.  Hur kan en utredning om framtidens lärarutbildning sakna insiktsfulla resonemang kring utbildning för hållbar utveckling?  Det finns publicerad svensk och internationell forskning om lärande för hållbar utveckling i olika delar av utbildningssystemet. Vidare är lärarutbildningsutredningens betoning av ämneskunskaper och naturvetenskapliga kunskaper inte tillräcklig för att hantera komplexa frågeställningar och problem från elevernas verklighet, globala utmaningar och samhällsutvecklingen.”

I den UNECE-strategi som Sverige ställt sig bakom uppmanas regeringarna ” att överväga att använda sina budgetar och ekonomiska incitament för att finansiera ESD för alla utbildningsformer”. Har detta någonsin skett i Sverige?  Däremot har regeringen nyligen anslagit 24 miljoner kronor för att bidra till att skolväsendet genomsyras av entreprenörskap.

Den nya lärarutbildningen är nu på väg att införas. Den kommer att bli den till studerandeantalet största högskoleutbildningen och för den svenska samhällsutvecklingen de kommande decennierna viktigaste utbildningen. Mot bakgrund av de oerhörda utmaningar mänskligheten och därmed även vårt eget land kommer att möta, är det angeläget att ställa frågan om den nya lärarutbildningen verkligen fått de bästa förutsättningarna att förbereda de blivande lärarna  att ta del i arbetet för att främja en hållbar utveckling i världen.

Carl Lindberg FD h.c. Medlem (2004-2011) av UNESCO´s High- Level Panel on the UN Decade for ESD

24 Comments on “Carl Lindberg: Vad gör lärarutbildningen för att främja hållbar utveckling?

  1. En fråga: “Vad menas med hållbar utveckling? Är det att hindra utsläpp av koldioxid? just nu drabbas Europa av ekonomiska problem och många länder tvingas omdefiniera hållbar utveckling till ekonomisk hållbar utveckling och gå ifrån koldioxidhysterin.

    Så: Vad är hållbar utveckling? Det är inte samma begrepp här i Sverige som i många andra länder.

  2. Jag ber en bön till vår Herre, att lärarna aldrig kommer att känna till kap.5 i högskolelagen om hållbar utveckling, ty den är en politisk dogm som förgör allt vad vetenskap heter.
    Lärarutbildningen betoning av ämneskunskaper är FULLT tillräcklig utan “experter” (politiker) ska pådyvla de blivande lärarna sin smörja.

  3. Av Carl Lindbergs artikel framgår med önskvärd tydlighet, att politiker borde hålla sig borta från skolans värld. Med hållbar utveckling avses uppenbarligen allt, som visar sig vara lönsamt mätt i kronor och ören. Skolan har därmed förvandlats till en viktig del av det postindustriella samhället i vilken det skall löna sig att investera. Elevernas värde är m.a.o. avhängigt, hur lönsamma de är på sikt. Den personliga utvecklingen är viktig enbart i de fall, som den gynnar lönsamheten och kapitalet. Frågan är väl om inte detta är så långt från själva bildningsidealet, som man överhuvud kan komma. Skall då detta verkligen motsvara framtidsbilden av det svenska välfärdssamhället Jan Björklund? Härmed anhålles vördsamt om ett klarläggande, om nu något dylikt går att uppbringa i det moderatstyrda Sverige av idag!

  4. Som svar på din fråga Göran, så skulle man kunna påstå att vår skola förvandlats till ett slags statligt projekt, där det gäller att investera x antal kronor för att kunna omsätta insatsen i en försvarbar vinst efter x antal år. Det handlar med andra ord om, att utbilda elever till lönsamma samhällsmedborgare, vilket kan ses som ytterligare ett belägg för att politiker borde hålla sig borta från kulturlivets område, där ju skolan spelar en huvudroll. Instämmer därför helt i Marias bedömning. Om inte politiker kan eller vill ta hänsyn till varken lärare eller skolforskare, när det gäller det pågående och fortsatta reformarbetet på skolans område, bör man hellre avstå helt från alla indoktrineringsförsök. Lärarkandidater är kompetenta nog att bilda sig en egen uppfattning i frågor, som rör hållbar och icke hållbar utveckling. Att försöka pådyvla någon sin ohållbara uppfattning utan hållbara argument är knappas hållbart i längden. Det håller inte!

  5. Vi blir fler och fler som går samman för att ställa om våra liv utifrån att vi inte tror på att dagens utveckling är hållbar. Vi tar vårt personliga ansvar för att ställa om till en tillvaro där vi ökar det mänskliga välbefinnande och rättar munnen efter den matsäck som vår planet erbjuder oss. Vi uppmanar kommentatörer, lärarutbildare och alla andra att tillsammans med sina medmänniskor diskutera om dagens utveckling verkar hållbar och gratulerar er om ni väljer att axla ansvaret för att bidra till att för öka våra barns framtidsutsikter.
    Grattis Carl!

  6. Tack Carl för en mycket viktig artikel. Men det är med förvåning som jag läser vissa kommentarer
    Hållbar utveckling handlar ju om allt från miljö till ekonomi. Fattigdom och ohälsa är exempel på när den hållbara utvecklingen inte fungerar. Att hitta balansen med en miljö ( natur och klimat ) och ett framgångsrikt näringsliv är den största utmaningen. Jag har förmånen att bo i två sk biosfärområden. Kristianstad vattenrike och Blekinge Arkipelag. Områden utsedda av Unesco för att främja utveckling av såväl miljö som entreprenörskap.Det är fantastiskt att på ena sidan av Helgeå i Kristianstad se lyftkranar och på den andra ett naturreservat med sällsynta fåglar och fauna. Vi måste förbereda oss för framtida klimatförändringar och lära mer om hållbara ekonomiska lösningar för människor som bor i U-länder. En framtida lärarutbildning måste självklart innehålla många olika utbildningsinriktningar beroende på stadium men det övergripande målet måste vara högskolelagen 5 paragrafen. Att via forskning lära våra studerande till ett kritiskt och analyserande ställningstagande för världens framtid.

  7. En intressant artikel och intressanta kommentarer. Begreppet “hållbar utveckling” har alltsedan Brundlandtkommissionen 1987 blivit föremål för diskuussioner såväl inom politik som inom utbildning, Denna diskussion brukar även inbegripa hur begreppet ska definieras, t.ex. i ett brett perspektiv som ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle – eller snävare varianter.

    Vad gäller skola och lärarutbildning har det genom de senaste reformerna skett vissa förändringar, t.ex. fick begrepet en egen plats i den “gamla” lärarutbildningens AUO, medan begreppet har försvunnit som ett eget område i den nya utbildningens utbildingsvetenskapliga kärna. Dock finns det med som en del av de nationella examensmålen. Exempelvis inom ämneslärarexamen mot 7-9 finns det 23 nationella examensmål. I ett av dessa mål ingår hållbar utveckling. Under “värderingsförmåga och förhållningssätt” lyder ett av målen:

    – “Visa förmåga att i det pedagogiska arbetet göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigtheterna, i synnerhet barnets rättigheter enligt barnkonventionen samt en hållbar utveckling”.

    Min mycket subjektiva tolkning av ovanstående mål är att begreppet “hållbar utveckling” kom med på slutet för att tillfredställa vissa värderingar i samhället,

    Däremot finns det oförändrat med i skolans nya läropan (Lgr 11) som en punkt under “skolans värdegrund och förhållningssätt”. Där rekommenderas att undervisningen ska innehålla fyra perspektiv, där miljöperspektivet är ett av desa perspektiv.

    Såväl skolans värdegrund och uppdrag som UVK i lärarutbildning är allmänna föreskifter som gäller alla lärare, skolor och lärarprogram. Sedan finns det ju specifika mål för respektive ämne och här tycker jag mig se en viss förskjutning där hållbar utveckling mer har hamnat inom geografiämnet än inom samhällskunskapsämnet.

    Hur det sedan praktiseras styrs väl till viss av Skolverkets och Högskoleverkets utvärderingar. Det vill säga vilka områden de fokuserar på när de mäter kvalitet i skolor och lärarutbildningar. Och här kan ett problem vara just begreppets många dimensioner, t.ex. att det innehåller såväl etiska som kunskapsmässiga aspekter. Då är det enklare i en utvärdering av lärarprogram att istället räkna antalet professorer eller mäta den vetenskapliga kvaliteten i examensarbeten.

  8. Många har reagerat på några av inläggen, men inte kommenterat dem. Kanske ska man ignorera dem, eller kanske inte. Tre debattörer visar en märklig syn som förmodligen återfinns i skolan eftersom detta är ett sådant forum. Följaktligen bör de bemötas, helst av någon naturvetare eller ekonom. Men jag ska ändå göra ett försök, som humanist.

    Stefan skriver: “Lärarkandidater är kompetenta nog att bilda sig en egen uppfattning i frågor, som rör hållbar och icke hållbar utveckling.” Räcker det? Alla människor är kompetenta att bilda sig en egen uppfattning i alla frågor. Se på Göran som skaffat sig uppfattningen att Europa har omdefinierat hållbar utveckling från “koldioxidhysteri” till ekonomisk hållbarhet.

    Så varför ha en lärarutbildning över huvud taget? Alla kandidater kan väl skaffa sig en egen uppfattning om hur det är att vara lärare.

    Följande citat förbryllar dock extra mycket då jag inte för mitt liv kan hitta någon täckning för det i Carls artikel: “Med hållbar utveckling avses uppenbarligen (sic!) allt, som visar sig vara lönsamt mätt i kronor och ören.” Var kommer detta hjärnspöke från?

    Maria skriver om politisk dogm och smörja som kommentar till …..att högskolorna ”i sin verksamhet skall främja en hållbar utveckling, som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social rättvisa och välfärd.” Denna dogm lär “förgöra allt vad vetenskap heter”. All forskning värd namnet visar idag att det inte finns någon koldioxid”hysteri” utan att det är fullt allvar. Vi har nått Antropocen.

    Det bästa till sist: Hur kan man be till högre makter att lärare inte ska känna till högskolelagen? Det är ingen rättighet att vara lärare. Passar det inte kan man väl syssla med annat, inte hylla inkompetens och tjänstefel som arbetsmodell.

    Vad är ni rädda för? Att skolan förbereder för ett liv i en värld som den är, är väl bara att välkomna. Inte till en värld som vi önskar den vore, med idealismens kristallkula som kompass.

    • Vad jag blir lycklig att åter få läsa dina kloka inlägg, Tom Appel, läsvärt som för 24 år sedan. Lärarkandidater är kompetenta på många sätt men utbildningen, liksom skolan har ansvar för att sätta igång processer som kan leda till att den som går ut i skolan vet mer och har ändrat sin uppfattning.

  9. Arbeta för en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer.

    Detta är definitionen på “hållbar utveckling” enligt Lester Browns, som är grundaren till detta begrepp. Detta användes lyckligtvis senare av Brundtlandkommissionen och blev därmed känt och använt på ett brett sätt.
    Lester Brown sätter upp följande övergripande målsättningar för en hållbar utveckling:
    ¤ Stoppa befolkningstillväxten.
    ¤ Återställ jordens ekologiska system.
    ¤ Utrota fattigdomen.
    ¤ Stabilisera klimatet.

    Personligen vill jag lägga till en femte målsättning om mänskliga rättigheter (MR). FN:s deklaration om MR behöver genomsyra mänskligheten för en hållbar utveckling. Jag engagerar mig personligen i Amnesty och ser MR-frågor som ”hjärtat” i hållbar utveckling.

  10. Om hållbar utveckling.
    Det JAG är rädd för, Tom Appel, är att lärarna i vårt land, liksom i Tredje Riket, eller i Sovjetunionen ska tvingas lära sig vad som är ”rätt och fel”. Det betyder att de ska omfatta ”den rätta läran”. Vi är på god väg. Det finns politiska frågor i vårt land om vilka konsensus ska råda. De är miljöfrågan, jämställdhetsfrågan och integrationsfrågan. En mycket obehaglig självcensur griper om sig överallt, inte minst i arbetslivet, i synnerhet inom skolvärlden.
    Hållbar utveckling är ett begrepp som avlöst ”koldioxidhotet”, eftersom allt fler vetenskapsmän har lyckats ge röst åt kritik av denna teori. Eftersom teorin blir allt mer ifrågasatt och kritiserad (även om Tom Apell inte märkt det), hittar man nya begrepp att lansera politiken om småskalighet och planekonomi, vilket jag anser vara innebörden av begreppet ”hållbar utveckling”. Eller också används det när att man vill hitta ”lösningen” till den accelererande ekonomiska stagnationen i Europa, som Göran Tullberg antydde. Begrepp som man svänger sig med, som inte är klart definierade och har samma betydelse för alla som använder dem, har ingenting med vetenskap att skaffa. Det är politik. Detta har författarna till kapitel 5 i högskolelagen ingen aning om och det är beklämmande. Miljörörelsen (de tongivande) vill skapa en värld i balans, en ren och hållbar värld, en värld där vi alla har ”gått samman” Vi blir fler och fler som går samman för att ställa om våra liv utifrån att vi inte tror på att dagens utveckling är hållbar. Vi tar vårt personliga ansvar för att ställa om till en tillvaro där vi ökar det mänskliga välbefinnande och rättar munnen efter den matsäck som vår planet erbjuder oss. skriver Barbro Kalla i kommentaren ovan. DET är att be till högre makter. En sådan värld får i paradiset. Här på jorden blir det en värld i fattigdom, teknikfientlighet, ofrihet och beroende. Utvecklingsländerna är inte intresserade. De vill ha bil och kylskåp allihop. Är det detta Barbro Kalla är rädd för? När Tom Appel säger att ”all forskning VÄRD NAMNET visar idag att…., så avslöjar han att det skulle finnas något som ”enighet i vetenskapsvärlden” eller att bara VISS forskning är ”värd namnet” . Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas enighet inom forskarvärlden. Om det är något som borde stå i högskolelagen så är det just detta. Men jag tycker ju att det är självklart.

  11. Maria, du har en tydlig politisk agenda, inte vetenskaplig. Därom råder ingen tvekan, och du sticker heller inte under stol med det. Att vifta med Hitler och Stalin imponerar inte på någon i en debatt om undervisning för hållbar utveckling, det är bara löjeväckande. DET är ett försök att stoppa röster och mana till självcensur.

    Hållbar utveckling kan som begrepp knappast ha avlöst koldioxidhotet som du påstår…. hur tänker du? Undervisning för hållbar utveckling är ett SVAR på, bl a, miljöhotet. Du jämför äpplen med päron. Hållbar utveckling är mer än miljöfrågan, mycket mer, men låt oss hålla oss till den eftersom det tydligen är en öm tå, tillsammans med jämställdhet och integration, uppenbarligen. För 15 år sedan förlöjligades de forskare som talade om den globala uppvärmningen. Så icke idag!

    Men påhittet att hållbar utveckling betyder småskalighet och planekonomi var innovativt. Du tror på fullt allvar att EU:s 27 utbildningsministrar inklusive Jan Björklund förespråkar att man ska undervisa planekonomi i skolan? Eller FN med UNESCO? Maken till konspirationsteori får man väl leta efter. Jag gillar däremot den personliga touchen när du söker belägg för denna djupsinniga tanke: “…vilket jag anser vara innebörden i begreppet ‘hållbar utveckling'”. Här behövs inga vetenskapliga belägg, det duger alldeles utmärkt med allmänt tyckande. Sådant är däremot farligt att förfäkta i skolan, framförallt från katedern.

    Du låtsas skriva om skola och vetenskap, men det är alltigenom politik du förfäktar, en synnerligen obehaglig sådan tillika. Att skrika om en politisk agenda för att dölja sin egen, det är tjuven som skriker “ta fast tjuven!”

  12. För att främja en verkligt hållbar utveckling, så skulle vårt lands högskolor och universitet behöva förvandlas till lärosäten för öppet lärande enligt den modell som finns beskriven i “The University of Learning” (Bowden & Marton, 1998). Det handlar då främst om ett helt och hållet självstyrt lärande, som utgår från det egna sökandet och sammanställandet av information som och resulterar i nytt vetande och ny teknik. I denna läroprocess lär man tillsammans med andra i ett ständigt samspel (kollaborativt lärande). Detta samspel leder till en kommunikation, som i sin tur skapar samförstånd. Det handlar med andra ord om ett slags kollektivt medvetande. Att lära sig innebär att kunna “analysera nya fenomen och situationer i deras beståndsdelar och genom urskiljande urskilja vilka som är av betydelse i sammanhanget (discernment).”

    Vidare framgår att det heller inte är frågan om vad undervisningen skall innehålla eller med vilken eller vilka metoder den ska förmedlas. Med andra ord förekommer ingen styrning uppifrån. I stället är den centrala frågan: “vilka typer av kunnande och förmåga som studenterna behöver tillägna sig och vad de i så fall behöver syssla med i sitt lärande, ett kunnande som ska vara relaterat till såväl befintliga som ännu okända uppgifter in det som lärandet gäller.” Detta gott folk uppfattar i alla fall jag som en verkligt hållbar utveckling i en nära framtid!

    Källa:
    H. Egidius. “Pedagogik för 2000-talet” (2000, ss 160-161).

  13. Svar till Tom Appel!
    Vore mycket tacksam om du kunde förklara för mig vilka politiska ambitioner, dessutom obehagliga sådana, som jag har, ty om detta lever jag i salig okunskap. Den enda “politiska” ambitionen jag har i ovanstående kommentar är att landets lärosäten ska hållas fria från politisk och ideologisk styrning. Det är inte Svenska Unescorådets dåvarande ordförande avsikt, enligt artikelförfattaren. Hon anser inte att ämneskunskaper är tillräckligt. Det behövs “insiktsfulla resonemang” . Detta är ingenting annat än politisk och ideologisk styrning av studenter. Jag är glad över att endast svenska lärosäten har ambitioner när det gäller “hållbar utveckling” men samtidigt ledsen att de ligger i mitt land.

    Begreppet “hållbar utveckling” låter väldigt trevligt och “rätt”. För mig är detta ett luddigt begrepp som kan innebära precis vad som helst. För Barbro Kalla innebär det att ta ansvar för de begränsade resurserna i världen. Detta är en åsikt, en ideologi en politik lika sann som idén om befolningsexplosionen, jordens uppvärmning till följd av för höga koldioxiutsläpp, det växande ozonhålet och andra skräckscenarier. Vad begreppet har för innebörd för Tom Appel och artikelforfattaren, EU: högsta politiker och alla andra människor har vi ingen aning om. Politiker har politiska ambitioner i första hand, i andra hand omsorg och kunskaper om miljön. De kan dagtinga hur mycket som helst i syfte att erhålla röster och makt. De betalar de forskare som levererar de resultat de önskar. Jag skulle vilja säga det att, idén om hållbar utveckling är alldeles för komplex, för att citera Görel Thurdin ovan, för att sätta i händerna på lärare på alla nivåer. Det är politik och sådant hör inte hemma på utbildningsanstalter. Naturligtvis skall lärosätena (de som utbildar naturvetare) initiera diskussioner och “resonemang”, men genom att införa detta i alla ämnen lämnar man den väg öppen som leder till den “den ideologiska skolning av lärare” som hjälper politiker med ambitioner att åstadkomma den överstatlighet som de i EU eftersträvar. Miljöpolitiken är deras käpphäst. Märk väl att det är POLITIK och inte mljövård. Genom att tillåta en fri tanke och fri debatt och ser olika åsikters brytande mot varandra som fruktbart och inte som nu “en sanning” och kastar oförskämdheter ansiktet på sina motståndare , kan framgångsrik miljövård ske. Detta vär inte fallet idag vare sig i Europa eller USA.
    Att dra paralleller mellan västlig miljöpolitik och nazism/kommunism tycker du är icke seriöst. Jag förstår det eftersom mig veterligen ingen sagt det förut. Observera att jag inte sätter likhetstecken mellan dem. Jag antyder att det är en mycket farlig väg att gå, när ett lands lärosäten får politiska och ideologiska ambitioner. Jag kan rekomendera Erika Manns bok “Uppfostran och undervisning i Tredje Riket som inte översatts till svenska sedan 1938 men finns på tyska. Den ger en tankeväckande inblick i hur det kunde vara möjligt att få ett helt folk att gå i nazismens ledband. Hon beskriver hur lärarutbildnigar och lärare gradvis vandes vid att följa instruktioner. Hon visar också hur staten gradvis tog över fostran av de unga från förädrarna. Om man tror att detta inte kan hända igen, då kan man inte sin historia, då har lärarna inte rest de rätta frågeställningarna, då har eleverna inte lärt sig att reflektera och se samband, vilket de kan utan att läraren styr. Men detta är numera omodernt sedan man i det närmaste avskaffat historieämnet i skolan, vilket också är förutsättningen för avskaffande av demokratin.
    Slutligen vill jag framhålla, att de som ständigt lyssnar till majoriteten, de som simmar medströms kommer aldrig att bidra till förändring.

  14. Maria, egentligen talar dina inlägg för sig själva, men låt gå.

    Carl avslutar sin artikel med:

    “Mot bakgrund av de oerhörda utmaningar mänskligheten och därmed även vårt eget land kommer att möta, är det angeläget att ställa frågan om den nya lärarutbildningen verkligen fått de bästa förutsättningarna att förbereda de blivande lärarna att ta del i arbetet för att främja en hållbar utveckling i världen.”

    Du responderar med:
    “Lärarutbildningens betoning av ämneskunskaper är FULLT tillräcklig utan ”experter” (politiker) ska pådyvla de blivande lärarna sin smörja.”

    Det var detta jag reagerade på. Att du sedan ytterligare går i falsett har jag svårt att förstå. Även ditt senaste inlägg dryper av politikerförakt. Du är i din fulla rätt att hysa åsikter av sådan karaktär. Men för mig är dessa, på gränsen till hysteriska utfall mot allt som “är politik”, obehagligt. Det du står för själv är hela tiden kliniskt rent från politik, och det är en obehaglig argumentationsteknik. Och inte trovärdig. Därav mitt påstående att du har en egen obehaglig politisk agenda. Och det påståendet visste var det tog. Ett gott råd, möt politikerna med politik. Politikerförakt leder ingenstans, man riskerar att bli en driftkucku. Jag har inte mycket till övers för denna överstatliga koloss, EU, men ser inte någon framgång i att svinga med klubban som du gör i senaste inlägget. Om du inte förstår vad jag menar, läs om detta “De (politikerna, TA) kan dagtinga hur mycket som helst i syfte att erhålla röster och makt. De betalar de forskare som levererar de resultat de önskar”. När du programmatiskt slår fast detta, helt opolitiskt naturligtvis, så upphör alla möjligheter att föra en dialog, eller hur? Är det det du vill så är du framgångsrik. Men läser du på ska du finna att forskare ropade i öknen i åratal innan EU och FN erkände ens existensen av den globala uppvärmningen, än mindre dess framtida effekter, så inte ens där har du rätt. EU har erkänt under galgen, dessutom för sent och för långsamt enligt många forskare. Det har du inte förstått utan åberopar internationell politisk konspiration med köpta forskare. Man tar sig för pannan!

    Och så arrogant att hävda att hållbar utveckling är “alldeles för komplex, /—/, för att sätta i händerna på lärare på alla nivåer”. Du har ju själv med bara några ord avfärdat det som ett sätt att “lansera politiken om småskalighet och planekonomi”. Svårare än så var det tydligen inte. Och din analys är naturligtvis alls inte politisk, absolut inte, den är förmodligen rent vetenskaplig. Fast till nästa inlägg har du ändrat dig: “För mig är detta ett luddigt begrepp som kan innebära precis vad som helst”. Bestäm dig.

    Vi lever uppenbarligen i olika världar.
    Tom

  15. Att döma av ordvalet tycks ämnesvalet vara av minst sagt känslig natur. Man kan undra varför. Frågan gällde vad lärarutbildningen kan göra för att främja hållbar utveckling. Uppenbarligen gäller diskussionen inte ämnet “hållbar utveckling” utan har kommit att handla om något helt annat: lärarutbildningen. Vad är förklaringen?

    Under en följd av år har skolreformerna duggat tätt vilket inte minst drabbat lärarutbildningarna. Sedan kommunreformen har politikerna kunnat koppla ett allt fastare grepp om skolan. Rektorer och lärare har från att ha varit i det närmaste självstyrande fått uppleva hur de under senare år fått sina yrkesroller reglerade i allt större omfattning. Ofriheten har skapat vantrivsel vilket resulterat i missnöje och avhopp. Frågor som gällt betygssättning och lärarlegitimation har under senare tid ytterligare spätt på missnöjet. Men trots missnöjet har skoletablissemanget med Jan Björklund i spetsen oberörd av kritiken fortsatt sin indoktrineringskampanj att skolan är på rätt väg trots missnöjet. Mycket möda har lagts ner från regeringskansliet att försäkra svenska folket om att det tar tid att vända en “oceanångare” som vårt svenska skolsystem utgör. Ack heliga enfald!

    Som gammal erfaren skolfux kan jag inte annat än beklaga vår tids lärarkår som påtvingas en allt hårdare reglering av yrkesrollen. I de enstaka fall strödda protester når ut till allmänheten kan man lätt få intryck av att det här handlar om enstaka kverulanter av förmodad vänstervriden uppfattning som i vanlig ordning vädrar sitt missnöje. Denna gång råkar det vara skolan som får sin “släng av sleven”. Att det sedan skulle ligga någon berättigad kritik bakom det vädrade missnöjet faller ingen in. För det kan väl aldrig vara så att höga politiker far vilse i sitt värnande om vår stolta lärarkår. Men tänk om det ändå förhåller sig så Tom Appel att också politiker har sina begränsningar, fel och brister i likhet med oss övriga dödliga. Vore den tanken främmande att vanliga människor som du och jag kan finna anledning att kritisera det som vi anser var fel även om vi råkar vara “röda” eller “mörkblå”. För det kan väl inte vara så att allt som skrivs i detta forum måste vara vetenskapligt belagt och befriat från varje politisk påverkan. För vem i så fall har bestämt det? Du? Jag! Nej, ingen alls Tom Appel!

    Med förlov sagt Tom Appel, så bidrar det knappast till att utveckla diskussionen genom brännmärkning av meningsmotståndare som i detta fall. Det kanske fungerade på medeltiden, men idag gör det enbart skada och försvårar en fruktbar utveckling för ökad förståelse och samförstånd. Sedan må det väl vara tillåtet även för politiker att föra fram åsikter, även om det inte alltid skulle visa sig att de är vetenskapligt underbyggda till alla delar. Lika naturligt måste man uppfatta forskarens möjlighet att få tillkännage sin politiska uppfattning i en viss fråga. Vad gäller detta forum har jag inte upptäckt några dylika förhållningsregler eller inskränkningar av det slag, som du antyder. Detta är trots allt inget vetenskapligt forum eller ett forum där enbart forskare äger legitimitet! Om du sedan råkar vara av en annan uppfattning, så tycker jag att du kan vara så pass ärlig och uppriktig att du klart och tydligt redovisar dessa utan omsvep. Anser du detta vara för mycket begärt? Handen på hjärtat Tom Appel: tycker du inte att Maria förtjänar en ursäkt? Det tror jag flertalet i detta forum förväntar sig trots allt eller vad tror du själv?

  16. Stefan.
    Till skillnad från dig och några andra i denna tråd anser jag att utbildning för hållbar utveckling och dess roll i lärarutbildningen är en viktig fråga för framtiden. Tyvärr har frågan avfärdats av några inlägg med motiveringen att det är någon smörja som politiker har hittat på. Att det handlar om indoktrinering av skolans elever och politikerstyrning av lärarna med Tredje riket som förebild. Jag tror många hade välkomnat invändningar mot utbildning för hållbar utveckling om de varit lite mer sansade i tonen och inte så inpiskat färgade av tanken att det ligger en politisk konspiration bakom. Det framstår enbart som oseriöst när man totalt negligerar sakfrågan och kallar den smörja. Carls artikel har applåderats av flera inlägg samtidigt som någon reagerat på ett försiktigt sätt på några andra inlägg. Lite motvilligt tog jag på mig uppgiften att bemöta dessa då jag anser att man utan belägg och i svepande ordalag gjorde en av våra viktigaste framtidsfrågor till en ickefråga. Och då tog det hus i he.

    Och du Stefan, jag begär inte att allt ska vara vetenskapligt belagt i en sådan här diskussion. Det är mig fullständigt främmande. Du är ute i fullständigt ogjort väder. OK? Jag var ironisk då Maria i sitt första inlägg slår fast att kap. 5 i högskolelagen är en “politisk dogm som förgör allt vad vetenskap heter”. Skriver man så måste man vara medveten om att det kommer mothugg. Ställ frågan själv: på vad sätt förgör denna politiska dogm allt vad vetenskap heter? Jag förstår inte varför jag ska be om ursäkt för att jag ironiserar över sådant.

    Fast du överskattar nog denna debatts dragningskraft. “Flertalet i detta forum” har nog dragit för länge sedan. Föga förvånande.

  17. Bäste Tom Appel!

    Du är självfallet väl medveten om fenomenet indoktrinering och att detta är ett lika utbrett som missbrukat instrument också i statens tjänst. Ingen är väl ändå så till den milda grad enfaldig, så att man uppfattar alla reformer som om de vore formulerade och instiftade för folk och fäs skull i största allmänhet. Det som ytterst styr vår samhällsutveckling Tom Appel har nog väldigt litet med miljöhänsyn att göra, när det kommer till kritan. Du vet lika väl som jag, att det är ekonomin och enbart ekonomin som styr. Miljöfrågor prioriteras först i de fall som omständigheterna framtvingar reformer och förändringar och speciellt i de fall, där detta kan ge politiska pluspoäng. Ingen tror väl på fullaste allvar att ansvariga politiker riskerar sin politiska karriär, för att de vågar satsa på dyra reformer, så att de “kan främja en hållbar utveckling i världen”. Denna typ av idealism har vi ännu inte sett några prov på i verkligheten Tom Appel.

    Det finns en försåtlig underton redan i inledningen av Carl Lindbergs artikel, vilken uppenbarligen undgått Tom Appel. Märks inte redan av själva frågeformuleringen, att det handlar om en myndighetsutövning? Det kan väl inte ha undgått någon, hur få utbildningar som lärarutbildningen blivit föremål för ständiga reformer under senare år. Med läroplansreformer och betygsreformer har dessa utbildningar utsatts för upprepade förändringar, vilket i slutändan inneburit att läraryrket idag framstår som mer reglerat och ofritt än någonsin tidigare. Därför är det kanske inte så märkligt Tom Appel, om allt fagert tal om “hållbar utveckling” förklingar falskt i öronen på dem, som länge levt högt på ständiga försäkringar om det allmännas bästa.

    Du kanske vet vad det vill säga, när människor ständig upplever sig bli svikna av dem, som de tidigare kunnat förlita sig på. Att ständigt bli sviken leder till bitterhet och till slut förtvivlan. De som valt läraryrket förväntar sig att någon äntligen skall lyssna på, vad man har att säga. Att bli tagen på allvar helt enkelt. Men i stället för att bli inbjuden till dialog fortsätter monologen uppifrån. Nya förordningar följer på de gamla under ständig försäkran, att allt sker till det bästa för de flesta. Det är mot denna bakgrund som man måste se varje förslag till myndighetsutövning eller bestämmelse, som gäller lärarutbildningen. Tycker du då fortfarande att det är så märkligt, om de som berörs mest reagerar mot nya försök att lägga ytterligare sten på börda Tom Appel?

    Det jag vänder mig mot är inte ATT du reagerar på oliktänkande, utan HUR du reagerar. Det är den stora skillnaden. Utan att behöva penetrera själva händelseförloppet i detalj kan varje läskunnig och självständigt tänkande människa konstatera, att det knappast handlar om en storm i ett vattenglas som du nu försöker ge sken av. Låt oss erkänna först som sist, att det knappast lönar sig att anklaga någon för att ha en politisk agenda. Även om vi försöker så lyckas vi aldrig helt dölja vår egen politiska agenda, hur väl vi än försöker gömma den bakom våra ordridåer. Och att vi sedan försöker intala oss själva, att “flertalet i detta forum dragit för länge sedan” tror jag definitivt inte på Tom Appel. För om så vore så tillåter jag mig undra för vilka du gör dig så mycket besvär och bemödar dig om att kamma hem nya friska debattpoäng! Kan du möjligtvis klargöra det Tom Appel, varför du slår på den som redan ligger?

  18. Så var det sagt: Du försvarar lärarkårens frihet mot politisk styrning. Utbildning för hållbar utveckling kan avfärdas utan att man tar ställning till sakinnehållet. Du gör dig till tolk för varje läskunnig och självständigt tänkande människa i din polemik. Carl Lindbergs artikel lyfter inte frågan om hur lärarutbildningen ska ta upp hållbar utveckling utan om myndighetsutövning mot landets svikna lärarkår.

    Alla har sett detta utom jag. Men än sen? Jag är mest ute efter nya friska debattpoäng. Vilket jag nu ska sluta med då jag inte vill “slå på den som redan ligger”.

    Jag tror vi nått vägs ände i denna tråd. Jag tar mig en sista gång för pannan.

  19. Du är förmodligen inte ensam Tom Appel. Det finns alltför gott om självutnämnda experter som älskar att skriva vanligt folk på näsan vad de bör tycka, tro och tänka. Gratulerar till ditt beslut!

  20. Pingback: Debattartikel med Carl Lindberg i nättidningen ”Skola och Samhälle” « Svenska Unescorådet

  21. Pingback: Debattartikel med Carl Lindberg i nättidningen ”Skola och Samhälle” « Svenska Unescorådet

  22. Hej!

    Jag kan bara upprepa att hållbar utveckling tycks ha tonats ned i den nya lärarutbildningens gemensamma kunskapsområden för alla lärare, dvs. det som benämns som UVK, i jämförelse med den gamla lärarutbildningens AUO.

  23. Ur Birger Schlaugs definition av tillväxt.

    “Detta är tillväxt.

    Tillväxt är det populäraste ordet för politiker av alla sorter. I Sverige och i världen.
    Jag har förstått att tillväxtbegreppet är okänt för många som slentrianmässigt talar om vikten
    av ständig ekonomisk tillväxt. Tillväxt mäts exponentiellt. Fyra procents tillväxt tycks vara det eftersträvansvärda.

    Låt oss säga att dagens ekonomi är som en vinbox. Med 4 procents tillväxt har vi två vinboxar
    efter 18 år. Och fyra boxar efter 36 år, åtta boxar efter 54 år. Därefter ser det ut så här:
    16 boxar efter 72 år
    32 boxar efter 90 år
    64 boxar efter 108 år
    128 boxar efter 126 år
    256 boxar efter 144 år
    512 boxar efter 162 år
    1024 boxar om 180 år
    2048 boxar om 198 år
    4095 boxar om 216 år
    8192 boxar om 234 år
    16 384 boxar om 254 år
    131 072 boxar om 306 år
    262 144 boxar om 324 år
    524 288 boxar om 342 år
    1 048 576 boxar om 360 år
    2 097 152 boxar om 378 år
    4 194 304 boxar om 396 år
    8 388 608 boxar om 414 år
    16 777 216 boxar om 432 år
    33 554 432 boxar om 450 år
    67 108 864 boxar om 468 år
    134 217 725 boxar om 486 år
    268 435 456 boxar om 504 år. Mycket berusning blir det.
    Och stor berusning måste den drabbats av som tror på evig tillväxt.”

Lämna ett svar till Stefan Svedberg Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »