Skola och SamhälleIngrid Carlgren: Kan Hatties forsknings-översikt ge skolan en vetenskaplig grund?
Hatties forskningsöversikt innehåller både självklarheter, överraskningar och intressanta samband att fundera över för alla inom skolsektorn. Men frågan är på vilket sätt resultaten är användbara i skolutvecklingen? En brist med Hatties rapport är att den inte visar de specifika kunskaper som ligger bakom den undervisning som leder till bättre resultat, anser Ingrid Carlgren. (red)
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit fram en sammanfattning av John Hatties omfattande forskningsöversikt ”Visible learning”. Med tanke på att Hattie redan är på allas läppar och hanteras som svaret på frågan om hur skolans verksamheter ska bli vetenskapligt grundade kommer den säkert att bli läst. Och det är ju bra eftersom många som hänvisar till Hattie nog inte har läst hans rapport.
SKL vill med skriften ”knyta den svenska skolan närmare den utbildningsvetenskapliga forskningen”. Därför är mitt fokus i den här artikeln på hur man kan tänka om relationen mellan forskningen och skolan och särskilt på i vilken mening den typ av forskningsöversikt som Hattie gör kan ge skolans verksamheter en vetenskaplig grund.
Hattie är en representant för den sk ’effektforskningen’ dvs man gör kvantitativa beräkningar på olika faktorers påverkan på – i det här fallet – elevernas kunskapsresultat (därav titeln ’synligt lärande’). Hatties översikt är en syntes av 800 meta-analyser av sådan forskning. SKL-rapporten innehåller sammanställningar av de olika faktorer som har stor, måttlig resp försumbar effekt på skolresultaten samt sammanfattande beskrivningar av vad som behövs för att skolan ska bli bra.
Även om mycket i rapporten känns självklart finns en del överraskningar och intressanta samband att fundera över – inte minst för skolpolitiker och utbildningsansvariga tjänstemän på olika nivåer. Men på vilket sätt är resultaten användbara i skolutvecklingen?
Ett (vanligt?) sätt att tänka är att omvandla de påvisade sambanden till åtgärder. Om någon faktor faktiskt visat sig ha stor påverkan borde man på något sätt se till att den faktorn får ett utrymme. T.ex. visar Hattie att ’minskad ängslan’ hos eleverna har en relativt stor effekt på skolresultaten. Eftersom elevernas ängslan huvudsakligen gäller prov och matematik skulle man då, som ansvarig för utbildning, kunna tänkas fundera över om det kanske vore bättre att ta bort prov och matematik från skolan. En annan faktor som visat sig ha en stor effekt är elevernas självuppfattning och då kan man ju fundera över hur t.ex. dåliga betyg tidigt i skolan fungerar för elevernas självuppfattning. När det gäller faktorer hos eleverna så visar Hatties rapport att den socioekonomiska bakgrunden fortfarande har alldeles för stor betydelse för skolresultaten. Hur ska ett sådant resultat omvandlas till en vetenskaplig grund för skolans arbete? Genom att man som skolpolitiker och utbildningsansvarig framförallt arbetar med att utjämna löneskillnader?
Ingen av dessa åtgärder verkar dock särskilt sannolik. Mycket mera sannolikt är att de utbildningsansvariga kommer att satsa på formativ bedömning (dagens mantra för allt som är gott) och fortbildning av lärare samt på att betona betydelsen av att formulera tydliga mål och kriterier för bedömning av resultat, liksom att ha höga förväntningar på eleverna. Allt det får stöd i Hatties rapport – och till skillnad mot exemplen ovan är det ju helt i överensstämmelse med den dominerande skolretoriken. På så vis kan det bli så att Hattie får legitimera det som redan görs.
Rapporten ger också stöd för att satsa på den japanska form för lärardriven skolutveckling som kallas Lesson Study. Eftersom analys av videoinspelade lektioner och gemensam planering har hög påverkans effekt, och bägge är framträdande drag i såväl Lesson som Learning Study kan vi förvänta oss ett fortsatt ökat intresse för dessa.
Jag tror att den typ av effektstudier/sambandsforskning som Hattie redovisar svarar mot hur många tänker om vilken slags forskning som behövs för att ge skolan en vetenskaplig grund.
Ett helt annat sätt att tänka om relationen mellan forskning och skolans verksamheter får man om man tar sin utgångspunkt i ett lärarperspektiv. Med ett sådant perspektiv bedrivs inte lesson och learning study för att videodokumentation och gemensam planering har visat sig ha effekt – utan för att man har ett gemensamt problem att lösa. Ur ett professionsperspektiv är den viktigaste forskningen den som kan ge lärarna kunskaper och bra redskap i sitt arbete. Det är ju inte videoinspelningarna av lektionerna eller lärarnas analyser av dessa i sig som har effekt på elevernas resultat utan snarare den undervisning som grundas i analyserna. Det är den kunskap som genereras genom att lärarna observerar, analyserar och drar slutsatser som gör det möjligt att utveckla en förbättrad undervisning.
Det som är frånvarande i Hatties rapport är, paradoxalt nog, detta att det kan vara specifika kunskaper som ligger bakom den undervisning som leder till bättre resultat. Hattie konstaterar betydelsen av skillnader mellan lärarnas kompetens. Men det är som om det vore en egenskap hos lärarna, inte en kollektiv kunskap som, om den användes av flera, skulle kunna förbättra undervisningen. Därigenom faller rapporten in i den långa tradition inom skolsektorn där det är lärarna som uppfattas som problemet och inte bristerna på kunskap
Som vanligt är det frestande att jämföra med det medicinska området. Om vissa sjukdomar kan botas genom vissa behandlingar så fokuseras vanligen behandlingarna som sådana snarare än de läkare som utför dem. De åtgärder som diskuteras brukar inte heller vara att läkarna ska fortbildas.
Man kan förstå skillnaden mellan hur läkare och lärare behandlas som ett tecken på att endast den ena gruppen har status av att vara en profession, vilket bl.a. innebär att ha tillgång till en specifik och forskningsgrundad kunskap som grund för professionella bedömningar. Yrkesgrupper som inte uppfattas som professioner i den meningen ses istället som arbetskraft som behöver kvalificeras (genom fortbildning) och som kan styras genom yttre påverkan. Men, om vi menar allvar med att skolan ska vara professionsstyrd och att läraryrket är en profession, så är det snarare forskning som utgår från de frågor och problem man som professionell lärare ställs inför, som ger den vetenskapliga grunden för lärares arbete. Då blir den viktigaste åtgärden för att göra skolans verksamheter vetenskapsgrundade att kraftigt bygga upp och utveckla en praxisnära, framförallt ämnesdidaktisk, forskning – dvs motsvarigheten till den stora mängd kliniska forskning som utgör den vetenskapliga grunden för läkarnas arbete.
Ett sådant professionsperspektiv finns inte i Hatties rapport.
(Ingrid Carlgren är professor i pedagogik vid Stockholms universitet.)
21 Comments on “Ingrid Carlgren: Kan Hatties forsknings-översikt ge skolan en vetenskaplig grund?”
Lämna ett svar till Frk Lr Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Visst är det så att du ständigt arbetar som en forskare – hur går jag vidare? Vilket steg gjorde att eleven kunde lösa problemet, slå kullerbyttan, lära sig simma etc? Det är genom ditt sätt att närvara – verkligen närvara i lektionen och studera elevens rörelse, försök till att lösa det etc som gör att du kan föra utvecklingen framåt! Eleven är en individ och det gäller att verkligen se honom eller henne och leva dig in i det han/hon gör som hjälper dig framåt som pedagog – men även kunskaper i ämnet!
Dagliga dokumnetationer gör att jag ser och kommer underfund med alla små steg, rörelser etc hos eleven! Det är det som gör läraryrket så fascinerande, men samtidigt svårt att förklara för en utomstående!
Intressant och viktig artikel som jag hoppas får genomslag hos dem som fattar beslut om satsningar på skolutveckling.
Den danske skolforskaren Fibaek Laursen har undersökt och skrivit ett par bra böcker om vad bra undervisning är. Har dock aldrig sett eller hört talas om att de används på svenska lärarutbildningar, som måste sägas vara ganska dåliga. Titlarna jag läst heter “Didaktik och kognition” och “Den autentiske läraren”.
Det pågår en stor insats i form av forskarskolor för lärare just nu i landet. Det typiska för den utbildningen är att den inte heller ger några specifika anvisningar om vilka abiliteter som krävs för ett gott lärararbete. Den forskning som utbildningen bygger på är lealös och kvalitativ och kan, pga sin utformning, egentligen inte alls användas till hjälp i lärarnas praktiska verksamhet.
Jämförelsen med läkare haltar betydligt. Okunniga läkare kan inte släppas igenom utbildningen så som lärarstudenter med låga kunskaper kan.
Kollektiv kunskap är ett mytologiskt begrepp inom den s.k. flumpedadogiken som lärarutbildaren Carlgren har god kännedom om.
Skulle vi kunna försöka hålla diskussionen på en saklig nivå? Utan ad-hominem-argument, utan guilt-by-association-argument, utan gummibegrepp osv.?
Tack ingrid för en bra och träffande text!
—
Bertil, liknelsen med läkarna är alls inte dum – vilket i och för sig kan vara svårt att se för någon som inte har en direkt koppling till skolans värld. Idag är det, precis som Ingrid skriver, populärt att hitta snabba och effektiva vägar till bättre resultat i skolan (formativ bedömning, förtroendefulla relationer, fortbildning, et cetera). Bland forskare har också intresset stigit för andra metoder att förstå vad som är god undervisning respektive goda lärare. Här har många hämtat inspiration från det medicinska vetenskapliga fältet.
John Hatties (2009) samt Paul Black och Dylan Wiliams (1998) resultat kritiseras just på den grunden: att de använder sig av en vanlig metod i medicin, sk ”meta-analyser”. Ingrid exemplifierar utmärkt för problemet som uppenbarar sig är att det är svårt att jämföra mediciner med människor. Därför är användandet av meta-studier kontroversiellt och ovanstående studier har också fått kritik för detta.
Se t.ex.:
”A Critical Review of Research on Formative Assessment: The Limited Scientific Evidence of the Impact of Formative Assessment in Education” av Karee E. Dunn & Sean W. Mulvenon
University of Arkansas
”INVISIBLE LEARNINGS? A commentary on John Hattie’s ’Visible Learning: A Synthesis of over 800 Meta- Analyses Relating to Achievement’” av Ivan Snook, John Clark, Richard Harker, Anne-Marie O’Neill, John O’Neill
Massey University
Pingback: Mer didaktik tack « Eva-Lotta Hultén
Hattierapporten skapar en paradox: lärarutbildning, vilket jag antar är en akademisk utbildning, har enligt rapporten låg effekt. För att över huvudtaget kunna ta till sig och med någon form av kritisk blick reflektera över rapporten krävs en akademisk utbildning.
Att Hatties rapport är ska bli den Heliga Gral som många anser att den förtjänar finner jag för otroligt, i alla fall i svensk skola. Den nya skollagens krav på “vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” bör nog tolkas lite vidare än så. Däremot är Visible Learning full av intresanta trådändar att nysta vidare i, och för svensk skolforskning som har varit pinsamt oengagerad i skolans kärnverksamhet – lärandet – kan Hatties rapport bli en bra injektion. Att bara avfärda den är förstås djupt ohederligt och tyder på lika stor intellektuell torka som att höja den till skyarna. Svensk skolforskningsdebatt förtjänar bättre argument än så och – framför allt – vi behöver en forskning med fokus på barns och ungas lärande!
Pingback: Mer didaktik och mer demokrati « Eva-Lotta Hultén
I sverige är vi så flockstyrda!! När jag gick rektorsutbildningen i Karlstad 2006 eller 2007, föreläste Grossin, detta var i Scherps revir. Det satt ca 100 rektorer och buade.. det liknade andra stater förr i tiden..
Så kom en våg som fokuserade på samspelskompetensen då var det SET som alla skull köra,
Nu är det Grossin och Hattie och learning study och lesson study..
Jag önskar att vi mer lyssnar på vad de lärare som får goda resultat gör. Därför gillar jag parallellen med läkarna..
Jag önskar att lärare ser som sitt uppdrag att 98% av eleverna ska nå målen i tid. (ca2% av befolkningen har en utvecklingsstörning och behöver väsentligt mer tid)
Jag önskar att de goda lärarna ska tjäna 10000 mer i månaden just därför att de får alla 98% i mål.
Hur de gör det är mindre viktigt. All forskning om ledarskap, och det är ju det de är, våra lärare, är visar att ett situationsrelaterat ledarskap är det som ger bäst resultat.
Jag önskar att vi som rektorer är med och asukulterar så att de goda lärarna får den kred de ska ha och att de lärare som har mer att lära får det.
Men också att de som tappat sugen får möjlighet att byta jobb !
Sen önskar jag att förskolan vågar prata klarspråk med sina föräldrar. Ett barns självkänsla danas innan det fyller 6 år. Om man då inte kan prata rent eller om föräldrarna behöver stöd i sin fostransgärning, så ska man som barn och förälder få det.
En rektors önskan !
Pingback: Hattie och skolnära forskning « litetips
Tack Ingrid för denna artikel som väcker många tankar. Dina klargörande om professioners betydelse och jämförelse med läkares kliniska forskning och lärares ämnesdidaktiska forskning är ett viktigt bidrag till debatten. När lärare genom egna studier kan lösa olika didaktiska problem ökar förhoppningsvis både innehåll i undervisningen och utförande av densamma i de komplexa situationer som lärande är i relation till den variation av elever lärare möter. Läkare möter en variation i hur t ex olika sjukdomar yttras sig hos olika individer och ska lösa behandling i relation till detta. Lärare ska anpassa lärandet till situation och individ. Det som är intressant är att vi skulle aldrig komma på idén att tala om läkare som obehörig men det görs alltför ofta om lärare. Lärare kan endast den vara som avlagt en lärarexamen. Om skolor fördrar att anställa personer utan lärarexamen borde de alltså benämnas “annan personal”. Skolan har alla gått i, många har vikarierat, har barn i skolan och alla har åsikter om denna.
Elever som behöver extra stöd får ofta undervisas av “annan personal”. Dessutom kan mängder av olika professioner från andra fält tala om hur vi ska undervisa, t ex psykologer, logopeder, sjukgymnaster, läkare m fl. Som lärare skulle jag däremot aldrig få lägga mig i hur de ska behandla sina patienter. Vilket värde har då en lärarutbildning? Erfarenhet av sjukvård och behandling får vi först när vi behöver det. Skolan är obligatorisk för alla, vi tvingas att vara där i 9 år och trots detta är det alltför många som lämnar skolan utan att nå målen. Är det elevernas eget fel? Lärarnas? Familjens? Vem och vad ska vi skylla på? Oftast skyller vi på eleven och använder mängder av ord för att beskriva elever. De saknar motivation, vill inte, är stökiga, är svaga och allt vad vi kan säga. Vad kallar läkarna patienter för som inte lyckas sköta sin diabetes eller annat? Ingen aning! När en behandling inom sjukvården går fel blir läkare oftast anmälda och skadestånd kan erhållas. När elever lämnar skolan med sänkt självkänsla, lågt självförtroende och icke godkända betyg – vem ska han eller hon begära skadestånd hos?
Carlgren riktar förtjänstfullt våra blickar mot en viktig svaghet i statistiska samband: Ett samband innebär inte nödvändigtvis ett orsaksförhållande! De intressanta samband som påvisas i Hatties rapport kräver därför mer forskning och en djupare analys för att utreda orsakerna. Adekvata åtgärder bör, enligt min åsikt, grundas på orsaker snarare än samband. Carlgrens varning att rapporten skulle kunna läsas som “Fan läser Bibeln” känns därför berättigad och angelägen.
En nyhet i skollagen är professionens/lärares plikt att till rektor anmäla om en elev riskerar att inte nå upp till de lägsta kunskapsmålen. Hur tas den anmälan emot av skolledningen? Hur involverade har föräldrar varit ?
Förskollärare ska bl.a. ansvara för att barnen stimuleras och utmanas i sin språk- och kommunikationsutveckling. Hur följs denna för fortsatt utveckling och lärande avgörande delen upp i år 1 – 3? – Frågor, frågor.
Rektor har en grannlaga uppgift i sin roll, förtydligad i den nya skollagen med bl.a. beslutsrätt om särskilt stöd i särskild undervisningsgrupp och enskild undervisning. Finns resurser?
Intressant i sammanhanget är dagens publicering av Skolinspektionens kvalitetsgranskning “Rektors ledarskap 2012”. Det perspektivet är färskvara för vår svenska skola.
En nyhet i skollagen är professionens/lärares plikt att till rektor anmäla om en elev riskerar att inte nå upp till de lägsta kunskapsmålen. Hur tas den anmälan emot av skolledningen? Hur involverade har föräldrar varit ?
Förskollärare ska bl.a. ansvara för att barnen stimuleras och utmanas i sin språk- och kommunikationsutveckling. Hur följs denna för fortsatt utveckling och lärande avgörande delen upp i år 1 – 3? – Frågor, frågor.
Rektor har en grannlaga uppgift i sin roll, förtydligad i den nya skollagen med bl.a. beslutsrätt om särskilt stöd i särskild undervisningsgrupp och enskild undervisning. Finns resurser?
Intressant i sammanhanget är dagens publicering av Skolinspektionens kvalitetsgranskning “Rektors ledarskap 2012”. Det perspektivet är färskvara för vår svenska skola.
Jag arbetar med elever som behöver särskilt stöd och har nått framgång genom att tänka formativt och ha lärandet i fokus, men detta “mantra” är bara ett vertyg i min pedagogiska verktygslåda och jag använder fler verktyg i mitt värv. Just nu läser jag Hatties nya bok “Visible Learning for Teachers” och har god behållning av denna, men jag ställer den i relation till annan forskning på utbildningsområdet, både böcker och artiklar. Är det inte det som vi som har en akademisk utbildning är skolade till, att kunna ta del av och värdera den pågående forskningen, precis som läkarna och använda de resultat som för oss framåt till att bli bättre pedagoger till gagn för våra elever? Kanske är det så att många upplever en arbetssituation som gör det omöjligt för dem att på egen hand förkovra sig och gräva ner sig i den rika mylla som ändå pedagogisk forskning är och dessutom ta till vara den erfarenhet och kompetens som kollegor både i den egna skoaln och på andra platser besitter och på olika sätt bryta dessa med varandra?
Om Hatties Visible learning sägs “även om mycket i rapporten känns självklart finns en del överraskningar och intressanta samband att fundera över”, men vi ska (får?) inte använda den för att det inte säger något om “de frågor och problem man som professionell lärare ställs inför”? Redan på första sidan i Visible learning kan vi läsa att lärare “must…react to the learning as it occurs (every moment of learning is different)”, där Hattie är tydlig med att allt måste utgå från eleverna och ämnesdidaktiska avvägningar. Jan Håkansson (som skrivit Synligt lärande) är mycket nyanserad i vad den handlar om och inte och hur man kan tänka om man vill studera den. Han ger ingen simplistisk bild, utan är tydlig med att effektforskare inte studerar ämnen eller stadier.
En av Carlgrens slutsatser är att lärare inte har förmågan att själva kunna kritiskt granska Hatties rapport, men alla lärare ska “forska” och har alltså förmågan att själva kunna beforska sin egen praktik? Jag funderar lite över hur det gick när alla elever under en period skulle “forska”, utan stöd och verktyg i många fall, och undrar hur lätt det är för lärare att “forska” utan stöd och verktyg? Sen kan vi ju fundera över vad vi menar med “forskning”? Redan nu står ju i läroplanen att lärare ska utvärdera den egna undervisningen.
Man kan även utläsa att Carlgren menar att resultatet av denna lärar”forskning” inte heller kan spridas i någon större utsträckning och inspirera andra. Att sprida forskning står ju inte heller högt på Carlgrens agenda – om man tittar i ERIC (databas för utbildningsvetenskapliga artiklar) har hon ingen artikel om Lesson/Learning study publicerad, och endast 4 artiklar i större tidskrifter (varav den senaste publicerades 1999).
Som lärare är det ju lättare att identifiera problem i undervisningen, men självklart svårare att lösa dem. Alla redskap och verktyg, kanske i form av inspiration från hur andra gjort eller i sammanfattningar av forskningsområden, är då välkommet i min bok.
Jag tycker även att det är lite märkligt att såga hela Hatties studie för att några kommit att använda resultaten fel? Märkligt är det även att såga formativ bedömning, för att några kanske inte varit nyanserade i sin bild av det. Allt går att problematisera, även lesson study… Jag kan även fundera över om jag kanske skulle väga mina ord på en lite känsligare våg än vad Carlgren gör i artikeln, om jag hade lika mycket makt över skolsverige.
En bred vetenskaplig grund för skoldebatten finns sedan länge dokumenterad i flera journaler och böcker. Där finns viktiga studier rörande kognitiva processer, de sociala och biologiska grunderna till elevskillnader och kunskapsutveckling mm. Se min sammanställning av forskningsresultaten: “Sture Erikssons hemsida”
Du är så bra!
Jan Håkanssons redovisning på SKL-konferens behövs som jämförelse till Ingrids artikel!