Margareta Normell: Hög tid att utbilda lärare för hela yrket!

Lärare behöver utbildning om relationer för att kunna främja elevernas allsidiga personliga utveckling, skriver, Margareta Normell. (red)

Nu behövs en skola där det är lika självklart att alla lärare har dokumenterade kunskaper på relationsområdet som inom de traditionella skolämnena. Idag frågar ingen efter vilken utbildning en lärare har för att kunna leva upp till läroplanens mål att ”främja elevers allsidiga personliga utveckling” eller ”främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse”. Få har ens tänkt på att en sådan utbildning behövs, än mindre på hur den skulle kunna se ut. Precis som vi är genetiskt förberedda för att lära oss tala finns en begynnande förmåga att relatera till andra när vi föds. Hur utvecklade dessa förmågor blir beror på människorna omkring oss och här har skolan ett stort ansvar. Ingen rektor skulle anställa en lärare i svenska bara för att den sökande har svenska som modersmål. Därtill behövs kunskaper om språkets uppbyggnad och användning, om grammatik, ordförståelse, stilarter, skön- och facklitteratur mm. Ingen skulle heller komma på tanken att det är föräldrarnas sak att lära sina barn allt detta. Men när det gäller förmågan att samspela med andra och förstå vad som gynnar/hämmar växt och utveckling på relationsområdet är det precis vad som sker. Den svårutrotade föreställningen att vissa är födda till pedagoger och andra inte gör det svårt att få gehör för krav på dokumenterad relationell kompetens hos den som vill ha en lärartjänst.

Men hur skulle en utbildning på relationsområdet för lärare kunna se ut? Kanske så här:

1 Förutom genomgånget gymnasium behövs en lämplighetsprövning för att tas in på lärarprogrammet. Innehållet kan vara följande:

* Kommunikationsprov, inriktat på att fånga upp och förstå verbal kommunikation, både muntlig och skriftlig och sedan kunna förmedla den i skriftlig form.

* Ett mentaliseringstest som undersöker förmågan att uppfatta och tolka beteenden som sammankopplade med intentionella mentala tillstånd. Enklare uttryckt: Att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån.

* Ett samspelsprov som handlar om att den sökandes förmåga att agera på ett rimligt sätt i olika samspelssituationer.

2 Teoretiska studier i gruppsykologi och utvecklingspsykologi. Det kan handla om grupprocesser, om anknytningsteori, affektteori, mentaliseringsteori. Alla som utbildar sig till lärare behöver grundläggande kunskaper om hur den biologiska, psykologiska och sociala utvecklingen från barn till vuxen ser ut. Vi vet betydligt mer idag än för bara tio-tjugo år sedan om hjärnans tillväxt och utveckling och om det nära samspelet mellan kropp och psyke .

3 Regelbundet återkommande reflektionsgrupper under hela utbildningen. För att den teoretiska kunskapen ska kunna internaliseras och bli aktiv behöver man träna. En lärare kan jämföras med en toppidrottsman, där regelbunden fysisk träning varvas med teorier om hur kroppen och psyket fungerar. Tänk om en fotbollstränare en dag skulle säga: – Nästa månad har vi teori och då hoppar vi över fysträningen. Ingen skulle tycka att det var en bra idé! Teori och praktik hör ihop.

I en regelbundet återkommande reflektionsgrupp kan blivande lärare träna på att beskriva och reflektera över det som händer i mötet med vetenskapligt välgrundade teorier och med eleverna under praktikperioderna. De konkreta berättelserna ger möjlighet att fundera över egna och andras reaktioner, över vad som är en lärares uppgift och yrkesansvar och vad som inte är det. Gruppdeltagarnas olika erfarenheter kan ge en svalkande distans till en viss händelse och teorierna kastar ofta ett förklarande ljus även över komplicerade sammanhang och situationer. Exempelvis skapar undvikande anknytningsmönster, bristande mentaliseringsförmåga eller svårigheter att reglera sina affekter problem i mötet med andra. Det gäller elever såväl som lärare. Många lärare klarar trots allt svåra möten och konflikter utan att känna till teorierna, men det är då fråga om så kallad tyst kunskap. Den behöver analyseras och verbaliseras. Om gruppen ses över en längre tid kommer samtalet att fördjupas och nya kunskaper och insikter kommer att integreras på ett sätt som påtagligt ökar lärarnas relationella professionalitet.

4 Genomgång av den egna livshistorien. Att någon gång under utbildningen skriva ned sin livsberättelse och fundera över om man där kan hitta orsaker till yrkesvalet har stort värde. Syftet är inte att prestera en berättelse, som ska godkännas eller underkännas, utan att få tid att tillsammans med kurskamraterna reflektera över det man varit med om och varför man valt att bli just lärare.

(Margareta Normell är gymnasielärare, leg psykoterapeut och författare)

 

 

 

5 kommentarer till “Margareta Normell: Hög tid att utbilda lärare för hela yrket!

  1. Låter som ett alldeles utmärkt förslag! Jag har arbetat som skolledare ( förskola-grundskola-fritidshem) under den största delen av mitt yrkesverksamma liv och ibland slagits av den tafatthet en del lärare ( mest i grundskolans högre åldrar) visar vid konflikter med elever eller mellan elever. Det räcker inte med att bara akademisera utbildningen ännu mer, kan man som pedagog inte skapa goda relationer till sina elever så blir det svårt med lärandet. Att lägga in mer grupp- psykologi i utbildningen skulle ge pedagogerna större chans att förstå sina elever, både i grupp och enskilt.

  2. Tack Margareta Normell!
    Detta har jag längtat efter länge! Utbildning i relationell kompetens är nödvändig för lärare. Håller med om alla fyra punkter. Jag tycker även återkommande reflektionsgrupper och handledning behövs när lärare utövar sitt yrke, saknar det i dagens skola. Upplever att många lärare har svårt att reflektera över sitt eget agerande i samspel med elever, viktigt att kunna reflektera över sina egna känslor och inte lägga skuld på eleverna. Det är också viktigt att läraren reflektera över sin undervisning, om den är anpassad efter de elever som ska undervisas och inse att om eleverna misslyckas så är det inte elevernas fel utan utan att undervisningen har varit på fel sätt. Vi behöver komma bort från det traditionella sättet att tänka i skolan, misslyckas eleven så finns problemet hos eleven, att ansvaret ligger hos eleven. Det är vi lärare som har ansvaret för att eleven lär sig, och att det är vi som har misslyckats om eleven inte når målen. Har man som lärare läst sig reflektera och ser misslyckande som utveckling av en själv så kan man utveckla sin undervisnig för eleven. Fanns Margaretas fyra punkter med i utbildning så tror jag att vi skulle se en skola som utbildar elever med högre resultat, större tro på att kunna lyckasi livet och med större medkänsla för andra medmänniskor.

    • Varför ska hjulet uppfinnas gång på gång?

      Självklarheter ska idag diskuteras. På 70-talet hade de som ville bli lärare höga ambitioner, och det var mycket svårt att komma in på de få lärarhögskolor vi hade. Sveriges elever och studenter låg i toppen.
      Idag har vissa studenter inte ens godkänt i alla ämnen, utan de ska läsa upp dessa under tiden de utbildar sig till lärare heter det. Ingen kontroll! De sämsta har de senaste 10 åren kommit in på lärarhögskolan som sista alternativ. Hur kan man då förvänta sig underverk?

      Varför har eleven ett stort ansvar i de länder som lyckas? Jag avser nu de äldre eleverna. Det är helt vansinnigt att påstå att det är lärarens fel, om en elev misslyckas. Vissa elever har problem av en sådan art att skolans resurser inte räcker till. Lagarna negligerar många rektorer som vanligt. Det är tyckande och inte kunskap i dagens skola. Dessutom är det hela skolans ansvar och inte enbart den enskilde lärarens ansvar. Nästan alla elever mår bra genom att det ställs rimliga krav på dem. Då växer de.
      Idag uppfinner alltför många lärare sina egna metoder, som varken är beprövade eller finns med i kurs- och läroplaner. Det gäller främst 1-7-lärare.

      Nej, det är tid att lyssna på de amerikanska forskare och även Per Kornhall, som vill riva ner hela skolsystemet i Sverige och bygga upp en skola som vilar på en stark gemensam vetenskaplig grund och en helt ny lärarutbildning. De bästa lärarna ska rekryteras till denna och inte misslyckade lärare som inte klarar den vanliga ungdomsskolan.
      Dessa forskare jämför lärarutbildningen med läkarutbildningen och civilingenjörsutbildningen. Det hade enligt dem varit kris om dessa utbildningar hade använt skolans flummiga metoder, som inte bygger på erfarenhet.
      Alla dessa pedagoger som hela tiden kommer med egna idéer, som inte vilar på vetenskaplig grund, bidrar till den skola vi har idag.
      Blicka ut i Europa och jämför!
      Det är kunskap som gäller och inte enskilt tyckande.

  3. Oj! Jag tror ni har jättefel! Jag tror det är just de personer som är helt genomsnittliga i alla dessa förmågor som jag sett minst förmåga att reflektera över sin egen undervisning och vilka krav den ställer på eleverna, och över skolorganisationen som helhet. Alla dessa lärare och rektorer som känner sig frustrerade då de inte når vissa elever, och som söker stöd gömmer sig bakom kollegor som bär samma känsla av frustration. De, de normala, goda, har ofta så svårt att sätta sig in i hur det är att vara annorlunda som elev. Och det är svårt. Det är nära omöjligt att tänka med någon annans huvud – om detta andra huvud är följer andra tankemönster, fungerar enligt en annan logik, som kan vara fallet inom exempelvis autismspektrat. Förmåga till mentalisering: Vem har det då menar du? Det du tar upp: Att reagera rimligt i en situation, hur menar du att man ska avgöra det egentligen? Jag tycker din text tyder på en djup och mycket allvarlig okunskap, eller: En oreflekterad och platt förståelse av sociala processer i grupper och i skolorganisationen, och av vad föreställningar om ‘det normala’ och ‘det goda’ kan ställa till med.

  4. Ska man då förlänga dagens utbildning eller ta bort något annat? Vad i så fall?
    Finns det utbildningar med “dokumenterade resultat” inom området?
    Klart att den “relationella kompetensen” är central som lärare, men hur stort är utbildningsbehovet?
    Jag har haft många lärarkollegor och har aldrig märkt att någon “saknade” denna kompetensen även om den tar olika former hos olika lärare… Men bli bättre, kan man förstås alltid! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter