Sten Svensson: Skolbolagen är segregationens motor

Skolverket har visat att skillnaderna mellan skolor har ökat kraftigt under 2000-talet i rapporten ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” 2012. Även betygsstatistiken från årskurs 9 i grundskolan visar på ökade skillnader. Eleverna i toppen förbättrar sina betyg medan eleverna i botten sjunker. Skolan är alltmer segregerad. Men vad orsakar denna galopperande segregation? (red)

Orsakerna till de ökade skolklyftorna är flera. I grunden ligger en boendesegregation som redan var stor och som har fortsatt att öka under 2000-talet. Ovanpå boendesegregationen tillkommer en segregation orsakad av det fria skolvalet. I Skolverkets undersökning ser man att skillnaderna har ökat i storstadsregionerna med dess förortskommuner och i de större städerna. Det är i de kommuner där  boendesegregationen har ökat och där de fristående skolorna har blivit fler. De små landsortskommunerna däremot, de som inte har några fristående skolor, ligger still på en mycket låg nivå.

Det fria skolvalet har medfört att de kommunala förortsskolorna har tappat många elever. Det är i första hand elever med välutbildade föräldrar och elever med goda betyg som lämnat dessa skolor och de har sökt sig till andra kommunala skolor och fristående skolor i mer stabila områden och mer centralt i regionerna. Att de skolor som tappar elever har försökt profilera sig på olika sätt för att locka nya elever till sig, har inte haft någon nämnvärd effekt. Det har inte hindrat elevströmmarna att gå från förorten till centrum.

Kvar i förorten blir ett segregerat urval av elever. Det är de elever som har de största svårigheterna att klara skolans krav och som har det minsta stödet från hemmet. De kamrateffekter som på vinnarskolorna är positiva, blir ofta negativa på förlorarskolorna. Många elever tycker att det är meningslöst att plugga, de tycker att det är omöjligt att komma in på gymnasiet och de tror inte att de kan få ett jobb.

Denna utveckling drivs fram av dagens skolsystem. För om det finns förlorare så finns det också vinnare. Det går nämligen att tjäna pengar på att det uppstår skillnader mellan skolorna. När botten går ur våra förortsskolor och många elever flyr så innebär det ett ökande kundunderlag och vinster för det fristående skolorna.

Detta kundunderlag och möjligheterna till stora vinster, har medfört en snabb tillväxt av friskolebranschen. Snabbast har de vinstdrivande skolföretagen ökat och de har idag knappt 80 procent av friskoleeleverna. Andra huvudmän, stiftelser, ideella föreningar och trossamfund har enbart 20 procent och de minskar sin andel för varje år. På gymnasieskolan, där vinstmöjligheterna har varit extra goda, går 90 procent av eleverna i en vinstdriven företagsskola.

Bland skolbolagen är det några koncerner som vuxit mycket snabbt. De tio största hade 2010 en tredjedel av alla elever i fristående skolor. Inom gymnasieskolan hade de sex största skolkoncernerna nästan 50 procent av friskoleeleverna 2012.

Och de fortsätter att växa, varje år startar och köper de stora koncernerna nya skolor. Den största skolkoncernen Academedia är idag större vad gäller antal skolor och elever än de flesta kommuner och de senaste två åren har företaget ökat med 42 skolor och 9000 elever.

En grundförutsättning för en stabil ekonomi och en vinst i ett skolföretag är att de fyller sin elevplatser. Därför lägger de sina skolor centralt i regionerna och i stabila områden. Det finns bolag som provat i förorter men de har haft problem att fylla skolorna.

En annan grundförutsättning för vinst i en bolagsskola är att de har låg lärartäthet. Generellt sett ligger de fristående skolorna lägre än de kommunala skolorna i lärartäthet. Men delar man upp de fristående efter vilken typ av huvudman de har, finner man att företagsskolorna ligger extra lågt och allra lägst ligger Aktiebolagsskolorna. Undersöker man de stora koncernerna, ligger de i sin tur lägst bland aktiebolagen. Skolor som inte har vinstsyfte, de som drivs av stiftelser och ideella föreningar, ligger på samma nivå som de kommunala skolorna eller högre. Bilden är mycket tydlig, de skolor som har vinstkrav har låg lärartäthet.

Låg lärartäthet betyder stora klasser och det brukar betyda sämre betygsresultat. Men det kan undvikas om man har ett positivt elevurval och det har de fristående skolorna. I genomsnitt är 65 procent av elevernas föräldrar högskoleutbildade jämfört med 50 procent för kommunala grundskolor.

Har eleverna välutbildade föräldrar får de också högre betyg. Det skiljer 37 meritpoäng i genomsnitt mellan elever till gymnasieutbildade och högskoleutbildade föräldrar. Den skillnaden förklarar i stort sett hela den skillnad som är i meritpoäng mellan fristående och kommunala skolor. Det är tack vare det positivt segregerade elevurvalet som aktiebolagsskolorna kan ha relativt goda resultat trots låg lärartäthet.

Den lägre lärartätheten betyder nämligen mycket pengar. Jämför man lärarkostnaden hos en normal storbolagsskola med drygt 300 elever med en lika stor kommunal skola finner man att bolagsskolan ligger flera miljoner lägre i lärarkostnad per år. Pengar som till stor del kan gå till vinst i bolagsskolan. Det krävs således en segregerad skola om det samtidigt ska vara möjligt att få vinst och goda betygsresultat.

Dagens svenska skolsystem är konstruerat för att det ska uppstå skillnader. Genom att låta aktiebolag driva skolor och genom att ge dem möjligheter att tjäna stora pengar på positivt segregerade skolor, har det skapats mycket starka drivkrafter i systemet. Drivkrafter som syns i branschens snabba tillväxt och som leder till att några få skolkoncerner håller på att ta över den fristående skolbranschen. Det är lönsamt att äga och driva positivt segregerade skolor i dag och  motorn i skolsegregationen är skolbolagen.

(Sten Svensson är fristående skoldebattör, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning och utredare av skolans likvärdighet)

5 kommentarer till “Sten Svensson: Skolbolagen är segregationens motor

  1. Är det någon som har koll på hur stor andel av Academedias skolor som man har köpt upp och hur många man har startat själv? Det pratas ofta om att man tillfört så mycket till skol-Sverige, men att köpa en skola innebär inget tillskott, bara att man skapar en marknad för köp och sälj inom skolan.
    Patrik Waldenström

  2. Friskolorna är absout ingen lösning på skolproblemet. De utnyttjar bara den omständigheten att de kommunala skolorna har ur teknisk-, organisatorisk-, pedagogisk-, ekonomisk-, resultatmässig- och social synpunkt med tiden blivit så skandalöst ineffektiva.
    Friskolorna ligger bara aningen högre men inte på långt när för att uppfylla de berättigade krav som samhälle och näringsliv har på skolan.
    Med hjälp av den allra senaste utvecklingen inom informatiions- och kommunikationstekniken kan vi idag skapa en skola som är tio gånger (+1000% !!) effektivare ur alla synpunkter och som kostar kommunerna hälften av vad kommunerna idag betalar för en produkt som ingen är nöjd med.

    Anledningen till att dylika förslag inte får diskuteras är att en sådan lösning kommer att betyda en radikal omläggning av lärarhögskolorna, och att anslag till pedagogisk forskning kommer att utnyttjas till framställning av programvaror till den nya skolan.
    Om någon tar sig tid att verkligen sätta sig in vad förslaget betyder så – förutom att samtliga elever får en tio gånger bättre utbildning – lärarna får äntligen ett professionellt och inspirerande jobb som utbildningsledare men utan undervisning, hemarbete, rättningsarbete, betygsättning vaktmästeri och polisiära funktioner.

    Se vidare http://www.sweducation.eu

    Lennart Swahn

    P:S. Låt inte detta stoppa er vanliga debatt om den nuvarande skolan D.S

  3. ”Kvar i förorten blir ett segregerat urval av elever. Det är de elever som har de största svårigheterna att klara skolans krav och som har det minsta stödet från hemmet. De kamrateffekter som på vinnarskolorna är positiva, blir ofta negativa på förlorarskolorna. Många elever tycker att det är meningslöst att plugga, de tycker att det är omöjligt att komma in på gymnasiet och de tror inte att de kan få ett jobb.”

    Det ger en bild av förorter i armod och att det bara skulle finnas det man ser som ”förlorarskolor”. Tror heller inte att ”vinnarskolorna” kan ta hand om alla ambitiösa och duktiga elever som bor i Botkyrka, så en hel del bor säkerligen kvar. Vilka som är ”kvar i förorten” kan därför diskuteras.

    Därför lite positiva nyheter från Botkyrka gymnasium.

    Läs här…

    http://www.botkyrka.se/Nyheter/Sidor/Botkyrkas-kommuns-gymnasieskolor-har-h%C3%B6gst-slutbetyg-i-S%C3%B6dert%C3%B6rn.aspx

    En kranskommun som har fått en förlorarstämpel, som förstärks av den bild som har skapats.
    I ett av de senaste numren av Mitt i Botkyrka berättar man att det blivit eftertraktat att bo i Botkyrka.

    https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:nzO5Cjlc-hgJ:epaper.mitti.se/epaper_mibo/20121225/5.pdf+Senaste+Mitt+i+Botkyrka&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESjvU6ZG6pJxkpgey6k4Xp1gTy7NkwW33UMFenoSh9z-xaUTagzSlP7JPevJmjSmcSsRbYexB44z_TeOwyxob4I_VnZ6i-7HDlHPlEQWhpRjE5mk38uNBNk1bRYNjvOIieOqL_If&sig=AHIEtbT_ZzDXDtWNvyoQiw3qpcXxIRxIKQ

    Nu hoppas jag att länkarna fungerar!

  4. Sten, min tidigare artikel från den 13 december (Lars Dahlström: Privatiseringsepidemin i skolan) bekräftar det du påpekar i din artikel. Men det räcker inte med att dessa skolaktiebolag skapar en koncentration av ägarskap med ETT huvudsakligt intresse, nämligen att skapa vinster för ägarna. För med privatiserings och marknadsintressenas intåg i välfärden förändras också vårt sätt att se på skola och utbildning genom att bildningssyftet minimeras till teknokratiska förvaltningsbehov. Nya begrepp importerade från marknadslogiken gör sig gällande inom utbildningssfären som inte bara förändrar det som prioriteras på policy nivå. På sikt förändrar det också vårt sätt att se på undervisning och utbildning då begrepp som effektivitet och resultatredovisning blir en del av det förgivet tagna och alltmer styrande, eller hur Lennart Swanh?

    Numera talas det sällan om syftet med vårt utbildningssystem bortom diskussioner om att vi ska ha betyg i den ena eller andra årskursen, hur många nationella prov vi ska ha för att tillgodose vårt behov av kontrollstationer, eller hur vi ska få en bättre placering på de globala hitlistorna. Dessutom är retoriken om att utbildningssystemet, både på lägre och högre nivåer, ska anpassas till marknadsbehoven, ett tvivelaktigt perspektiv. Drar man ut konsekvenserna av det tänkandet borde vi idag utbilda fler till tillfälliga låglönejobb inom servicesektorn eftersom den marknaden växer! Då skulle det kanske räcka med 7-årig folkskola igen?

    Jag menar att vi måste lyfta blicken i flera avseenden. För det första, genom att återupprätta samtalen om de mänskliga och sociala skälen till att vi har ett nationellt utbildningssystem som bekostas av det allmänna, dvs. med våra skatter, och vad vi vill åstadkomma genom detta i termer av mänskliga och sociala dimensioner. För det andra, måste vi garantera att det är dessa skäl och syften som utbildningssystemet tillgodoser och då ska privatiseringen, marknadstänkandet, och vinstintressena plockas bort från utbildningssfären och ersättas med humana och sociala syften. I grunden anser jag att privat undervisning också ska betalas av det privata. För det tredje, måste vi inse att det är framför allt undervisningens och utbildningens praktiker i positioner som lärare/undervisare och elever/studenter som kan åstadkomma det vi syftar till i nära samklang mellan utbildningssystemets olika nivåer dvs. mellan skolan och en lärarutbildning som ger skäl för namnet, och inte förlita oss till de massiva överbyggnader som numera kontrollstyr verksamheten och som trots det kan skapa lyckade exempel som det i Botkyrka.

    Till sist, även om jag har förståelse för Patrick Waldenströms stilla undran, så finns det ett större perspektiv som vi måste ta med i beräkningen när vi diskuterar ett alternativ till dagens svenska verklighet, som för övrigt tillåtit en marknadsanpassning av skola och undervisning som i många avseenden gått längre än i något annat land i världen. Detta är att förespråkarna för det privatas intrång på skolområdet har starka organisationer bakom sig som verkar i nyliberaliseringens anda. Dessa nätverk av nationella och internationella organisationer har verkat under många år och är idag så inflytelserika att de i många fall också inverkar på skolpolitikens inriktning. Stephen Ball har i sin bok ”Global Education INC. New Policy Networks and the Neo-liberal Imaginary” kallat dessa nätverk Transnational Advocacy Network och vi kan inte stillatigande låta dessa nätverk bestämma dagordningen. Därför behövs en samordnad kraft som inkluderar praktiker, lärarutbildare, föräldrar, elever/lärarstudenter, forskare, fackföreningar, och andra som vill verka för en progressiv bildning bortom den nyliberala inskränkningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter