Eva-Lotta Hultén: Uddevalla vill ha tysta och lydiga rektorer

Har skolan ingen nytta av rektorer som är självständiga och stridbara? Vill man inte ha lärare som tänker själva och är beredda att stå för sina övertygelser – istället för att ständigt vara lydiga och göra som de blir tillsagda? Kan skolan verkligen förbättras och utvecklas om inte rektorer och lärare känner sig delaktiga och engagerade i arbetet? Lojalitet mot arbetsgivaren är väl inte det enda kriteriet på vad som utmärker en god ledare i skolan?

Eva-Lotta Hultén kommer att intervjua rektorer i tre korta artiklar – och reflektera över rektors roll i dagens skola. Här kommer den första artikeln. Den handlar om förskolor i Uddevalla. (red)

Lena Johansson är rektor för tre förskolor i Uddevalla som drivs av det norska utbildningsföretaget BII. Förskolorna var tidigare kommunala, men när det efter förra valet blev ny politisk majoritet beslutade politikerna att delar av den kommunala verksamheten skulle säljas ut. Man började med förskolorna.  Lena Johansson berättar att hon tyckte det var spännande med privatiseringen, men att hon hade synpunkter på hur man hanterade processen och på bristen på delaktighet för den berörda personalen. De anställda fick aldrig några möjligheter att tycka till om huruvida deras arbetsplatser skulle privatiseras eller ej och vilka förskolor som utsetts för att säljas fick man reda på via lokaltidningen Bohusläningen.

– Allt gick väldigt fort och vi fick dåligt med information. Många blev oroliga och upprörda och mådde förfärligt dåligt eftersom det var så svårt att få klara besked om vad som var på gång, berättar Lena Johansson.

Vi träffas på hennes kontor på Helenedals förskola. Det var här som protesterna mot privatiseringarna av den kommunala barnomsorgen blev som mest intensiva. Personalen tog initiativet till en enkät till alla anställda vid de aktuella förskolorna och den visade att de flesta ville stanna kvar inom den kommunala verksamheten. En förälder tog initiativ till en namninsamling och det blev inslag i tidningar och radio. Och Lena Johansson fick bassning av en av sina chefer.

– På ett stort förvaltningsmöte, inför alla rektorer, fick jag höra att jag skulle hålla ordning på min personal, säger hon.

Lena Johansson berättar att personalen som protesterade i förväg hade tagit reda på vilka rättigheter de hade när det gällde att uttrycka åsikter och agera emot fattade beslut och på förskolan fördes ett dagligt samtal om vad som var okej och inte. Hon stöttade sin personal i deras rätt att uttrycka sina åsikter, även om hon själv aldrig var emot privatiseringen.

– Jag sa till mina chefer att jag inte kan styra över vad folk tycker. De protesterade på sin fritid och har sin medborgerliga rätt att uttrycka sig, säger hon.

Laila Kangas var en av de anställda som skrev och skickade ut enkäten till de andra förskolorna och som deltog i arbetet med namninsamlingar och även hon fick tillsägelser. Efter att Bohusläningen fått kännedom om enkäten och intervjuat Laila ringde områdeschefen upp och ställde lite frågor. Sedan ringde även skolchefen och hon var inte glad.

– Hon sa att sådant här fick man inte syssla med på sin arbetstid och hon frågade om jag använt förskolans papper. Hon krävde en skriftlig redogörelse och intyg att vi gjort detta på vår fritid och inte använt något material från kommunen.

– Jag kände mig som en tioåring som fick bannor, berättar Laila Kangas.

Därefter blev det tyst från förvaltningshåll och någon ursäkt har hon till skillnad från sin rektor aldrig fått.

*

Som offentliganställd har man grundlagsskyddad yttrandefrihet också på sin arbetsplats och man har rätt att uttrycka sin personliga åsikt om verksamheten. Yttrandefriheten kommer före lojalitetsplikten mot arbetsgivaren. Den kan aldrig förhandlas bort och arbetsgivaren får inte heller utöva påtryckningar för att tysta någon. Men munkavlar kommer i många olika former och från många olika håll. Ett par av de rektorer jag pratar med berättar om hur de bemötts med tystnad eller öppet fått veta vilka problem som det är meningslöst att ta upp. I en sådan kultur lär man sig till sist att sluta ställa ”fel” frågor. Få människor vill bli betraktade som illojala eller hängas ut som besvärliga inför sina kollegor. Att våga ta strid kräver civilkurage och kunskap om vilka rättigheter man har.

(Eva-Lotta Hultén är frilansjournalist)

4 kommentarer till “Eva-Lotta Hultén: Uddevalla vill ha tysta och lydiga rektorer

  1. Hej Eva-Lotta!

    Detta är en mycket bra artikel, som bevisar hur viktigt det är i en demokrati att förvalta yttrandefriheten,
    och inte bara undervisa om den. Skolans uppgift är att i praktiken vara en öppen plats för menings-
    utbyte. Den s.k. privatiseringen, som inte är någon privatisering, utan en verksamhet i bolagsform, och därmed ej åtkomlig för insyn! Skattepengar ligger fortfarande i botten.

    Det torde vara mycket otillfredsställande att ”pedagogiska” bolag profiterar på den skatt som inbetalas. Någon bättre undervisning är knappst att vänta; bredd och specialundervisning saknas ofta. Som bas ligger inte ett pedagogiskt förhållningssätt, utan ett ekonomiskt. Det är tragiskt att den svenska skolan segregeras och nivåbestäms i negativt avseende.

    Därtill kommer den repressiva intoleransens manifesta uttryck på chefnivå!

    Hans-Evert Renérius

  2. Det vore intressant med en kommentar från skolchef/förvaltningschef, områdeschef – samt ordförande för utbildningsnämnd eller motsvarande, alltså även från den politiska nivån (som ytterst är ansvarig).

    De frågor som reser sig när jag läser artikeln är hur politisk ledning och chefstjänstemän tänkt sig att genomföra förändringen. Mina frågor rör genomförandet:
    – Gick det enligt planeringen eller inte?
    – Hur förankrades förändringen hos de närmast berörda, rektorer och personal?
    – Finns någon strategi för skolutveckling inom kommunen (pedagogisk vinst) som omfattar denna förändring eller låg beslutet om privatisering enbart inom strategin för ekonomisk vinst?
    – Vilka viktiga erfarenheter har politiker och chefstjänstemän gjort av den turbulens som tydligen uppstått?

    Grunden för genomförandet är ett politiskt beslut. Eftersom jag arbetat med skolutvecklingsfrågor på nationell och kommunal nivå finner jag artikeln intressant – som ett exempel på ett kommunalt risktagande, en risk för devalvering av pedagogiskt kapital. Det händer i flera kommuner.

    Skolpolitiker vill det bästa (för någon eller något), och är beroende av goda beslutsunderlag. Tyvärr finns en välvillig inställning till omfattande beslutsunderlag (kvantitet) och verkligt kritiska och tuffa granskningar uteblir ofta. Inte heller politiker vill vara ”besvärliga” och kasta in grus i maskineriet. Men en nämnd bör ge bakläxa då och då, och kräva in mer kvalificerade underlag – då faller tidsplanen, men en tidsvinst kan bli det slutliga resultatet . Eller vad säger lokalpolitiker och kommunala chefstjänstemän i saken, deras perspektiv efterlyses härmed i debatten om förändringsarbete inom förskola, skola.

  3. H-E: vad trevligt att du gillade min artikel! Jag har skrivit mer om privatiseringar och vinstutdelning och du hittar det här: http://evalottahulten.com/kronikor/riskkapital-och-skolor-hor-inte-ihop-gp-maj-10/.

    M.H: Beslutet att sälja ut tio förskolor i Uddevalla motiverades med valfrihet – föräldrar skulle få möjlighet att välja mellan olika huvudmän. Men inga föräldrar tillfrågades om de ville att just deras förskola skulle privatiseras. Inte heller personalen tillfrågades, som framgår av artikeln. Så den där valfriheten var det kanske inte så mycket med, jag tror att det mest handlade om en ideologi som skulle bli praktik till varje pris. De borgerliga hade vunnit valet 2006 och det hela genomfördes oerhört snabbt och under stora protester från kommuninvånarna.

    Från politiskt håll har man nu gjort klart att inga fler privatiseringar är aktuella eftersom målet med valfrihet är uppnått. Jag pratade aldrig med några politiker men däremot med skolchefen som antydde att hon varit ganska hårt pressad av politikerna i denna process.

  4. Eva-Lotta och Lena!
    Stå på er!
    Budskapet är klart. De vet bäst!
    Det lönar sig inte att fråga,argumentera eller ifrågasätta.
    Även om de kör över lärare,elever och föräldrar. De vet bäst.
    Det är inte meningen att skolpersonal skall få tycka eller vara delaktiga.
    Det tar alldeles för lång tid.
    I skolan måste alla lärare och elever lyda och anpassa sig till systemet.
    Så är det och så har det alltid varit.
    De som ifrågasätter är obekväma och asociala och förstår inte att de inte förstår.
    Lojala lärare förmedlar vad demokrati är. De praktiserar det inte.
    En utmärkt bra metod för anpassning och lydnad är QLICKER-metoden.
    Kanske borde vi lärare genomgå en sådan utbildning.
    Då skulle inte problem med lärare och rektorer liknande Lena finnas.
    De förstår ju inte att de inte förstår.
    Ulla Wagner, lärare och författare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter