Kjell Tormod: Skolans bortglömda fråga

Läroböckerna har på många skolor ersatts med digitala läromedel och eleverna arbetar i datorn snarare än i boken. Frågan är vad detta får för konsekvenser och i vems intresse som utvecklingen har skett. Kjell Tormod anser att det är dags att vi diskuterar vad detta leder till och reser frågan om det kanske behövs en kvalitetssäkrad lärobok. (red)

Vart tog den goda läroboken vägen? Varför har man i utbildningskretsar en negativ inställning till läroböcker? Varför har ingen reagerat när datorerna har börjat tränga undan läroböckerna? Man kan fråga sig om denna utveckling har varit i lärarnas eller kommunernas intresse?

I tidigare läroplaner Lgr 62, Lgr 69 och Lgr 80 fanns tydliga skrivningar om läromedlen i skolan och hur de skall användas. I Lgr 80 står det till exempel: ”Tryckt material, som täcker väsentliga delar av ämne, ämnesgrupp eller kursmoment, måste spela en viktig roll bland annat för att ge fasthet och sammanhang i studierna”.

I de senare läroplanerna finns inga skrivningar om läromedel. När Statens läroboksnämnd upphörde 1974, blev det upp till varje huvudman/rektor/huvudlärare/förstelärare att ha koll på vad som var det bästa läromedlet för att uppfylla skolans alla mål. Helst skulle varje lärare fixa sin egen lärobok. Det finns med andra ord nu ingen centralt utformad ”kravspecifikation” för läromedel. Skolverket har lagt sig platt.

Under besparingarna på 90-talet blev böckerna låneböcker. I bästa fall höll de ihop i tre år. Men staten, och senare kommunerna, hade intresse av att reducera lärarnas roll i undervisningen. Påhejade av SKL inledde kommunerna en omfattande satsning på en digitalisering av skolan. I min kommun (normalstor) utgör skolans budget ca 53 % av kommunens totala budget. Lärarlönerna utgör ca hälften av skolans budget drygt 25 % av kommunens budget. Det fanns alltså ett mycket stort intresse av att minska kostnaderna för lärare. Ingen sa det rakt ut men datorerna skulle vara räddningen.

Historiskt sett har det alltid funnits förhoppningar om att ny teknik ska kunna ersätta lärare. Men förhoppningarna har kommit på skam. Utvärderingen av det så kallade Unos Uno projektet (2014) visade att den del av arbetstiden som lärarna lägger på undervisning krymper när skolan köper datorer till alla. Både lärare och elever uppger att eleverna arbetar mer ensamma efter införandet av en-till-en. För att finansiera datorerna och kringkostnaderna har skolorna dragit ner på läromedelskontot. Därmed har också lärartätheten minskat och lärarnas arbetsbelastning ökat.

Det är mycket hallå, när det gäller det fria valet och hur det påverkar likvärdigheten i utbildningen. Men den kommun som använde mest resurser till läromedel per elev spenderade nästan 11 gånger mer än den kommun som använde minst. Spridningen i läromedelskostnader mellan kommunerna har ökat och denna spridning skapar därmed i högsta grad en icke likvärdig utbildning. Ingen talar om detta förhållande.
Kommunernas kostnader för undervisningen har ökat men resurser för inköp av tryckta läromedel har minskat de senaste åren.

Digitaliseringen blev den gökunge i skolboet som trängde undan läraren och knaprade på läromedelkontot. När skolan kommunaliserades försvann också efterhand regleringar och bestämmelser som garanterade en något så när likvärdig skola. Från kommunerna fanns inget intresse av att pengarna skulle öronmärkas, eftersom i så fall kostnaderna skulle öka.

Sedan ett par år är jag volontär hos Röda Korsets läxhjälp. Det är för mig en ny och berikande erfarenhet i skolans tjänst. Inte bara för att nästan alla elever är invandrare utan för att de alltid har en dator med sig som de fått låna av skolan. Ingen fysisk lärobok. I bästa fall har de en penna och ett rutat räknehäfte. Några har dock en mattebok som de fått låna av skolan eller så har de tillgång till en lärobok som ”står på en hylla i skolan”. När jag frågat varför de inte har en lärobok säger de att skolan inte haft råd och att datorn skulle ersätta boken. Ett svar som jag redan visste, men det var intressant att eleverna visste orsaken till att de inte hade böcker.

Det tar tid för eleverna att scrolla fram och tillbaka för att hitta teoriavsnitt, formler, övningar och facit. Ingen struktur, inget sammanhang och mycket teknikstrul blir det. Nu kanske det verkar som att jag är en teknikfientlig gnällspik. Så är det inte. Jag har i undervisningen i matematik och fysik använt mig av datorer och olika avancerade miniräknare sedan slutet av 70-talet. När datorerna började göra intåg i skolan hörde jag till hallelujakören. Men nog är det en idé att börja fundera över hur den nästan hysteriska kommunala satsningen på datorer till varje elev har påverkat elevernas lärande i matematik och deras resultat.

När PISA diskuteras är det ingen (vad jag vet) som nämner att digitaliseringen kan ha varit till skada. Det finns ingen forskning som visar att den ökade datoranvändningen resulterat i bättre resultat. Däremot är det är helt klart att lärartätheten minskat genom att grupperna blivit större, och att lärarnas arbetsbelastning ökat med digitaliseringen. De har fått mindre tid för eleverna.

Nu när Folkskolan fyller 175 år är det dags att återupprätta läroboken. Kanske inte med
Nils Holgerssons underbara resa, men väl med en underbar resa med en kvalitetssäkrad lärobok som täcker väsentliga delar av ämne, ämnesgrupp eller kursmoment som spelar en viktig roll för att ge fasthet och sammanhang i studierna.

Referenser
Andreas Ryve, Kirsti Hemmi, Per Kornhall.(2016). Skola på vetenskaplig grund.
Lärarnas Riksförbund. (2015). Kostnadsökning eller kvalitetsminskning: En rapport om kommunernas kostnader för läromedel. (WWW.lr.se)
Sveriges Kommuner och Landsting. (2013). Myter om skolan hindrar utveckling.

 

Kjell Tormod är pensionerad lärare. 

4 kommentarer till “Kjell Tormod: Skolans bortglömda fråga

  1. Håller med. En annan aspekt är att det är svårt för vårdnadshavare som vill stötta sina barn. Sammanhanget i studierna blir mer diffust utan böcker. För att inte tala om studietekniken. Hur stryka under det viktiga och ta ut stödord/centrala begrepp?

  2. Jag tycker det du tar upp är viktigt – det behöver inte vara antingen eller utan både och! Jag har själv specialpedagogisk utbildning och har arbetat med stöd på olika sätt till elever i behov. Det finns en rad digitala hjälpmedel som har fördelar men som du säger, det finns också nackdelar med textmängden som är svår att få överblick över, i synnerhet för elever som hat läs- och skrivsvårigheter. Ulf Fredriksson blev i Lärarnas Tidning 1/17 intervjuad angående sitt betänkande om en åtgärdsgaranti för läsning bl a. Läsförmågan som nyckeln till alla andra ämnen, hans tankar är att den behöver praktiseras på fler sätt än enbart via datorskärmen.

  3. Det pågår ett arbete att fastlägga ett manifest för Hermods Korrespondensinstituts Stiftelse. Syftet är att framtida forskare ska kunna döma mellan Hermods karakteristik och karakteristiken på dagens Skola.

    Är vägen mot den kvalitativa läroboken, som Tormod visar oss, den rätta? Nej! Den räcker inte längre. Två av mina bloggar, den 31 augusti 2016 “ÖVNING och negativa tal. Wieman & Schwartz” beskriver en del av problematiken. Se https://kunskapsvetenskap2012.blogspot.com

    Kontentan är att game-kulturen redan har brutit in i EdTech-branschen och skolorna ligger i startgroparna för att UPPHANDLA. Jag skuldbelägger Skolverket (Per Thulberg och Anna Ekström), som satte lärarna på skolbänken istället för att lyssna på dem. Och jag skuldbelägger NCM, Sveriges Nationella centrum för matematikUTBILDNING för deras avsaknad av kunskapsteoretiska analyser.

    Hermods UNDERVISNING karakteriserades av att förmedla kunskap i sak genom att planera och preparera ämnesmaterial i rätt delar och efter ämnets beskaffenhet. Och tillställa detta material vid rätt tidpunkt efter elevens studietakt. Det är ett kunskapsteoretiskt ansvar på en högre nivå än ansvar för den enskilda skolan. Däremot ligger kravet att förse eleven med supportservice på skolans nivå.

    Nog skulle en modern digitalisering kunna klara av vad Hermods kunde göra i takt med teknikutvecklingen 1898-1975. Begreppet KORRESPONDENS karakteriseras av att utsända och mottaga meddelande över avstånd. Digitaliseringen är faktiskt bara en förlängning av brevens teknik.

    UNDERVISNINGENS genomförande behöver fortfarande sina två organisationer: Planering och preparering av ämnesmaterial på ämnets villkor och Husets linjeorganisation.
    S. H. T.
    Kerstin I. M. Holm

  4. Hela digitaliseringen befinner sig fortfarande i stadiet ” det trevande försöket” (http://tarna.fhsk.se/it/distans10/tarelaker/uppgifter/Freinet%20-%20elana.htm) . Inga nya medier har utplånat de gamla, trots erövringen av talet, har fortfarande den knutna näven och den uträckta tungan sin betydelse och trots skriften blev retoriken en ledande vetenskap under medeltiden. Inte ens tryckkonsten kunde annat än utveckla lärandet. Den digitala tiden ger ytterligare möjligheter som vi ännu inte kan förstå. Många entusiaster kommer att ha lika fel som de som trodde att telefonen skulle bli det ultimata verktyget för lärande och kulturkonsumtion. Om innehållet / meningen i det som skall läras in finns i en föreläsning, i anteckningar, på papper eller i Google scholars har ingen betydelse för lärjungen. Däremot måste man kunna tala, skriva och räkna. Man måste kunna söka efter den bok som innehåller det man behöver lära sig, innehållet är det viktiga, om man läser på papper eller I pad har ingen betydelse. Men det återstår fortfarande utveckling av metoder för understrykningar, överstrykningar, delning av citat ur verket till egen samling och inte minst att skolan lär ut studieteknik grundad på verbal förmåga skrivkonst, läsande och förmåga att hitta den litteratur man ställer frågor om samt förståelse för den världsomfattande digitala kommunikationen och dess verktyg. Grundläggande programmering, historia, samhällskonsekvenser och praktisk användning. Eleverna håller redan på att hitta dessa metoder. En förstudie jag gjort på gymnasiet visar att i ämnet matematik så använder eleverna två verktyg huvudsakligen. Nämligen Google drives delade dokument för grupparbeten och flippade föreläsningar av matte lärare, om man inte förstått den ordinarie lärarens föreläsning och introduktion av ett moment. I den undersökning jag gjorde använde matte lärarna inte alls digitala verktyg men det är naturligtvis en lokal företeelse. Min allmänna hypotes är att flippad undervisning har etablerat sig inom matte didaktiken. En bra grund för god undervisning är att kunna använda BIBLIOTEK med dess världsomfattande databaser och sökverktyg samt de databaser och läromedel som finns digitalt. Att träna eleverna på att OBSERVERA händelser och skeenden för att kunna dra slutsatser ur detta samt att verbalt få information genom föreläsningar och INTERVJUER samt använda de moderna digitala verktygen på INTERNET för kunskaps inhämtning, dialog och redovisning.

    Jan-Ivar Johansson pensionär och seniordoktorand på Kultur och Medier i Umeå Universitet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter