Lars Persson: Eleverna, lärarna och skolan – erfarenheter från elevenkäter i Lund

Alla skolor arbetar med enkäter av olika slag.  Men det är inte alltid som enkäterna tillför något i arbetet med elevernas undervisning och lärande. I Lunds kommun har Lars Persson arbetat vidare med de årliga elevenkäterna i syfte att få fram ett underlag för en diskussion på skolorna. (red)

Elevernas upplevelse av skolan är central för förståelsen av undervisning och lärande. I denna artikel presenteras material från en kommunal elevenkät i syfte att lyfta elevperspektivet. Jag har valt några frågor från en enkät som årligen besvaras av alla elever i Lund som går i grundskolans år 5 och 8 samt gymnasie­skolans år 2. Totalt sett runt 3500 elever årligen. Andra kommuner gör liknande arbeten och det finns i detta kunskaper som sällan når utanför den egna intressekretsen.

Den tid är på väg bort när människor gör saker för att de blir tillsagda att göra så. Idag är sökandet efter mening allt viktigare i våra liv. I skolvärlden kan detta tolkas som att lärande och kunskap i sig inte är tillräckligt utan att det krävs sammanhang och anledning för att lära sig. I elevenkäten fick eleverna ta ställning till påståendet ”Skolan ger mig kunskaper som jag har nytta av i framtiden”.  Här svarade 95 procent av eleverna i år 5 ”stämmer mycket bra” respektive ”stämmer ganska bra” i år 8 var motsvarande andel 87 procent och i gymnasi­ets år var andelen 85 procent. Merparten av eleverna anser tydligen att skolan ger dem kunskaper som till största delen upplevs som nyttiga. Eleverna är medvetna om skolkunskapernas framtida nyttovärde.

Insikten i kunskapens nyttovärde står för en yttre motivation för lärande. För att uppleva mening i en djupare betydelse räcker inte detta. I dagens pedagogik poängteras ofta att undervisningen ska vara förankrad i elevernas egen drift att söka lärdom och kunskap. I läroplanerna hittar vi denna syn i uttrycket ”nyfikenhet och lust att lära” som fångar tankar i motivations­forskningen som handlar om inre motivation. För att fånga elevernas syn på denna sida av meningsfullhet fick de i enkäten ta ställning till påståendet ”Arbetet i skolan gör mig nyfiken och ger mig lust att vilja lära mig mer”, ordagrant hämtat ut läroplanerna. Elevernas respons visar en tydligt skillnad mellan yngre och äldre elever. Mellan skolår fem och åtta halveras andelen mycket positiva (”stämmer mycket bra”) dessutom har andelen elever som tar avstånd (”stämmer ganska” eller ”mycket dåligt”) fördubblats från runt 20 procent till runt 40 procent. Det är viktigt att notera att var femte elev redan i femman menar att de saknar denna motivation och att andelen sedan fördubblas bland de äldre eleverna. Det är naturligtvis inte är realistiskt att tro att alla elever finner skolans innehåll meningsfullt och framförallt inte innehållet i alla skolämnen. Resultatet är ändå nedslående och behöver diskuteras.

Enkäten belyser även andra dimensioner kring meningsfullhet. Om ”lusten att lära” är kopplad till skolans innehåll och sätt att arbeta är påståendet ”Mina lärare ger mig utmaningar så att jag hela tiden utvecklas” kopplat till lärarnas handlande och bemötande av eleverna. Bakom detta påstående finns tankar kring en individualiserad undervisning där läraren bedömer varje elevs aktuella utveck­ling och därpå leder eleven in i det nästkommande steget, den proximala lärandezonen. Här handlar det om att uppfatta dels kunskap och lärande som en utmaning i positiv betydelse och dels om hur eleverna uppfattar att deras lärare hanterar detta. Eleverna i år fem är mer obetingat positiva och endast fem procent svarar stämmer ’ganska dåligt’ eller ’mycket dåligt’. Hos eleverna i år åtta och år två på gymnasiet är andelen som tar avstånd runt 20 procent. Jämfört med de 40 procent som tog avstånd från påståendet om lust att lära är detta en betydligt mer positiv bild som innebär att lärarna, trots att eleverna är negativa till skolarbetet/skolkulturen, lyckas utmana och leda många av sina elever till en lärande utveckling. Lärarna gör, sett utifrån dessa siffror, en betydande och resultatbärande insats för att stärka den inre motivationen. Den positiva bilden av lärarna bekräftas i enkäten av elevernas syn på lärarnas bemötande av dem. Enligt enkäten har eleverna en övervägande mycket positiv bild av hur de bemöts av lärarna. På påståendet ”Mina lärare tror på min förmåga att lära mig” svarar hela 96 procent av eleverna i år 5 ”stämmer mycket bra” eller ”stämmer ganska bra”, i år 8 är motsvarande siffra 92 procent och i gymnasiets år 2 är siffran 90 procent.  Eleverna uttrycker här att de känner sig sedda och bekräftade av lärarna.

Även om enkäten på dessa områden ger en positiv bild av lärarnas undervisning finns det områden att fundera vidare på. En pedagogisk grundtanke är att undervisning ska utgå från och anpassas till elevernas förkunskaper. Av enkäten att döma är detta inte alltid fallet, särskilt inte i de högre årskurserna. I år fem svarade 7 procent negativt, i år 8 hade andelen negativa ökat till 21 procent och i gymnasiet hade andelen stigit till 32 procent på påståendet ”Mina lärare tar reda på vad vi lärt oss om det nya området innan vi börjar på något nytt område. Självklart har äldre elever mer kunskaper med sig vilket försvårar för lärarna att få en uppfattning av deras förkunskaper. Samtidigt kan man fundera på om det inte finns en pedagogisk resurs i elevernas egna kunskaper som kunde nyttjas bättre.

Ett annat resultat att begrunda handlar om hur lärarna informerar om målen för undervisningen. Elever i femman fortsätter att vara mer positiva än sina äldre kamrater och vilket bör ses i ljuset av allt det som sker i ungas liv från 10-11 åringarna i femman till 16-17 åringarna i gymnasiets andra årskurs.  Andelen elever som svarade negativt på ”Mina lärare informerar mig om vad som krävs för att nå målen i de olika skolämnena” ökade från 5 procent av femmorna, 15 procent av åttorna till 18procent av gymnasieeleverna. Frågans formulering avslöjar inte nödvändigtvis om eleverna känner till målen endast hur de bedömer lärarnas information. Det innebär att nästan var femte elev i tvåan på gymnasiet upple­ver att lärarna inte informerat dem om vad som krävs för att uppnå målen. Om man inte vet vad målet är blir det också svårt att förstå hur man lyckas i sitt lärande. Även om skolan i de högre årskurserna med betyg har ett system för en summativ bedömning menade 13 procent av gymnasieeleverna att de inte visste hur det går för dem i skolan. Skolor och lärare som vill tränga djupare in i dessa frågor kan undersöka förhållanden på ämnesnivå och kanske även studera enskilda arbetsområden eller olika arbetssätt.  Denna typ av undersökande i den egna verksamheten är dessutom en väg att öppna för ökad delaktighet och ökat inflytande för både elever och lärare.

Vikten av pedagogisk utvärdering är knappast ifrågasatt. Det är därför intressant att eleverna inte känner sig särskilt delaktiga i utvärdering. Från 14procent i år 5 via 40 procent i år 8 till 33 procent i gymnasiets år 2 svarar negativt på påståendet ”Lärarna låter mig vara med och utvärdera undervisningen”. Svaren är inte helt lättolkade utan leder vidare till frågor som: I vilken utsträckning står resultatet för att det förekommer utvärdering eller finns det ett inslag av bedöm­ning av om utvärdering fyller sitt syfte och hur väl man tar vara på elevernas syn­punkter? Eleverna blev än mer negativa när frågan om deras delaktighet i planering av undervisning ställdes. Det är enligt enkätens resultat  svårt för lärarna att göra eleverna verkligt delaktiga i utvärdering och planering. Eleverna reagerar betydligt mer positivt på det mer generella påståendet ”Lärarna bryr sig om vad jag säger” där elever 90 procent av eleverna i femman, 80 procent av eleverna i åttan och gymnasiets år 2 svarat ”stämmer mycket bra” eller ”stämmer ganska bra”. En slutsats kan vara att lärarna av eleverna upplevs vara intresserade av elevernas åsikter och lyssnar på dem men samtidigt har svårt att ta vara på elevernas synpunkter direkt i själva undervisningen.

Enkätens resultat och frågorna det väcker kan tjäna som underlag för diskussion på skolorna. Den inriktning som enkäten pekar på handlar om att ta vara på elevernas tankar och att bygga en utveckling i medskapande riktning.  Enkäten pekar på att lärarna lyckas mycket bra och att problemet snarare handlar om skolans övergripande struktur, hur innehållet bearbetas och om hur elever engageras i utvärdering och planering. En avslutande undran: Kan det vara så att lärarna med sin närhet till eleverna förmår se elevernas behov av mening och i stor utsträckning lyckas möta dem där medan läroplanerna inte i tillräcklig grad är anpassade till behoven hos vår tids unga och därför riskerar att uppfattas som auktoritära och omoderna?

(Lars Persson är filosofie doktor i rättssociologi  och arbetar som utvecklingsledare i Lunds kommun.)

LUNK rapport 2011: http://www.lund.se/Barn–utbildning/Mal-och-kvalitet/Uppfoljning-och-utredning/LUNK/

4 kommentarer till “Lars Persson: Eleverna, lärarna och skolan – erfarenheter från elevenkäter i Lund

  1. Lars, det gläder mig att du uppmärksammar elevernas inre motivationen, den är sorgligt bortglömd i mycket av det som är dagens skoldebatt. Elevers delaktighet i lärandet är centralt, det har det egentligen alltid varit, men särskilt i 21th century school, med omfattande inslag av kritiskt tänkande, problemlösning, nyfikenhet och fantasi. En bra fråga på slutet, inte helt säker på svaret, men visst kan svaret vara ”Ja”!

  2. Diskussion, Lars Persson i Lund

    Genom mitt deltagande i Barn- och skolnämnden – i opposition, har jag läst elevattityderna i Lund. Det är mycket viktig information vi får. Jag tolkar resultaten i likhet med dig. Uppgifterna är oroande. Men elevenkäterna bygger ”på känn”. Eleverna har lite annat att jämföra med, liksom skolpolitikerna.

    För tio år sedan togs initiativ till didaktiskt utvecklingsarbete i Gunnesboskolan i Lund (Portfolio). För att inhämta ”beprövade erfarenheter” åkte man till andra sidan jordklotet, till Nya Zeeland och skolor med konceptet ”learning to learn”, som bygger på reformpedagogik känd från ”The Laboratory School” vid universitetet i Chicago, USA och ”Laborschule” vid universitetet i Bielefeld i Tyskland.

    Det vanliga i Sverige är politisk styrning från ovan, uniformering genom ”kontroll”. Man kan även börja längts ”ner” och omskola lärare och föräldrar för att påverka elevernas attityder. Ytterst ligger ansvaret på skolhuvudmännen. Granskning av den didaktiska miljön kräver en öppen diskussion. Skolans uniformering leder till skolans kris med kris i skolan. Vi blir nämligen till i en värld av ”pluralitet och skillnad”. Elevernas inifrånperspektiv är viktiga men för att kunna ”se” och ”lära” behövs korrelationer, jämförelser med andra skolkulturer. Kunskaper kräver mer än ”kännande” i elevenkäter. Även elever behöver utifrånperspektiv. Elever från t.ex. Gunnesbo borde ”gästa” t.ex. ”Bucklands Beach Intermediate School”, New Zeeland (SVT 23 jan. 2012), alternativt ”Laborschule” i Bielefeld och omvänt för att kunna ge valida enkätsvar.

    Utvecklingsprojekt startas ofta ”uppifrån” (t.ex. lärarlyftet) och riktas mot hela systemet. Omvänt startas ambitiösa s.k. ”ad-hoc” projekt nerifrån (”Att lyfta den pedagogiska praktiken”. Myndigheten för skolutveckling 2008). Därför ger skolhistorien och lite ”på känn” ger anledning till oro. Detta ligger bakom ett vackert politiskt måldokument beslutat i kommunfullmäktige, om en utvecklingsenhet för ”praxisnära forskning”, för att inte behöva uppfinna hjulet igen. Men detta har gått i stå.

    Kunskap utvecklas genom jämförelser, korrelationer, i motsats till ”på känn”. Elevattityder är viktiga. Du efterlyser diskussion för att nå skolans mål. Jag håller jag med om att enkätresultaten är ”nedslående och behöver diskuteras”.

    Praxisnära forskning som underlag för kunskapande om bildningsprocesser saknas i Sverige. Vi som ansvarar för skolorna, och elevernas utveckling, behöver ”beprövade erfarenheter” av (internationella) jämförelser och praxisnära forskning för att komma ur gamla hjulspår (lateralt tänkande).

    Esbjörn Hellström, Lund

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter