Maria Settergren: Läraruppropet – Fronten för återinförandet av lärarnas frihet

Politikerna har visat sig odugliga att vända skolskutan som seglar rakt mot Niagarafallen eller t.o.m. är på väg nerför. Lärarna vet hur skolan ska räddas. Därför initierar jag en plattform för krav på lång och kort sikt i syfte att återföra den autonomi för lärarkåren som tagits ifrån oss och som orsakat den katastrof som i sin förlängning hotar att ödelägga nationen. Lärare och elever är bärare av framtiden. Lärare ska inte detaljstyras av okunniga politiker utan ges förutsättningar att med sin profession nå de mål som riksdag och regering satt upp. Våra fackförbund kan inte vara våra ledare längre eftersom de är bundna av avtal med fredsplikt som gör att de helt förlorat sin kraft och inte på något sätt kunnat stoppa förfallet, vare sig i lönefrågan eller när det gäller arbetsmiljön. Den omedelbart viktigaste frågan för Sveriges lärare är arbetsmiljön. Lärarna måste få tid att utföra sitt uppdrag. Detta upprop syftar till att starta en process som förhoppningsvis ska leda till en bättre skola i Sverige.

De kortsiktiga kraven är följande:

1. Omedelbart stopp på krav på elevdokumentation

Fr.o.m. hösten 2012 ska Sveriges lärare vägra lämna ifrån sig skriftlig information till rektor. Denna arbetsuppgift stjäl enormt mycket tid från lärararbetet utan att den har någon som helst positiv effekt på undervisningsresultatet. Lärare kan dokumentera för eget behov för vidare information muntligt eller skriftligt till elev och föräldrar. Ingen har ens tid att läsa de enorma mängder med rapporter som nu skrivs. Vidare innehåller de information som inte är sekretesskyddat och kan i sin förlängning vara skadlig för eleven. Information om elevens kunskapsresultat ska vara förbehållet lärare, elev och dennes föräldrar.

2. Fr.o.m. våren 2013 ska Sveriges lärare vägra rätta nationella prov

Proven ska genomföras av lärare och lämnas in orättade till rektor. Lärare motsätter sig inte att utföra nationella prov, men kan inte använda sin tid till rättning. Proven tar enormt mycket tid i anspråk som lärarna kan använda bättre. Om Skolverket vill ha, vilket de har rätt till, insyn i kunskapsresultaten nationellt, får proven utformas på ett sådant sätt att de kan maskinrättas. Idag används resultaten av proven på många håll som grund för lönesättning, vilket är kontraproduktivt, eftersom elever inte är döda ting, som materiel på en fabrik, utan har olika förutsättningar och förmågor och påverkas av många fler faktorer än den aktuelle lärarens undervisning.

  1. 3. Lärare ska ha inflytande över innehållet i möten och konferenser med och utan rektor

 

Denna önskelista bör vara en handbok för en utbildningsminister:

1.    En statlig ungdomsskola.
2.    Lärarna ska ges full frihet att själva utforma sin undervisning i samarbete med de kollegor de vill.
3.    Återinför undervisningstid enligt det tidigare systemet. Mindre tid ju högre upp i skolan man undervisar och mindre tid i teoretiska ämnen än i praktiska. Arbetstid är undervisningstid. Någon timma för skolövergripande konferens behövs. Övrig tid disponeras av lärarna.
4.    Rektor ska inte vara pedagogisk ledare, utan stå i lärarnas tjänst.
5.    Rektor ska vara lärare och ha undervisning i sin tjänst.
6.    Specialpedagoger ska undervisa elever.
7.    Bort med den individuella lönen och återinför tariffsystem. Högre lön desto högre upp i ungdomsskolan man arbetar och högre lön i teoretiska ämnen än praktiska.
8.    Frihet för lärare att tillsammans med rektor införa ordningsregler med sanktioner, ytterst avstängning och omplacering.
9.     Ma-No och språk /humanistklasser på högstadiet som man får söka till med betyg.
10.   Utbilda speciallärare som ska ha ett antal års undervisningsvana.
11.    Inför fler särskilda undervisningsgrupper för elever med stödbehov.
12.    Fler yrkesinriktade program i gymnasiet med sista året som praktik hos arbetsgivare med praktiklön.
13.    Höj kunskapskraven på de teoretiska gymnasieprogrammen som syftar till universitetsstudier.
14.    Återinför studentexamination.
15.    Inför lektorat med anständiga löner på gymnasiet.
16.    Anpassa de teoretiska ämnena till de yrkesinriktade programmen.
17.    Avveckla lärarlegitimationen.
18.    Avveckla alla chefer på mellannivå med minst 75 %.

(Maria Settergren, mellanstadielärare, speciallärare på högstadiet)

34 Comments on “Maria Settergren: Läraruppropet – Fronten för återinförandet av lärarnas frihet

  1. Ett stort tack till Maria Settergren för att hon har modet och det goda omdömet att framföra tre genomtänkta krav, som lärarfacken utan svårighet borde kunna ställa sig bakom. Det är äntligen på tiden, att lärarna får det stöd de så väl förtjänar och behöver. Marias förslag borde utan dröjsmål kunna läggas till grund för de kommande löneförhandlingarna med arbetsgivarna dvs. kommunerna. Ingen annan yrkesgrupp har under senare år som lärarna tvingats utföra allt fler arbetsuppgifter utan kompensation. Det är äntligen dags att återinföra den status, som läraryrket en gång haft så att vi, som Maria och många med henne önskar, kan få en bättre skola i Sverige. Starkt jobbat Maria!

  2. JÄTTEBRA!! Håller med om det mesta.

  3. Är detta ett utslag av “subtil” ironi, eller?
    Det finns en hel del att göra, för att komma tillrätta med en lärares uppdrag och förutsättningarna för detsamma inom ramen för arbetstiden – allt i syfte att ge såväl lärare som barn/elever en god lärandemiljö. Men att, som Maria Settergren gör, blanda ihop frustration och rena sakfel i en ogripbar och förvirrad soppa leder ingen vart.
    Jag är förvissad om att vi lärare med utgångspunkt från skollag, förordningar, läroplaner, MBL, AML, läraravtal etc. kan och ska förändra det vi menar är fel.

    Javisst, jag är facklig förtroendeman för medlemmarna i Lärarförbundet/Malmö! Jag är verksam i en kollektiv tillika aktiv rörelse med rötterna i historien och fötterna i samtiden.

  4. Vad ska man säga? Finns en hel del som man kan hålla med om men genom att formulera sina krav på detta sätt är det här uppropet dödfött från början. T.ex. så innebär kravet “Högre lön desto högre upp i ungdomsskolan man arbetar och högre lön i teoretiska ämnen än praktiska” att en stor del av lärarkåren kommer att ta avstånd från uppropet. Finns knappast någon lågstadielärare eller yrkeslärare som kommer att stödja detta upprop. Sist jag kollade så hade faktiskt lågstadielärarna lägre lön än oss gymnasielärare.
    Dessa krav tror jag många lärare uppfattar som en unken elitistisk doft från den gamla sorteringsskolan. Ett underförstått antagande att arbetarbarn inte kan lära sig något och därför skall ha en utbildning light.
    • Ma-No och språk /humanistklasser på högstadiet som man får söka till med betyg.
    • Fler yrkesinriktade program i gymnasiet med sista året som praktik hos arbetsgivare med praktiklön.
    • Höj kunskapskraven på de teoretiska gymnasieprogrammen som syftar till universitetsstudier.
    • Återinför studentexamination.
    • Anpassa de teoretiska ämnena till de yrkesinriktade programmen.

    Troligen ett dödfött förslag – skall däremot ge Maria Settergren en eloge för försöket. Skall ett upprop formuleras så bör det utformas så att alla lärare kan stödja det och inte bara gymnasielärarna i de teoretiska ämnena. Så jag tar upp Marias kastade handske och lämnar ett eget förslag till lärarupprop:

    1. Riv upp friskolereformen återförstatliga ungdomsskolan och komvux.
    2. 3000:- mer till alla lärare – Nu!
    3. Tid till kvalitetsutveckling istället för kvalitetssäkring.
    4. Återreglera undervisningstiden.
    5. Profession kontrollerad kompetensutveckling.

    Listan blir inte lika lång men jag tror att både allmänheten och alla lärare kan ställa sig bakom den. Är den någon annan som har något förslag till vad ett lärarupprop borde kräva?

  5. En sak glömde du. Avveckla skolpengen!

    Låt skolorna för skapa en budget utifrån givna nyckeltal där de kan planera för en verksamhet som är anpassade efter elevernas behov istället. Det är skolpengen som lockar riskkapitalisterna till att göra billigare skola för elever som är billiga att undervisa och skapa ett överskott att stoppa i egen ficka.

  6. Det är så enkelt att skylla på politiker att skolan går utför. Men vilken konkret påverkan har de haft förutom nu på senare år med dokumentationskrav och i viss mån nationella prov? Vilka andra styrningar som åtföljs har implementerats?

    Så frågan är vem som är bakåtsträvare? Kanske dags att tänka helt nytt. Varför har vi en skola över huvud taget? Om det nu är så att alla lärare vet hur de ska vända skutan så är det väl bara att göra det. Det händer ju uppenbarligen på vissa ställen, så det borde väl alla kunna.

  7. Så befriande att det finns fler som är för de gamla tarifflönerna. Härligt att läsa.

    I princip håller jag med om det mesta. Men om vi skall kunna utgöra en kraft för förändring så tror jag att vi måste samla oss till få punkter. Dessa kan vi kräva och sprida dels inom fackföreningarna och utanför de fackliga kanalerna. Om vi lyckas samla ett flertal lärare för någon gemensam åtgärd är det sedan lättare att gå över till andra punkter.

    De mest prioriterade, och som är möjligt att sprida genom olika maillistor, tycker jag är 1:an och 2:an.
    1. Omedelbart stopp på krav på elevdokumentation.
    Något som även Björklund berörde i dagarna. Han sa: Kraven om dokumentation har genomförts i all välmening, men lärarna har fått för mycket administrativt arbete.

    2. Fr.o.m. våren 2013 ska Sveriges lärare vägra rätta nationella prov.
    Underbart om åtminstone några skolor gjorde detta. De nationella proven har svällt så mycket att våra ettor (på gymnasiet) knappt har någon undervisning i 2-3 veckor eftersom de har Np i flera ämnen och varje kursprov består av flera delar spridda över flera dagar.
    Något som “Svensson” inte vet om! Skolverket tar bort undervisning för att kontrollera.
    Kirsti

  8. Om många lärare idag är beredda att ställa upp på det som artikelförf. anför, så är det nog mycket illa ställt, inte bara i den svenska skolan utan i den svenska lärarkåren. Att lärarfacken varit tandlösa och kraftlösa kan väl inte förnekas, men jag måste hålla med föreg. skribent i hans omdöme. Om skolministern ser ut att vilja backa tillbaka in i framtiden, vad gör då denna artikel?

  9. Hurra, Hurra!! Lärarnas julafton med massor av godis.
    Men vad blev det för eleverna?
    Samma gamla förlegade, oproduktiva och resultatlösa skola som vanligt.
    Vi får naturligtvis gladare lärare, men knappast bättre
    om man släpper alla krav och all kontroll. 

    Jag har ett mycket bättre förslag.

    Ta bort all kunskapsundervisning från lärarna.
    Modern ICT klarar av det jobbet mycket bättre.

    “Lärarna blir då professionella och väl kompenserade utbildningsledare vars uppgifter blir att bedöma elevernas begåvningstyp, välja programtyp, handleda utbildningsassistenter och inspirera elevernas utveckling. De kommer inte att behöva undervisa, betygsätta, ha hemarbete eller vara ordningsvakter.”

    Utdrag från det enda verkliga utvecklingsförslaget för en ny, tidsenlig högeffektiv skola; Grundskola 2012.

    Lennart Swahn, http://www.sweducation.eu

  10. Till Maria Settergren:
    Ge mig en rimlig och hållbar förklaring varför lärare i teoretiska ämnen ska ha högre lön än lärare i “praktiska” ämnen.
    Vidare:
    Hur definierar du ett teoretiskt respektive praktiskt ämne? Saknar praktiska ämnen helt teori?

  11. Håller med Mats fullständigt! Elitistiskt och med väldigt lite insikt i många av sina kollegers arbeten. Håller dock med om att det är vansinne med all dokumentation som föräldrar inte orkar läsa och på tok för mycket fokus på NP, som verkligen har svällt ut. Men det behöver absolut uttalas mer förtroende för hela lärarkåren, svartmålningen de senare åren har varit skamlig och får ingen att växa. Men att ännu mer backa tillbaka till 50-talet än vad t o m Björklund gör, i ett samhälle som ser helt annorlunda ut nu, väcker ingen entusiasm.

  12. Svaret är enkelt Mats: den gör skillnad!

    Allt under det att den ursvenska gnällmentaliteten breder ut sig över debattsidor, som även omfattar vår skola och dess problematik finns de, som likt Maria Settergren, vågar stå upp för sina kreativa åsikter som dessutom är djärva nog att reta gallfebern på lärarfackens representanter. För detta förtjänar hon som sagt en stor eloge! Om nu Per-Ove Kellgren m.fl. uppfattar detta som “subtil ironi” så har de uppenbarligen missat poängen. För nog förtjänar Maria en eloge, för att hon ändå ha gjort ett försök även om hon inte lyckats övertyga våra fackliga ombud till 100 procent. Om nu Per-Ove Kellgren mot förmoda sitter inne med ett förslag, som kan sägas vara mer realistiskt än Maria Settergrens, så är han självfallet mer än välkommen att presentera detta! Vem eller vad är det som hindrar honom?

  13. Rädda skolan!

    Skolan är mycket värre ute än många inser. Den rasar både i internationella jämförelser och i tiden. Det blir fler elever som misslyckas för varje år och raset är lika stort bland toppstudenter.

    Visste du att det INTE finns många kompetenta lärare kvar längre i ämnen som matematik, fysik, kemi och biologi? De har försvunnit till forskning och industri och inga studenter söker längre lärartjänster inom dessa ämneskategorier.

    Det är säkert orättvist att en del lärare får mer än andra. Men kör man racet “lika åt alla”, så är skolan räddningslöst förlorad. Betala minst 40 000:- i månaden till kompetenta lärare i matte, fysik, kemi och biologi, eller låt skolan gå i graven!

    Rädda svensk skola medan tid är. Snart har vi sämre forskare inom industrin och sämre ingenjörer än omvärden. I Södertälje fockade läkemedelsindustrin 1000 personer för att deras forskning inte gav resultat.

    Rädda skolan. Den är mycket illa ute och ta reda på hur det förhåller sig innan ni avfärdar den bistra sanningen. Kommunerna “stjäl” pengar från undervisningen och förlamar lärarna i deras arbete.

    Maria är på rätt väg, men huvudsaken är att skolan räddas.

  14. Nu talar socialdemokraterna om inovationer för att säkra fler arbetstillfällen. Det är säkert en bra idé, men tiden rinner ut. Det behövs bra utbildning för att uppfinna och utveckla. Snart finns det inte folk som förmår utveckla och skapa nytt inom industrin.

  15. Stopp och belägg äntligen Göran Tullberg!

    Ingen lär kunna förneka att det i vårt land behövs fler kompetenta lärare, om undervisningens kvalitet inte skall sjunka ytterligare. Detta kan vi förmodligen alla vara helt överens om. Huruvida detta sedan kan anses vara en fullt tillräcklig åtgärd för att rädda och/eller höja undervisningens kvalitet, är det dock ännu för tidigt att uttala sig om i dagsläget. Dessutom måste det anses högst osäkert, om en höjning av lärarlönerna med några tusenlappar skulle göra läraryrket mer attraktivt, om inte denna åtgärd kombineras med en större pedagogisk frihet, vilken innebär att lärarna i stället för den ständigt återkommande journalföringen tillåts att ta nya initiativ på undervisningsområdet.

    Som ett komplement till Marias Settergrens förslag skulle jag vilja foga möjligheten att knyta undervisningen till någon form av forskningsuppdrag i samarbete med en till den egna skolan knuten lärarutbildning av något slag. En forskningsanknuten undervisning skulle därmed kunna få en högre status samtidigt som den kan tjäna som en förebild för andra skolor och lärare. Därmed skulle en större medvetenhet kunna skapas bland såväl elever som lärare hur man lär, vad man lär och varför man lär (se t.ex. Om lärande av Ference Marton och Lärande i praktiken: ett sociologiskt perspektiv av Roger Säljö). Därtill kommer att elever måste tränas i att ställa relevanta frågor, veta var man kan söka svar, hur man väljer ut och jämför relevant information, hur man kritisk granskar information och känna till hur man förädlar denna till kunskap, som kan presenteras och försvaras. Denna inlärningsprocess kräver väsentligt mycket mer än inför de ovetenskapliga PISA-utvärderingarna, vilka enligt professor Mikael Uljens “skapat ett begränsat utbildningspolitiskt handlingsutrymme som utnyttjas för att legitemera motstridiga utvecklingsåtgärder i olika länder”. Svensk skola förtjänar sannerligen något mer och bättre!

  16. Stefan! Det gäller mer än några tusenlappar och det gäller de lärarkategorier som vi snart är helt utan. Dessa lärare finns snart inte längre. Just nu är mer än hälften av de lärare som undervisar i matematik på högstadiet totalt okvalificerade. Det är helt outbildat folk. På gymnasiet ät det värre än så, där är det mer än två tredjedelar totalt inkompetenta lärare i matematik. Än värre är det i fysik, kemi och biologi.

    Det har visats i en undersökning beställd av Jan Björklund. Han påstår sedan att matematikundervisningen skulle bli bättre av katederundervisning. Om någon av dessa sekkreterare och andra som pressats att ställa upp för att fylla schemaluckor skulle tala från katedern, så kunde de bara säga: “Jag kan mindre matematik än vad ni kan. Det är bättre ni räknar själva.”

    Jan Björklund vet mycket väl att det inte finns matematiklärare, men låtsas inte om det. Han talar om katederundervisning. Regeringen skall lägga ned 3,8 miljarder på vidarutbildning av matematiklärare. VILKA matematiklärare skulle det vara? Det finns inga att vidarutbilda

    Självklart är det mer som måste ändras. Lärarna måste få större frihet och mer inflytande – som du säger. Men även elever och föräldrar måste få större möjligheter att påverka. Kommunerna måste helt skiljas från skolan. Under årens lopp har de “stulit” 30% av lärarlönerna och lagt på den egna lönen, samt anställt (och anställer) massor av byråkrater som hindrar skolan att fungera. Inte ett öre av skolpengen skall gå till kommunerna och inte heller till riskkapitalister.

    Skolans organisation är så bedrövligt dålig, så den måste göras om. Att lärare och elever skall behöva springa från det ena till det andra varje halvtimme utan att få samling eller tid att arbeta gör skolan till en röra. Varken politiker eller rektorer inser hur rörig och okoncentrerad skolan är.

    När jag frågade rektorer: “Vet du att eleverna i 7an och 8an har 17 olika ämen och att de i 9an 19 olika under samma vecka, så svarade de alla: “Nej, det kan inte stämma. Jag tittar i pärmen. Jo faktiskt. Det var hemskt.”

    Jag frågade: “Vet du att dina elever har 12 eller upp till 15 olika lärare under samma vecka?” Svar:” Nej där måste du ha fel. Jo det stämmer – här är en klass som har 16 olika.”

    Vi måste få en skola på riktigt – inte en rörig cirkus. Alla kommunpolitier måste bort. Riksdagen skriver skollag och regering sätter mål. All byråkrati – statlig eller kommunal måste bort. Ägandet av skolor sker kooperativt av elever, föräldrar och elever. All kontroll sker av ägarna. Skolan utformas för att serva och lära elever. Alla underbetyg och överbetyg ersätts av målkontroller.

  17. Stefan! Vi lärare som startade högskoleingenjörsutbildningen hade alla forskningsbidrag. Mitt kom från “Council on Undergraduate Research” och var väl tilltaget. Det gick ut på att eleverna själva skulle leda och genomföra forskningsinriktade undersökningar. De gjorde allt själva – sökte i litteraturen, gjorde riskbedömningar skrev ut säkerhetsbestämmelser. De delade upp alla olika uppgifter till dem de ledde, informerade skriftligt och muntligt, kontrollerade att alla förstått, skaffade fram all materiel, ledde arbetet och sammanställde samt redovisade resultaten muntligt och skriftligt. Det gjorde att våra ingenjörer var de bästa.

    Jag tycker som du att lärare (så småningom) skall börja forska. Det ger bättre undervisningen och en mängd pengar.

  18. Ämnes apartheid
    Att anno 2012 ska vi fortfarandet behöva höra denna stupida sats om tudelning mellan praktiska och teoretiska ämnen. Bara i en kultur som vår, som i avsaknad av en dialektisk tradition, tänker dikotomisk i de flesta avseenden är det möjligt att uttrycka sådana befängda och overkliga dikotomier.
    I artikeln framhåller MS och bekräftar därmed fördomen om att vissa ämnen är mer intellektuella än andra ämnen, dvs. den gamla falska dikotomin mellan praktiska och teoretiska ämnen. Konsekvenserna av MS:s resonemang är att konstnärer är mindre intellektuella än låt oss säga matematiker (bara som ett litet exempel på absurditeten i MS:s påstående, läs intervju med konstnären Sol Moren VK: 02.07.18 s:3) och framhåller där med arrogant okunnighet hållningen om dem så kallade teoretiska ämnens överlägsenhet över de icke teoretiska. Med andra ord förespråkar MS ett ämnenas apartheid. Hennes konkreta förslag är att: ”Mindre tid ju högre upp i skolan man undervisar och mindre tid i teoretiska ämnen än i praktiska. Underförstått är att i dessa ämnen är kraven på den intellektuella begåvningen minimal, så att alla elever utan svårigheter kan ta till sig dess innehåll. Praktiskt lagda, dvs. obegåvade elever, enligt MS: s definition, får gå tillsammans medan teoretiska genier skall behandlas speciell.
    MS borde läsa de senaste läroplanen på nytt för att inse att bildämnet består av lika många praktiska som teoretiska ansatser. Och att alla ämnen rätt implementerade är både teoretiska och praktiska. Dessutom borde MS läsa tidsaktuella skildringar av det postindustriella samhällets egenskaper och behov där det påpekas att det så kallade praktiska arbetet i all hast håller på att försvinna och de resterande arbeten är av intellektuell och kreativ art.
    Hon borde även läsa H Gardners beskrivningar av de olika sorters intelligenser. Och mycket annan forskning som dementerar hennes obsoleta och populistiska påståenden. Likheten med den okunnige minister, Björklund är i detta avseende slående.
    Den dikotomiska, dvs. tudelade syn på ämnen som MS framhåller, där hon separerar så kallade teoretiska från så kallade praktiska ämnen vad beträffar betydelsen av ämnen, är lika modern som hjulen. Den föråldrade och tudelade tanke som separerar ämnena i praktiska och teoretiska är en grov missuppfattning om vad teorier handlar om. Och ett arv från 1600 (Descartes), och 1800-talets romantiskt maniska vilja att uppfatta världen i oförenliga motsatsenheter.
    Vad som skiljer ämnena åt i skolan är inte om de olika ämnena är praktiska eller teoretiska per se. Att ämnena kan vara praktiska eller teoretiska har att göra med om undervisningen är enbart faktabaserad (förmedling), eller om den är probleminriktad.
    Teoretiserande innebär ett arbete som grundar sin verksamhet i en redan tolkad värld, livsvärlden, (dvs., hur människor uppfattar och upplever den så kallade verkligheten). Utifrån den skapar man verktyg i form av begrepp för att bringa förståelse åt det materialet man vill undersöka, dvs. man problematiserar.
    Av detta följer att alla ämnen i skolan kan vara teoretiska eller praktiska beroende på HUR man undervisar, inte som man vanligen tror att det handlar om ännen där man läser texter (språkliga sådana) och i vilket ämne läser man inte texter för övrigt.
    Vore det så enkelt då borde vi betrakta, vilka sportjournalister, byråkrater, revisorer, matematik, bild och språklärare osv. som helst, som teoretiker. Av detta följer också att alla akademiker inte självfallet är teoretiker. Att inte arbeta med händerna innebär inte att man automatiskt är en teoretiker och tvärtom.
    Alla ämnen kan följaktligen vara praktiska eller teoretiska, beroende på om undervisningen är problematiserad (teoretiskt), eller inte (praktiskt). För tydlighetens skull: Språkämnen i skolorna fungerar ibland som teoretiska ämnen och ibland som utpräglat praktiska. Och så förhåller det sig med alla andra ämnen i skolan.
    Det förefaller som om framtiden har kommit för sent för MS. Arma elever…
    PS: En bildlärare har enligt den nationella utvärderingen i bild mellan 300 till 500 elever att hantera varje vecka.
    Ämnet är mobilt till sin karaktär, och något mycket annorlunda didaktisk sätt en vad det var på MS:s tid.
    Med sådana vänner behöver inte lärarna några fiender.
    Apartheid är lika otidsenligt i skolan som i samhället. Trots allt växer den överallt i ytlighetens och populismens tidevarv.

  19. De problem som ventilerar i denna debatt tråd pekar otvetydigt ut politisk klåfingrighet som orsak till en dåligt fungerande skola. Stefan Svedberg föreslår att skolan och undervisningen borde knytas till forskning och lärarutbildning. Detta tror jag är en utmärkt idé som skulle kunna utvecklas ytterligare.

    Skapa skol- och utbildningskluster av skolor och universitet/ högskolor. Ge dessa ett stort mått av självständighet att utforma pedagogik och lärarutbildning. Låt dem själva utveckla metoder för uppföljning och bedömning av både elevprestationer och lärarutbildningen. Högskoleverk och skolinspektion får till uppgift att undersöka på vilket sätt metoder för utvärdering av den interna verksamheten och av resultat fungerar och utvecklas. Detta skulle flytta kostnader från kontroll och övervakning till utveckling, forskning och utvärdering.

    Universitetens skolforskningsprogram skulle knytas till utveckling av undervisningen och läkarkompetensen samt till att utveckla metoder för bedömning och utvärdering. Skolan skulle få en praxisforskning som kontinuerligt pågår som en självklar del av skolans vardag. Lärarutbildningarna blir spjutspetsar i denna kultur av forskning- praktik – utveckling.

    En sådan utveckling skulle vara beroende av att skolor, undervisning, betygsättning resultat redovisnings system mm. tillåts vara olika. Detta är kanske den för samhället mest positiva utvecklingen. Nu för vi konkurrens i skolan och i utbildningarna där vi konkurrerar om idéer. Intagning till högre utbildning kan göras genom portfolios, intagningsprov etc. Regering och riksdag fastställer ramar, värdegrund, skollag och ekonomiska förutsättningar. Men hur detta implementeras är upp till utbildningsenhet.

    Vissa skol- och utbildningskluster satsar på många språk andra på användning av datorer och media andra utvecklar estetiska läroprocesser. Några utvecklar Dewey’s och Vygotskij’s idéer andra waldorfpedagogik och montessori. Vi kommer att få en mångfald av skolor och en skoldebatt som handlar om helt andra saker. Vi skulle behöva debattera skolans mening och syfte. Vad ska vi ha skolan till? Vilka värden och kunskaper behöver kommande generationer.

    Gert Biesta(2007) påpekar att i och med att undervisningens mål och syften fastställs bortom folklig debatt och inflytande underminerars vår demokratiska kultur. ”…the current political climate in many Western countries has made it increasingly difficult to have a democratic discussion about the purposes of education (s.18).

    Det svåra i en sådan omställnings process är att var och en måste ta ställning och välja skolsystem. Men perspektivet demokratisk utveckling och medborgaransvar är det kanske viktigare att medborgarna lär sig välja skolsystem än att välja elleverantör eller pensionsfond.

  20. Salve,
    Så besynnerligt obsolet är denna nykonservativa kvinna som förespråkar ett ämnes apartheid.
    Men inte nog med detta, när jag gjorde efterforskningar om denna vidunderliga Maria Settergren, fann jag dessa följande och tidstypiska dock häpnadsväckande ultra konservativa åsikter.
    Det är något som står i paritet med Björklund i sina värsta stunder och Jimmy Å bravader på den intellektuella arena.
    Var är vi på väg i Europa när individer som uttrycker sig distinkt och explicit om gamla inskränkta schabloner och klär sig i så mörk kostym kan figurera i så intellektuell distingerade sajter som SOS?
    Det är märkligt av en sajt som förutom progressiviteten försöker hålla en hög tak i intellektuella skolsammanhang, att ge utrymme åt sådana intellektuella profanationer.
    Läs och begrunda, hon uttycker sig dessutom med en explicitet som är inte så vanligt numera bland ideologisk dubiösa individer. Åtminstone inte än.
    Visst utsondrar vår tid unkna odörer från trettitalet:
    http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/15/det-finns-inga-k-nsroller-l-ngre-i-sverige
    ”Stackars den man som varje dag kommer till arbetet i nystrukna skjortor, om han inte själv strukit dem. I arbetslivet skrivs jämställdhetsplaner och utvecklas genusperspektiv på det mesta t o m på hur man bygger en motorväg.”
    Parallellt med denna utveckling fortlever och odlas de gamla könsrollerna, men nu av samhällets “loosers” som fotbollshuliganer, vrålande hårdrockpublik, gatans parlament i form av kriminella eller extremistiska grupper. Unga arga, muskelbyggda, proteindrickande, ofta dåligt utbildade eller arbetslösa män, attraherar plutmun – och bröstopererade flickor som klär sig och målar sig som strippor. Anna Anka och Maria Montasami utmanar och retar gallfeber på de välanpassade, rättrogna och emanciperade. Borta är den rara hemmafrun från 1950-talet med nybakade bullar och blus med krage upp till halsen och den energiske maken som sörjde för familjens inkomster.
    Män och kvinnor har inte olika roller längre, utom i ett avseende: Kvinnorna föder barnen och ev. ammar dem. I övrigt kan en pojke eller flicka som växer upp idag inte förstå vari skillnaden består mellan mamma och pappa om man bortser från könsorganen. Detta gäller i vart fall i den emanciperade, jämställda, ideala familjen i Sverige.
    En ung man i dag vet inte hur han skall attrahera en ung kvinna. Han ser bara salladsätande, högutbildade, krävande kvinnor som klarar sig själva. En ung kvinna ser bara mesiga, mjuka män som nätt och jämt klarat sig genom skolan och inte kan uppvakta dem. Han stannar inte längre när hon fått stopp på bilen på vägen. Hon byter fläktremmen själv. Han öppnar inte dörren, drar inte ut stolen, reser sig inte på bussen, talar inte om hur söt hon är, hjälper henne inte att bära kassen. Egentligen tänder hon på en testosteronstinn hanne som är både mjuk och hård, har hög utbildning, kan knulla bra, köper rosor och byter trasiga dörrhandtag. Han tänder på en rundrumpad tös som jobbar i vården och inte är åklagare eller brandman, som lyfter på täcket efter att ha lagat hans byxor, strukit hans skjorta och gett honom en kalasmåltid. Men de kan inte gifta sig med varandra. De måste gifta sig med en unisexvarelse och de kommer att konkurrera om allt, tills de skiljer sig”.
    Är inte dessa floskler ett infall av egen dekadent och otidsenligt projektion?

  21. Aktualiseringen av bildningsbegreppet under senare tid öppnar intressanta perspektiv på såväl skolundervisningens innehåll som metodik. Vad måste eleverna kunna för att utvecklas till medborgare i samhällets tjänst. Men också: vad behöver de kunna för sin personliga utveckling? Det handlar med andra ord om ett bildningsideal som vida överträffar dagens kunskapsideal där kunskaper lätt kan vägas och mätas som vilka dagligfärskvaror som helst. Mer specifikt gäller frågan en helhetssyn på individens förmågor och utvecklingen av dessa. För att tala med Schiller ett slags estetisk fostran om man så vill. För skolans del resulterar detta bl.a. i en implementering av värdegrunden (deliberativa samtal) som leder till demokratisk kompetens: rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

    Leif Tjärnstig spinner föredömligt vidare på den tråd jag lagt ut på några ställen i detta forum “Skola och Samhälle”. För att kunna utveckla skolans inre arbete i önskvärd riktning skulle man kunna tänka sig att kommunerna inrättar speciella tjänster med uppgift att fungera som förbindelselänk mellan lärarinstitutioner och skolor. I dessa tjänster skulle ingå att hålla lärarna uppdaterade vad gäller den internationella forskningsutvecklingen på pedagogikens område. Dessutom skulle handledning ingå i de fall lärarna önskar pröva något nytt i sin undervisning. Dessa handledartjänster skulle bekostas med hjälp av statliga medel. Lärare som önskar delta i projekt skulle få nedsatt undervisningstid med ett visst antal timmar som motsvarar tiden för projektinsats.

    Man får ofta anledning att beklaga förhållandet att hjulet måste uppfinnas på nytt för att användning och verkningsgrad kan bli maximal. Det gäller även införandet av nya pedagogiska metoder. Ett sätt att vinna i kvalitet vore kanske att som Marton m.fl, föreslog redan 1987 att man skar ner på kvantiteten dvs. på antalet moment som ingår i varje ämne. Ett annat vore att tidigt inskola eleverna i ett arbetssätt där man låter eleverna tillsammans ta ett större personligt ansvar: att de enligt läroplanen “lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra” det som också litet finare benämns för “det lokala frirummet” (LPO 94, s.11).

    Det som man också har anledning att beklaga är det faktum att steget såväl rums- som tidsmässigt måste bedömas som alltför långt mellan forskningsresultat (pedagogiska institutioner) och praktisk tillämpning (landets skolor). Som ett exempel kan nämnas skillnaden mellan djupinriktat/holistiskt lärande och ytinriktat/atomistiskt lärande och behovet av ett meningsfullt lärande dvs. när eleven själv enligt Dimenäs & Sträng-Haraldsson (1996) “blir medveten om kvalitativa förändringar av sitt eget tänkande” (den egna synen på kunskap och lärande måste uppfattas som en grundläggande faktor för lärandet). Lika nödvändigt är det att man i skolan tillämpar ett reflekterande förhållningssätt i stället för det förlegade reproducerande förhållningssättet. I stället för att läraren talar och dirigerar så är det eleverna som ställer frågorna, söker och undersöker, jämför, kritisk granskar och förädlar information till kunskap som de sedan redovisar och försvarar.

  22. Hoppsan,var tog förskolans betydelse för barns lärande vägen? Förskolan lägger grunden till barns utveckling och lärande.Det är ytterst betydelsefullt för barnets intåg i skolans värld om barnet via förskolan fått möjligheter till att utveckla en positiv relation till sig själv och andra.Mycket av lärande och
    utveckling bygger på självförtroende, om barnet har ett bra självförtroende kan de
    lättare möta andras olikheter.Den proffesionella förskolläraren visar genom sitt förhållningssätt att han/hon
    tror på barnet, barnet får testa och pröva för möjligheten att lära sig nya kunskaper på ett lustfyllt sätt. I förskolan väcks intresset för att lära både individuellt som i grupp, vilket förbereder barnen inför den fortsatta utbildningstiden inom grundskolan.I förskolan;
    skapas språkutvecklande miljöer

    stimuleras barnens intresse för läsning och skrivning

    stimuleras och utmanas barns matematiska tänkande

    stimuleras och utmanas barns intresse för naturvetenskap och teknik

    Förenas omsorg, fostran och lärande på ett sätt som bidrar till varje barns allsidiga utveckling.
    Slutligen, en väl fungerande förskola är en grundläggande faktor för barnets fortsatta lust att lära! Börja i rätt ände, satsa på förskolan!

  23. Ett tänkvärt tillägg till Maria Settergren…hur ska lärarna högre upp i ungdomskolan vidareutveckla elevens kompetens om inte eleven i låg och mellanstadiet “fått med sig” de grundläggande kunskaperna? Den tänkvärda tanken visar på betydelsen av lärarens profession oavsett i vilken utbildningsnivå läraren befinner sig i från förskola till gymnasienivå.

  24. Mitt förslag att knyta skolans verksamhet närmare lärarhögskolornas fokusering på skolforskning tillämpas redan sedan några år tillbaka. Ett exempel är Ribbaskolan i Gränna. Se Tomas Kroksmarks blogg Skolnära forskning på högsklans i Jönköping hemsida! Detta skrivet med anledning av Leif Tjärnstigs tidigare önskan om att utveckla förslaget om skolanknuten forskning. Man behöver kanske inte uppfinna hjulet två gånger eller vad tror du Leif?

    Anders! Vore det för mycket begärt att du preciserade? Vad i Marias kritik vittnar om att hon också denna gång skulle vara “ute och cykla”?

  25. Det är sorgligt att personer som Göran Tillberg skall behöva ljuga för att få sin röst hörd. Han säger att “På gymnasiet ät det värre än så, där är det mer än två tredjedelar totalt inkompetenta lärare i matematik. Än värre är det i fysik, kemi och biologi.”

    Jag känner flera mattelärare på många gymnasieskolor i Stockholm och nästan alla är behöriga att undervisa i matematik på gymnasiet, flera av dem är också utbildade civiligenjörer vilket gör att de ofta även är behöriga i ämnen som kemi, fysik eller teknik. De lärare jag känner som inte har behörigheten har ändå läst mycket matematik, men saknar någon kurs i antingen pedagogik eller matematik för att få en behörighet. Att kalla dessa totalt inkompetenta är en total bist på verklighetsförankring och en förloämpning mot de som ofta har flera års univrsitetsstudier bakom sig.

    Människor som du ser ner på alla andra i sin omgivning och tror att de är så förbannat mycket bättre… Såna personer är betydligt mer farliga för den svenska skolan än de lärare som saknar nån kurs till behörighet. Misstänker att du även säger samma sak om alla elever som inte spikar varje prov…

    Skulle vara intressant att tjuvlyssna på en diskussion mellan dig och Kim Jong Il. Skryt om flest hole in one per golfrunda, vem som uppfann elkticiteten av er och vem som spelat i flest proffsklubbar i fotboll… för ingen kan väl vara mer kompetenta än er.

    En lögnare känns igen på sina överdrifter, i NordKorea heter han Kim Jong Il, på detta forum…

    // SJ

  26. @ Stefan-
    Jo -Kroksmarks Ribba-projekt i Gränna är en bra början- Tänk om alla skolor på liknande sätt var anknutna till olika högskolor med forskning och lärarutbildning- Det skulle ge makten och inflytandet över skolan åter till lärare-föräldrar i samarbete med forskning och utveckling. Ett verkligt demokratiskt skolbygge. Och vilken utveckling vi skulle få se: Svensk skola skulle bli världsledande inom ett decennium.

    Leif

  27. Förslagen är alltigenom vettiga och skulle om de genomfördes kunna rädda skolan från den förestående totalkollapsen.

  28. Håller fullständigt med, det svenska “lika för alla” tänket är ett av de största problemet med skolan. Det måste vara stor skillnad i lön mellan förskola , lågstadie, högstadie, etc. Differentiering fr.o.m högstadiet i vissa ämnen är en annan viktig sak. Man kan ändå ha en sammanhållen skola t.o.m högstadiet, allmän/särskild kurs var inte så dumt och borde återkomma i en förnyad form. Minimering av administration och möten självklart. Bra skrivet!

  29. Härligt upprop, bara att någon vågar göra ett så här kraftfullt upprop får mig att känna glädje och förhoppning.

    Sen kommer som ett brev på posten de högstämda kommentarerna om läkarkårens enighet för skoljante har vaknat. Vi ska enas om att vi lärare för senare åldrar med svårare uppdrag ska hålla igen för att lärare med kortare utbildning och mindre förkunskaper är avundsjuka. Den här janteattityden har varit en viktig del i att skapa skolans kris.

Lämna ett svar till Henrik Hedman Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »