Olle Holmberg: Skriftliga omdömen i grundskolan

Under ett utvecklingsprojekt ”På väg mot ett gemensamt yrkesspråk” på Klågerupsskolan i Svedala påverkades arbetet under senhösten 2008 av personalens oro över hur de  skriftliga omdömena skulle formuleras. Det blev därför nödvändigt att lägga annat åt sidan och diskutera det akuta problemet. I ett brev till personalen diskuterade jag, som tillkallats som bollplank och projektledare, de valmöjligheter som kunde finnas.

“Klågerup den 3/12 2008

När vi träffades i utvecklingsgruppen senast lovade jag att återkomma med funderingar som gäller de skriftliga omdömen som ska skickas hem till föräldrarna. Som jag uppfattar situationen skulle man i det läge som finns nu kunna samlas kring ett relativt enkelt förslag som är provisoriskt och som ger utrymme för diskussion och förändring inför nästa utvecklingssamtalsomgång. Skolverkets Allmänna råd om ”Den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen” kom för bara ett par veckor sedan och ingen kan begära ett färdigt koncept redan nu. Dessutom pågår ständig kommunikation mellan skolan och föräldrarna och i den meningen är dessa omdömen inte något alldeles nytt, som måste få en fix och färdig utformning med en gång. Tvärtom är det säkert en klokare strategi att låta det här växa fram.

Bakgrund

Den diskussion om skriftliga omdömen som pågått i medierna rör naturligtvis ytterst betyg och betygsättning. Och betygsdiskussionen som helhet tenderar att handla om summativ bedömning, alltså en form av bedömning som summerar en persons samlade kunskaper vid ett specifikt tillfälle.

Det är den formativa bedömningen som är pedagogiskt intressant. Den syftar till att stimulera fortsatt lärande genom att kontinuerligt lyfta fram en persons styrkor och svagheter under pågående läroprocess och att vägleda honom eller henne mot målen för lärandet. Den person vars kunskaper blir bedömda förväntas få någon form av återkoppling i form av en muntlig eller skriftlig dialog om vad denne har lyckats med alt. kan göra bättre. Men det utesluter inte att man kan använda en summativ bedömning i kunskapsutvecklande syfte.

Det skriftliga omdömet kan ses som en mellanform mellan formativ och summativ bedömning, om det används klokt. Den på sina håll upprörda mediadebatten har dock gällt omdömena såsom varande betyg (summativ) och många har menat att det är problematiskt att ge betyg (”betygsliknande omdömen”) till lågstadiebarn.

Vad nytt kan sägas i frågan om den pedagogiska betydelsen av betyg? Det finns en mycket intressant artikel i den av Lärarförbundet nyligen utgivna antologin Sporre eller otyg – om bedömning och betyg. Det är en artikel av Dylan Wiliam.  Han refererar till internationell forskning om olika former av bedömning och dess betydelse för elevens lärande. En vanlig design i de försök som tas upp ser ut så här: Under en lektion får ett stort antal elever tankeuppgifter (i matematik) som ska redovisas. Efter redovisningen får en grupp elever betyg (siffra) på sina redovisningar, en annan grupp får kommentarer till de utförda redovisningarna och en tredje grupp får både betyg och kommentarer. Sen vidtar en andra lektion och elevernas prestationer under denna lektion analyseras. Bland de elever som enbart fått betyg efter den första lektionen visas inga framsteg, bland eleverna som enbart fått kommentarer noteras en 30% förbättring av resultaten, och bland de elever som fått både kommentarer och betyg visas heller inga framsteg. Den slutsats som flera forskare drar av olika studier inom det här fältet är att betygen är så jagcentrerande att kunskapsutvecklingen hålls tillbaka. För att feedbacken ska fungera kunskapsutvecklande krävs att den är uppgiftsorienterad. Feedback försämrar t o m resultaten när den är fokuserad på självkänslan (som i fallet med betyg och beröm). Beröm kan öka motivationen men då blir det nödvändigt att hela tiden använda sig av beröm för att hålla uppe motivationen – och det fungerar inte i längden. Omdömen leder däremot till förbättrade prestationer om de är fokuserade på vad som mer detaljerat måste göras för att uppnå bättre resultat.

Men omdöme är inte detsamma som formativ bedömning även om syftet med informationen är att hjälpa. Om eleven inte kan använda informationen till att förbättra sina prestationer är bedömningen inte pedagogiskt användbar. Det är som att säga ”var roligare” till en misslyckad komiker.

Hur har skolsverige hanterat de nya kraven på skriftliga omdömen? Det finns skolor som öppet säger att de inte tänker följa lagen (i t ex Norrköping och Linköping), en del av dem kommer dock att krypa till korset nästa termin. Den dominerande hållningen i kommuner och skolor är att utformningen av dessa skriftliga omdömen är en sak för den enskilda skolan och att det är rektor som beslutar. Det finns dock ett antal kommuner som bestämt sig för en gemensam modell som alla skolor ska tillämpa. Stockholm har gjort det. Miljöpartiet har därför till länsrätten överklagat ett beslut i Stockholms utbildningsnämnd om att införa en mall för de skriftliga omdömena i kommunens grundskolor. Man menar att det är olagligt med tanke på hur förordningstexten är skriven: det är inte nämnden utan professionen som ska ha detta ansvar. Så här ser stockholmsmodellen ut med utgångspunkt från frågan Har eleven nått målen i kursplanen?

Kommunala
grundskolor
Skriftliga omdömen per årskurs Betyg
åk 1-3* åk 4-5** åk 6-7*** åk 8-9
Stockholm
(20081023)
Osäkert
Ja
Osäkert
Ja
I hög grad
Osäkert
Ja
I hög grad
Godkänt (G)
Väl godkänt (VG)
Mycket väl godkänt (MVG)

Det är ju ingen tvekan om att det är fråga om betyg. Några mer konkreta upplysningar till elever och föräldrar om hur det går för eleven i skolan ger den här typen av omdömen knappast. Men det är inte bara Stockholm som agerat på det här sättet. Det finns fler kommuner i landet som har dessa mycket enkla betygsliknande omdömen.

Generellt verkar föräldrar vara missnöjda med att de inte fått vara med i de förberedelser som görs inför skriftliga omdömen. Det gäller säkert elever också – om man hade frågat dem.

Ett förslag

Förutsättningar: Skriftliga omdömen som inte är desamma som betyg. En utprövande första omgång vars utfall kan diskuteras till våren med lärarkollegor, med föräldrar, med elever.

Inom varje ämne eller kunskapsområde formuleras till varje elev ett skriftligt omdöme på två nivåer:

1) I svenska (eller motsv.) är du särskilt duktig när det gäller att …….

2) I svenska  (eller motsv.) behöver du särskilt utveckla din förmåga att ……

Efter att…. väljer läraren vad och hur hon/han vill skriva. Eftersom det har pågått ett omfattande arbete med mål och bedömning finns också ett omfattande material att ta del av. Dessutom är lärarna inte precis oerfarna när det gäller att förbereda utvecklingssamtal, konstruera individuella utvecklingsplaner och kommunicera med föräldrar. Jag har sett elevportföljer från 0-5 som ger ett fylligt material för den här typen av skriftliga bedömningar.

Hur mycket som ska tas med i det hemskickade skriftliga omdömet avgör varje lärare. Tanken är inte att omdömet ska vara heltäckande – utan konstruktivt.

Fördelar

a) Varje elev får både ett positivt omdöme och ett (om man så vill) ”negativt”. Det innebär att någon gradering av elever i förhållande till varandra med utgångspunkt från dessa omdömen inte är möjlig.

b) Om omdömet ges i varje ämne eller kunskapsområde får föräldrarna och eleven säkert tillräckligt mycket att tänka på.

c) Man kan i samband med utskicket till föräldrarna tala om att det är en försöksomgång och att föräldrar och elever kommer att bjudas in för att diskutera erfarenheterna och ge synpunkter på den framtida rapporteringen till hemmen.

d) I och med att man inte behöver vara heltäckande blir lärarnas arbetsinsats relativt begränsad.

e) Efter ett försök av det här slaget finns ett rikt material att gå in i om man vill förfina omdömena till våren. Man kan t ex analysera hur lärarna på olika sätt har formulerat ämnesspecifika omdömen (efter att …..)

f) Lagen efterlevs.

Nackdelar

a) För de föräldrar som vill ha betyg är detta inte betyg.

b) Föräldrar kan vilja ha mer heltäckande redovisning.

c) Lärarna åläggs en större arbetsinsats (förmodligen) än om man hade haft ett generellt stockholmssystem.

Det här är verkligen bara ett förslag som ni kan kasta i papperskorgen direkt. Men om ni vill kan vi diskutera det innan ni kastar.

/Hälsningar

Olle”

3 kommentarer till “Olle Holmberg: Skriftliga omdömen i grundskolan

  1. Undersökningen om respons är högintressant. Den bekräftar något som är väldigt vanligt i responssituationer för mig. Jag kan prata eller skriva hur mycket och hur många gånger som helst i formativa termer men om en bokstav/bokstavskombination är bifogad sker inte sällan en partiell blockad. Betyget stirrar så stint att det förblindar förmågan att ta till sig responsen, oavsett karaktär.

    Det är inte en helt enkel nöt det här. Eleverna är ofta hårt pressade av sig själva, målsmän, lärare och omgivning att prestera höga betyg. De är stressade och otåliga och vill ha omedelbar bekräftelse. Formativ bedömning är svår att genomföra i praktiken om inte hela skolkulturen bygger på den. Inte desto mindre håller jag helt med dig om de skriftliga omdömenas karaktär (ditt förslag ovan). Att bara ge gammal kvartssamtalsinformation är helt meningslöst men också väldigt vanligt. Målet är att ge information som både elev och målsman har nytta av gällande elevens utveckling. Samtidigt tycker jag nog inte det är fel att förmedla information till föräldrarna (eleverna utvärderar man ju med kontinuerligt på ett annat sätt i skolan) om elevens måluppfyllelse men< det behöver ju inte ske i det skriftliga omdömet. Skolan har ju även ett uppdrag att informera målsman om skolans mål och inte sällan uttrycker de en annan önskan än det skolan ska förmedla.

  2. I stockholmsmodellen ingår även skriftliga omdömen, både formativa och summativa. Den frågan som du visar, om eleven beräknas nå målen eller ej, är en information som måste ges enligt allmänna råden. Där står att skolan måste skicka en tydlig signal om eleven når målen eller ej. Med utttycket “når längre” visar man på att de flesta eleverna ska nå längre än uppnåendemålen, den miniminivå som finns, och pekar på att undervisningen skall utgå från strävansmålen och att det borde betyda att fler elever bör nå längre.

  3. Pingback: Två artiklar om poäng och betyg som feedback | Utbildning i Svedala

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter