Staffan I. Lindberg: Kan det nya skolsystemet undergräva demokratin?

Statsvetarna Staffan I. Lindberg och Richard Svensson har genomfört en studie som bygger på svenska delen av World Value Survey, vilken mäter folks värderingar i en lång rad länder. Rapporten kom häromveckan och innehåller oroväckande tendenser när det gäller unga människors hållningar i demokratifrågor. Frågan är vad som kan vara orsaker till dessa värderingsförskjutningar. (red)

Unga i Sverige mellan 18 och 29 år uppvisar i den senaste World Values Survey-undersökningen skrämmande tendenser: 1/5 mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar; 1/4 unga tycker inte att det är så viktigt att de får leva i en demokrati och lika många tycker det vore bra, eller mycket bra, om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller allmänna val”. Det finns naturligtvis många tänkbara förklaringar men det vi finner vara starkast associerat med de antidemokratiska värderingarna är utbildning. De flesta har endast grundskola.

Tre stora ”reformer” förändrade på 1990-talet i grunden skolan: kommunaliseringen, det fria skolvalet, och den fria etableringsrätten för friskolor. Andelen som går ut grundskola utan behörighet till gymnasiet har under denna period ökat med 50 procent och eleverna har blivit allt sämre i matematik, naturvetenskap, och läsförståelse i internationella jämförelser. Det är bland dessa elever vi finner mönster av anti-demokratiska attityder. Nedanstående figur visar andel elever i friskolor och svenska elevers resultat i PISA-undersökningarna.

Namnlös

Källor: PISA 2000 Svenska femtonåringars läsförmåga och kunnande i matematik och naturvetenskap i ett internationellt perspektiv, Skolverket.

Från ”allas lika värde” till ”vissa ska slås ut”

Sedan demokratins seger 1917 har vi i Sverige försökt utjämna grundläggande sociala skillnader. 1940 undervisades fortfarande 55 procent av folkskolans elever i så kallade B- eller C-klasser. Ännu på 1950-talet skiktades barnen mellan folkskola och läroverk. Successivt införs enhetsskolan, som genom beslut i Riksdagen 1962 blev den 9-åriga grundskolan. Alla barn skulle ha samma rättigheter, samma rätt till frihet. Vi vill inte försöka påskina att det blev så, men det fanns ett tydligt mål att ge alla barn likvärdig utbildning. Systemet som byggdes upp kommunicerade också detta till alla barn och ungdomar: ”Vi försöker och ni är alla lika mycket värda.”

Enligt den ultrakonservativa tankesmedjan The Heritage Foundation, har Sverige intagit tätpositionen som det land vilket liberaliserat mest och snabbast. FNs barnrättskommitté har upprepade gånger kritiserat Sverige för detta system för att det lett till så stora, avgörande skillnader och därmed bryter mot barnens rätt till lika behandling enligt Barnkonventionen.

Med kommunaliseringen gav staten upp ambitionen att stå som garant för ambitionen att skolan skulle vara likvärdig för alla. Med friskolor och ett fritt skolval kunde sedan ”alla” välja var deras barn skulle gå i skolan. Eftersom alla ”producenter” (alltså skolor) får samma betalning i form av skolpeng, blir marknaden perfekt och balans kommer snart att uppstå där de effektiva producenterna av kunskap står kvar som vinnare och de dåliga dör bort.  Alla barn får bättre utbildning. Måhända får några ännu bättre än andra, men det spelar ju inte så stor roll om alla får det bättre.

Det finns bara ett problem med det där resonemanget. Det fungerar inte så. Om alla barn ska få utbildning av god kvalité (glöm lika god men låt oss nöja oss med god eller ”acceptabel”) på en skolornas marknad måste ett villkor uppfyllas: ”Konsumenterna” måste vara rörliga i sitt val av skola och reagera i princip samtidigt. Varför då?

Här kan det komma väl till pass att göra som ekonomerna som ligger bakom all den här sortens teorier för skolan och andra välfärdsområden.

Situationen är mycket enkel. Vi antar att alla skolor konkurrerar på en öppen marknad och ingen ägnar sig åt betygsinflation eller andra icke legitima sätt att vinna kunder. Vi antar också att alla ”konsumenter” har fullständig kunskap om alla skolors kvalité liksom om pedagogiska krav, samt att det finns en synlig gräns för vilka skolor som inte håller måttet. I en sådan perfekt värld borde väl ändå det fria skolvalet och friskolevärlden fungera?

När en skola faller under den acceptabla gränsen måste då samtliga föräldrar flytta alla sina barn samtidigt till en annan skola som lever upp till kraven för att alla barn alltid ska få god, eller i vart fall acceptabel, utbildning. I verkligheten utanför ekonomernas teorier är det resursstarka föräldrar som har tid, kunskap, och kompetens att göra ett aktivt val. Vi kan citera Skolverkets nu redan tre år gamla slutsats: ”Det finns ett påtagligt samband mellan föräldrars socioekonomiska status och föräldrars benägenhet att välja skola till sina barn.” Skolor som blir ”utkonkurrerade” i enlighet marknadssystemets logik dör inte.

De från början svaga och marginaliserade blir än mer utsatta, får än mindre resurser och vad inte bostadssegregationen redan klarat av i termer av att dela in barn i klasser av de som har rätt till god utbildning och chanser i livet och de som kan undvaras och offras, fulländas nu på skolmarknaden. Resultat som stödjer detta framkommer i forskningen (1), hörs allt mer ifrån lärare och i undersökningar gjorda av Lärarnas Riksförbund, tills också dagspressen med höger-stämpel har tvingats konstatera faktum. Det har gått så långt att den nyliberala tankesmedjan Timbros egna tvingas konstatera att det ”fria” skolvalet inte innebär frihet för alla, att det skapar ökad segregation och att det i praktiken är svårt att försvara (2).

Skolsystemet och demokratin

Det allvarligaste i allt detta är kanske vad man på detta sätt förmedlar till dagens barn och ungdomar. Politikerna sänder ett budskap som går tvärtemot den gamla grundskolans vägledande princip om allas lika värde och alla barns rätt till en god och likvärdig utbildning. Dagens unga är inte dumma. De ser (och har egen erfarenhet av) att det skolsystem politikerna nu byggt utgår ifrån och förutsätter att vissa barn och ungdomar måste få sämre utbildning än andra. Petra Elio, elev på Angeredsgymnasiet, uttrycker denna känsla i Uppdrag granskning 2004:

–Det här är ett mönster på att vi inte har politikerna på vår sida.

Budskapet de folkvalda politikerna sänt denna generation av unga svenskar är enkelt och kan inte missförstås. Alla är inte lika mycket värda. Vissa är värda mer än andra och har rätt till bättre utbildning. Det är inte demokratins princip som ska råda.  Det är marknadens logik.

Vad man ser är också att politiker från nästan hela skalan i stort samförstånd skapat ett system för skolan som förutsätter att vissa ska slås ut. Om våra demokratiskt valda politiker skapar ett skolsystem som förutsätter att jag ska få sämre utbildning och ha drastiskt sämre förutsättningar i livet, vilken tilltro har jag då till våra valda politiker? Vad spelar det då för roll om jag säljer min röst för ”en mindre summa pengar”? Eftersom dessa retoriker är valda i demokratiska val, vilken tilltro har jag kvar för demokratin? Det är ju demokratin som har lett fram till det skolsystem som innebar att jag gjordes till en andra klassens medborgare utan samma rättigheter som andra till likvärdig utbildning.

Vittnesmål från eleverna vi nu talar om ger samma entydiga bild. Ta till exempel Emine Sigirci, elev på Angeredsgymnasiet (också från Uppdrag granskning 2004):

–De [politikerna] bryr sig inte hur eleverna har det. […] De bryr sig inte om eleverna inte kommer ut med kunskap.” När man upplever det så, vore det kanske bättre med en stark ledare som inte behöver bry sig om val och riksdag, och som kan ställa saker tillrätta?

Pusselbitarna tycks falla på plats. En ung generation som uppvisar oroande tecken på att brista i lojalitet med demokratin, flirtar med tanken på diktatur, har tappat i förtroende för politiker, partier och riksdag, och kan tänka sig att sälja sin röst för pengar.  Men det är inte alla unga det gäller. Det är framför allt unga med endast grundskoleutbildning eller som möjligtvis lyckas ta sig igenom gymnasiet. Det är framför allt de som uttrycker sin misstro gentemot demokratin.

(Staffan I. Lindberg är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och en av författarna till boken Rösträtt till salu: Det nya hotet mot demokratin. Texten ovan bygger på material från boken.)

1)  Trumberg, Anders. 2011. Den delade skolan : segregationsprocesser i det svenska skolsystemet. Avhandling. Örebro universitet. The Guardian uppger också att ”SNS, a prominent business-funded think-tank, issued a report last Wednesday that sharply reversed its normal pro-market stance. The entry of private operators into state-funded education, it argued, had increased segregation and may not have improved educational standards at all.” http://www.guardian.co.uk/world/2011/sep/10/sweden-free-schools-experiment

2)  ”Vad händer när det fria skolvalet inte fungerar?”, Dagens samhälle, tisdag 8 mars, nummer 9, 2012.


6 kommentarer till “Staffan I. Lindberg: Kan det nya skolsystemet undergräva demokratin?

  1. Staffan Lindberg skriver: ”Tre stora ”reformer” förändrade på 1990-talet i grunden skolan: kommunaliseringen, det fria skolvalet, och den fria etableringsrätten för friskolor. Andelen som går ut grundskola utan behörighet till gymnasiet har under denna period ökat med 50 procent och eleverna har blivit allt sämre i matematik, naturvetenskap, och läsförståelse i internationella jämförelser”. (slut citat)

    Staffan måste ha klart för sig att kommunaliseringen ledde till brist på kompetens bland lärare i just de ämnen som räknades upp. Kommunpamparna har under många år tyckt att lärarna har för hög lön, att politikerna måste hävda sin betydelse genom att sänka lärarlönerna.

    Nu har lönerna sänkts, lärarna har flytt, utbildningsplatserna för utbildning av lärare i matematik, fysik, kemi och biologi står tomma. Oficiella undersökningar visar att två tredjedelar av alla lärare i dessa ämnen är totalt inkompetetna. Denna försämring har accentuerts under de sju år som skolan varit kommunal.

    Skolan kommer att fortsätta bli sämre tills vi får kompetenta lärare. SÅ ÄR DET!

  2. Staffan,

    Du visar den katastrofala effekten av att vi har en skola som är ca 50 år efter sin tid och inte utvecklats
    på samma sätt som alla andra samhällsinstutioner har tvingats att göra. De ”reformer” som nämns har inget med med förbättringen av skolan att göra. Vi har ingen ny skola – vi har i princip samma gamla skola som för 150 år sedan, och den blir stadigt allt sämre.

    Orsaken är den att skolutvecklingen har monopoliserats av lärarfacken och lärarhögskolorna som ser som sin främsta uppgift att se till att det grundläggande skolproblemet aldrig tas upp till behandling i debatt eller utredningar.

    Detta är att ”lärarnas kapacitet att undervisa är begränsat till halva den tillgängliga tiden för utbildning under året”. Det problemet är lätt att lösa och om det tillåts att ske får vi en skola som kan anslå 25 % av tiden till social och medborgerlig utbildning där de problem som du presenterar också kan bli analyserade och åtgärdade.

    Jag skriver EN VITBOK OM GRUNDSKOLAN som presenterar en totallösning på hela skolproblemet, och du kan ladda ned det från min hemsida om du är intresserad.

    Tack fär att du tar upp ett brännande problem till debatt.

    Lennart Swahn

  3. Om Staffan L och Richard S avser World Value Survey från 2011 är deras källkritik minimal.
    Ur GP 10 september 2012 som skrev en artikel med anledning av Metros uppmärksamhet av ungdomar som vill ha diktatur :
    ”Av de 1 206 intervjuade är bara ca 300 stycken mellan 18 och 29 år och bara en begränsad del av frågorna gäller demokrati. Viktigt är också att hela gruppen med lägst utbildning (grundskola) är totalt 120 personer, så slutsatser om unga med bara grundskoleutbildning torde bygga på mycket små underlag. ”
    Och vidare i tidningen, exempel på enkätfrågor: ”Jag skall nu beskriva några olika politiska system för att styra Sverige. Anser Du att de är mycket bra, ganska bra, ganska dåliga eller mycket dåliga? Sedan kommer påståendet (127): – Att ha en stark ledare som inte behöver bekymra sig om riksdag och politiska val. Här svarar 26 procent av 18–29-åringarna att detta är ganska eller mycket bra. Men på samma fråga svarar 25 procent av personer över 50 år också att det är ganska eller mycket bra.”

    Att dra slutsatser från World Value Survey verkar vanskligt. Enligt enkätsvaren anser även en stor del av de äldre att det vore lättare leva under en stark ledare.

    Hoppas verkligen att Staffan L och Richard S hittat en undersökning som är mer tillförlitlig än den GP-journalisten hänvisar till.

  4. Pingback: Staffan I. Lindberg: Kan det nya skolsystemet ... - Skola och Samhälle | Åsikter och debatt - om utbildning! | Scoop.it

  5. När jag läser kommentarerna till denna artikel undrar jag om jag läst någon annan artikel…. Men jo jag är kvar på samma sida. Själv är jag inte lärare, men förälder och tidigare aktiv i skolans föräldraråd. Numera nöjer jag mig med att följa debatten, men här tänker jag tycka till!
    Dagen ungdom är INTE fostrade i demokrati som ett praktiskt verktyg för att förändra världen. När jag var tonåring fick jag lära mig att varje generation själv måste erövra demokratin. Och med det jag ser idag kan jag bara säga; JA så är det.
    Att ungdomarna ger upp när det inte leder till något, är väl inte att förvånas över? Jag växte upp i punkens tidevarv. Ville man ha något så ordnade man det! OK allt var inte lyckat, men vi lärde oss att det går om man bara försöker. Dagen ungdomar vet inte ens hur man ska kunna påverka eller vem de ska påverka för att få till en ändring. Vi vuxna har svikit genom att inte hjälp dem att skaffa sig verktyg för att påverka.
    Det elitistiska synsätt som vuxit fram gör att varje individ främst sätter sig själv. Att ta ansvar gemensamt finns inte på kartan för många. Vi lärde oss att tillsammans kan vi uträtta massor. Vi fick råg i ryggen av varandra och lärde oss hur man påverkar. Vi såg resultat!
    Idag är det alltid någon annan som ofta är anonym som har ansvaret. Det finns ingen att gå till med sina tankar och önskningar. Ingen behöver en, och det jag säger räknas inte. Klart ungdomarna har svårt att tycka att det är något bra! Jo själva idén, är bra, men inte för mig…. Demokrati förutsätter att människor känner ett ansvar för sitt samhälle.
    Någon-annanism breder ut sig även bland vuxna personer! Så varför lägga ansvaret på dagens barn och ungdomar?

  6. Javisst är det så att demokratin måste hela tiden erövras- Den är inte bestående existens utan är istället ständigt hotad. Men demokratin måste hela tiden försvaras av alla generationer. Det är inte endast ungdomen som ”glömt bort” sitt uppdrag eller inte blivit tillräckligt uppfostrade/lärda/undervisade. Visserligen är yngre mer energirika och har större förmåga att ifrågasätta det bestående men det är inte enbart deras uppdrag att försvara det gemensamma. Demorktarin är oerhört hotad i och med att all gemensam omsorg nedmonteras. Både gammal som ung borde ta aktiv del i försvaret av vår omsorg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter