Sten Svensson: Nytt politiskt läge kan öppna för omprövning av dagens marknadsstyrda skola

Flera faktorer talar för blocköverskridande lösningar när det gäller det fria skolvalet och vinster i skolbolag, skriver Sten Svensson. (red.)

Under debatten om Reepalus utredning om vinster i välfärden har den borgerliga Alliansen, TCO och flera andra fört fram linjen att istället för att begränsa vinsterna ska man kontrollera kvaliteten på verksamheten i välfärdsbolagen. I slutet av april hade till exempel den borgerliga Alliansen en debattartikel i Svenska Dagbladet på det temat.

Allianspartierna är övertygade om att dagens marknadsstyrda skolpolitik i grunden är mycket bra och att den driver fram hög kvalitet.

”Vi tror att mångfald och valfrihet driver kvalitet – och är i sig en kvalitet eftersom vi är olika och har olika behov och önskemål.” SvD 2017 04 24.

Alliansen ser bara ett problem med den marknadsstyrda skolan och det är de oseriösa bolagen. Detta problem och dessa företag vill man komma åt genom hårdare kontroller och ett skarpare regelverk. De andra företagen, de som har god kvalitet, de ska fortsätta sin verksamhet på samma sätt som hittills.

De som stöder Reepalus förslag ser fler och betydligt allvarligare problem med den marknadsstyrda skolan. De ser att eleverna sorteras till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsnivå, att systemet med skolpeng skapar vinnar- och förlorarskolor, att de fristående skolornas kötid skapar segregation och att vinster i skolbolagen kräver ett segregerat elevunderlag samtidigt som eleverna i dessa skolor inte får den undervisning de har rätt till. De oseriösa skolhuvudmännen är ett av problemen men även de välskötta skolbolagen orsakar många allvarliga skolproblem. Det räcker inte att enbart klämma åt de oseriösa bolagen om man ska kunna vända utvecklingen i skolan.

Finns det några möjligheter att dessa totalt olika problembeskrivningar ska kunna mötas i en kompromiss? Går det att hitta några förslag som kan få till en enighet över blockgränsen i dessa frågor? Eller är låsningarna så hårda att det inte är någon mening att ens försöka.

De erfarenheter som gjorts hittills är inte uppmuntrande. Debatten om Reepalus utredning har varit blockerad av ideologiska låsningar och våldsamma överdrifter.

Reepalus utredning är trots allt ett försök till en kompromiss. Den ifrågasätter inget i dagens marknadsdrivna skolsystem och den har bara ett krav, att samhällets resurser i så stor utsträckning som möjligt ska gå till elevernas undervisning. Högst rimliga krav kan man tycka, men hittills har det inte varit möjligt att föra någon seriös diskussion i dessa frågor.

Ett annat exempel är den debatt som varit kring Skolkommissionens förslag om att ersätta dagens kösystem till de fristående skolorna med lottning om det är fler sökande än platser. Det är ett litet steg för att motverka skolsegregationen men det har avfärdats rakt av utan sakargument.

Samtidigt är det ett nytt läge i Riksdagen sedan Sverigedemokraterna har vuxit fram som ett tredje block. För att en regering ska få en tillräcklig majoritet i nästa val måste det till överenskommelser över dagens blockgränser.

I det läget har de borgerliga Allianspartierna två val, antingen söker de samarbete med Sverigedemokraterna med dess rötter i nazismen, eller så söker de ett samarbete med demokratiska partier i dagens rödgröna regering. Det valet borde vara lätt för varje demokratiskt parti. Det nya läget i Riksdagen borde kunna driva fram en öppning för diskussioner inom flera politikområden till exempel skolpolitiken.

Det finns flera sakskäl som talar för att det är möjligt att göra upp om skolpolitiken över blockgränsen. Ett skäl är att det finns mycket som förenar blocken i skolpolitiken. Flera av de förslag som de båda blocken har lagt och genomfört sedan 2006 är mycket lika. Det är satsningar på att läsa, skriva och räkna i de tidiga skolåren, tydliga läro- och kursplaner, satsningar på att fortbilda lärarna, satsningar på att höja lärarnas löner och mer resurser till skolan. Likheterna är så stora att man kan beskriva det som en blocköverskridande överenskommelse utan formella dokument.

Ett annat skäl är utvecklingen inom den marknadsstyrda skolan. Under de första femton åren, när de kommunala skolorna rustades ner och de nya fristående skolorna växte, var de privata alternativen populära hos allmänheten. Men när skolkoncernerna bildades och när de i sin tur köptes upp av skattetrixande riskkapitalbolag, började den positiva bilden sakta vittra ner. När sedan en lång rad skandaler med konkurser och oseriösa skolhuvudmän avslöjades sjönk stödet för friskolesektorn ytterligare. Det har skett stora opinionsförändringar de senaste åren och allt fler väljare, även borgerliga, har insett att skolans marknadsutsättning har allvarliga brister.

I en enkätundersökning från Ipsos som Dagens Nyheter presenterade i november 2016 tyckte 46 procent att företag har en negativ effekt på skolan och 64 procent var emot att de får dela ut vinst. Liknande resultat har även SOM-institutet vid Göteborgs universitet kommit fram till i undersökningar som är genomförda 2013 och 2015.

En klar majoritet av väljarna är negativa till vinster i välfärden. De flesta vill ha kvar det fria valet av skola men alltfler förstår att systemet har en mycket negativ baksida, segregation och sjunkande resultat.

Ett tredje skäl är att lärarfacken har ändrat sin syn i flera frågor som rör marknadsstyrningen av skolan. Tydligast är Lärarnas Riksförbund som på kongressen 2016 beslöt att säga ett tydligt nej till aktiebolag i skolan. Lärarförbundet har ett kongressbeslut som säger att vinstuttag aldrig får gå före elevens lärande, utbildningens kvalitet eller skolans arbetsmiljö.

Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund och LO har också tillsammans arbetat med skolans likvärdighet och enats om ett program, Likvärdighetsagendan, som innehåller en lång rad förslag för att förbättra skolans likvärdighet.

Ytterligare ett argument som talar för en blocköverskridande överenskommelse är att Andreas Schleicher på OECD anser att valfrihet och avregleringar har skadat svenska skolan.

Det som varit en vinnarfråga för Allianspartierna, valfrihet och fristående skolor, håller på att svänga och bli till en belastning. De riskerar att hamna i otakt med både sina väljare och med professionen i skolan. Vidhåller de borgerliga sin uppfattning, att allt är bra bara de oseriösa skolhuvudmännen försvinner, riskerar de att hårdare än i dag förknippas med skolsegregation och sjunkande skolresultat. De förespråkar ju faktiskt en fortsatt ökad skolsegregation.

Inget seriöst politiskt parti kan tycka att dagens utveckling mot en allt mer segregerad skola är positivt. Alla borde vara intresserade av insatser som motverkar skolsegregationen och det borde öppna för en omprövning av politiken kring skolans marknadsutsättning.

Sten Svensson är skoldebattör och medlem i Nätverket för en likvärdig skola.