Viveca Brozin Bohman: Elvesonpriset för demokratiarbete med barn

Det började med funderingar om ett bättre sätt att bemöta barn med svårigheter. Resultatet blev ett demokratiskt lyft för alla barn på avdelning Blå på Taffelbäckens förskola i Undersåker. För samspelet med barnen har Helen Johansson, Anna Toutin och Karolina Olsson fått Elvesonpriset för år 2014. (red)

– Drivkraften var att vi i mötet med barnen ville förstå dem bättre. Vi kände att vi ville fördjupa vår egen förståelse för att kunna samspela med dem på ett bättre sätt, förklarar barnskötaren Karolina Olsson.

Det handlar om tilltro till barnens förmåga och kompetens. Om att alltid försöka ta med barnens tankar och idéer kring verksamheten och i hanteringen av svårigheter, om att sätta värde på deras kreativa förmåga och vilja att konstruktivt ta itu med olika situationer och svårigheter.

Karolina Olsson och förskollärarna Helen Johansson och Anna Toutin har länge arbetat tillsammans och är ett samkört lag.

– Vi har alltid velat skapa ett ömsesidigt förtroende, lära känna hela barnet och har alltid funderat lite extra på dem som på något vis ramlar utanför ramen. Men så fick vi ett barn som vi inte förstod, berättar Helen Johansson.

För att få stöd tog de kontakt med Specialpedagogiska skolmyndighetens regionalavdelning i Östersund, vilket senare ledde till ett projekt där de under våren 2014 dokumenterade sitt arbete i barngruppen. När de satte ord på hur de arbetade blev det tydligt och synliggjort för dem själva.

– Vi insåg att vi hade en massa tyst kunskap. Förut har vi inte riktigt kunnat uttala vad vi gör, det kan vi nu, konstaterar Helen Johansson.

Vi talar om demokrati. Och även om de med Helen Johanssons ord ¨inte tänkte i de banorna” – så visst handlar det i praktiken om strävan efter ett mer demokratiskt förhållningssätt.

Hon tycker att de har plockat ner demokratin på en konkret nivå, att många situationer i deras dokumentation ger mer förståelse för ordets innebörd.

– I viljan att förstå ingår att vilja lyssna och ta in barnen, värdesätta deras tankar, idéer och funderingar och använda dem i verksamheten. Man uppgraderar barnens roll i förskolan, säger Karolina Olsson.

Hon ser den demokratiska aspekten som en röd tråd genom hela deras arbete. Och det är inte bara pedagogerna som har fått bättre förståelse, också barnen lär sig att förstå sina kamrater, lär sig att sinsemellan agera och förhandla vid till exempel konflikter.

– Det är viktigt att de som är i en konflikt får säga hur det känns – att man känner sig arg, ledsen, eller besviken – och därifrån gå vidare. Hur löser vi det här? När vi vuxna var så intresserade av att de berättar vad som hände märkte vi att också de andra barnen blev intresserade. De tycker det är spännande att höra hur kamraterna tänker och lär sig att lyssna på varandra.

Problemskapande barn, barn som i vissa situationer hamnar i svårigheter, har varit en stark drivkraft för att utveckla arbetssättet. Åtta punkter sammanfattar kort vad som är pedagogens ledstjärna i möte med de barnen:

* Alltid helt och fullt fokuserad.

* Kärlek, intresse, lugn och glädje.

* Fråga barnet.

* Låta barnet lyckas ofta, ofta.

* Låta barnet känna vad det känner.

* Använda jag-budskap.

* Kompromiss framför maktkamp.

* Be om ursäkt om du på något vis har inkräktat på barnets integritet.

– Vi har sett att det fungerar – ju mer konsekvent man är, desto större är effekten. Sen har det lett till att det är så här vi arbetar med alla barn, förklarar Karolina Olsson.

Hon säger att de under åren har lärt sig mer och mer men berättar att de också har sökt och fått handledning för att öka förståelsen för vissa specifika barn.

– När vi känner att vi har gått bet, när vi har känt oss väldigt osäkra, då har vi inte gett oss förrän vi har fått någon form av stöd.

De har varit runt i Jämtland och berättat om sina erfarenheter på några skolor och förskolor, även träffat en grupp specialpedagoger.

*

I dag är det bara Anna Toutin som är kvar på Taffelbäckens förskola. Sedan i höstas arbetar Helen Johansson i förskoleklass på Stamgärde skola och Karolina Olsson är resurs i en etta på samma skola.

Orsaken är att det blev ett personalöverskott när Taffelbäcken slogs ihop med en annan av byns tre förskolor, vilket i sin tur beror på att förskolebarnen blev färre.

Men en dag i veckan, på torsdagar, arbetar de tillsammans i ett nytt projekt. Alla har ungefär tjugo procents nedsättning i tjänsten för att fortsätta med spridningen av sina erfarenheter. Enligt Helen Johansson har de redan fått många nya förfrågningar om att föreläsa, men de är också beredda att handleda om någon skulle vilja det. Just den här torsdagen när vi talas vid ska de träffa skolchefen för att informera henne om vad de har på gång.

Var och en fortsätter också att i sitt dagliga arbete utgå från det förhållningssätt som de under åren tillsammans har utvecklat. Något som inte alltid är så lätt på en ny arbetsplats.

– Att förstå att det är svårt i början, det har också varit en givande erfarenhet, Men det finns ett stort intresse och vi har fint gensvar både från kolleger och rektor, säger Helen Johansson.

Anna Toutin är visserligen kvar på Taffelbäcken men med nya kolleger är det också för henne en ny situation. När jag frågar om arbetssättet har spridit sig svarar hon:

– Jag försöker berätta om hur jag tänker och visa på hur jag gör, sen kan vi diskutera det och man tycker att det är intressant. Men vi har ju jobbat ihop bara ett halvår, ny personal och ny barngrupp är bara det en stor förändring som det tar tid att landa i.

Barnen är många och utan att det är stora konflikter blir de dagligen oense om saker. I stället för att säga till att de ska turas om frågar hon vad de vill och då kan det bli bra lösningar som hon inte själv skulle komma på.

– När man talar med barnen märker man att de är otroligt kompetenta. Det är så fascinerande att höra hur idéer och förslag dyker upp i deras huvuden. De har inget emot en dialog och tycker det är jätteintressant när jag kommer och hjälper dem att samtala.

Hon tror att det är den responsen som till stor del driver henne vidare.

– Det är så otroligt utvecklande och viktigt att jobba så här. Du får sådant gensvar från barnen när du lyssnar in, låter dem diskutera, komma med tankar och låter dem vara med i demokratin. Och det är jättespännande, tycker jag.

 

(Viveca Brozin Bohman är frilansjournalist. Hon har tidigare varit journalist på Lärarnas tidning och Pedagogiska Magasinet. Den som vill veta mer om det projekt hon beskriver, “Samspel lyfter”, kan maila till samspel.lyfter@zonline.se)

 

 

 

 

2 Comments on “Viveca Brozin Bohman: Elvesonpriset för demokratiarbete med barn

    • Ja och Lenz Taguchis & Åbergs bok Lyssnandets pedagogik har också varit en betydelsefull inspiration för oss!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »