Emma Arneback och Jan Jämte: Bredda förståelsen av rasism och antirasism i skolan

Rasism kopplas ofta ihop med individers ideologiska uttalanden. Men ofta tar den sig snarare uttryck i strukturer och i allmänna föreställningar om den Andre. Skola och förskola har ett tydligt uppdrag att motverka rasism, men ibland är den svår att upptäcka. Emma Arneback och Jan Jämte skriver att personal i skola och förskola behöver kunna identifiera olika former av rasism och utveckla olika former för antirasistiska arbetssätt (red.)

Förskolan och skolan har ett tydligt uppdrag att motverka rasism. Såväl internationella som nationella bestämmelser tydliggör att detta arbete inte är valbart; det är en del av att arbeta i förskolan och skolan. Uppdraget har två sidor. Dels att främja demokratiska värderingar som alla människors lika värde, rättigheter och möjligheter. Dels att aktivt motverka trakasserier och diskriminering med koppling till etnicitet, religion, hudfärg eller andra liknande förhållanden.

Trots detta uppdrag visar forskning att rasism utgör ett problem i många verksamheter. Rasistiska föreställningar, handlingar och strukturer gör att vissa barn, elever och personal löper högre risk än andra att missgynnas och utsättas för kränkningar. Det förekommer också en ojämlikhet i fråga om privilegier, status, resurser och möjligheter i livet. Därmed hotar rasism barns och elevers likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas.

Att motverka rasismens uttryck är komplext, och ställer personal inför svåra utmaningar. I vår forskning har vi sett att utbildningsväsendet tenderar att fokusera på vissa uttryck framför andra. I synnerhet har den idédrivna och individburna rasismen stått i fokus, en form av rasism som tydligast kommer till uttryck bland personer drivna av en medveten övertygelse. För skolan har det inneburit att enskilda elever ofta setts som de huvudsakliga problembärarna, och det är mot de uppenbara kränkningarna insatser riktats. I förskolan har det ofta medfört att frågor om rasism betraktas som ett icke-problem. Barn ger sällan uttryck för ideologiska övertygelser, och finns det inga rasister finns väl ingen rasism?

I relation till denna snäva förståelse av rasism menar vi att personal i förskola och skola behöver kunna identifiera olika uttryck för rasism. I boken Att motverka rasism i förskolan och skolan försöker vi att ge verktyg för att kunna förstå och analysera rasism i relation till pedagogisk verksamhet (Arneback & Jämte, 2017). Vår utgångpunkt är att rasism kommer till uttryck i en rad olika former på olika nivåer, i såväl förskolan och skolan som i samhället i stort. I grunden fungerar rasism som ett sorterings- och utestängningssystem, verkande på både individuell och strukturell nivå. Genom historien har föreställningar med bas i biologi, kultur och religion verkat om vartannat, ofta sammanlänkat, för att dela in och stänga ute vissa grupper från olika samhälleliga gemenskaper.

Rasism är således föränderligt, och olika former av rasism kan samexistera och förstärka varandra. I pedagogisk verksamhet kan rasism komma till uttryck i alltifrån svårfångade uttryck som osynliggörande, misstänkliggörande och andrafiering, till tydliga uttryck som verbala trakasserier, hot och våld. Det kan också handla om genomgripande mönster och normer i förskolan och skolan. Till exempel kan ett etnocentriskt undervisningsinnehåll och personalens varierande förväntningar på barn och elever skapa ojämlika förutsättningar beroende på var de kommer ifrån, hur de ser ut eller vad de tror på. På så sätt kan förskolan och skolan också vara en del av det problem verksamheterna är satta att lösa.

Mot bakgrund av denna komplexa problembild behöver personal i förskolan och skolan utveckla förmågan att navigera bland olika didaktiska perspektiv och använda dessa för att motverka olika former och uttryck av rasism. Vid val av arbetssätt måste kunskaper om den lokala problembilden vara vägledande. Idag finns en tendens att verksamheter hittar ett perspektiv som får utgöra grunden för allt antirasistiskt arbete, som att det fanns en mirakelkur som kunde hantera denna komplexa problembild. Men att till exempel bemöta ideologiskt övertygande, att hantera utbredda fördomar eller utmana utestängande normer kräver olika didaktiska ingångar.

På samma sätt som det behövs en breddad förståelse av rasism, behövs en breddad förståelse av antirasistiskt arbete i pedagogisk verksamhet. I vår forskning arbetar vi för att identifiera, analysera och synliggöra olika antirasistiska arbetssätt. När det handlar om att arbeta med mönster och strukturer kan exempelvis normkritiska, interkulturella och frigörande perspektiv vara verksamma för att synliggöra och utmana utestängande normer, etnocentrism eller internaliserad rasism. I arbete med att motverka rasistiska uttryck bland barn och elever kan relationskapande arbete, demokratiska samtal och kunskapsutvecklande arbetssätt vara lämpliga ingångar för att utveckla förmågor och kompetenser som står i kontrast mot rasistiska idéer och handlingar.

Sammantaget menar vi att det finns ett behov av att utmana den snäva förståelse av rasism och antirasism som ofta förekommer i förskolan och skolan. Det kräver att personal är beredd att utmana föreställningar som länga har varit dominerande. Vi menar att det är absolut nödvändigt om förskolan och skolan ska lyckas leva upp till sitt uppdrag att motverka rasism och skapa jämlika förutsättningar för alla barn och unga att lära och utvecklas.

 

Emma Arneback är lektor i pedagogik, med en bakgrund som gymnasielärare i samhällskunskap och historia. I sin forskning har hon intresserat sig för värdefrågor i olika utbildningskontexter, med ett specifikt fokus på rasism och antirasism i skolan.

Jan Jämte är doktor i statsvetenskap och lektor i samhällskunskap, med en bakgrund som journalist och gymnasielärare i samhällskunskap och mediekunskap. Han har forskat om olika former av antirasistiskt arbete, både i det civila samhället och inom skolan

Båda är verksamma vid Örebro universitet och tillsammans har de skrivit boken Att motverka rasism i förskolan och skolan (Natur & Kultur, 2017)

2 kommentarer till “Emma Arneback och Jan Jämte: Bredda förståelsen av rasism och antirasism i skolan

  1. Viktiga frågeställningar att hantera. Tyvärr är diskrimineringslagen inte lika aktivt använd som kapitel 6 i skollagen. Det kanske beror att sanktionsmöjligheter för DO saknas mot skolor och huvudmän som inte arbetar medvetet kring frågorna.

    Samtidigt är det här med de olika trakasseri och diskrimineringssätten något som borde vara aktiva delar i olika ämnen, exempelvis religionskunskap, historia, samhällskunskap, m fl.

    Därtill behöver det i kollegiet vara en aktiv diskussion vad de olika orden, som är diskrimineringsgrundande, betyder. När jag haft övningar kring orden dyker alltid våra egna uppfattningar upp av vad orden betyder som kan var väsensskilt från kollegans. Om man inte har en samsyn och ständig dialog i kollegiet blir det som när barn vill ha något och föräldrarna inte har gemensamt förhållningssätt i frågan, de spelar ut föräldrarna för att få det de vill ha.

  2. Det finns poänger med att ha snäva och strikta definitioner av rasism. Den nuvarande trenden att kalla allt mellan himmel och jord för rasism hotar att göra begreppet helt verkningslöst inför framtiden när det kanske verkligen behövs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter