6. Lärarnas arbetsvillkor och yrkets utveckling

Skolans lärare måste utgå från den situation som barn och ungdomar lever i idag och i sitt arbete medverka till att eleverna tillägnar sig sådana kunskaper och förmågor som människor behöver för att aktivt kunna bidra till samhällsutvecklingen.

Genom sina möten med barn och unga utgör lärarna den yrkesgrupp som först får kontakt med samhällets förändringar. Man kan säga att lärarna både står inför och skapar framtiden i sitt dagliga arbete. Lärararbetet har blivit allt svårare och kräver alltmer av kunskap och reflektion. Att ständigt ta emot nya elever med skiftande erfarenheter och bakgrunder gör att lärare t.ex. måste vara beredda på det oförutsägbara på helt annat sätt än många andra yrkesgrupper med mer stabila arbetsvillkor.

Alla talar om lärares svåra arbete – men görs det något på politisk nivå för att på allvar ge stöd och framtidstro? Utvecklingen karaktäriseras snarare av brist på förtroende för lärarkåren genom en ström av kontrollerande påbud som snävar in det nödvändiga professionella friutrymmet.

Om politiker och utbildningsansvariga verkligen vill något med skolan måste de ge lärare möjlighet att utveckla sin kunskap om det som sker i det som tycks ske i skolan. Här fordras det krafttag. Ett sådant är att stödja utvecklingen av lärares kunskapsbas. Hur kan en modell för forskning och utveckling utformas som gör lärarna delaktiga i yrkets utveckling och skolans utveckling? När man i den politiska diskussionen talar om att förstärka skolans personal borde det inte bara handla om antal personer. Det borde också handla om personalens kunskap.

Varför vill ingen göra något åt lärares arbetssituation, som ofta är kaotisk och överlastad och samtidigt fylld av disparata administrativa uppgifter, som utarmar det nödvändiga arbetet med undervisning? Varför måste det finnas så många beslutsnivåer ovanför lärare som styr och ställer med det lärare ska göra? Varför förändras inte den inre organisationen i skolan så att lärare får arenor för inflytande över skolans utveckling?

Det är inte fler politiska reformer som behövs och inte heller fler påbud för lärarna. Det är lärarna själva som måste driva skolutvecklingen i riktning mot uppsatta kort- och långsiktiga mål. Det är väl lärarna som är motorerna i skolutvecklingen? För vilka är det annars?

SOS-redaktionen

En kommentar till “6. Lärarnas arbetsvillkor och yrkets utveckling

  1. Oj vad jag håller med denna artikel. Jag är själv i en livsfas där jag har möjlighet att arbeta utöver den arbetstid som gäller men ser hur kollegor presterar sämre för att kravribban höjts till orimligt hög. Den ruskigt dåliga respekt som omgivningen visar för lärares kompetens får mig att fullständigt baxna. Det är förstås helt kontraproduktiv med nästan inget söktryck till lärarutbildning och många lärare som helt tappar modet i sin gärning. De olika pedagogiska teorier som haglar över skolan har alla ett gemensamt. De har mycket mindre inverkan på resultatet än skillnaden mellan att lärarna känner sig överkörda eller väl behandlade.

    När det gäller en professionell förändring av skolan med ett samarbete lärare och forskare så har jag skrivit ett helt blogginlägg för ett förtydliga hur politiker kan möjliggöra en fördelaktig utveckling.

    http://janlenander.wordpress.com/2010/07/06/professionell-forandring-av-skolan/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter