Anders Skans: En ny skolpolitik är möjlig

I S.O.S. har på senare tid diskuterats skolpolitik utifrån att Socialdemokraternas kriskommission la fram sin rapport. Det har varit en mängd kloka synpunkter, inte minst i Tomas Englunds artikel Hur heligt är skolvalet? Skolpolitik på lokalnivå är svårt idag när regeringen detaljstyr skolan. Det intressanta är att den styrningen inte visar på en förståelse av behovet av mer likvärdighet, utan tvärtom.

Debatten om skolan tar ofta utgångspunkt i egna erfarenheter. Alla har vi haft erfarenheter av skolan. Dessa tolkas och värderas olika. Jag är utbildad förskollärare, specialpedagog och har en licentiatexamen i pedagogik. Nu är jag tjänstledig från mitt lärarjobb för det politiska uppdraget som gruppledare för Vänsterpartiets kommunfullmäktigegrupp i Malmö. Min utgångspunkt för skoldebatt är baserad på professionella erfarenheter, kunskap om forskningsläget samt politisk vilja till förändring av skolan. Det finns ett politiskt ansvar för skolan likaväl som det finns ett professionellt ansvar. Det är viktigt att skilja på politisk styrning och professionellt yrkesutövande.

I Malmö, där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styr kommunen, betonas en skolutveckling på vetenskaplig grund i den politiska överenskommelse som gjorts mellan de tre partierna. Det kan låta som en självklarhet att skolan ska utvecklas på vetenskaplig grund, men det är ingen okontroversiell synpunkt i den politiska debatten. De borgerliga partierna i Malmö avfärdar den forskning som motsäger deras politiska visioner för skolan som politisk forskning. Denna typ av politiska uttalande försvårar arbetet för lärarna i skolan. När forskningen ifrågasätts i den offentliga debatten skapar det osäkerhet. Det är en sak att inte all forskning är entydig, men det är oroande när forskning avfärdas med politiskt tyckande utan underbyggda motargument.

Symbolfråga

Skoldebatten har de senaste åren präglats av ett antal symbolfrågor. En av dessa är betygen. Alla som vill problematisera betygsfrågan beskylls för att vilja ha en flumskola utan krav. I forskning om framgångsfaktorer i skolan, t.ex. John Hatties meta-studie (2009) som omfattar över 200 miljoner elever, framkommer att läxor, betyg och nivågruppering inte är speciellt effektiva åtgärder för att förbättra resultaten, ändå dominerar dessa förslag i debatten. Summativa bedömningar, betyg, som talar om vad man presterat ger inte positiva effekter på resultaten, den formativa bedömningen däremot är en framgångsfaktor. Lärare som kan förklara för eleverna vad de ska arbeta vidare med ger goda resultat för lärandet. De som har en politisk vilja att införa mer betyg har svårt att ta in forskningsresultat som problematiserar betygsfrågan.

Vad påverkar resultaten?

Studerar vi Skolverkets kunskapsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola (2009) så finns där tre faktorer som betonas som betydelsefulla för skolresultaten. Det är den sociala segregeringen, nivågrupperingen och individualiseringen som är de stora problemen. Segregeringen genom det så kallade fria skolvalet är en faktor som påverkar resultaten negativt i grundskolan. Vi vet att de föräldrar som i första hand väljer privata skolor är mer resursstarka än de som går i de kommunala skolorna. Vi vet att många privata skolor väljer bort elever som kräver extra resurser, genom att övertala föräldrarna att flytta barnen till de kommunala skolorna med argument att det är där extra resurserna finns. Exemplen på detta är många, inte minst här i Malmö. Vi vet också genom undersökningar av bland annat Sveriges Radios program Kaliber att privata skolor väljer bort elever med funktionshinder. Listan kan göras lång på den kunskap vi har om hur skillnaderna i elevsammansättningen ser ut. Det finns en spännvidd i skolornas elevsammansättning från de elever som klarar målen utan någon undervisning alls, till de som inte klarar målen trots extremt många extraresurser. De kommunala skolornas andel elever i behov av extra stöd ökar när de resursstarka eleverna flyttar.

Det politiska uppdraget

Skolverkets forskningsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola (2009) är en bra grund för politiska prioriteringar inom skolpolitiken. Det är en politisk uppgift att utjämna skillnader i villkor för barnen. I Malmö finns en strävan att fördela resurserna till skolorna utifrån socioekonomiska faktorer. Denna fördelning sker inte på individbasis, utan till skolor. En skola i en stadsdel med en stor andel elever som lever i socioekonomiskt resurssvaga familjer har ett svårare uppdrag och får mer resurser. En fördelning av resurser utifrån strukturella faktorer kritiseras av de borgerliga politikerna som vill fördela utifrån individ. Kommuner som vill utjämna skillnader i förutsättningar motarbetas av lagstiftningen. Lagen om hur resurser ska fördelas till privata skolor, Bidrag på lika villkor (SOU 2008:8), försvårar en resursfördelning utifrån de faktorer som forskningen lyfter fram som betydelsefulla för skolornas resultat. Lagen säger att ersättningen som betalas ut från kommunen till de privata skolorna ska följa ett genomsnitt i kommunen, utan hänsyn till de strukturella faktorerna som påverkar skolresultaten. Det motverkar möjligheten att förbättra resultaten på de skolor som har de svåraste uppdragen. Det ideologiska vurmandet för privata alternativ tar överhanden framför intresset att uppnå bättre skolresultat.

Solidaritet eller segregation?

Analysen av den senaste PISA-undersökningen visar att genomsnittsresultatet i Sverige dras ned av att de elever som presterar lägst resultat har försämrat sina resultat. Det är ett av de stora problemen i svensk grundskola. Även Skolverket påpekar i ett antal rapporter att den svenska skolan har blivit mindre likvärdig, och det fria skolvalet är en bidragande orsak till detta. En likvärdig skola kräver en resursfördelning som ser till barnens hela livssituation för att motverka att skillnaderna i skolresultat ökar. Här kommer den politiska dimensionen in i skoldebatten. Politiken ska staka ut vägen och ge lärarna möjligheter att utföra sitt uppdrag. Det politiska valet står mellan en mer segregerad skola med allt lägre resultat och en mer jämlik skola som byggs utifrån forskning kring framgångsfaktorer. Min vision är en skola där såväl politiska beslut som didaktiska val i skolan utgår från forskning för att uppnå en skola som inte förstärker utan utjämnar skillnader.

(Anders Skans är förskollärare, specialpedagog och fil. lic. i pedagogik och gruppledare för Vänsterpartiet i Malmös kommunfullmäktige)

3 kommentarer till “Anders Skans: En ny skolpolitik är möjlig

  1. En kritiskt granskning av skolan skulle kunna inskränka sig till att ta egna erfarenheter som utgångspunkt. Det handlar ju i så fall om en rent subjektiv betraktelse. Till denna kategori kan räknas dagboksanteckningar, noveller, essäer, biografier, romaner m.m. En helt annan möjlighet att granska skolan erbjuder forskningsperspektivet. Att observera, registrera, utvärdera och diskutera resultatet av en ingående granskning av speciellt utvalda fenomen inom områden som undervisning och lärande har sedan länge tid ansetts angeläget, eftersom man utifrån dessa resultat kan utforma dagens och morgondagens skolpolitik. Att det sedan inte visat sig vara fullt så enkelt är något som varken kan skyllas på osäkra forskningsresultat, brister i tolkningen av dessa eller vår oförmåga att omsätta resultaten praktiskt. Det tycks uppenbarligen handla om något helt annat: hänsynen till näringslivets krassa vinstintressen. Vårt behov av ständig tillväxt har helt och hållet kommit att bestämma innehållet i och utformningen av dagens skolsystem – våra friskolor möjligen undantagna.

    Det finns mot denna bakgrund anledning att ställa frågan varför politiska hänsyn skall ligga till grund för utformningen av dagens skola i stället för befintlig skolforskning. Varför fortsättningsvis envisas med betyg, när det visat sig att betygen inte kan anses befrämja inlärning och prestation? Varför denna fortsatta satsning på teoretiska ämnen, när det visat sig att alla elever inte är teoretiskt inriktade?

    Dagens skola är till stor del en statlig inrättning, som i allt väsentligt kommit att styras av näringslivets intressen. Den personliga och kulturella utvecklingen har kommit att få stå tillbaka för krassa ekonomiska hänsyn, där behovet av ständig tillväxt kommit att utforma vår syn på hur undervisning och utbildning skall utformas. Individens behov har i detta perspektiv kommit att inta en underordnad roll i sammanhanget trots allt tal om den lilla människans roll i samhällsutvecklingen. Den inrättning
    som borde utgöra samhällets spjutspets har förvandlats till en rekryteringsplats för det styrande samhällsetablissemanget. Drömmen om den fria skolan som själva juvelen i det fria kulturlivets krona framstår alltmer som en blek vision från en tid, då drömmen om kulturmänniskan började ta form. Men det var då det. Nu håller vi alla på att förvandlas till små nickedockor på samhällets löpande band…

  2. I en demokrati skall givetvis politiken styra skolan. Önskvärt att detta görs på vetenskaplig grund.
    Är det möjligt att kombinera summativ med formativ bedömning, jag tror det.
    Kan detta sedan göras oavsett ägarbild av skola vore det än bättre.
    Att alla elever har rätt till den hjälp de behöver enligt lag, fungerar inte lagen är det ett större och allvarligare problem som vi ovillkorligen behöver lösa oavsett om vi är politiker eller tjänstemän, oavsett skolform, oavsett bedömningsmetod.

  3. Mest kända har internatskolorna varit bland annat Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk och Sigtunaskolan idag sammanslagna till och . .For att starta en friskola måste huvudmannen ansöka hos Statens Skolinspektion om att få starta skolan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter