Göran Levin: Lärarlegitimation – igen

Skolverket har lagt ut bedömningen av ansökningarna om lärarlegitimation på ett bemanningsföretag. Det är förkastligt och visar på en djup okunskap om frågans komplexitet. Skolverket har ju heller aldrig tidigare varit involverad i dessa frågor utan kompetensen finns på Högskoleverket och ute på lärosätena.

De lärare som verkar i skolan idag har examina från ett flertal olika lärarutbildningssystem. Där finns lärare med examina som småskollärare, folkskollärare, lågstadielärare (med lite olika inriktningar och tillval), mellanstadielärare (likaså med olika inriktningar och tillval), grundskollärare (med ännu fler inriktningar och specialiseringar), ämneslärare och gymnasielärare (alla med olika ämneskombinationer) samt alla dem med lärarexamen med många olika kombinationer av ämnen och ämnesområden. Alla dessa examina för lärare är också åtföljda av förordningstexter i form av detaljerade utbildningsplaner (på UHÄ:s tid), högskoleförordningar och examensbilagor till dessa. Här finns t.ex. detaljerade poängangivelser för ämnen eller ämnesområden som anger krav för att erhålla examina mot olika delar av skolsystemet. Dessa nivåer kan se olika ut i de olika förordningstexterna. På lärosätena finns personer som under årens lopp lagt ner ett omfattande arbete för att hålla ordning på allt detta som i laga ordning beslutats om av regering och riksdag – beslut som kommit med allt tätare intervaller.

Jag har tidigare försökt hänvisa till denna komplexitet och också varnat för hur man skall klara av att utfärda lärarlegitimationer där man på ett exakt sätt skall ange behörighet mot årskurser och ämne. Auran kring vad en lärarlegitimation kan tänkas innebära av status och lärarkvalitet har på något sätt förblindat politiker och de fackliga organisationerna.  Det är då ännu mer förbluffande hur Skolverket inte förstår denna frågas komplexitet utan lägger ut hanteringen på ett antal oerfarna personer, de flesta antagligen utan någon som helst erfarenhet och kunskap om denna komplexa massa av olika lärarutbildningsbakgrunder och dito myndighetstexter.

Tidsplanen för arbetet är alldeles för snabb, uppläggningen av bedömningsarbetet är förkastligt och jag skulle vilja säga att beslutet om lärarlegitimation i grunden är orealistiskt– i varje fall i den utformning som jag förstått att den skall ha.

(Göran Levin har varit utbildningschef vid Lärarutbildningen, Malmö högskola.)

22 Comments on “Göran Levin: Lärarlegitimation – igen

  1. Var det någon som trodde att Skolverket hade en grupp sysslolösa lärarutbildningsexperter på lager? Självklart har de som utför handläggningen fått utbildning, bland annat utifrån de karläggningar av äldre examina som gjorts på Skolverket – karläggningar som gjorts i samverkan med lärosäten och Högskoleverket. Ifall Skolverket själva anställt dessa personer och internutbildat dem skulle frågan aldrig ha lyfts på detta sätt, varför anses dessa personer mindre kompetenta för att det råkar vara ett bemanningsföretag som står för själva anställningen – de arbetar ju under ledning av ansvariga på Skolverket.

  2. finns flera hundra tusen arbetslösa i landet, hade hellre sett att många av dessa människor fått jobbet att administrera min ansökan, mindre kompetenta än studenter som knappt är torra bakom öronen än kan de ju knappast vara

  3. Affärsidé för friskolemarknaden: köp bedömningstjänster från Proffice, slipp det tidskrävande arbetet med skriftliga omdömen, matriser och olika former av utvärderingsprocesser, t.ex. uppföljning av diverse handlingsplaner. Äsch, skämt åsido (för jag inbillar mig fånigt nog att något dylikt inte skulle kunna ske), visst finns det en intressant koppling mellan de båda nyheterna om Skolverkets upphandling och friskolan som var till salu på Blocket. Jag har inte läst Rönnbergs text Exploring the Intersection of Marketisation and Central State Control through Swedish National School Inspection i EDUCATION INQUIRY Volume 2, No. 4, december 2011, men sammanfattningen tyder på att det kan finnas något som fångas där.

  4. Anna, jag tycker att din kommentar visar att du inte riktigt tar frågan på allvar. För att bedöma den snårskog av lärarutbildningar som finns, och har funnits krävs en hel del kunskaper – det bästa hade väl varit om man tagit hjälp av lärarutbildarna själva. Och på något sätt verkar det också verkligen diskutabelt att med en lag retroaktivt ogiltigförklara redan utfärdade akademiska yrkesexamina. Istället skulle man sett till att skriva in sanktioner i lagen så att det blev omöjligt att tillsvidareanställa obehöriga lärare – det hade egetligen räckt. Och t ex återinfört den s k kungörelseparagrafen, som väl fanns tidigare, där det fanns möjlighet att överklaga beslut om anställning med hänvisning till skollagen som redan innan stadgade att man inte fick tillsvidareanställa obehöriga lärare.

  5. Efter att just lyssnat till en intervju i radio med en av de Profficeanställda “nästan färdiga studenterna” som arbetat med underlaget för lärarlegitimation, så bekräftas alla de farhågor om uppkomna problem som Göran beskrivit. De som jobbat hade själva funderingar angående den tveksamma rättssäkerheten. De många reformerna av lärarutbildningarna och justeringar mellan reformerna har gett oss en varierad flora av lärare med utbildningar med inriktning mot olika årskurser och med olika ämneskombinationer. För att det skall bli helt rätt krävs hantering av kunniga personer. En förenklad hantering med standardiserade kategorier ger underlag för felaktiga beslut. Resultatet av hanteringen har redan visat sig: lärare har hört av sig och konstaterat att de blivit legitimerade i ämnen de aldrig studerat.
    Vad är en sådan legitimation värd?

  6. Väl skrivet Göran! Hela tanken med legitimation och än mer sättet att utfärda den väcker närmast löje – men det är lätt att hålla sig för skratt. Håller också helt med signaturen Nemokrati om en billigare och bättre väg att få lärare som är kompetenta för rätt skolår och -ämnen.

  7. Intressant
    När Skolverket får för många sysslor lägger de ut det nya merarbete på några andra.
    Det får inte vi lärare när Skolverket lägger nya arbetsuppgifter på skolorna.

    Om inte lärarna gör omaket att protestera mot ytterligare sysslor så får de snällt göra allt som Skolverket ålägger skolorna, när rektorerna delegerar ner arbetet ner till lärarna, för det är vad som händer eller hur?
    Så var nu för en gång skull, för det är väl du sällan: egoistisk.
    Tänk på dig själv. Du skall leva hela livet ut och inte arbeta sönder dig innan pensionen.

  8. Pingback: Proffice kvalitetssäkrar – Helt naturligt enligt Björklund att ge lärare utan utbildning behörighet « Nemokrati

  9. Nemokrati, man har ju tagit hjälp av lärarutbidningarna. Tyvärr har nog svaren inte alltid funnits ens där… Skolverket har ingen rätt alls att ogiligförklara några examina, det står ju tydligt i behörighetsförordningen att äldre examina som givit en viss behörighet gäller. Den kniviga frågan är ju vilken behörighet en viss utbildning egentligen givit och det problemet blir tyvärr större ju närmare nutiden vi kommer och inte tvärtom vilket man skulle kunna tro. Ett exempel är vad som egentligen avses med inriktningarna grundskolans tidgare respektive senare år i utbildningen från 2001. Lärarutbildningarnas uppdrag här var avsiktligt luddigt vilket ställt till det för rektorerna när de anställt utifrån den förra skollagen och nu ställer till det för Skolverket när behörigheter ska skrivas in i legitimationerna.
    Det är ju inte själva legitimationen som är problemet utan definitionen av behörighet och det problemet hade man ju haft även med en skarpare skollag men utan legitimation för hur skulle man utan en överenskommen definition av olika behörigheter kunna veta att man anställer en behörig lärare?
    Göran Levin tycker att det är förkastligt att lägga ut bedömningen på bemanningsföretag, jag tycker att det är förkastligt att skriva debattinlägg utifrån dåligt underbyggda artiklar i DN.
    http://www.skolverket.se/fortbildning_och_bidrag/lararlegitimation/2.2841/skolverkets-arbete-med-lararlegitimationer-1.166397

  10. Göran Lewin har alldeles rätt vad gäller komplexiteten av alla olika utbildingar, inriktningar och specialiseringar. Hur kan man tro att lärarnas status kommer att höjas genom att man inför en kegitimation och ett nytt regelverk som ska tillämpas retroaktivt för examina som i vissa fall är 4 decennier gamla. Som medborgare känner jag ingen större tilltro till att legitimationen gör någon skillnad. Dessutom blir den rätt innehållslös. Det hela kan rent av vara kontraproduktivt.
    Det enda rimliga hade varit att det införts “en generell amnesti” för examina utfärdade före en viss datum och
    att examina efter detta datum ska uppfylla ett antal kriterier. Det är ju detta som själva examensordningarna i sig har varit avsedda at garantera.
    Avlutningsvis. Låt de professionella vid universitet och högskolor sköta hanteringen. Det är där kompetensen finns.

  11. Jag får erkänna att jag skrivit den här artikeln i viss vrede men också förtvivlan. Och det beror på att okunnigheten är så stor och att man genomdriver förändringar inom utbildningsväsendet på lösa grunder och under en, i varje fall i mina ögon, populistisk politisk agenda. Problemen kring lärarlegitimation måste diskuteras utifrån sina konkreta grundförutsättningar. Man har nämligen nu beslutat att genomföra en exakt kongruens mellan lärarutbildning och lärartjänst, ett system som tidigare aldrig funnits i denna grad av exakthet. Tvärtom gick utvecklingen från 1980-talet och framåt i riktning mot att rektor i större utsträckning skulle kunna göra bedömningar av lärarkompetens i samband med anställningar och i samband med pedagogiska överväganden vid tjänsteutläggning (s.k. bemanningsplaner) i klasser, ämnen och arbetslag. Detta var ett ansvar som i samband med decentraliseringen av svensk skola tyvärr inte förvaltades väl och genom friskolereformen urholkades helt. Därför kan jag förstå att man söker ”rättning i ledet”. Men då måste man förstå frågans komplexitet och rätta besluten efter detta. Jag har själv erfarenhet av alla lärarutbildningar sedan 1960-talet och vet att de olika regelverken för att utfärda lärarexamen och därmed behörigheter inte enkelt låter sig fångas i datormatriser utan måste handläggas utifrån bedömningar av olika slag, vilket kräver insikt och erfarenhet hos handläggaren och rättssäker myndighetsutövning. Efter att ha sett gårdagens TV-Aktuellt är jag ännu inte säker på att dagens makthavare insett frågans svårigheter.
    När jag då också hör att de flesta av särskolans lärare kommer att förklaras obehöriga blir det ju uppenbart att något är fel.

  12. @Göran – jag vet att du besitter den kompetensen, och som tur är så finns det även andra “gamla rävar” på lärosätena som gör det. Men tyvärr finns där också en stor okunnighet om det nya regelverket så att man snarare bygger på fördomar och rädslor som inte är befogade. Okunnigheten bland journalister är också uppenbar eftersom de mest tycks springa på de bollar de tror säljer mest och inte är det minsta intresserade av att veta ifall Skolverket har koll på gamla examina eller inte. Att interjvua en mellanstadielärare som blir upprörd över att hon som utbildad klasslärare får legitimation i alla ämnen som då ingick i utbildningen är ju en rätt dåligt underbyggd nyhet. Sen tror jag säkert att vi kommer att få se exempel på vad som upplevs som felaktiga bedömingar, både för generösa och för snåla, både på grund av de inbyggda svårigheterna och rena felbedömningar. Om det visar sig vara ett systemfel har vi problem, men innan jag sett några bevis för att så är fallet tycker jag att t ex Mps utspel om KU känns överdrivna.
    Problemet med särskolan är ju dels att man faktiskt inte utbildat lärare med den kompetens som behövs i särskolan på många år, dels att vissa rektorer anställt utan att ens försöka leva upp till den gamla skollagens krav på behörighet. Eftersom det inte finns några rätt utbildade lärare att byta ut de nuvarande med så hoppas vi på ett rejält kompetenslyft för särskolan framöver – med tanke på att läroplanerna skärpts och kraven på vad eleverna lär sig höjts känns det som en prioriterad fråga hursom.
    @Anders Hill – Problemet är ju att vi med äldre examen är betydligt lättare att bedömma eftersom att det trots allt fanns behörighetsregler redan när vi utbildades. Därför är inte problemet främst examen som utfärdats före ett visst datum (om vi inte ska sätta det datumet till “idag”) eftersom de mest otydliga examina har utfärdats efter 2001 – de nyaste är alltså svårast.

  13. Hela upplägget med lärarlegitimation är felkonstruerat från början. Till exempel så går idag ca 70% av alla elever på gymnasiet på ett yrkesprogram. Yrkeslärare är undantagna från legitimationskrav. Vad ger det för trovärdighet till hela reformen?

    Nästa “underbara” konstruktion är den att icke behöriga lärare fortfarande kommer att få bedriva undervisning, men betyg skall sättas av/i samråd med behörig lärare eller rektor. Det måste i logikens namn betyda att rektor måste vara behörig i alla ämnen som det bedrivs undervisning i på skolan, eller?. Denna situation kommer säkert att uppstå på mindre skolor i glesbygden. Jag mejlade den frågeställningen till Skolverket och fick följande svar: “Det finns inte något krav på att rektor ska vara ämnesbehörig i alla ämnen/kurser. Rektor har fått mandatet via skollagen.”

    Mandat via skollagen… Om jag drar lite paralleller till andra branscher och spetsar till det så skulle det betyda att VD på ett bilspeditionsföretag med automatik får köra långtradare om det inte finns tillräckligt med chaufförer. Eller ännu mer tillspetsat; sjukhusdirektören för utföra alla operationer, för det har sjukhusdirektören mandat för i xxxlagen…

  14. @Bedon, om en ickelegitimerad lärare undervisar ska den ha stöd i betygssättningen av en legitimerad, helst i samma ämne men om det inte finns någon “räcker” det att läraren som ger stödet har legitimation och därmed själv har befogenhet (och förhoppningsvis utbildning och vana) att sätta betyg. Ifall den ickelegitimerade och den legitimerade läraren inte kan komma överens får rektor avgöra, ifall den legitimerade inte är behörig i ämnet. Då, och inte annars kommer rektor in, alltså såsom varande ytterst ansvarig för verksamheten. Men helst skulle vi väl ha det som i Finland där rektor både ska vara behörig för de stadier som skolan omfattar och ha egen undervisning.
    Yrkeslärare kan få legitimation, om de har lärarexamen, och de som har ska gå före dem som saknar vid nyanställning. Vill man vara säker på att kunna byta jobb är examen och legitimation alltså viktigt för en yrkeslärare något som förhoppningsvis gör att antalet obehöriga minskar och att regeringen snart vågar ställa samma krav där som på andra lärare.

  15. @Anna

    Komplettera gärna genom att klargöra vad som är rätt kompetens och vad en ”rätt utbildad lärare för särskola” är för något. Det skulle utgöra ett stort bidrag till att förstå den riktning som i ett slag ”inkompetensförklarar” en hel sektor inom läraryrket. Att ”särskolans status quo” skall förklaras med att väldigt få lever upp till tämligen nykomponerade tongångar är enligt mig en mycket grov förenkling.

    Det är lätt, även för den okunnige, att kritisera och förkasta. Att se möjligheter, presentera lösningar och tappra försök däremot, kräver både kunskap och mod.

    @bedon…. Förlåt mig, men menar du nu en ”obehörig Vd” på ett bilspeditionsföretag eller den ”obehörige sjukhusdirektören” ? Hur kommer det sig över huvud taget att detta begrepp förekommer i princip endast i vår värld? (däremot misstänker jag skarpt att jag klipptes av en obehörig hårfrisör häromdagen, men det är en annan historia)

  16. @Anna
    Förvisso är det som du skriver, men min poäng är att reformen är felkonstruerad. En “rättare” väg att gå, enligt mig, hade varit att (mycket kortfattat):

    1) Ge legitimation, nu, till dem som är behöriga + en god slant i lönekuvertet som incitament, så att dessa lärare hamnar på samma lönenivå som andra med lika lång utbildning (ex civilekonomer)

    2) Under en övergångstid på kanske så länge som 5-6 år ge de obehöriga möjlighet att komplettera sin utbildning (och därefter ge dem motsvarande löneökning)

    3) Sen om 6 år så är det tvärkört för icke-legitimerade lärare att undervisa, precis som det är i andra legitimationsyrken.

    Då kan vi tala om en seriös satsning på att höja statusen för lärarkåren

  17. Är det någon som vet varifrån idén om en lärarlegitimation egentligen kommer ifrån? Även om lärarfacken har drivit frågan så är det inte självklart att det är orsaken till att legitimationen har införts. Min teori är att det är en form av EU-anpassning. En form av homogenisering. Liksom Bolognaprocessen inom universiteten. En form av likriktning, eller snarare standardisering av tjänstesektorn. De olika systemen i de olika länderna skall kunna vara överblickbara, möjliga att förstå sedda utifrån. Vilket är mycket lättare om de är lika överallt.

  18. @Salaputtium… Jag tänkte mig väl VD/sjukhusdirektör som verksamhetsledare på samma sätt som rektorn leder verksamheten i skolan, obehörig eller behörig.

    Men det är klart, i hur många andra branscher än i skolans värld kan man först få tjänsten som verksahetsledare (rektor/VD) för att därefter under några år gå utbildning?

    Så i praktiken kan det ju faktiskt bli så att en person (låt säga en civilekonom), helt utan pedagogisk utbildning, som precis har varit på sin först sammnkomst på rektorsutbildningen, blir den som skall sätta betyg på en elev i en kurs som personen i fråga knappt kan stava till. Spännande eller skrämmande?

  19. De krav som nu ställs på lärare i särskolan är så gott som desamma som ställdes då särskolan inrättades och det fanns tydligt formulerade behörighetskrav för alla lärargrupper. När ansvaret istället lades på rektorerna var inte avsikten att kraven skulle sänkas men det är vad som skett i praktiken, till exempel genom att personer utan ämnesutbildning använts för undervisning. Att man sedan inte utbildat några speciallärare med inriktning mot utvecklingsstörning har naturligtvis spätt på problemet även om intentionen med specialpedagogexamen var att lärarna även skulle kunna arbeta med dessa elever så vet vi ju att utbildningen sällan givit detta. Skolinspektionens gransknung har visat att eleverna i särskolan inte lär sig så mycket som de borde och det förklaras bland annat med att lärarna inte har rätt kompetens.

  20. Vägra denna debatt! Det tjänar ingen att diskutera juridiska spetsfundigheter i en detalj av en del i en skolreform som är totalt ur tiden. Skattemedel i ett svart hål oavsett om “akademikerna” är “daglönare” eller statligt välsignade. Syret har tillfälligt hittat tillbaks till mitt blodomlopp när jag ser att den i sammanhanget inte helt ovidkommande kategorin skolledare har formulerat vad som borde vara en grundläggande utgångspunkt för all skoldebatt,
    http://hd.se/ledare/2012/01/11/skolpolitik-pa-villovagar/
    Fungerande juridik förutsätter en levande demokrati, det är dessvärre en ofrånkomlig grundsanning.

  21. Bakgrunden till lärarlegitimationen

    Vid en genomläsning av propositionen om lärarlegitimationen, dvs införandet av en ny reglering av läraryrket, beskrivs de olika remissinstansernas positiva respektive negativa synpunkter och farhågor. (sid 25.)
    Under rubriken ”Sveriges medlemskap i Europeiska unionen” kan man läsa att ”Den nya regleringen svarar mot de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU …”
    Nästa mening: ”Ytterligare en konsekvens av den nya regleringen är att uppgiften som behörig myndighet för läraryrket övergår från Högskoleverket till Statens skolverk.” (sid80)

    Dvs införandet av lärarlegitimationen är en konsekvens av medlemskapet i EU och hade troligen införts oavsett de olika remissinstansernas synpunkter, vilka är en intressant läsning, nu när legitimationen införs. http://www.regeringen.se/content/1/c6/15/39/33/31b9e312.pdf

  22. @Kristi:
    Stycket handlar snarare om att beslutet inte strider emot avtal som redan finns mellan EU-länder. Yrket är redan “skyddat” vilket innebär att utländska lärare måste få sin utbildning godkänd i Sverige. Legitimationen ändrar “bara” på hur detta går till. Därför måste man även meddela dessa förändringar till de andra EU-länderna. Med tanke på att det är ytterst få länder inom EU där lärarlegitimation diskuteras och ännu färre där det förekommer är tanken på lärarlegitimation som en konsekvens av EU-medlemskapet rätt så långsökt.

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »