Skola och SamhälleGunnel Colnerud: Hot mot lärarnas professionalisering
Läraryrkets professionalisering hotas av juridisk detaljstyrning. Autonomi – professionellt självstyre – är ett av de etablerade professionernas kännetecken. Det innebär att den professionelle, efter egna analyser av den uppgift eller det problem som skall hanteras, själv väljer metoder och åtgärder. Att vara självstyrande är nödvändigt i komplexa praktiker där situationer, relationer och arbetsuppgifter varierar och ständigt kräver nya bedömningar för att uppnå de samhällsmål som professionen tilldelats och accepterat – i lärarnas fall att utbilda samhällets unga.
Professionell autonomi uppnår man genom en rik tillgång på beprövade ”verktyg” och genom att man förvärvat samhällets förtroende. Det sker bland annat genom att professionen övertygar om sin kompetens och sina ansträngningar att upprätthålla en hög yrkesetisk standard.
Lärarna har en historia av att vara regelstyrda av statliga myndigheter. Men de senaste tjugo åren har de – mer genom retoriken än praktiken – fått förhoppningar om att bli behandlade som professionella med kompetens och omdöme. Nu avbryts denna process av en ökad, främst juridisk, detaljstyrning. Jag ger här endast ett exempel.
Den nyligen beslutade skollagen innehåller ett stort antal nya paragrafer. En stor del av dessa reglerar kommunernas ansvar, men där finns också juridiskt bindande regler för företeelser som borde ligga inom den pedagogiska professionens domän. I ett nytt kapitel, Trygghet och studiero (5 kap.), regleras lärarnas befogenheter i förhållande till en sjugradig straffskala för elever som stör. Detta kan tyckas erbjuda en ökad tydlighet men egentligen bara för en jurist som skall avgöra om en lärare handlat rätt eller fel i något av de oundvikliga fall med elever som är störande. Man låter alltså jurister avgöra om lärare handlat pedagogiskt riktigt. Detta är verkligen att avprofessionalisera läraryrket.
För lärarprofessionen innebär denna juridiska reglering av skolans verksamhet att pedagogiska frågor – att fostra är en pedagogisk uppgift – blir juridiska och att lärarna förlorar rätten till det språk, med vilket man skall beskriva, analysera och tolka företeelser i skolans praktik.
Lärarna har haft svårt att övertyga politiker och myndigheter om sin kompetens och sitt omdöme. I stället har lärarorganisationerna lockats att efterfråga lagreglering eller att endast uttala sig om ett lagförslag är bra eller dåligt. Nu berövas professionen självstyre på en rad områden med hänvisning till skolans påstådda misslyckanden. Lärarna blir åter detaljstyrda, berövade sitt pedagogiska omdöme och står därmed knappast starkare i sin svåra uppgift.
(Gunnel Colnerud är professor i pedagogik vid Linköpings universitet)
3 Comments on “Gunnel Colnerud: Hot mot lärarnas professionalisering”
Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Lärare har ett stort friutrymme att tillsammans med eleverna forma undervisningens innehåll och form. Men hela tiden med fokus på att uppnå de samhällsmål som professionen tilldelats och accepterat , som Colnerud skriver. Ett problem som Skolinspektionen visar i sin sammanfattande rapport är att många lärare och även rektorer inte har kunskap om eller väljer att inte följa dessa mål, lagar och förordningar som finns för den verksamhet där de arbetar. Förtroende för sin proffession får man bäst om man har en god kunskap och förtrogenhet med sitt uppdrag och arbetar mot de mål som formats genom en demokriatisk process. Att ha ett tydligt uppdrag och veta var gränserna för uppdraget går är viktigt för att man tryggt ska kunna vara den goda pedagogiska ledaren i klassrummet. Just detta med gränserna för vad man som lärare ska, bör, kan och får göra har av många lärare upplevts som otydligt. Inte minst i fostrande och diciplinära frågor och i takt med att elevers rättigheter och skydd mot kränkande behandling tydliggjorts och stärkts. Då behöver också lärarnas befogenheter tydliggöras så de kan ha en grund för de ofta snabba och svåra beslut de måste fatta när det gäller störningar i elevernas trygghet och arbetsro.
Just så! Inte särskilt lockande att välja läraryrket precis. Och vad ska vi göra, vi som redan har valt det – demonstrera, resignera eller hoppa av det här vansinniga (men ack så viktiga) tåget?
Ännu ett större intrång i lärarens professionella yrkes integritet, är det faktumet att de lokala arbetsplanen försvinner. Därmed detaljstyrningen i själva essensen av undervisningens diskurs blir en realitet. Emellertid, är den självständige professionelle läraren hänvisad till att mer eller mindre, reproducera, av andra, byråkrater, tjänstemän m.fl. detaljerade kursplaner. Denna insikt förmedlade jag vid ett flertal tillfällen till både forskare, (som försvarade den “nya annalkande skolan”), tjänstemän, kollegor, rektorer samt Björklund själv. Och detta, redan för flera år sedan. Alla förnekade min farhåga och försäkrade att lärarens essentiella yrkes integritet skulle i diametral annorlunda syfte än vad jag påpekade skulle tvärtom bevaras intakt.
Nu vet vi vad dessa tvärsäkra löften var värda.
Liknande utveckling har skett på andra håll i världen, med skrämmande resultat. Ett stort antal nyutexaminerade lärare lämnar yrket pga. detaljerad styrning, där själva kärnan i begäret att undervisa via inflytande och delaktighet, detroniseras. Om vi ska tro rapporter från England och även från andra länder.
Konsekvenserna är uppenbara; Folk utan inflytande blir endast verktyg åt andras viljor. De handlar därefter, dvs. utan entusiasm och engagemang. Detta gäller både för ungdomar och vuxna.