Ina Alm: Flumskolans nya ansikte

En rubrik under Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 6 mars lyder ”Hårdare tag” ger inte färre brott. Artikeln handlar om regeringspartiernas kriminalpolitik för att bemöta ungdomskriminalitet. Genom att byta ut ordet ungdomsbrottslighet mot ”skolans problem” eller kriminalpolitik mot utbildningspolitik skulle texten lika gärna kunna handla om regeringens förhållningssätt till skolan. Bristen på forskningsförankring är lika skriande. Själva grundproblematiken som kriminalpolitiken tar utgångspunkt i, att ungdomsbrottsligheten ökar, punkteras i texten. På samma sätt menar jag att den osakliga debatten om skolans problem ofta vilar på, ur luften tagna, och ovetenskapliga föreställningar om en skola i kris.

SKOLHUS2.JPGDet är sorgligt för att inte säga katastrofalt att diskussionen och debatten om skolan, i de stora svenska tidningarna, fortfarande grundar sig på så bristande kunskaper om dels pedagogik och lärande, dels hur det faktiskt ser ut i det stora flertalet skolor som debatten handlar om. Var finns den sakliga, initierade och framför allt bredspektriga debatten?

Att denna totala kantring av ställningstaganden för en skola som kallas ”kunskapsskola”, som rymmer ”ordning och reda” och som värderar elevernas kunskaper i ”fler skriftliga prov och tidigare betyg” ger en snedvridning av debatten vittnar inte minst Matilda Wiklunds avhandling Kunskapens fanbärare om. Wiklund beskriver en debatt, eller kanske snarare en avsaknad av debatt, där aktuell forskning kring pedagogik, kunskap och lärande lyser med total frånvaro. Tredje statsmakten gör gemensam sak med Björklund och talar om en kunskapsskola som om det var ett begrepp som definierats; ett allmänt vedertaget begrepp. Något mer flummigt än begreppet kunskapsskola får man leta efter.

Vad är en kunskapsskola? Eller snarare vad är en skola utan kunskap? Finns den? Är det överhuvudtaget relevant att använda begreppet kunskapsskola? Står inte skola som fenomen för något som handlar om kunskap? Frågan är snarare vilken slags kunskap som ska rymmas i skolan, lärandesituationen, och hur man bäst skapar situationer där verkligt lärande, det som stannar kvar, får bra förutsättningar.

Förr stod skolan för en avgörande del av den kunskap som man bar med sig i livet. Idag sker barns och ungas lärande till stor del i helt andra situationer, via TV, i idrottsverksamhet, i gemenskapande på communities, i egen medieproduktion i form av bloggar, uTubefilmer och mycket mycket annat. Barn och unga idag vet att den kunskap som ryms i skolan inte alltid är användbar eller räcker till i den verklighet som de lever och ska leva i. De är smarta och inser att ska de kunna klara sig i framtiden så måste de skaffa sig en hel del viktig kunskap på egen hand genom detta informella lärande.

Man kan fråga sig var lärarna står i debatten? Trötta på att höra beskrivningar om en skola som journalister och andra tror sig veta allt om, men lämnat för minst 15 år sedan? Utmattade av att bemötas av osakliga argument på ett område där de borde bemötas som experter? Lärare vet att lärande sker i interaktion i kommunikativa situationer. Det kräver kunskaper hos eleverna i hur man kommunicerar och samarbetar med andra. Att lära sig handlar om att skapa sin kunskap, att bygga den utifrån förförståelse och tidigare erfarenheter så att den blir synlig, begriplig och användbar.

I Pedagogiska Magasinet 1/10 läser jag om skolan i Skottland som står inför en ny läroplan med fullständigt reviderade förhållningssätt. Färre nationella prov, samarbete och lek är honnörsord. Efter år av lärarfrustration, då fler och fler moment fösts in i läroplanen och där tiden i skolan förvandlats till en allt effektivare provförberedelse, bygger nu den nya läroplanen på forskning om lärande. Begrepp som återkoppling och bekräftelse ställs mot mätverktyg. Elevers och lärares aktiva dialog poängteras och samspel och tekniker för kooperativt lärande byggs in i klassrumssituationen. Allt med utgångspunkt i ett antal kriterier som blivit synliga utifrån forskning kring hur framgångsrika lärare bygger sin undervisning.

På Facebook gillar man Lagrådets kritik av det nya skollagsförslaget. På samma sätt som Jerzy Sarnecki och Björn Fries bemöter den förda kriminalvårdspolitiken som osaklig i SvD hänvisar lagrådet till dålig faktabakgrund, språkliga brister och direkta felaktigheter. Och är det inte just detta som behovet av en ”ny” utbildningspolitiken sägs grunda sig på, en skola där eleverna har bristande fackkunskaper, inte får med sig ett funktionellt språk och inte kan granska källor kritiskt. De nya förslagen talar om ordning och reda, om tester, nationella prov och tidigare betyg, men vilar de här uttalandena verkligen på saklig grund, på forskning och beprövad erfarenhet? Eller är Björklund just på väg att ge flumskolan ett nytt ansikte?

(Ina Alm är mediepedagog på Pedagogiska centralen, Malmö stad)

7 kommentarer till “Ina Alm: Flumskolans nya ansikte

  1. Tack Ina för din utmärkta artikel! Den sammanfattar mycket bra det bekymmersamma debattläget för svensk utbildningspolitik idag och pekar på vilka aktörer som inte kommer till tals. Skola och samhälle är ett berömvärt initiativ och har redan hunnit ge plats åt flera viktiga inlägg. Vi som läser kan bidra till att sprida inlägg som detta för att på så vis få till stånd en seriös debatt om vad som krävs för en liknande utveckling som t ex den i Skottland. Eller, för all del, för att lyfta fram de skolor och lärare som faktiskt arbetar i den andan här hos oss. Lägger nu en länk till Inas artikel på FB och kontaktar Petter Ljunggren på P1:s Medierna, kanske han kan känna visst ansvar a propos ”Tredje statsmakten” .( Borde inte Skola och Samhälle skapa en grupp på FB förresten?)

  2. Ina,
    Hur kan vi få en verklig skoldebatt som utgår barnes behov att få en arbetsmiljö som lagger grund för en livslångt lärande? Såväl våra större tidningar som flertalet skolpolitiker och inte mins Jan Björklund vägrar lyssna på den kritik som förs fram. De verkliga problemet tycks dessutom vara att Björklund lutar sig mot de skolforskare som ser skolan på samma sätt som han gör. Ett utifrån, top-down- perspektiv som inte omfattar vad som egentliger händer i samspelet mellan lärare och eleverna. Man saknar helhetssyn, såväl vad gäller kunskaper som att möta barn de viktigaste åren, nämligen före puberteten. Utan en sådan helhetssyn som innebär trygghet och kontinuitet går det inte att skapa en lärande organisation där varje barn får resurser för ett aktivt vuxenblivande.
    Nils Westberg

  3. Vad en kunskapsskola är och vad kunskaper är, frågar du. Ja, men det är väl lätt. Det är bara att fråga vederbörande så får du svar.

    Är det kunskap att bli tolerant? solidarisk? empatisk? ansvarstagande? moralisk? – Nä, men det är ju flum. Det är inte sånt som skolan ska syssla med.

    Är det kunskap att kunna samarbeta? Att vara kreativ? Att vara social? Att kunna kritiskt granska? Att ha ett demokratiskt sinnelag? Att ha civilkurage? Att kunna skilja på rätt och fel? Nä, nä, det är flum. Det är inte sånt som skolan ska syssla med.

    Är det kunskap att kunna uppskatta naturen? konsten? musiken? litteraturen? teatern? – Nä, absolut inte. Det är flum. Det är inte sånt som skolan ska syssla med.

    Är det kunskap att kunna spela gitarr och sjunga? Att kunna teckna och måla? Att vilja ägna sig åt motion och sport? Att kunna hantera datorer? Att kunna ta ställning i politiska frågor?
    Att bry sig om miljön? Nä, men det fattar du väl att det inte är. Det är ju flum. Det är inte sånt som skolan ska syssla med?

    Men varför är inte allt detta kunskap då? – Nä men det går ju inte att mäta, dummer. Och sånt som inte går att mäta kan man ju inte sätta rättvisa betyg på. Därför är det inte kunskap.

    Men vad är det som är kunskap då? Är det det förråd av fakta som lärarna och läroböckerna förmedlat till eleven i ämnen som historia, geografi, religion, fysik, kemi osv?
    – Ja, precis! Det är detta förråd som ska betygsättas och ge eleven den start i livet som hon kan behöva i framtidens föränderliga värld. Så nu vet du det!

  4. Att detta med kunskapssyn är en del i en tidsanda och säger något om vår livs- och människosyn i ett vidare sammanhang blev jag påmind om när jag såg den riktigt bra dokumentären Förgrymmade ungar av Erik Sandberg på Svt för något år sedan. För min del ser jag nu, med den fokusering på mätbarhet och ordning som råder, tydliga kopplingar till eller snarare en pendelrörelse mot den demokratisering av skolan som var utgångspunkt för den nya skola som skapades i Sverige efter andra världskriget.
    FB-grupp absolut! Jag pratar med Olle direkt efter det Pedagogiska café han har just nu på Resurscentrum för mångfaldens skola i Malmö.
    Nils, helhetssyn, helt avgörande och kan man verkligen över huvudtaget prata om kunskap utan att prata om hur och i vilka sammanhang den blir till?
    Per Acke, jag läste också din tillspetsade insändare i SDS och du får det verkligen att svida till lite i diskussionen om vad som är viktig kunskap för barn och unga, bra!

  5. Pingback: Flum och kunskap « Tysta tankar

  6. Pingback: Skulle Jesus ha kämpat för skattelättnader för höginkomsttagare eller rättvisefrågor? Eller en annan värld är möjlig… « reflektioner och speglingar II…

  7. Pingback: Flumskolans nya ansikte « Utvecklingsbloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter