Ingrid Carlgren: Skolforskningsinstitutet och lärarprofessionens kunskapsbas

Det kommande skolforskningsinstitutet bör även ha som uppgift att främja och sammanställa det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår i skolorna, skriver Ingrid Carlgren. (red)

Om man ser undervisning som en professionell yrkesutövning är det den professionella kunskapsbasen som är den viktigaste förutsättningen för en kvalificerad verksamhet i skolan. Som ofta påtalats är lärarnas professionella kunskapsbas i mycket liten utsträckning formulerad och explicitgjord. Frågan om hur denna kan omvandlas och göras publik, möjlig att lagra och dela samt verifiera har diskuterats (se bl.a. Hiebert et.al., 2002). Från ett annat perspektiv kan det formuleras som att gapet mellan forskning och praktik inom utbildning inte kommer att försvinna förrän forskare och praktiker gläds åt och intresserar sig för samma frågor och upptäckter. ”Unless all participant in the system are working to solve the same problems and unless solving the improve everyone’s work lives there is no compelling reason for them to work together to build problem-solving products”(Morris & Hiebert, 2011:6)

För ett antal år sedan väcktes idén om ett skolforskningsinstitut i lärarförbunden och på SKL (Sveriges kommuner och landsting). En av anledningarna var en frustration över att universiteten och den utbildningsvetenskapliga forskningen inte tog tag i de frågor som framstod som viktiga ur ett skolperspektiv och för lärare och skolledare. Ett särskilt institut skulle kunna vara en väg att utveckla en annan forskning än den gängse. I förra årets budgetproposition kom så beslutet om ett skolforskningsinstitut och regeringen har utsett en utredare som ska förbereda ”inrättandet av en ny myndighet som ska ansvara för att systematiskt väga samman och sprida forskningsresultat som kan bidra till ökad kunskap om vetenskapligt väl underbyggda och effektiva metoder och arbetssätt i skolväsendet. Syftet är att öka måluppfyllelsen och förbättra kunskapsresultaten i skolan. Utredaren ska vidare överväga om myndigheten, med utgångspunkt i sammanvägda forskningsresultat, i begränsad omfattning även bör ha i uppdrag att initiera forskning inom området.” (kommittédirektiv 2014:7)

Jämfört med ursprungsintentionerna blev det tydligt att regeringens intentioner inte överensstämde med initiativtagarnas utan snarare handlade om att på ett effektivare sätt föra ut universitets forskning till skolorna. Utredarens första delrapport (Delrapport från Utredningen om inrättande av ett skolforskningsinstitut, U2014:2) är dock mer i linje med ursprungsintentionerna. ”Skolforskningsinstitutet bör intressera sig för forskning för lärare, oavsett vem som producerar denna forskning” . Vidare skriver man att ”Utredningen tvingas därför dra slutsatsen att praktiknära forskning förekommer i begränsad utsträckning inom ramen för det ämne – utbildningsvetenskap – som en gång inrättades för att frambringa sådan forskning”.

Regeringen har emellertid givit Vetenskapsrådet (VR) i uppdrag att ta fram ett underlag för institutets arbete. Att döma av det som lagts ut på VR’s hemsida så syftar endast några av delprojekten till att sammanställa forskningen inom konkreta kunskapsområden (matematik, bedömning etc.). De övriga är projekt av mer meta-karaktär och handlar om att hitta modeller för kunskapssammanställningar och hur universitetens forskningsresultat kan omvandlas till verksamheter i skolan. Ett delprojekt ska arbeta med de frågor som lärare och skolledare har. Man kan ana en tanke om att forskningssammanställningarna ska kunna organiseras i relation till dessa frågor. Ytligt sett kan det verka som en god tanke, men att knyta ihop forskning som vuxit fram ur andra frågor med de frågor som lärare och skolledare uppfattar i sitt arbete är, vid lite närmare eftertanke, kanske inte en så god idé. Framförallt är det en lösning som än en gång tyder på ett överväldigande ointresse för hur lärarprofessionens egen kunskapsbas ska kunna utvecklas och forskningsgrundas. Just det faktum att det behövs särskilda projekt för att urskilja professionens frågor och för att knyta dem samman med forskningsresultat av olika slag visar på ett allvarligt problem. (Jag har svårt att tränga bort bilden att det handlar om modeller för tvångsmatning) Forskningen och verksamhetsutvecklingen måste bli mer sammankopplade än så. Vi behöver utveckla en skolforskning som talar mer direkt till de av lärarna uppfattade problemen.

Situationen för läraryrket kan jämföras med läkarprofessionen vars kunskapsbas hela tiden utvecklas tack vare den kliniska forskningen (som i sin tur interagerar med utvecklingen inom andra forskningsområden). Läkarprofessionen är en stark profession med kunskapsmonopol inom sitt område. Lärarprofessionen lever i det avseendet inte upp till kraven på en profession och brukar i forskningssammanhang hänföras till gruppen ’halvprofessioner’, dvs sådana som inte har en uppbyggt egen kunskapsbas och inte heller makten över den kunskap som förmedlas i utbildningen eller vad som ska betraktas som god resp dålig yrkesutövning.

Av olika anledningar har läkar- och lärarprofessionerna kommit att utvecklas helt olika. När det gäller den medicinska utvecklingen sätts hoppet till ny och bättre kunskap och nya och bättre instrument. Utbildningen, däremot, förväntas utvecklas genom olika åtgärder för att förbättra lärarna. Istället för forskning och kunskapsutveckling är fokus på fortbildning och forskningsspridning. Som om tillräckligt med kunskap finns och det enda problemet är att den inte används.

Men den forskningsgrundade kunskapen för lärarnas arbete finns endast fläckvis. Det stora problemet är den påtagliga bristen på forskningsgrundad kunskap som, i analogi med den medicinska kliniska forskningen, kan vara en del i utvecklingen av den professionella verksamheten.

Här skulle ett skolforskningsinstitut kunna innebära en förändring och bidra till att skolans professioner på ett annat sätt än tidigare knyts till forsknings- och utvecklingsarbete (FoU). Detta tycks också vara utredarens mening. Genom att uppdraget att förbereda institutets arbete minskar dock sannolikheten för detta. Det är inte VR’s fel. Dess utbildningsvetenskapliga kommitté agerar ju enligt sin logik som formats av en verksamhet som utvecklats för att granska och främja en viss typ av forskning med säte på universiteten. Ett exempel på hur den logiken tar form är när man i ett delprojekt som ska sammanställa praktiknära forskning inriktar sig mot att beskriva ’forskarnas’ (dvs universitetens) syn på sådan forskning.

En annan väg att gå vore att satsa på att bygga upp och ut FoU-verksamheten i skolan (tillsammans med lärarutbildningarna), involvera lärarna i forskningen (både vad gäller problemformulering och genomförande) och därigenom få till stånd en kunskapsutveckling som kan bli en del av skolutvecklingen. Det skulle ge skolforskningsinstitutet en annan roll – nämligen att främja utvecklingen av såväl som hjälpa till att samordna och sammanställa resultaten från sådan klassrumsforskning. Därtill skulle institutet kunna fördela forskningsresurser till skolförankrade projekt som ansöks om i konkurrens och kvalitetsgranskas på liknande sätt som annan forskning.

Referenser

Hiebert, J., Gallimore, R & Stigler, J (2002). A knowledge base for the teaching profession: what would it look like and how can we get one? Educational Researcher, 31:5, 2-15

Morris, A. & Hiebert, J. (2011)Creating shared instructional products: An alternative approach to Improving Teaching. Educational Researcher Vol. 40:5, pp. 5-14

7 Comments on “Ingrid Carlgren: Skolforskningsinstitutet och lärarprofessionens kunskapsbas

  1. Det är ytterst lite forskning som pågår ute på skolorna. De flesta av de “forskarskolor” som finns har bara som mål att producera masters-uppsatser av lärare med enbart kandidatexamen och det är alltså inte forskning som pågår där utan bara förberedelse för forskning.

    • För att antas till en forskarskola krävs behörighet, dvs examen motsvarande minst magisternivå. Utbildningen i forskarskolor leder till licentiats- eller doktorsexamen. Precis som i andra forskarskolor inom andra delat av akademin.

  2. Bra synpunkter. Vi bevittnade bägge en disputation där Catrine Björcks avhandling “Klicka där!” -En studie om bildundervisning med datorer, ventilerades ( 28 maj 2014). Detta slag av praxisnära forskning kan exempelvis generera forskningsansökningar om kompletterande studier, samt större forskningsprojekt där lärare aktivt involveras.

    För att fortsätta analogin med de namnnära läkarskrået, så kan den “kliniska” verksamheten i skolsammanhang bestå i att kartlägga konkreta forskningsbehov, samt organisera och beforska dessa områden i utvalda skolmiljöer i större satsningar. Här efterlyser jag inte aktionsforskning utan forskningsaktioner som kan stöttas av ett skolfoskningsinstitut och inbegripa verksamma lärare på fältet som resurs och garant för “att kunna generalisera det partikulära” som opponent Illeris påtalade under disputationen. Ett större corpus empiri med hjälp av verksamma och engagerade lärare i konkreta skolutvecklingsprojekt som bereds till dels och analyseras av forskare således!

    Hans Örtegren

  3. Du har så rätt så rätt Ingrid men det måste till pengar i systemet och i budgetpropp efter budgetpropp finns inte skolforskningen med som ett prioriterat område. Sedan måste det till en vilja hos huvudmännen att organisera skolan och framförallt lärartjänsterna så att forskning blir möjlig. När man granskar diskussionerna i de kommunala utbildningsnämnderna inser man att steget mot en skola som främjar utvecklingen av lärarnas kunskapsbas är väldigt långt borta. Men droppen urholkar ju stenen sägs det.

  4. Att bygga ut FoU verksamheten i skolan i samarbete med lärarutbildningarna, tycker jag är ett mycket klokt förslag så att lärare (samt blivande) involveras i forskning och utveckling. När jag sökte till Forskarskola (Lic), var det i detta perspektiv jag hoppades att utvecklingen skulle gå – att vi som blivit forskarutbildade skulle kunna fortsätta ett utvecklingsarbete som “broar” mellan skolor och universitet. Tyvärr är inte detta vad som syns i praktiken, utan forskarutbildade lärarare återvänder till sina skolor, där det inte finns utrymme att erbjuda dem annat än eventuellt en förstelärartjänst. I realiteten innebär det samma arbetsuppgifter som tidigare…

  5. En praktiker är i sin yrkesutövning ständigt utsatt för att prövas mot verkligheten och får därmed stöd och kritik för pålitligheten hos sin lagrade kunskapsbank. I det avseendet skiljer det sig inte så mycket från kravet på prövbarhet i vetenskapliga sammanhang, bortsett från att forskaren sällan prövas dagligen..
    Ibland påstås att praktikerns kunskap är “situerad”, dvs bara giltig i en speciell praktik på en speciell plats. Detta är ju delvis sant men man kan på liknande sätt hävda att forskningen i t.ex. pedagogik och didaktik har blivit “universitetssituerad” och utvecklat en egen intern praktik som ställer sina egna problem. Ett skolforskningsinstitut har därför all anledning att ta den erfarne läraren på allvar och skapa arenor där de båda praktikerna kan mötas och berika varandra. Kanske vet den erfarne läraren rent av något som akademin inte känner till? Och kan formulera de problem som verkligen är relevanta för lärarprofessionen?

  6. Michael Walls FD, samhällsvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning

    Jag kan bekräfta Annas påstående om att “forskarutbildade lärarare återvänder till sina skolor, där det inte finns utrymme att erbjuda dem annat än eventuellt en förstelärartjänst. I realiteten innebär det samma arbetsuppgifter som tidigare…” Vill tillägga att uppdraget som försteläraretjänsten består av är att övervaka implementeringen av BFL. Denna evidensbaserad metodpaket har sedan några år tillbaka i Boråsstad stått för “forskningen” som skulle göra lärarna mera vetenskapliga i sin praktik. Att detta inte har haft en sådan effekt är knappast förvånande.

Lämna ett svar till Michael Walls FD, samhällsvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »