Jan Nilsson: Att ta ansvar för sitt lärande

Ibland nämns elevers “eget arbete” och “forskning” som inslag i “progressiv” undervisning. Men ingenting kan vara felaktigare om arbetet inte har med kunskapsutveckling att göra. Här visar Jan Nilsson hur undervisningen i en mellanstadieklass reduceras till en fråga om aktivitet och reproduktion – och blir till låtsasundervisning. (red)

Tina går fjärde terminen i sin utbildning och genomför den första av två sammanhängande vfu-perioder när jag besöker henne. Hon arbetar i en sexa och det arbetsområde i SO som behandlas är Asien. Tina har tillsammans med sin handledare bestämt att eleverna ska ”forska” kring några länder i Sydostasien. Eleverna är mitt uppe i detta arbete när jag besöker klassen.

Tina har en kort inledning där hon kommenterar hur redovisningarna kan se ut och visar en väggtidning som en av grupperna arbetar på. Hon meddelar också vad eleverna kan syssla med när de är klara med arbetet om sina respektive länder. Hon berättar även var eleverna kan sitta när de arbetar och informerar om att skolans datasal står till förfogande. Introduktionen tar bara ett par minuter och sedan försvinner nästan alla eleverna ut i den angränsande studiehallen (där det också finns några datorer) samt till datarummet.

Eleverna arbetar två och två och utgångspunkten är en mindmap som de gjort tillsammans med Tina. Tanken är att eleverna ska tillverka en resebroschyr som ska locka utländska turister till landet. De saker som det ska finnas information om i resebroschyren är:

statsskick                     religion                        turistattraktioner

klimat                          flora & fauna               avkoppling

invånare/area            bilder och karta          kultur – mat & högtider

valuta                          högtider

Jag går ett varv för att se vad eleverna sysslar med. Arbetet verkar gå till så att eleverna först gör en egen textsida i ett vanligt worddokument. Där skriver de olika rubriker till den text och de bilder som ska finnas med i broschyren. Sedan verkar det vara Google-sökning som gäller. Eleverna söker t ex på ”Thailand + djur” och hittar en sida, t ex i Wikipedia. Den text de hittar här kopierar de eller skriver av och flyttar till sitt eget word dokument. Bilder och kartor kopieras, klistras in i word dokumentet där de sedan kan redigeras på olika sätt. När det gäller kartor verkar det finnas särskilda hemsidor som eleverna letar i.

Man kan fråga sig vad som skiljer detta arbete från det sätt att arbeta med liknande arbetsområden som var vanligt förekommande innan eleverna hade tillgång till Internet. I den vänstra spalten i figuren nedan görs en schematisk översikt över hur ett arbete av det här slaget kunde gå till innan eleverna hade tillgång till Internet och i den högra finns motsvarande översikt över det arbete som pågår i den här klassen.

Då                                                                                 Nu

Arbetsområde SO (t ex Asien)                             Arbetsområde SO (t ex Asien)

Samla fakta                                                              Samla fakta

Läsa i böcker (faktaböcker,                                  Leta på nätet (googla: elektroniska källor)

läroböcker, uppslagsböcker)

Skriva av                                                                    Skriva av eller kopiera

Kopiera (i kopiator) eller rita av bilder             Kopiera och flytta bilder till det egna dokumentet

Redovisas som t ex faktabok,                              Redovisas som t ex faktabok, utställning eller

utställning eller broschyr                                     broschyr

När jag kort talar med handledaren efter lektionen menar han att detta är ett vanligt arbetssätt på hela skolan och att syftet är att eleverna ska ta ansvar för sitt eget lärande. Han menar vidare att eleverna blir självgående när de lärt sig systemet och att lärarens roll förändras från undervisare i traditionell bemärkelse till handledare och stöttare. Forskning, t ex Nils-Erik Nilssons avhandling Skriv med egna ord, visar att en pedagogik av det här slaget sällan resulterar i att eleverna utvecklar ny eller fördjupad kunskap. I stället resulterar det ofta i texter som eleverna många gånger själva inte förstår. Man kan fråga sig om det är rimligt att elever förväntas ta ansvar för något som kan beskrivas som icke-lärande.

(Jan Nilsson  är lektor på lärarutbildningen vid Malmö högskola.)

 

 

Referens

Nilsson, Nils-Erik (2002). Skriv med egna ord: en studie av läroprocesser när elever i grundskolans senare år skriver “forskningsrapporter”. Diss. Lund : Univ., 2002

2 kommentarer till “Jan Nilsson: Att ta ansvar för sitt lärande

  1. Michael Walls FD, samhällsvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning

    Man kan ju säga att det har sedan drygt 25 år tillbaka skett en förskjutning från kunskap till lärande eller “lära att lära”. Det innehållsliga och dess didaktiska komplexitet överges till förmån för den lärande processen. Eleverna och studenter ska vara aktiva (entreprenöriella) lärande subjekt i sin egen utveckling av lärande. Naturligtvis jobbar inte alla lärare och elever enligt detta, men att tankegodsen och även den pedagogiska praktiken influeras av ett stort fokus på lärande genom metodpaket som BFL mm är tecken på en viss syn på kunskapens betydelse idag. Eleverna och studenterna tränas in i kunskapshantering snarare än kunskapsinlärning, problematisering, kritisk deliberation mm. Sveriges skolor ligger i en rankningsdiskurs idag dessutom, vilket skapar en syn på kunskapens kvalité´ i termer av hur många skolor godkänner flera elever.

  2. Problemet med detta arbetssätt belyses bra. Inte bara i form av att eleverna kopierar från nätet, eller att de lämnas ensamma i sitt eget lärande utan även från en mer problematiserande syn på undervisning och lärande. Idag diskuterar även Moa Matthis i DN http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/moa-matthis-systemet-ar-riggat-sa-att-eleverna-ar-domda-att-misslyckas-om-och-om-igen/ problemet med “eget ansvar” utifrån perspektivet elever med svenska som andraspråk och elever från studieovana hem. Den här typen av (dålig) pedagogik kommer lika mycket från det som anklagas vara “progressivt” håll som från det som ibland går under beteckningen “kunskapsskolan”. Föreställningen om eget ansvar lutar sig mot en oproblematiserad syn på undervisning och lärande som båda betraktar lärarens roll som den som ska “göra” undervisning och inte den som tar ansvar för elevernas lärande.Och undervisar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter