Jan Thavenius: Fattiga och rika

Det är bara veckor kvar tills vi ska välja. Vilket parti ska du och jag som är intresserade av skolans framtid satsa på? Det är inte lätt. Men välja måste man väl annars urholkar man landets demokratiska trovärdighet. Och det finns redan tillräckligt många som gör det.

Mitt i sommarstiltjen, i den fullständiga nyhetsbleken eller för att vara exakt den 5 juli presenterade Lärarnas riksförbund en undersökning. Den visade att barn till rika föräldrar får högre betyg än barn till fattiga föräldrar. Skillnaderna har ökat under de senaste decennierna. Skillnaderna har dessutom ökat mer än dem mellan barn till högutbildade respektive lågutbildade föräldrar. Detta är inte direkt någon nyhet. Men det är inte något man gärna talar om offentligt.

Chefen för det hela intervjuades i Rapport och Aktuellt. Han tyckte att det var olyckligt att det fanns så stora skillnader mellan de rikas och de fattigas barn. Han använde inte älsklingsordet oacceptabelt. Men han sa att det berodde på den socialdemokratiska flumskolan. Om man inte ställer krav på eleverna så går det så här. Hallå Herr Minister, ditt parti satt i regeringen åtta av dessa år. Den följdfrågan fick han alltså inte. Följdfrågor ska man inte ställa i Den Nya Offentligheten.

Förnuftet och logiken i hans förklaring är kanske inte alldeles glasklar.

”Nu är det så här att dina föräldrar tjänar inte så mycket pengar så du har valt att gå i en skola där det är många elever som behöver extra stöd och hjälp och där det är lite stökigt så att lärarna gärna flyttar till en lite lugnare skola med elever vars föräldrar tjänar lite mer än dina och därför måste vi ställa extra höga krav på dig. Det förstår du väl. Det är för ditt eget bästa.”

Ulrika By i Dagens Nyheter konstaterade att forskarna har kommit fram till att det är den så kallade valfrihetsreformen som har ökat skillnaderna i skolan. Det höll både den tillfrågade moderaten och socialdemokraten med om. Båda ansåg också att den så kallade valfriheten måste vi ha kvar.

”Vi kan inte tvinga duktiga elever att gå i mediokra skolor” sa moderaten. Vilka ska gå i de mediokra skolorna? Ja inte vet jag. Men nu handlade det plötsligt inte om pengar utan om begåvning. Barn till rika föräldrar är mer begåvade än barn till fattiga föräldrar. Vad är mera naturligt än att låta dem gå i olika skolor? Det är ju också praktisk för de bor ju i allmänhet på olika håll och om det behövs kan ju rika föräldrar alltid köra sina barn i sina bilar. Det brukar få plats en hel del barn i dem. Med lite lägre bensinpriser borde det inte vara någon extra belastning.

Den tillfrågade socialdemokraten trodde att den så kallade valfriheten ökat segregationen men ansåg inte att det går att förändra. Däremot kanske vi borde sluta att tala om segregation och i stället säga valfrihet. Rika föräldrar kan välja att sätta sina barn i rika barns skolor och fattiga föräldrar kan välja att sätta sina barn i mediokra skolor. Så har det alltid varit och inte har Sverige lidit av det. Tillväxten har till och med varit lite högre än genomsnittet de senaste hundra åren.

För inte så länge sen var fattiga föräldrar glada över att deras barn kunde gå i någon som helst skola. Den kallades folkskola för där gick folkets barn. Överhetens pojkar gick i läroverket och dess flickor i flickskolan. Allt var ordnat till det bästa, trodde man. Men våra styrande var inte nöjda. Frisinnade och socialister gillade inte klasskolan. Så föddes tanken på en skola för alla hos flumskolans anfäder. Skolans kvarnar mal långsamt så det dröjde femtio år tills alla barn gick i grundskolan.

Sen kom de till gymnasiet. Där gick barn till fattiga föräldrar i praktiska utbildningar och barn till rika föräldrar i opraktiska. För det fanns två olika begåvningar och de fanns märkligt nog i två olika samhällsklasser. Så det där med rika och fattiga föräldrar kan vi glömma. Det handlar bara om begåvning.

Blev du klokare på vad du ska rösta på? Hur som helst är valfriheten är stor för både fattiga och rika.