Jan Thavenius: Res vidare!

Ett tåg har rullat in. Här står vagn efter vagn,men inga dörrar öppnas, ingen går av eller på. Finns några dörrar ens? Därinne vimlar det av instängda människor som rör sig av och an. De stirrar ut genom de orubbliga fönstren. Och ute går en man längs tåget med en slägga. Han slår på hjulen, det klämtar svagt. Utom just här! Här sväller klangen ofattbart: ett åsknedslag, en domkyrkoklockklang, en världsomseglarklang som lyfter hela tåget och nejdens våta stenar. Allt sjunger. Ni ska minnas det. Res vidare!

En poet fick nyligen ett pris, ett stort pris och vi var alla glada. Glada för hans skull och vår egen. Eller?

Var alla glada? Också de som satt det krassa, egennyttiga och fantasilösa att regera i det här samhället. Regera också i skolan som skulle vara lite av en världsomsegling, en upptäcktsresa för unga människor. Det sjunger inte precis om skolpolitiken eller om samtalet om skolan.

Vi vet vad tåget heter, Mer – mer av det som vi redan har. Tillväxten regerar, inte växandet, inte det dagliga arbetet, inte morgonens strömmande skaror av unga människor, inte tankarna på ännu en dag av upptäckter.

Pendeln behöver inte slå över i motsatt riktning. Ingen vill skicka ut sina barn eller elever illa rustade på arbetets marknad. De har rätt att lära sig förtjäna egna pengar och betala kejsaren skatt. Men vart tog allt det andra vägen som skolan skulle handla om?

Vad då för något? Något annat som du själv får vara med och bestämma om. Något som handlar om att du lever i ett demokratiskt samhälle och ett samhälle som kan skapa nya mänskligare världar.

Låt oss inte bli världsfrånvända utan vända mot valv som vi ännu inte besökt och gläntor med grönt och levande gräs. Vända mot en värld där kejsaren kräver skatt och går naken.

Över världen går en mer allvarlig storm.
Den sätter sin mun till vår själ
och blåser för att få ton. Vi räds
att stormen blåser oss tomma.

Men vi har hört klangen, den säger att friheten finns.

Res vidare!

8 kommentarer till “Jan Thavenius: Res vidare!

  1. Tack Jan och Tranströmer !

    Att vidga blicken, när blir det skolans uppgift?!

    Stefan

  2. ”En storm får kvarnens vingar att vilt gå runt
    i nattens mörker, malande intet. – Du
    hålls vaken utav samma lagar.
    Gråhajens buk är din svaga lampa”
    ( Upprörd meditation. Ur 17 dikter, 1974)

    För ett vidgat perspektiv även på ”ett demokratiskt samhälle” – lyssna på de tre kvinnor som talade om detta och mottog Fredspriset i Oslo. Den unga Tawakul Karman från Jemen har både erfarit och agerat för ”nya mänskiliga världar”. På liv och död.

  3. Du skriver om ”Något annat som du själv får vara med och bestämma om.” (slut citat) Jag upplever utbildningen som du, fast från andra hållet.

    Jag är naturvetare inte humanist. För mig är den stora resan en resa i verkligheten – inte i fantasin. Men den resan är för mig långt mer faschinerande. Verkligheten överträffar all fantasi.

    Jag skulle vilja ha större valfrihet och större elevinflytande i utbildningen. En kommité av verkligt kunnigt folk får bestämma en obligatorisk kurs som innehåller vad en människa och medborgare verkligen måste behärska och sedan en stor kurs av fria val.

    Det jag kommer ihåg som själsdödande var Iliaden och Odysén som vi hackade oss igenon på hexameter med tusen sidor eller mer, fast vi sov bort det mesta eller en tråkig historiebok med massor av namn och årtal som skulle pluggas utantill- Det skulle vi helst sluppit.

    Du har så rätt. Vi måste resa vidare. Fast ordet ”vidare” då betyder över nya friska fält, inte bara i samma spår.

  4. Tack, den här texten griper mig verkligen, en borttappad dimension, en smärta och sorg som annars inte får plats i skoldebatten!

  5. Du har rätt Maria – en borttappad dimension i Björklunds tillämpning av New Public Management men en central del i den skolvärld som skulle kunna kallas Sinnenas Trädgård.

  6. Korr. av tidigare angiven referens i min kommenter, 10 dec:
    Samlingen ”17 dikter” utkom 1954, förstås.

    De stycken som återges utan referens i Thavenius artikel är:
    – Stationen, Ur samlingen Det vilda torget (1983)
    – sista strofen i dikten En vinternatt, Ur samlingen Den halvfärdiga himlen (1962)
    Författare Tomas Tranströmer.

    Även poeter bör föräras referenser.

  7. Det är fantastiskt att den fantasilösa, tråkiga skola vi har ändå inte har lyckats krossa alla de kreativ genier har i Sverige just nu.
    Vi dominerar i musikskapande, dataspelsskapande, klädskapande mm. Vi har också världsledande musiker, skådespelare, idrottare, filmare och poeter!
    När man lyssnar på många av dessa personligheter hör man alltför ofta att de lyckats trots skolan. Det är på kvällar och nätter man utvecklat sitt skapande.
    Den som besöker grundskolor idag finner alldeles för många skolor som är stöpta och cementerade i den 1900-talsform som hade som uppgift att skapa arbetare och tjänstemän till det då rådande industrisamhället. Där delas verkligheten upp i bitar både i sitt ämnesinnehåll och i sitt scemaupplägg.
    Kreativitet och skapande har sällan en naturlig plats i dessa skolor.
    Vi borde skapa en skola som tar till vara på all den talang som finns inneboende i varje individ. En skola som sjuder av liv och aktivitet – där glädje och skaparkraft får blomma.

    Det är inspirerande att delta i samma debatt som viktiga humanister som Thavenius, Humle och Bergom Larsson.
    Var finns alla andra och framförallt unga debattörer – organisera er medan tid är. Sverige förtjänar en skola där frihet och glädje regerar inte regler och repressalier.

  8. Våra tankar,fantasier och drömmar formar vår verklighet. Skolan bör vara det växthus där vi kan få odla vår skaparkraft både som humanister och naturvetare. För mig finns det ingen motsättning. Vi är både och och mycket mera än så, det visar referaten till Tomas Tranströmer mer än väl. Konsten hjälper oss ofta att verkligen se verkligheten, därför är Skapandeskola projekten i landets skolor ett steg i rätt riktning. Helst skall det skapande och kreativa vara integrerat inom alla ämnen. Många lärare arbetar redan så och förhoppningsvis blir det en självklarhet i framtiden. Jag tror Björklund är en parantes. Vi som arbetar direkt med barnen, vi har förmånen att få vara både i fantasin och verkligheten och reflektionen i ett och samma nu! Det är faktiskt alldeles helt underbart:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter