Jan Thavenius: Rödhättan

Vi ser den lilla flickan vandra vägen fram och solen lyser i hennes rödblonda hår nästan som en gloria av gammalt guld. Rödhättan kallar kamraterna henne. Korgen som hon bär dinglar och slår mot låret. Den innehåller allehanda godsaker, små korvar, rökt lammbog, färskt bröd och en flaska vin. Det är en munter syn och själv är hon glad i hågen. Hennes ögon glittrar. Hon är på väg till mormor som så många gånger förr.

Men plötsligt stannar hon. Ett moln far över hennes klara panna. Är det verkligen en god gärning att hela tiden gå till mormor och skämma bort henne med godsaker? Är det en god idé

Kanske gör hon i själva verket mormor en björntjänst. Där ligger hon i sängen dagarna i ända och blir beroende av sin dotterdotter. Tar hon inte ifrån henne lusten och glädjen att arbeta och försörja sig själv? Blir hon inte fast i sitt utanförskap?

Nej så kan vi inte ha det, upp ur sängen med gumman. Sagt och gjort, vi ser hur den lilla flickan vänder på klacken och går hem med sin korg.

Mormor dör och Rödhättan växer upp och blir en stor flicka och en stor politiker. Hur det gick till vet ingen.

Dagarna i ända grubblar hon på nya politiska utspel. Det gäller att göra sig synlig och valbar. Det är nya krya tider och ensamvargarna jagar som aldrig förr.

Just nu ser vi henne fundera på en debattartikel om riksdagen. Det har slagit henne att den är ett monopol som måste brytas och konkurrensutsättas. Det hade inte mormor förstått men det är den nya tidens språk. En enda riksdag lägger sig som en tung hand över riket. En riksdag, en centralmakt, en enda spelare på marknaden. Det är ologiskt i en tid av ivriga frihetsreformer; fri skola, fria sjukhus, fri läxläsning, fria järnvägar.

Jag börjar min artikel med att kalla dagens situation för socialism, tänker hon. Det handlar ju om rena näringsförbudet i ett land som hyllar fri etableringsrätt. En ny affärsplan för Sverige måste inbegripa fria riksdagar. Många privata riksdagar skulle tvinga fram slimmade organisationer och en blomstrande mångfald. Tillgängligheten skulle bli mycket bättre. Det borde glädja hennes broder i regeringen.

På tal om regering så måste den naturligtvis ambulera mellan de olika riksdagarna. Utlokaliseras som man säger. Det gynnar landsbygden och det vill Rödhättan gärna göra eller åtminstone vill hon att hennes väljare tror att det är vad hon vill göra. Hon försummar aldrig ett tillfälle att säga ”i min lila by som jag kommer från”. Men alla vet att väljarna inte finns på landet längre. Här börjar Rödhättans tankar att sväva ut långt från dagens debattartikel.

Åter till saken, hör vi hur hon säger till sig själv. De många riksdagarna bör självklart vara privatfinansierade. Kanske man kan lägga ner landstingen. Vården ska ju ändå bli privat så snart som möjligt. Det blir maximalt kostnadseffektivt. Landstingen säljs till de fria riksdagarna som övertar lokalerna och friställer personalen.

Vi ser hur hon nöjd och belåten nickar. Det här blir ett nytt vinnande utspel.

 

 

 

 

En kommentar till “Jan Thavenius: Rödhättan

  1. I Afghanistan har man 30% fler privatanställda än militärer. Första åtgärden borde ju bli att vi lägger ut försvarsmakten på entreprenad så kanske vi kan köpa in ett försvar som räcker en hel månad för samma kostnad som detta som räcker en vecka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter