Jan Thavenius: Valfrihet är inte frihet

I veckan som gått läste jag två artiklar om frihet som kommenterade varandra på ett intressant sätt.

”Valfrihet är inte frihet” skrev DN-krönikören Lena Andersson (120128). Med instämmande citerade hon f.d. utbildningsministern Bengt Göransson: ”Valfrihet är rätten att välja från ett sortiment som andra tillhandahåller. Friheten däremot är oändlig. Den förutsätter hänsynstagande till andra. Friheten förutsätter också jämlikhet.”

Utbildning ska därför sträva efter frihet och inte valfrihet, menade Lena Andersson. ”Skolan ska vara enhetlig och ge bildning åt alla. Därtill ska den överbrygga de klass- och kulturskillnader som familjer reproducerar. Skolan är således inget föräldrar bör välja.”

Hennes artikel formade sig till ett försvar för jämlikhet som en nödvändig förutsättning för frihet. Frihet till skillnad från valfrihet definierade hon som möjligheter för något annat än det som redan finns, något annat än det förprogrammerade, för skapandet av något nytt.

Finns det utrymme för en sådan frihet i skola och utbildning eller är det bara världsfrånvänd idealism och ren och skär utopi?

Om det är något som författarna till den andra artikeln tycker illa om så är det idealism och utopi. Ändå handlar den om samma frihet som Lena Anderssons.

I senaste numret av en tidskrift som heter Utbildning & Demokrati (2011:3) publicerar två professorer i pedagogik, Gert Biesta och Carl Anders Säfström, ”Ett manifest för pedagogik”. Kritiken av dagens utbildning menar de är antingen populistisk – instrumentell och förenklande – eller idealistisk – ”högdraget” siktande mot mål som är omöjliga att nå såsom demokrati och jämlikhet. Uppenbarligen anser de att båda formerna av kritik är förbundna med ofrihet.

Vad de vill lyfta fram är ”barnets frihet, elevens frihet, studentens frihet” och den ska förverkligas här och nu. Men om utbildningen formas av ”vad som är” blir den anpassning i stället för frihet. Å andra sidan om den gestaltas efter ”vad som inte är” – utopier – skjuts friheten på en framtid som aldrig kommer. Om vi däremot stannar i spänningen mellan det som är och det som inte är, öppnas möjligheter för ”något nytt och oväntat”, något ”unikt” och ”radikalt” annorlunda, menar författarna.

Det är en aning abstrakt och det är inte helt lätt att följa författarnas resonemang. De glömmer dessutom några saker. Men professorer har ju rätt att vara lite tankspridda. En sak som de glömmer är att frihet faktiskt förutsätter jämlikhet – något som ännu är ganska utopiskt i vårt samhälle – och att skapandet av något nytt är förbundet med kvalificerad kritik av ”det som är” och föreställningar om något ”som inte är”.

De illustrerar själva detta, när de pekar i utopisk riktning mot en frihet i jämlikhet. Vidare, i manifestet avfärdar de ”demokrati, solidaritet, inkludering, tolerans, socialt ansvar” som ofruktbar idealism. Men i en kommentar till manifestet kritiserar de nuet för en brist på ”rättvisa, solidaritet, demokrati eller frihet”.

Författarna glömmer också en lång tradition av diskussioner av och arbete med konkreta utopier. När författarna ”står upp” för elevers och studenters frihet, är det en teoretisk utopi de ger uttryck för. Jag föreslår inte bara författarna utan alla Sveriges professorer att ”stå upp” för konkreta utopier. Lämna skrivborden, doktorandseminarierna och konferenssalarna och börja undervisa på grundnivån. Där kan ni skapa former för jämlika samtal med studenterna. När ni har fått lite erfarenhet av undervisning och av en pedagogik för frihet, kan ni bege er ut i skolvärlden för att uppfinna jämlika arbetsformer och samtala på lige fot med lärare och elever.

Läs gärna på Biesta och Säfström i förväg. Säga vad man vill, de har ändå en idé om skola som inte bara utbildar för arbetslivet och försöker ta hand om samhällets problem. Deras och Lena Anderssons frihet är något helt annat än marknadens och statens valfrihet. Den är en frihet som kan finnas i en fri, oavhängig och jämlik offentlighet. En utopi naturligtvis! Men en utopi som det kan vara värt att ta några konkreta steg mot.

Framför allt läs ett par kommande artiklar i SOS av Eva-Lotta Hultén som kompletterar de här abstrakta resonemangen genom att berätta om konkreta steg på demokratins väg här och nu.

4 kommentarer till “Jan Thavenius: Valfrihet är inte frihet

  1. Det finns ingenting i det mänskliga samhället som kan beskrivas som någonting ”jämlikt”.

    Inga människor är jämlika varandra utan alla människor är ojämlika varandra. Alla människor, små som stora, bemöter också alla på ett ojämlikt sätt, så begreppet jämlikhet är ett bedrägligt, politiskt propagandabegrepp.

    Det är förmodligen till för att få människor att tro att det inte föreligger någon ojämlikhet mellan människor, vilket är en lögn. Det föreligger ojämlikhet mellan alla människor.

    Att däremot alla människor, som varande just människor, har ett jämlikt mänskigt värde, i det att de tillhör arten människa, och därmed är del av en för alla människor gemensam mänsklig värdighet, är någonting annat.

    ”Alla likvärdiga i sin mänskliga dignitet”.

    Jämlikhet finns inte, och kan heller inte finnas, och bör heller inte strävas efter att finnas. Däremot bör man istället sträva efter att tillåta ojämlikhet, och också att tillåta det faktum att alla människor förhåller sig till alla olika, vilket också är naturligt att göra.

    Far- och mor-relationerna är inte lika mor- och far-relationerna, liksom inte heller syskonrelationerna är lika föräldrarelationerna, liksom heller inte klasskamratrelationerna är lika syskonrelationerna, liksom heller inte elev-lärar-relationerna är lika klasskamratrelationerna, liksom heller inte pojk-flick-relationerna är lika flick-flick-relationerna, och liksom heller inte pojk-pojk-relationerna är lika flick-flick-relationerna.

    Detta är exempel på fullkomligt naturliga fenomen, som man alls inte bör försöka påtvinga någonting konstlat begrepp som ”jämlikhet”.

    • Jämlikhet har inget med likhet att göra, utan att vi ser varandra som likar, man talar även med adel och präster. det finns inga lika men ingen är “finare” än nån annan

    • JÄMLIKHET HAR INGET MED LIKADAN ATT GÖRA -TVÄRTOM. vi är jämlika och lika värda trots våraa olikheter, där mer hos den ene öppnar möjligheter för den andre. Likhet är lika med kollektivt självmord, leve jämlik olikhet!

  2. Rättelse:

    Farfar och morfar relationerna är inte lika mormor och morfar-relationerna, liksom inte heller mor- och far- och barn relationerna är lika syskonrelationerna…et cetera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter