Skola och SamhälleJohan Öhman: Inrätta doktorandtjänster för lärare på skolorna
Inrätta särskilda tjänster som doktorander på skolorna. Kombinationen av forskarstudier och lärartjänst ger stora fördelar för både doktorander och skolor, skriver Johan Öhman. (red)
Jag skulle önska att vi införde lärar-doktorands-tjänster som en del av de reformer som avser att möjliggöra karriärval för lärare i svensk skola. Fokus är skolforskning med pedagogisk och/eller didaktisk inriktning. En sådan reform ligger helt i linje med redan genomförda reformer om lärarlegitimation med lärarlyftet, första-lärare och lektorstjänster och skulle ge framförallt två stora fördelar; 1) Bra lärare blir kvar som verksam i skolan under forskarstudierna och forskningen sker i samma miljö som denna är verksam i samt att 2) skolforskningens resultat är sprungen ur sitt eget forskningsområde, nämligen den svenska skolan. Forskningsresultat skulle därmed mer naturligt finna sin väg in i skolan och integreras i den dagliga verksamheten.
Det nyinrättade Skolforskningsinstitutet med Per Thullberg i spetsen kan nu tillsammans med Skolverket fullfölja lärarkarriärstjänsterna så att de blir fulländade. Karriärmöjligheter för lärare åtföljt av acceptabla lönenivåer och en gynnsam löneutveckling kommer att göra läraryrket attraktivt och statusfyllt. Dessutom kan svensk skola förbättra sin egen kapacitet att ta ledning i skoldebatten och kommunicera ut skolfrågor till samhället i stort, vilket också ökar intresset och trovärdigheten för svensk skola.
Det är allmänt känt att lärarna har dåliga löner och ytterst begränsade karriärmöjligheter inom skolan. Vi vet att detta är en sannolik förklaring till att så många lärare har lämnat skolan och gjort andra yrkesval. Vi vet också att bra lärare är attraktiva på arbetsmarknaden för andra typer av yrken som erbjuder bättre villkor än vad skolan har kunnat erbjuda. Med det sagt så är det inte självklart att en duktig lärare som tillfälligt lämnar sitt yrke för forskarstudier kommer att komma tillbaka. Mycket bra har redan gjorts och vi är på rätt väg när det gäller lärarnas karriärmöjligheter. Det är viktigt att fortsätta att ge ut rätt signaler och skapa trovärdighet i att läraryrket är ett framtidsyrke, både för bra befintliga lärare och för duktiga potentiella lärare som ska göra sitt yrkesval. Viktigt är hur man förstår sina möjligheter till att utvecklas inom sitt yrke.
Kompetensutveckling och kompetenshöjande åtgärder har två grundläggande utgångspunkter. En tar avstamp från arbetstagaren själv där individens egna behov av utveckling står i fokus. Den anställde läraren har rätt enligt avtal att ta ut ett antal timmar för sin egen kompetensutveckling och många känner säkert igen sig i samtalet med sin chef där man får frågan om hur man önskar sin egen kompetensutveckling, dvs om man ens får den frågan. Jag tror att det inte är allt för ovanligt att chefer kan hålla låg profil i dessa frågor eftersom det också uppfattas som ett störande inslag i den vardagliga verksamheten. Det andra perspektivet är att se kompetensutveckling som ett kommunikationsverktyg. Arbetsgivaren vill kommunicera med läraren om vilka kunskaper som är viktiga för skolans framtida utveckling och hur arbetsgivaren ser sin lärare som del i detta. Kompetensutvecklingen på skolan måste då systematiseras in i verksamhetens vardagliga rutiner och betraktas som en väsentlig del av helheten.
Om det under gången tid har varit mer inslag av den förra så har införandet av lärarlegitimation, lärarlyft och lektors-tjänster definitivt satt press på det senare. Den statliga styrningen i att möjliggöra karriärtjänster på skolan kommunicerar tydligt vilken väg man vill gå, och det är bra. Att införa lärardoktorandstjänster på skolan skulle göra karriärstegen på skolan mycket tydligare. Lärare skulle se möjligheten att kunna kombinera sin roll som lärare på skolan med sina forskarstudier. Dessutom blir forskningen i sig direkt relevant i arbetet som lärare. Skolan skulle också dra fördel eftersom forskning bedrivs från en lärartjänst på skolan. Därmed kan man som skola med lite stolthet och tyngd kommunicera skolfrågor med närsamhället. Samtidigt blir det också lättare för skolor i allmänhet att ta till sig forskning och implementera den i sin undervisning. Skolforskningen blir mer som en naturlig del av skolan och möjligheterna till att direkt öka kvalitén på flera områden i skolan ökar, dvs. inte bara betyg. Viktigast kanske ändå är signalen mellan arbetsgivare och lärare att denna väg är möjlig att satsa på, det kan bli ett enkelt och givet samtalsämne under utvecklingssamtalen. Jag är övertygad om att allt detta sammantaget ger möjlighet att direkt utveckla skolan till det bättre, göra läraryrket mer attraktivt och nyansera debatten om svensk skola.
Johan Öhman. Lärare i Singapore. f.d Skolchef i svensk vuxenutbildning
19 Comments on “Johan Öhman: Inrätta doktorandtjänster för lärare på skolorna”
Lämna ett svar till Maria Norberg Avbryt svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Mycket bra förslag. Jag hade gillat detta när jag påbörjade min egen kontakt med den akademiska världen och mina studier i pedagogik i början av 1990-talet. Jag ville få bättre kontakt mellan skolans praktiska värld och teorierna på högskolan samtidigt som min egen stimulans och utveckling.
Glädjande nog finns redan denna lösning, sedan 2005 har ca 100 doktorander en sådan integrerad lösning på Göteborgs universitet , se CUL, centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning.
Ingela Bursjöö
Det är intressant att läsa om CUL och RUC och se de avhandlingar som läggs fram.
Bingologaritmer och negativa tal kan ge upphov till avhandlingar. En del är doktorsavhandlingar och en del är mastersavhandlingar.
CUL är ett viktigt, kanske det viktigaste exemplet som kan visa vägen till att bygga bryggan mellan skolforskning och skolan. Ändå är det upp till skolans huvudmän och rektorerna som i egenskap av arbetsgivare som måste ha den goda viljan att möjliggöra en sådan kompetensutveckling för läraren. Ett problem är vetskapen att lärare som tar denna väg ofta lämnar läraryrket efter det att de har avslutat sin utbildning. Jag gjorde en liten ovetenskaplig granskning av ett urval av 19 CUL:s doktorander fr. 2014 – 2010 och nästan alla av dem hade en bakgrund som lärare i skolan men bara 3, kanske 4, delade sina doktorandstudier med undervisning som lärare i skolan. I en artikel som skolverket publicerade 20 november 2013 (Forskarutbildade lärare för in ny kunskap) hävdas att omkring 40 procent inte återvänder till sitt yrke som lärare. Jag ser detta som ett problem då engagerade pedagoger som vill bidra till att forskningen ska komma skolan till del själva lämnar läraryrket. Det blir också en utmaning för skolans huvudmän att använda kompetensutvecklingen som ett kommunikationsverktyg att tillsammans med lärarna utveckla skolan. Det är inte mycket till motiv för en rektor att satsa på sina bästa lärare med vetskapen att just detta sannolikt leder till att lärarna slutar. Det är därför jag hävdar att det är bättre om vi på nationellt plan möjliggör för lärare att doktorera på deltid och deltid bli kvar i sin skola som lärare. Utvecklingen av skolan är beroende av utvecklingen av lärarna och vi vill gärna att engagerade duktiga lärare stannar kvar i skolan.
Johan Öhman.
Om det tar fyra år att doktorera vid universitet och högskolor, hur lång tid tar det då att doktorera på deltid ? Behöver lärare ha en doktorsexamen? Det finns många duktiga lärare som förmedlar viktiga kunskaper till barnen därför att de förstår vad de sysslar med. Hög examen innebär inte automatiskt att man är en duktig lärare.
Sture Sjöstedt
Du har helt rätt! En bra lärare behöver inte genomgå forskarutbildning för att vara en bra lärare och jag har ingen illusion om att alla lärare ska bli doktorer, jag vet inte om det ens skulle vara bra. Kompetensutveckling för lärare kan aldrig vara så enkelspårigt inriktat på forskning, det vore skadligt för skolan. Jag är dock övertygad om att vissa erfarna lärare skulle vilja kombinera sitt yrkesutövande som lärare i sin skola med en forskarutbildning och att detta också skulle gynna skolan, vilket är tanken med lektorstjänsterna. Som lektor räcker det förvisso med en licentiatexamen men möjligheten för lärare att sträva mot en doktorsexamen tror jag ökar attraktionsvärdet för läraryrket. Jag tror också att det är gynnsamt för skolan så länge som inte en omfattande andel av lärare lämnar sina lärartjänster. Vad gäller enbart tiden för forskarutbildning i kombination med undervisning så borde det vara samma förutsättningar som redan finns idag på universiteten.
Johan Öhman.
Det är intressant att läsa om ditt och Ingela Bursjöös goda samarbete. Jag hämtade ner Ingelas avhandling och läste den. WWF skriver också om denna uppsats som fått medel från WWF. Det är en imponerande lista Ingela har i slutet av avhandlingen. Hur har hon orkat ta sig igenom och förstå alla de referenserna?
Det var roligt att höra att du läst avhandlingen.Då vet du också att den tog åtta år på sig, det hinns med mycket läsning under den tiden. Det finns dock ingen finansiering från WWF som du skriver, kanske har du förväxlat med något annat? Det finns flera Johan Öhman dessutom, kan bidra till den förväxling du gjort.
Men tillbaka till huvudfrågan om forskarutbildade lärare! Det går att ha förhoppningar om att de ska stanna kvar i skolan, men om vi inte vill ha livegna strukturer tillbaka får vi nog acceptera att de går dit de har bäst förutsättningar.
Hej Ingela!
Då studerade du tydligen på halvfart. Hur lång tid tar det om du studerar i fjärdedelsfart? Jag ifrågasätter inte om du har varit flitig och tar inte heller upp avhandlingens kvalitet.
Din avhandling är presenterad med WWF:s symbol och WWF har en lång artikel om den på nätet.
Visst finns det många Johan Öhman så du bör precisera vem du åsyftar.
Men tillbaka till huvudfrågan om forskarutbildade lärare ! Man får verkligen hoppas att de kommer tillbaka till sin skola och ger tillbaka något för det deras skola satsat på dem.
Förr fanns tjänstledighet med B-avdrag på lönen. Man kunde ta tjänstledighet och läsa på Universitet. Sedan återvände man till sin skola och förmedlade det man lärt sig på Universitetet. Nu hoppar enligt Johan Öhman många av läraryrket för en lönsammare syssla. Så är det väl ändå inte tänkt att CUL och RUC ska fungera ?
Adjunkter och Riksdagsmän hade då samma lönegrad.
Eftersom du använt åtta långa år åt din avhandling måste jag revidera min uppfattning om dig en aning.
Johan Öhman
Du skriver : Vad gäller enbart tiden för forskarutbildning i kombination med undervisning så borde det vara samma förutsättningar som redan finns i dag på universiteten.
Vad menar du med det?
Om det tar fyra år vid heltidstudier bör det ta 16 år om man studerar med tjugogfemprocentstakt.
Enligt enmansutredaren av karriärtjänsterna Anita Ferm finns det 2 000 forskarutbildade lärare som saknar fast tjänst vid högskolorna. Hon hoppades kunna locka över sådana akademiker till skolorna. Det är nu ytterst få av de avhandlingar som skrivits som tar avstamp från verkligheten i klassrummen. Som bidragit till att elever lär sig bättre eller mår bättre. Är eleverna betjänta av lärare som lockats mer av karriärmöjligheter och höjda löner än av möjligheterna att dagligen få umgås med och hjälpa unga människor? Bidrar det akademiska sättet att tänka och tala till att forskarna får lättare att förstå och göra sig förstådda av de skolsvaga elever som mer än andra behöver stöd och hjälp? Eller är det tvärtom?
Tanken på att förena forskartjänster och lärartjänster har den fördelen att forskningen kan bli mera anknuten till elevernas verklighet och behov. Men är det verkligen forskning i traditionell mening som behövs. Är det inte mera av direkt utveckling av metoder och material för undervisningen som behövs. Sverige är världsledande när det gäller programmering av datorspel. Att uppmuntra utveckling och spridning av pedagogiskt utformade datorprogram och undervisningsidéer syns mig mera angeläget än att ytterligare utöka kadern av forskarutbildade lärare. Man skulle på så sätt kunna göra elevernas inlärning av baskunskaper både roligare och effektivare. Frågan är dock om det behövs några särskilda tjänster för detta eller om det i stället kan verka hämmande på idéflödet från det stora flertal lärare som inte får sådana tjänster.
Per-Acke Örstadius.
Du har säkert rätt. Det som behövs för att hjälpa de skolsvaga barnen är speciallärare av olika slag. Att släppa in så kallade forskare kan få vådliga följder . Det kommer vi att upptäcka när vissa projekt analyseras. Hur lyckat var mängdläreexperimentet som hämtades från USA?
Du har rätt i mycket av det du skriver men jag har svårt att förstå varför det ena måste utesluta det andra. Jag har också lite svårt att tro att duktiga lärare som får möjlighet till att vara lärare på sin skola och samtidigt studera skolforskning på deltid skulle på grund av detta kväva kollegornas idérikedom. Om åsikter förtrycks och idéer kvävs på en skola så tror jag man man bör titta på andra områden inom skolans organisation för att komma sanningen närmare.
Johan. Fanns det obegränsade resurser kunde man satsa på både ock. Men nu gör det inte det. Därför måste man prioritera de åtgärder som bäst leder till att eleverna lär sig bra och mår bra. På huvudlärarnas tid hördes kolleger muttra om varför de skulle behöva göra något när det fanns en huvudlärare som hade betalt för det. Risken är att lärare kan undra varför de gratis skulle sätta av tid för att arbeta fram program och lektionsuppslag när de har kolleger som har betalt för att göra detta jobb.
Inte kommer lärare att be den forskarstuderande läraren göra lektionsplaneringarna, det går inte ihop för mig som också var med på huvudlärartiden i egenskap av just huvudlärare och samtidigt tillsynslärare.Hur ser det ut idag? Vi kan ta lektionsplaneringar fr div siter där kollegor ger ifrån sig sina egna planeringar, om vi behöver inspiration eller p g av tidsbrist.
Idéerna kommer väl under själva lektionsgenomförandet, då jag känner att jag behöver ompröva min didaktik. Hur är det för er andra?
Våra förstelärare gör inte lektionsplaneringar, varför skulle de? De är “proffsen” inom sina områden hoppas jag och stöttar oss andra om vi behöver.
Maria Norberg
Visst finns det många siter där man kan hitta planeringar till sina lektioner. Men man måste ju arbeta om dem så att de passar didaktikens önskemål. http://www.ncm.se erbjuder många länkar.
Man hittar Mattecentrum, Matteboken och Kodcentrum. Där bjuds kostnadsfri utbildning ut.
NCM har också kopplingar till CUL och Universitetet i Luleå genom Jesper Boesen.
Han är en av de biträdande föreståndarna på NCM.
NCM vore bra med det uttalade namnet för förkortningen, för så vitt jag begriper av de ledord du ger är det matte det gäller.
Jag hoppas du vet vi är hopplösa i Sverige (tillika England) med förkortningar på “företeelser” som gör det svårt för ej L1 användare att förstå vad vi menar.
L1 är lika med svenska språket som modersmål.
Visst är det didaktiskt viktigt att anpassa de lektionsupplägg som finns på nätet, men det gör lärare, hoppas jag innerligt. Om inte, märker de ju att materialet inte fungerar så bra i deras grupp/-er.
Maria Norberg.
Vad ncm står för finner du om du öppnar http://www.ncm.se men du kan också öppna http://www.ncm.gu.se. Det samma ncm som har dessa hemsidor
Intressant diskussion detta med lärare och forskning och vidareutbildning.
Jag anser nog att lärare som redan läst ca 5 år på högskola (heltid) och uppskattar att kompetensutveckla sig genom ex. en doktorsexamen bör kunna ges den möjligheten. Men efter att ha kollat runt i ett antal år, verkar det inte vara helt lätt att ta sig in på / hitta en sådan utbildning.
Speciallärare (nya utbildningen) och specialpedagoger (de med lärarexamen) har ytterligare utbildning för att ex. kunna handleda lärare, hjälpa elever, arbeta med utvecklingsfrågor, m.m. Men på många ställen får dessa inte ens komma i åtanke vid karriärtjänster, ex. förstelärare. Trots att dessa har en lång högskoleutbildning för just detta. För mig ringer detta lite konstigt…
Om du är utbildad för att arbeta med handledning och utvecklingsfrågor – då får du inte bli förstelärare, men om du inte har den utbildningen – då får du bli förstelärare och arbeta med handledning och utvecklingsfrågor.
Lönen skiljer en hel del också mellan speciallärare och förstelärare… inte till speciallärare/-pedagogernas fördel trots deras utbildning.
Värt att fundera på. Lönar sig utbildning? Nej, inte alltid. Är speciallärare/-pedagoger sämre på undervisning? Nej, det går inte heller att generalisera över. Så hur kan det ha blivit så här?
Om man därtill vill ha lektorer i skolan, borde det bli lättare för lärare att kunna hitta tillgängliga forskar/doktorsutbildningar.