Lennart Swahn: Skolans fundamentala problem är läraren som undervisare

Skolan kommer de närmaste tre till fem åren att genomgå mera radikala förändringar än under de senaste 150 åren. Det är den moderna informations- och kommunikationsteknologin ICT som driver fram genomgripande reformer. Dagens skolpolitiker, skolexpertis, skolforskning, och skoldebatt ignorerar totalt dessa enorma möjligheter att direkt skapa en förstklassig skola.

Dagens skolforskning och skoldebatt behandlar nästan uteslutande lärarnas och lärarutbildningens problem samt frågor kring hur vi skall kunna förbättra skolan, men bara inom ramen för det traditionella skolsystemet. Den har letts och styrts av lärarfacken och lärarhögskolorna sedan ca 50 år tillbaka utan att väsentligt ha kunnat påverka skolutvecklingen i en positiv riktning. Skolproblemen har i stället ökat i styrka och omfattning. Forskningen har aldrig tagit upp de verkligt grundläggande ekonomiska, sociala och organisatoriska problemen kring utbildningen, sett från samhällets och näringslivets sida. För dessa är dagens skola; en stor ekonomisk belastning; resultatmässigt undermålig; och organisatoriskt otidsenlig. Detta beror på att:

1. Lärarnas kapacitet för direkt undervisning är tidsmässigt begränsad till knappast mer än halva den disponibla tiden under året. Det betyder att eleverna inte får chans till den fullständiga utbildning som samhället och näringslivet begär och behöver, och att majoriteten av dagens ungdomar får en alltför stor ostrukturerad fritid, utan tillfälle till meningsfull sysselsättning.

2. Stat och kommun måste göra stora investeringar i lokaler och andra faciliteter för skola och utbildning som utnyttjas för undervisning knappast mer än halva den disponibla tiden under året – en permanent samhällsekonomisk belastning.

Skolans traditionella organisationssystem utformades för mer än 150 år sedan, då Sverige fortfarande var ett bondesamhälle, och då såväl lärare som elever var upptagna av jordbruksarbete från vårbrukets början tills skörden bärgats in på hösten. Detta gav då upphov till många, stora och nödvändiga skoluppehåll året runt. Detta organisationssystem har slentrianmässigt bevarats och försvaras idag från lärarfackens sida med att lärare och elever inte kan meddela, respektive tillgodogöra sig undervisning mer än den anslagna tiden per år!  Vad beträffar lärarnas kapacitet som undervisare har detta med tiden – se nedan – blivit riktigt. Vad beträffar elevernas kapacitet för inlärning är det felaktigt. För dem leder detta till stor ostrukturerad fritid som i många fall leder till sociala problem.

Dagens skola har blivit ineffektiv och oekonomisk med begränsad utbildningskapacitet därför att lärarnas undervisningskapacitet inte har kunnat – och inte kan – ökas i takt med den exponentiella informations- och kunskapsexpansionen.

Jag skall med en enkel bild illustrera lärarnas undervisningskapacitet i förhållande till kunskapsutvecklingen de senaste 50 åren.

Swahn-150x150

Med 1960 som basår visar jag en lärare vars huvudvolym – antaget att vara ett klot – representerar den samlade kunskapsvolymen lika med en enhet år 1960. De ökande huvud-storlekarna representerar den samlade kunskapsmängden vid det år som anges. År 2012 har den fördubblats sju gånger; den är då ca 130 gånger större än den var år 1960.

Läraren av år 1960 var fortfarande den främsta informationskällan för eleverna, en auktoritet inom sitt ämne som kunde behärska sitt ämnesområde. Läraren uppfattades som kunnig, kompetent och välutbildad och hade därför hög prestige. Läraryrket var lockande och kunde konkurrera väl på arbetsmarknaden.

Men skolan och lärarna har inte kunnat hänga med i den accelererande utvecklingen som näringslivet och samhället i övrigt har gjort. Med den dramatiskt ökade kunskapsmängden och med den enastående utvecklingen på informations- och kommunikationsområdet kan läraren av år 2012 inte göra det jobb som skulle behövas för att vi skall kunna få den högklassiga utbildning som individen, samhället och näringslivet begär och behöver. Det finns ingen lärarutbildning i världen som kan avhjälpa detta problem.

Vi har försatt dagens lärare i en omöjlig situation genom att ge henne/honom en allt mera omöjlig uppgift att lösa och samtidigt låta påskina att vi har en lärarutbildning som kan göra det möjligt för någon (en ”Superman”?) att klara av jobbet. Vi utpekar läraren som syndabock för att skolan är undermålig, då vi påstår att skolan bara kan bli bättre när vi får bättre lärare. Faktum har blivit att även den bäste läraren idag aldrig kan bli bra nog!

Skolutvecklingen, skolforskningen, skoldebatten och skolpolitikerna har vägletts, styrts och monopoliserats av lärarfacken och lärarhögskolorna, så att alla är idag enade om att den enda möjligheten att få en bättre skola är att satsa på bättre lärare och bättre lärarutbildning. Detta var nog riktigt för 50 år sedan – se figuren ovan – men idag då alla elever kan lära sig kunskapsbaserade ämnen tio gånger bättre, grundligare och snabbare med individualiserad, programmerad undervisning är detta påstående helt grundlöst.

Förbättra och intensifiera undervisningen

Då elevernas utbildningsresultat är en funktion av både utbildningens varaktighet och dess kvalitet finns det i praktiken bara två alternativ för att förbättra skolresultatet; antingen ”förlänga undervisningstiden”, eller ”avsevärt förbättra och intensifiera undervisningen.”

Att ”förlänga undervisningstiden” för att erhålla optimalt skolresultat är inte möjligt inom ramen för det traditionella skolsystemet. Då måste vi antingen anställa dubbelt så många lärare, eller fördubbla lärarnas undervisningstid eller fördubbla lärarnas kapacitet att undervisa. Inga av dessa alternativ är ur ekonomisk, pedagogisk och även mänsklig synpunkt möjliga att genomföra.

Skolan kan endast förbättras genom att avsevärt förbättra och intensifiera undervisningen. Detta är idag praktiskt och ekonomiskt möjligt och genomförbart genom användning av nu tillgänglig informations- och kommunikationsteknologi – ICT – för all kunskapsundervisning, vilket är ca 95 % av undervisningen på grundskolan och gymnasiet. Idag skulle alla elever kunna lära sig alla kunskapsbaserade ämnen tio gånger bättre, grundligare och snabbare med individualiserad, programmerad undervisning – och det reducerar också skolkostnaden till hälften.

Bara de senaste tre årens explosionsartade utveckling av ICT har gett oss utmärkta möjligheter att omskapa skolan och finna en optimal teknisk, ekonomisk och pedagogisk lösning på hela skolproblemet. Det ger oss också en möjlighet att organisera utbildning för samtliga elever under hela läsåret, följande samma organisation och arbetstider som samhället och näringslivet i stort använder och dessutom helt anpassa utbildningen till samhällets och näringslivets behov.

Det finns idag ingen skolforskning i Sverige som ger förslag till denna utveckling av skolan.   Internationellt har dock två stora UNESCO-kommissioner (”Learning to be”, från 1972, och ”LEARNING: THE TREASURE WITHIN”, från 1996), bestående av de främsta forskarna i världen på utbildningsområdet, presenterat konkreta och väl motiverade förslag till lösningar på dessa grundläggande skolproblem. Med ledning av deras rekommendationer kan man utarbeta förslag till en ny förstklassig skola som inte bara är mångfalt bättre än den nuvarande utan också reducerar skolkostnaden till hälften av vad den är nu. Ett sådant förslag presenteras i ”EN VITBOK OM GRUNDSKOLAN” som kan laddas ner från www.sweducation.eu. Det är det enda dokument på svenska som förklarar varför skolan helt ”tappat taget” och hur kan den rekonstrueras till att bli en högklassig skola som helt tillfredsställer individens, samhällets och näringslivets behov.

En ny skolutveckling måste först bli föremål för en ny samhällsdebatt om skolan och den måste ledas av företrädare för samhälle och näringsliv och där de sociala, ekonomiska och organisatoriska problemen med skolan har företräde över de pedagogiska. Mitt förslag till Grundskola 2012 – i vitboken enligt ovan – kan fungera som basinformation för den debatten.

Därefter kan all utbildningsforskning och utvecklingsarbete koncentrera sig på att dels framställa individuella utbildningsprogram i samtliga ämnen på grundskolan och gymnasiet och att utarbeta förslag till en reorganisation som skapar en modern, högeffektiv och ekonomisk skola. För att leda detta måste vi omgående återinrätta en Myndighet för Skolutveckling.

 

(Lennart Swahn är f.d. lektor och rektor för teknisk utbildning och lärarutbildning samt utbildningsexpert vid Världsbanken, UNESCO och ILO.)

          

16 kommentarer till “Lennart Swahn: Skolans fundamentala problem är läraren som undervisare

  1. Det viktigaste i det framtida informationsöverskottets samhälle är att kritiskt kunna förhålla sig till allt som bjuds ut i olika media. Lärarutbildningen har länge förbisett det kritiska tänkandet och vetenskaplig metod i sin undervisning. Metodundervisningen bör intensifieras och kritiskt utformade uppsatser i samband med examinationen bör uppmuntras.

    Våra lärare av idag är inte anpassade för framtiden.

    • Det är helt riktigt: ”Våra lärare är inte anpassade för framtiden.” Framtidens lärare ”kommer att vara akademiskt utbildade, professionella pedagoger, vars uppgifter främst kommer att bli att bedöma elevernas begåvningstyp, välja programtyp, handleda utbildningsassistenterna och övervaka elevernas utveckling. …de kommer inte att behöva undervisa, betygsätta elever, ha hemarbete eller vara ordningsvakter.” (Citat från min VITBOK – den kan fortfarande bli nedladdad helt gratis en kort tid framåt innan den blir officiellt publicerad). Framtidens lärarutbildning kommer därför att radikalt förändras.

  2. Jösses. En frälsningslära har presenterats på den här sidan. Vad är det för dramatiskt ökad kunskapsmängd som åsyftas? Vi pratar om barn som vid 6 års ålder börjar skolan utan förkunskapskrav i ett antal ämnen som matte, engelska, fysik, biologi etc? 9 år senare förväntas de behärska kunskaper och kompetenser fastslagna i kunskapsmål för att söka en utbildning i den frivilliga skolformen. Menar LS att kunskapsmålen borde sjudubblas jämfört med 1960? Varför då? Andra mål, ja, men sjudubblas? Vi pratar väl skolkunskaper, eller? Kräver näringslivet att man ska behärska sju gånger fler engelska glosor vid femton års ålder? Eller utantill kunna upp till sjuttians tabell i multiplikation i trean?

    LS skriver: ”En ny skolutveckling måste först bli föremål för en ny samhällsdebatt om skolan och den måste ledas av företrädare för samhälle och näringsliv och där de sociala, ekonomiska och organisatoriska problemen med skolan har företräde över de pedagogiska.” Men sedan skriver han: ”Skolan kan endast förbättras genom att avsevärt förbättra och intensifiera undervisningen”. Hur förbättrar man undervisningen till den milda grad (tio gånger bättre till halva kostnaden) om man åsidosätter pedagogiken? Skinner + dator, är det det som ska bli ICT i skolan?

    Sen detta fantastiska näringsliv som LS höjer till skyarna. De som jobbar där, kommer de från Mars? De kan ju knappast komma från svensk skola. Hur kan de ha blivit så duktiga och producerat så mycket kunskap att ”det inte finns lärarutbildning i världen som kan avhjälpa detta problem” (att skapa en skola som kan lära eleverna allt detta, som om det nu var uppgiften).

    Och vem kan ta följande på allvar: ”…men idag då alla elever kan lära sig kunskapsbaserade ämnen tio gånger bättre, grundligare och snabbare med individualiserad, programmerad undervisning”. Pratar vi ettårig grundskola här?
    Och allt kommer att ordna sig genom att återinrätta Myndigheten för skolutveckling.
    Kan inte låta bli att raljera, men egentligen är ju denna artikel skrämmande i sin instrumentella kunskaps- och människosyn. Jag vågar inte svara för skolpolitikerna, men skolexpertis, skolforskning och skoldebatt ignorerar absolut inte informations- och kommunikationsteknikens (inte teknologi) användbarhet i skolan. För att inte tala om en stor del av lärarkåren. Och syftet är där inte att speeda upp undervisningen för att spara pengar (kan man hoppas) utan för att förbereda eleverna för det datoriserade samhälle som ”väntar” privat och i arbetslivet, inte bara som nöjesmaskiner. Den svåra utmaningen menar jag är dock den pedagogiska, att inte bländas av tekniken och falla i skinnerfällan, spel- eller prezipedagogiken, utan att göra IKT till ett självklart inslag i vardagen och utnyttja hela potentialen, information OCH kommunikation som ett steg mot målet, kunskap, insikt, förståelse och kompetens. Och sådant kräver tid och en mognadsprocess för den del av befolkningen som kallas barn, de som ännu inte är vuxna, och som behöver utvecklas i sin egen takt, inte tio gånger fortare.

    • Tom! Du verkar förvånad, förvirrad och förbannad (ursäkta ordvalet, men det är tydligen tillåtet idag)! Jag ber om ursäkt om jag inte har uttryckt mig tydligt nog i min artikel, men jag ville ju få in så mycket som möjligt på det utrymme som fanns till förfogande. som kommentar till vad du anför så hänvisar jag till mina kommentarer till de föregående inläggen. Jag har fullständiga och tydliga svar på alla dina frågor, men jag behöver ca 40 sidor text för att göra detsamma. Det är detsamma som jag skriver i min VITBOK OM GRUNDSKOLAN, som du fortfarande kan ladda ner från min hemsida http://www.sweducation.eu. Den kommer att publiceras inom kort och då måste jag ta bort den som gratis nedladdning enligt förläggaren.
      Vad jag presenterar är en praktisk, verklig och vetenskaplligt verifierad möjlighet att skapa en ny skola som är tio gånger bättre till halva priset, där alla inblandade blir vinnare, dår Sverige återtar den främsta platsen i världen som skolutvecklare,
      Ta dig en titt på detta i lugn och ro, och låt oss sedan ha en seriös diskussion om framtida möjligheter.

  3. Illustrationen med det expanderande huvudet är obetalbar. När exploderar det? Det hela vore ofattbart komiskt i sin 50-talsmässigt instrumentella och kvantitativa syn på kunskap och lärande – om det inte vore för att den delas av så många teknokrater inom både näringsliv och politik. I Swahns vision är individen fullständigt och motståndslöst integrerad i marknadsstaten.

    • Bäste Svante! Du missuppfattar helt symboliken. Huvudstorleken är ”den samlade kunskapsvolymen” i världen med 1960 som basår. Lärarens kapacitet som kunskapsförmedlare är densamma som 1960. Tänk efter lite så kommer du att inse att här är verkligen ett stort problem för läraren som undervisare. Anledningen till att jag satte 1960 som basår för mina utredningar var att dels är 1960 ansett som ett år då den svenska skolan var i toppklass i världen och ”Läraren av år 1960 var fortfarande den främsta informationskällan för eleverna, en auktoritet inom sitt ämne som kunde behärska sitt ämnesområde. Läraren uppfattades som kunnig, kompetent och välutbildad och hade därför hög prestige. Läraryrket var lockande och kunde konkurrera väl på arbetsmarknaden”.som jag citerar från min VITBOK. Se vidare min kommentar till Bertil Törestad härovan. Du har tydligen en mycket begränsad kunskap om skolutvecklingens verkliga problem och de möjligheter vi nu har att lösa desamma. Läs först min VITBOK, och vi kan sedan ha en seriös diskussion om skolans verkliga problem och hur vi kan lösa dem.

  4. Bortsett från Törestads tröttsamma förnumstigheter (han vet alltid bäst) så får man helt hålla med om kommentarerna – detta var stolligt i överkant. Är det så illa att han är representativ för någon grupp?

    • Mats! Det var väl att ta i: Bertil ”vet nog inte alltid bäst” men väl nog bättre än de flesta och tydligen betydligt mer än du.
      Jag tar upp ett ämne som det har varit tabu att nämna de senaste 25 åren. Stolligt i överkant? Innan vi kan ha en seriös diskussion om skolans problem bör du sätta dig in i problematiken. Se mina kommentarer till föregående inlägg.
      Eftersom jag är pensionär efter mer än 50 års invilvering med skolproblem, även på högsta internationella nivå, så är jag helt oberoende av att vara någon till lags. Men jag är en representant för dagens elever, föräldrar, samhälle och näringsliv som verkligem behöver – och kan – få ut mycket, mycket mera än nu fär alla de pengar de lägger ut på skolan. Dessutom representerar jag de lärare som ”utpekas som syndabock för att skolan är undermålig, då vi påstår att skolan bara kan bli bättre när vi får bättre lärare. Faktum har blivit att även den bäste läraren idag aldrig kan bli bra nog!” Det är så gott som alla i vårt samhälle idag.  

    • Liten ordlista

      Förnumstighet = självklarhet som man inte gärna vill hålla med om.
      Stollighet = något bortom ens fattningsförmåga
      Någon som alltid vet bäst = irriterande person som påstår saker jag inte kan argumentera emot

  5. Förmodligen är Lennart inte ensam med att hysa dessa föreställningar om skolan, undervisningen och dessa plats och roll i samhället. Vision om den ”teknofierade framtiden” har en tillvaro hos människor som ser näringslivets och teknikens framåtskridande som lösningen på världens och mänsklighetens alla problem. Tyvärr måste vi konstatera att de lösningar på problem som näringsliv och teknik ofta levererar är som den grekiska Hydran; där ett huvud huggs av kommer tio nya. Se bara på områden som ekonomin, miljön och resursfördelning.

    Framtiden, den ekonomiska och den sociala, kommer att påverkas av kommunikations- och informationsteknikens framsteg och möjligheter. Men det som kommet att bli skolan huvudsakliga uppgift är inte att få ”elevernas huvuden att svälla” utan att erbjuda en ”actual reality” erfarenhetsmiljö för de kommande generationerna. Kunskap är inte ”free floating information” utan något som konstituerar och karakteriserar de människor som bär, utvecklar och skapar kunskap. Den kommande generationen kommer förmodligen i större utsträckning möta livs levande lärare som visar hur kunskap bärs, talas om och får betydelse i en enskild människas biografi. Behovet att umgås kunskapande- kunskapsutbytande människa inför människa kommer att bli avgörande för hur samhället byggs och för vem och vilka det framtida samhället byggs.
    Livslevande lärare kommer vara livsnerven i ett framtida teknik- och informationstätt samhälle.

    • Leif! Du har alldeles rätt i vad du säger. Jag häller med dig på alla punkter. Vi har nu en möjlighet att utveckla en skola där vi kan ta bort lärarens jobb som undervisare, vaktmästare, ordningspolis, betygsättare, hemarbetare, etc., etc. och i stället bli en utbildningsledare, pedagogisk expert, handledare, inspiratör etc. och ”livsnerven i ett framtida samhälle” Till skillnad från alla andra som medverkat i detta debattforum det senaste året så visar jag på ett sätt att förverkliga denna visionen. Jag har beskrivit detta mera ingående i min VITBOK som fortfarande kan laddas ner från min hemsida. http://www.sweducation.eu.

  6. Lennart. Du har svarat samtliga som kritiserat din artikel med att vi ska läsa din bok. Vad jag då undrar över är: varför skrev du artikeln? Om den inte står på egna ben, varför då publicera den? Du har allvarliga skrivproblem om du inte kan svara på mina enkla frågor på mindre än 40 sidor.
    Jag och fler med mig har pekat på en central fråga i ditt teoribygge, din instrumentella kunskapssyn. Och den har du accentuerat i dina svar; läraren ska inte undervisa utan plocka fram lämpliga program efter en bedömning av elevens begåvningstyp. Hur kan det bli mer verklighetsfrämmande?

    • OK Du får följande svar på dina frågor

      ”Jösses. En frälsningslära har presenterats på den här sidan. Vad är det för dramatiskt ökad kunskapsmängd som åsyftas? ”
      Svar:Det är den samlade kunskapsmängden i vår värld.

      ”Vi pratar om barn som vid 6 års ålder börjar skolan utan förkunskapskrav i ett antal ämnen som matte, engelska, fysik, biologi etc? 9 år senare förväntas de behärska kunskaper och kompetenser fastslagna i kunskapsmål för att söka en utbildning i den frivilliga skolformen. Menar LS att kunskapsmålen borde sjudubblas jämfört med 1960?”

      Svar: Nej inte direkt med det hela är givet som en illustration av skolans problem.

      Varför då? Andra mål, ja, men sjudubblas? Vi pratar väl skolkunskaper, eller? Kräver näringslivet att man ska behärska sju gånger fler engelska glosor vid femton års ålder? Eller utantill kunna upp till sjuttians tabell i multiplikation i trean?

      Ja vad tycker du? Jag har inget svar på dessa frågor

      ”LS skriver: ”En ny skolutveckling måste först bli föremål för en ny samhällsdebatt om skolan och den måste ledas av företrädare för samhälle och näringsliv och där de sociala, ekonomiska och organisatoriska problemen med skolan har företräde över de pedagogiska.” Men sedan skriver han: ”Skolan kan endast förbättras genom att avsevärt förbättra och intensifiera undervisningen”. Hur förbättrar man undervisningen till den milda grad (tio gånger bättre till halva kostnaden) om man åsidosätter pedagogiken? Skinner + dator, är det det som ska bli ICT i skolan?”

      Svar: Jag säger inte att man skall åsidosätta pedagogiken, snarare tvärtom. Med hjälp av programmerad undervisning i alla kunskapsbaserade ämnen, vilka är nära nog 100% av grundskolans ämnen, så kan man tekniskt, ekonomiskt , socialt, pedagogiskt och organisatoriskt skapa en skola som fär eleverna är tio gånger bättre och för kommunerna betyder det en reducering av kostnaden med 50%. Även lärarna kan få ett mycket bättre arbet som utbildningsledare rådgivare och inspiratörer för elevewrna.

      ”Sen detta fantastiska näringsliv som LS höjer till skyarna. De som jobbar där, kommer de från Mars? De kan ju knappast komma från svensk skola. Hur kan de ha blivit så duktiga och producerat så mycket kunskap att ”det inte finns lärarutbildning i världen som kan avhjälpa detta problem” (att skapa en skola som kan lära eleverna allt detta, som om det nu var uppgiften).”

      Svar: Näringslivet klagar ständigt på skolans resultat. Jag upprepar: lärarna kan aldrig utbildas till att klara den undervisning som behövs för att skolan skall kunna klara av sin uppgift.

      ”Och vem kan ta följande på allvar: ”…men idag då alla elever kan lära sig kunskapsbaserade ämnen tio gånger bättre, grundligare och snabbare med individualiserad, programmerad undervisning”. Pratar vi ettårig grundskola här?”

      Svar Nej vi tala om en nioårig grundskola.

      ”Och allt kommer att ordna sig genom att återinrätta Myndigheten för skolutveckling.”
      Svar: Ja, det blir nödvändigt

      ”Kan inte låta bli att raljera, men egentligen är ju denna artikel skrämmande i sin instrumentella kunskaps- och människosyn.”
      Det är väl jag som skall fråga vad du har fått det ifrån.

      ”Jag vågar inte svara för skolpolitikerna, men skolexpertis, skolforskning och skoldebatt ignorerar absolut inte informations- och kommunikationsteknikens (inte teknologi) användbarhet i skolan. För att inte tala om en stor del av lärarkåren. Och syftet är där inte att speeda upp undervisningen för att spara pengar (kan man hoppas) utan för att förbereda eleverna för det datoriserade samhälle som ”väntar” privat och i arbetslivet, inte bara som nöjesmaskiner. Den svåra utmaningen menar jag är dock den pedagogiska, att inte bländas av tekniken och falla i skinnerfällan, spel- eller prezipedagogiken, utan att göra IKT till ett självklart inslag i vardagen och utnyttja hela potentialen, information OCH kommunikation som ett steg mot målet, kunskap, insikt, förståelse och kompetens. Och sådant kräver tid och en mognadsprocess för den del av befolkningen som kallas barn, de som ännu inte är vuxna, och som behöver utvecklas i sin egen takt, inte tio gånger fortare.”
      Ändamålet med It i skolan är att ha ett hjälpmedel för lärarna. Som sådant fungerare det antingen väldigt ineffektivt eller inte alls. ICT i skolan skall klara av undervisningen och ersätta läraren. För det fordras en helt ny omorganisation av skolan.
      Tyvärr kan jag inte förklara mera här.

      Om du menar allvar med att du vill förbättra skolan så är de frågor jag tagit upp helt fundamentala för att finna en godtagbar lösning.

      Vad har du själv för förslag?

      Lennart

  7. Bäste Lennart !
    En spännande artikel. Mina synpunkter på dina förslag:
    1. Att lärarfacken styrt skolsystemet? Knappast! Två oense kvinnoorganisationer har aldrig
    nämnvärt påverkat skolans dagordning i Sverige. Kanske något för 40 år sedan, men mkt lite
    idag.
    2. Du har delvis rätt i att dagens skolsystem sitter fast i vårt gamla jordbrukssamhälle, liksom mkt
    annat. En del av detta kan vara bra.
    3. Kunskapsmängden ( den skriftliga ) har ökat och lärardelen av denna har minskat, absolut. De
    betydelsfulla och många skolmötena lärare – elev fortfarande minst lika viktiga som förr. Jag tror
    det behövs fler och tätare kontakter i framtidens uppskruvade ping-pongsamhälle!
    4. Förbättra lärarutbildningen! Ja absolut, men hur? Börja med att öka den lärarledda studietiden
    från dagens 5 – 8 tim/vecka till mina 20 – 24 tim/vecka 1968-71.
    5. Förläng elevernas undervisningstid! Javisst, det går. Framtidens skola måste erbjuda mer
    undervisning, kultur, sport, och lägerskola på höst-, sport-, och påsklov samt några veckors
    sommarskola.
    6. Förbättra och intensifiera undervisningen! Ja, det går till viss del genom ICT, men det kan vänta
    till högstadiet menar jag. Eleverna måste först utveckla sin kreativitet och fysik genom dans,
    musik, sång, teater, slöjd, konst, bild samt lek och idrott. New York Times hade skolartikel från
    Californiens datamecca hösten 2011. Vart sänder datamogulerna inom Google, Apple, Microsoft,
    Facebook, Intel m.fl sin barn? Jo, till den skolpedagogik ( Waldorf ), som satsar på kreativitetens
    högra hjärnhalva och som väntar med datorer till 14-årsåldern! ICT är inte någon ny gud och
    frälsare före tonåren!?
    7. Individuella utbildningsprogram? Det fungerar bara i verklighetens skola, för den övre medel-
    klassens välartade flickor.
    Jag lärde mig programmerad undervisning på Växjö Lärarhögskola 1968 – 71. Det funkade inte att
    avhumanisera undervisningen i storgrupp, med självinstruerande material. Ta till ex. mängläre-
    fiaskot, där syftet var att spara in lärartjänster.
    8. Tio ggr bättre till halva priset? Lennert, detta får du börja praktisera och visa i sinnevärlden!!
    Näringslivets mentorsprogram har ju inte ändrats över tid. Det är fortfarande en mentor och en
    adept. Utan mötet mellan pedagog/lärare och elever – ingen utveckling!!!

  8. Hej!

    I dagens (17/4 2013) Göteborgs-Posten (gammal pappersversion) kan man läsa om att en robot har utvecklats som är ämnad att vara ett komplement till mellanstaideläraren.

    Onekligen håller skolan och samhället på att förändras, eller gör de inte det?

    Som sociolog är jag inskolad i att fundera, reflektera och kanske till och med analysera i vilken mån som globaliseringen har medfört ett nytt samhälle som behöver nya begrepp och nya teorier för att beskrivas, förstås och/eller förklaras.

    Trots att sociologin idag har teorier om ett nätverksamhälle, ett världsekonomiskt system, ett världsrisksamhälle etc. har jag inte träffat på någon sociolog som talar om en slutlig teori om samhället.

    Det enda som är säkert är att om hundra år är ett slumpmässigt, oberoende urval ett slumpmässigt obereonde urval oavsett vilken teori eller vilket samhälle det rör sig om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter