Magnus Dahlstedt & Andreas Fejes: Hög tid att lämna ett extremt marknadssystem

Skolkommissionen ville lösa marknadsorienteringens negativa effekter på skolan genom att göra det fria skolvalet obligatoriskt. Magnus Dahlstedt och Andreas Fejes menar dock att det bara blir ytterligare ett steg i marknadiseringen där föräldrar och elever är kunder och lärare och skolledare säljare av en vara. Frågan är om någon politiker vågar föreslå en annan väg? (red.)

Genom etablerandet av ett skolsystem med fritt skolval, generös etableringsrätt och möjlighet till vinstuttag, har Sverige skapat ett av, om inte det, mest långtgående marknadsorienterade skolsystemet i världen. Det är i nuläget bara Chile och Nya Zeeland där paralleller till det svenska skolsystemet kan skönjas. Det svenska systemet har nyligen till och med fått kritik av OECD, vars fokus uttryckligen är starkt marknadsliberalt. Kritiken går ut på att det ”extrema” marknadssystem som utvecklats i Sverige bidrar till minskad likvärdighet och ökad segregation.

Detta har nyligen också påtalats av den statligt tillsatta Skolkommissionen, som under våren 2017 levererade sitt slutbetänkande. I sitt slutbetänkande bekräftar Skolkommissionen OECD:s bild av att det svenska skolsystemet, och det fria skolvalet, bidrar till minskad likvärdighet och ökad segregation. Lösningen föreslås vara införande av obligatoriska skolval, i kombination med lottning. I slutbetänkandet slås vidare fast att en av det svenska skolsystemets främsta styrkor är att ”elever och vårdnadshavare har möjlighet att välja mellan offentligt finansierade, avgiftsfria skolor med olika huvudmän” (SOU 2017: 89). Med andra ord: Skolkommissionen slår inte bara fast att det fria skolvalet är positivt, utan också att fria skolval bör göras obligatoriskt.

På ett sätt är det kanske inte särskilt märkvärdigt att kommissionen kommer fram till att skolvalet är ett positivt inslag i den svenska skolan. Å ena sidan bestod kommissionen inte bara av forskare, utan också av representanter för skilda särintressen, och i viss mån starka sådana. Å andra sidan passar en positiv inställning till det fria skolvalet tämligen väl in i en vidare debatt om hur relationen mellan välfärdsinstitutioner – däribland skolan – och den enskilde medborgaren mer generellt bör arrangeras. Det har under de senaste två decennierna skrivits hyllmeter om genomslaget av marknadsliberala tankar och hur detta har bidragit till en omdaning av den svenska välfärdsstaten. Medborgaren har allt mer kommit att stöpas om till konsument, en köpare av en vara, i detta fall utbildning. Skolorna, som aktörer på marknaden, konkurrerar inte om pris, eftersom priset är detsamma för alla skolor, utan snarare om profilering och marknadsföring. För att denna skolmarknad ska kunna fungera krävs information, som ger varje medborgare möjlighet att göra ett informerat val. Genom att exempelvis jämföra skolors resultat och betyg är förhoppningen att elever ska kunna göra val som är mer välinformerade.

Men kan det fria skolvalet verkligen, på ett så entydigt sätt, beskrivas som en styrka i det rådande svenska skolsystemet? Vilka eventuella baksidor finns det med det fria skolvalet? Skolkommissionen berör visserligen denna fråga, men landar ändå i slutsatsen att det rådande systemet – sist och slutligen – fungerar väl. Med bakgrund i denna problembild har vi i antologin Skolan, marknaden och framtiden (som ges ut av Studentlitteratur i mars 2018) samlat 21 forskare från olika discipliner, som ägnat sig åt att närmare studera de senaste decenniernas marknadsorientering av svensk skola och det svenska utbildningssystemet i bred bemärkelse, för att bidra med empiriskt grundade argument. Sammantaget erbjuder antologin en introduktion till frågan om vad det svenska utbildningssystemets långtgående marknadsorientering egentligen innebär för lärare och elever, men även för samhället mer brett. Med grund i den sammantagna bild som träder fram i antologin aktualiseras frågan om varför en mer samlad uppföljning av marknadsorienteringens effekter inte har gjorts tidigare.

I boken illustreras hur den svenska skol- och utbildningsmarknaden på flera sätt negativt påverkar dem som är verksamma i skolan och den verksamhet som där bedrivs. Det handlar dels om organisatoriska lösningar som det fria skolvalet, som ytterligare spär på boendesegregationens effekter och bidrar till ökad ojämlikhet och differentiering. Genom marknadsföring och andra insatser i syfte att stärka sitt ”varumärke” bidrar skolan till att förstärka skillnader snarare än att kompensera för dem. Vinnarna på skolvalsmarkanden är elever från resursstarka hem i tätorter, som både har möjlighet till och de resurser som krävs för att göra aktiva, relativt välinformerade val. Förlorarna är elever i stigmatiserade bostadsområden och elever utanför tätbebyggda områden, som ofta vare sig har möjlighet eller resurser att göra reella aktiva, relativt välinformerade val. Skolans kompensatoriska uppdrag kommer därmed på skam.

Även lärarna påverkas av marknadsorienteringen i svensk skola. Å ena sidan åläggs lärare att marknadsföra sin skola, å andra sidan kringskärs deras professionella handlingsutrymme genom ökad statlig byråkratisering. Det senare inkluderar åtgärder för att vaska fram ”säkra siffror”, där skolors ”kvalitet” kan jämföras med varandra. Här ingår bland annat insatser för att motverka betygsinflation samt införandet av mer standardiserade system som styr lärarens arbete i frågor om till exempel bedömning. Läraren blir domare snarare än professionell yrkesutövare. Även relationen lärare-elev förändras, till en relation mellan säljare och kund där lärare får ge avkall på sin professionella bedömning för att vara elever och föräldrar till lags. Om elever lämnar skolan tvingas skolan eventuellt i slutändan att läggas ner.

Skoldebatten präglas idag allt för mycket av en konserverande blick på samtiden, kombinerat med en tämligen romantisk blick på dåtiden. Inte minst blir detta tydligt i debatten om det fria skolvalet och skol- och utbildningsmarknaden. Skolmarknaden har snart tre decennier på nacken. Snarare än att nyanserat diskutera alternativ till skolmarknaden, en marknad som uppenbarligen har en rad negativa konsekvenser på skolans kompensatoriska uppdrag, talas det i bland annat Skolkommissionens slutbetänkande om hur denna marknad, genom det fria skolvalet är en styrka i det svenska utbildningssystemet. Snarare än att föreslå ett nytt system, lyckas Skolkommissionen endast prestera förslag som ska lappa och laga dagens dysfunktionella system.

Det är snart valår och hög tid att våra politiker vågar ta tag i frågan och grundligt utreda alternativ till den nuvarande skolorganisationen, där det inte bara är frågan om vinster i välfärden som står i fokus. Må så vara att det i sig är en viktig fråga, men än viktigare är frågan om det fria skolvalet och dess effekter, en organisationsform som uppenbart bidrar till att ytterligare förstärka den rådande segregationen. Vilka är alternativen? Och vågar våra politiker lyfta fram dessa?

 

Magnus Dahlstedt är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet

Andreas Fejes är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet

6 kommentarer till “Magnus Dahlstedt & Andreas Fejes: Hög tid att lämna ett extremt marknadssystem

  1. Det kan vara att nämna att skolsystemet i det närmaste är en planekonomi idag med oerhörda mängder statliga regleringar. Lösningen är givetvis inte mindre marknad utan mer, släpp fri skolan och låt marknaden agera fritt och ge oss samma framsteg som vi ser i andra marknader.

    • 2000-talets påregleringar har först och främst varit svar på uppenbara missförhållanden i en konkurrensutsatt och/eller vinstdrivande skola. Om marknaden ska bli “äkta” måste nog skolobligatoriet avskaffas och finansieringen bli mer av privatsak. Ett onödigt äventyr med ganska förutsägbart resultat, tycker jag.

    • “Mer marknad” måste rimligtvis innebära att kunden har möjlighet att göra en avvägning mellan pris och nytta. En marknad utan fri prissättning där kunden tvingas prioritera hur de egna resurserna ska fördelas mellan olika behov som skor, mat, semesterresor och utbildning är förstås bara en låssemarknad. Så väck med skattefinansierad skolpeng, låt kunden betala vad kunden anser det vara värt utifrån marginalnyttan.
      Då måste vi förstås utveckla avancerad rådgivning till ägg och spermier, så att de kan göra ett informerat val om de vill förenas utifrån de ekonomiska förutsättningar de eventuellt kommer att födas till som barn. Eller ska vi införa spädbarnsarbete, så att barnet själv kan finansiera sin framtida skolgång? För du menar väl inte att vi ska ha en så stor orättvisa att barnet ska vara beroende av sina biologiska upphovspersoner, deras goda och dåliga livsval och ekonomi för något så avgörande som skolgången?

      • I en genuin marknad kan skolan inte vara finansierad av skattepengar. Istället bör man sänka skatten med motsvarande av vad skolan kostar vilket leder till att folk får mer pengar över att själva spendera som de vill. Privatpersoner kommer spendera pengarna mycket mer effektivt än staten så vi kommer få billigare och bättre skola. För de som inte arbetar och går på bidrag finns gratis skola på nätet samt privata aktörer som kommer sponsra skolgång till fattiga av egen fri vilja.

        Alternativet är en ständigt dyrare skola med fallande resultat.

  2. Svårt är det ofta att på ett pedagogiskt sätt tala om för rektorer, utvecklingsledare, politiker mfl. om hur marknadifiering ter sig i konkreta sammanhang. Jag hoppas att min lilla studie om Vuxenutbildning i Borås kommer att bidra med några konkreta (diskursiva) effekter. Det finns en medvetenhet av de lärare jag har intervjuat om att skolkunskapen lider av mer kontroll och effektivisering, men de känner sig ändå tvungna att “åtgärda” mer mera “effektiva” verktyg för att kompensera för de negativa konsekvenser som effektivisering medför. Det handlar ju också om läraridentitetens betydelse: man vill trots allt känner att man hanterar problemen professonellt, trots att problem inte försvinner för det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter