Skola och SamhälleMats Norrstad: Vagt och otydligt av Skolkostnadsutredningen
Skolkostnadsutredningen svarar inte på frågan hur kommuner ska få ett “avgörande inflytande” över nyetableringar av friskolor som drivs i vinstsyfte, skriver Mats Norrstad. (red)
Rubriken ”Ökad transparens och mer lika villkor” skapar förväntningar om en utredning som med ett nytänkande anger vägen för ökad likvärdighet och en minskande segregation.
Men vid en genomläsning är mitt huvudintryck att det är en ängslig utredning som funderar förvånansvärt snävt. Trots att direktiven är relativt öppna, förmår inte utredningen att formulera några avgörande förändringar som bidrar till att skapa en mer likvärdig och kompenserande skola enligt Skollagens intentioner. Känslan är att utredningen i vitala delar går de fristående skolorna till mötes med sin vaghet och den saknar mod att formulera långsiktiga lösningar för en skola som tar hänsyn till alla elevers behov.
Utredningen föreslår att kommuner och fristående skolor ska redovisa kostnader och intäkter genom en jämförbar ekonomisk information på skolenhetsnivå. Motivet är att öppenhet och insyn ska öka. Men flera olika redovisningsproblem listas bland annat om sekretess.
Idag ska kommunala och fristående verksamheter ha villkor som är likvärdiga. Bidragen ska fördelas av kommunerna i formen av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp för bland annat elever i behov av särskilt stöd. Men ingen med intresse för utbildningspolitik kan ha undgått att skolan blir alltmer segregerad. En svaghet i dagens system är att vissa kommuner inte har en genomtänkt fördelning och de fördelar inte resurserna efter till exempel socioekonomiska analyser. I många starkt segregerade kommuner förmår man enbart att fördela 2-4 procent efter behov, resten går ut lika per elev. När en rödgrön majoritet tillträdde i Uppsala efter valet, ökade man den andel som var behovsstyrd till 7 procent av skolpengen. Då gick den ekonomiskt välmående Engelska skolan i spinn och menade att de förlorade cirka 7 000 kr per elev. De såg en behovsstyrd resursfördelning som ”ett straff” för skolor som har många högt utbildade föräldrar.
Att föreslå ett fördelningssystem som jämnar ut dagens skillnader verkar inte locka utredningen. I stället lanserar man ett nytt begrepp, Strukturbidrag, som ska ” fördela delar av resurserna efter någon form socioekonomiska kriterier”.
Det finns ingen övertygande argumentation runt idén, tvärtom förslaget gör att frågorna kring en tydlig och rättvis resursfördelning kompliceras än mer. Anledningen bakom förslaget är vagt beskrivet, och Uppsala-exemplet ovan visar att om det finns en politisk vilja, går det utmärkt att öka den socioekonomiska andelen inom nuvarande system.
Det behövs inga nya begrepp utan det behövs en tydligare politisk styrning om att en större andel av skolpengen ska fördelas efter behov för att minska segregation. Det kräver att alla kommuner analyserar sin resursfördelning och arbetar fram en modell som minskar utslagningen av elever.
Utredningen har uppdraget att utreda hur kommuner skulle kunna få ett “avgörande inflytande” över nyetableringar av friskolor som drivs i vinstsyfte. Men något sådant förslag finns inte i utredningen. Utredningen påstår att det finns flera principiella problem med att ge kommunerna ett avgörande inflytande. Ett skäl som anges är att begreppet vinstsyfte inte förekommer i relevanta regelverk. Men för aktiebolagen, den form av huvudman som dominerar friskolebranschen, finns det tydliga regler om vinst. Ett aktiebolag styrs av aktiebolagslagen som anger att bolaget ska gå med vinst.
Det finns fler andra organisationsformer förutom vinstdrivna aktiebolag som utredningen redovisar, till exempel aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning, ekonomiska föreningar, stiftelser, ideella föreningar. Men man ägnar huvuddelen av sina förslag åt kommunens inflytande vid nyetablering av verksamheter med vinstsyfte. Risken att ägarnas vilja till utdelning får gå före till exempel en större satsning på elever i behov av särskilt stöd är uppenbar.
Förslaget tar inte upp problemet att kommunen inte kan styra över sina planerings- och byggbehov. Det beror på att Skolinspektionen har en exklusiv rätt att bestämma över planeringen av skolorganisationen genom att godkänna en nyetablering av fristående skolor i landets kommuner.
I stället föreslår utredningen att kommunens inflytande ska stärkas genom att det blir obligatoriskt att lämna in ett yttrande med en konsekvensbeskrivning. En mycket svag förstärkning eftersom det redan sker idag i de flesta kommuner.
För att skapa ett sammanhållet skolsystem utifrån ett demokratiskt samhällsperspektiv måste kommunerna få den avgörande beslutsrätten över etableringar av nya skolor.
Utredningen tar upp den principiella situationen med att ha ett system där det är två helt olika aktörer, kommunen och Skolinspektionen, kan godkänna skolor. Men idén om att ge kommunerna en vetorätt avvisas. Utredningens argument är svaga och förslaget slår sönder kommunens möjlighet till en långsiktig planering av sin skolorganisation. Det enda rimliga borde vara att kommunerna fullt ut äger rätten att styra över sin egen skolorganisation.
Det förs ett resonemang i utredningen om privata skolor som riktar in sig på elever i behov av särskilt stöd. Slutsats är att om inte en överenskommelse nås med kommunen om tilläggsbeloppet, behöver inte skolan ta emot dessa elever. Men så fungerar det redan i dag. Det är bara att säga nej för den fristående skolan, så får resurskrävande elever gå kvar i den kommunala skolan.
Utredningen berör också frågan om hur antagningen av elever till fristående skolor ska ske Många anser att skolan kan bli mer likvärdig genom en gemensam kö för kommunala och fristående skolor. Det skulle skapa mer lika villkor vid antagningen av elever. Utredningen avvisar den idén med några penndrag. Istället lanseras ett otydligt förslag om krav på en formell ansökningshandling med godkända urvalsgrunder av Skolinspektionen.
Det svenska utbildningssystemet är världsunikt genom att det tillåter vinstjagande aktiebolag att tjäna grova pengar genom att driva skolor i framförallt socialt välmående områden. Utredningen tycks inte oroas över att marknadskrafterna gräver hål i den likvärdiga och kompenserande skolan.
Mina förväntningar var stora att utredningen skulle lägga förslag som täpper till de orättvisa villkor som finns inom skolan idag. Men jag tvingas inse att utredningen är förvånansvärt passiv med att föreslå förändringar som skapar förutsättningar för en likvärdig skola.
Mats Norrstad har tidigare varit förbundsstyrelseledamot i Lärarförbundet och är numera medlem i Nätverket för en likvärdig skola. (red)
One Comment on “Mats Norrstad: Vagt och otydligt av Skolkostnadsutredningen”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Tråkigt att Skola och Samhälle har politiserats. Artikeln andas allt för mycket politiska ståndpunkter från vänsterhåll för att vara en seriös analys av skolsystemet.
Dessutom är det gravt missvisande kring det här med kostnaderna. Innan man överhuvudtaget diskuterar vinst i välfärden kan det vara på plats att ta upp resursslöseriet i kommunerna. Av totalkostnaden för skolan går endast i snitt 53 procent till undervisningen. Är det några som skulle behöva ändra sin kostnadsmassa är det kommunerna. Om resursslöseriet har jag skrivit här: http://pluraword.blogspot.se/2016/09/resurssloseri-och-olikvardighet-i.html