Några rejäla råsopar

Inom loppet av några dagar fick svensk skola ta emot några rejäla råsopar.

DNDebatt den sista oktober skrev Timbros nye vd, Markus Uvell, att ”de flesta väljare har en grundmurad misstro mot flumskolans syn på utbildning som ett slags ungdomsgårdsverksamhet”. Några dagar senare var det Jan Björklunds tur. I en intervju i Skolvärlden sa han bland annat: ”Skolan är i första hand en kunskapsförmedlare och inte i första hand en alternativ socialtjänst” och han fortsatte: ”Läraruppdraget ska tillåtas vara att just ge eleverna kunskap.”

Ungdomsgårdar och socialtjänsten är aktningsvärda verksamheter, men man undrar om inte många lärare uppfattar uttalandena som rena förolämpningar. Skolpolitiker kan förse skolan med olika förutsättningar. Men alla lärare går säkert till jobbet varje dag i akt och mening att lära sina elever något. Vem skulle ha förbjudit dem det? Om de sedan också tar väl hand om sina elever och deras problem, är det inte bra det?

Vad handlar detta djupare sett om?

De grova och förenklande inslagen i skoldebatten signalerar en ny konfrontationslinje i svensk skolpolitik. Den svenska skolan har misslyckats. Den är sämst i världen i det ena eller andra avseendet. Svenska elever halkar efter. Felet är all skolpolitik som ligger före 2006. Det är svartmålningar i stället för problematiseringar, analys och kritisk granskning.

Alla 1900-talets stora skolreformer har genomförts i relativt stor sämja. I början av seklet sjösatte de liberala krafterna den stora moderniseringen av svensk skola. Den starka kopplingen till kyrkan och den lärda latintalande världen ersattes med en skola för den nya medelklassen. Vid mitten av seklet var det socialdemokraterna tillsammans med näringslivet som slog in på vägen mot en skola för alla i ett demokratiskt samhälle. Arbetarklassen fick en mindre klasspräglad skola och näringslivet en välutbildad arbetskraft. Och båda menade att alla tjänade på ett samhälle med mindre klyftor och mer av välfärd för alla.

Nu är den tiden av samförståndsanda till ända. Näringslivet och skolminister Jan Björklund har blåst till strid och i krig är som bekant nästan alla medel tillåtna. Död åt fienden. Konfrontation i stället för det demokratiska samhällets fördjupande diskussioner.

Redaktionen

3 kommentarer till “Några rejäla råsopar

  1. Jag hör till de lärare som upprörts över minskat antal andra vuxna och curlingföräldrarnas intåg i skolan. Jag har också upprörts över bristande fokus på gedigna ämneskunskaper och att lärarens uppdrag gjorts orimligt brett. Jag missar helt det upprörande i Björklunds uttalanden och tror faktiskt att många lärare tycker som jag.

  2. Olle Holmberg har helt rätt! Den som gjort skolan, elever och lärare, den största otjänsten är Jan Björklund och den regering han tillhör. När Björklund blev folkpartiets talesman i riksdagen konstaterade hans partikollega och tidigare riksdagsman, god vän till mig, att folkpartei helt glömt det pedagogiska arv man burit på alltsedan pedagogen och folksolläraen samt riksdagsmannen Fridtjuv Berg 1883 föreslog att det dåvarande parallellskolesystemet borde avskaffas genom att en för alla gemensam ” bottenskola” som skulle ge alla en gemensam meborgarkompetens byggd på en demokratisk grund.
    Den grundskola som riksdagen beslöt om 1962 blev tyvärr inte som Berg föreslog. Konstnären Peter Tillberg visade tio år senare en bild från ett klassrum som är mycket avslöjande med den talande kommentaren ”Blir du lönsam, lille vän”. Major Björklund vill återskapa det Peter Tillberg beskrev 1972 och det man beslöt om 1962, som redan då inte blev vad mången hoppades på genom den akademiskt grundade politiska kompromissen mellan folkpartisten Helén och socialdemokraten Edenman. Folkskollärarna med undervisning i hela folkskolan och som låg bakom kravet på en förnyelse fick ge sig för dåvarande småskollärarna och läroverkslärarna. De ”förvisades” till mellanstadiet, dvs. årskurserna 4-6. Som tur var fick de tillfälle att komplettera sin lärautbildning för att bli ämneslärare på högstadiet, något som rädadde skolreformen.
    Den senaste reformerade lärarutbildningen, anpassad för framtiden, försvinner. Det är bara att hoppas kommunerna tar tillvara de möjligheter som finns för att i motsats till Björklund bygga för framtiden – en skola för alla. Björklunds partipolitisering av skolan är populistisk och gör att skoldebatten helt har spårat ur, det visar debatten i tidningarna, speciellt DN som sedan länge och på ett mycket aktivt sätt gjort skolan en stor otjänst.
    I stället för Björklunds antkverade och populistiska skolsyn behövs en verklig översyn av skolan nuvarande struktur. Behåll nuvarande lärarutbildning och fortsätt att anpassa den till framtiden, inte minst med hjälp av vad förskollärae och fritidspedagoger kan tillföra när det gäller kunskaper och erfarenheter om barn. Lyssna istället på forskare från Norge och Finland istället för rådgivare kring honom, där lyckas man bättre! Stimulera en bred och allsidig samt samhällsinriktad forskarutbilning med filosofisk inriktning som kan ta tillvara barnets och ungdomars egna lärande i en demokratiskt utformad skolmiljö.
    Redan för snart femtio år sedan konstaterade pedagogikforskaren Gunnar Stangvik, Lillehammar, att skolans organisation både skapar och vidmakthåller skolans problem. Två slutsatser har präglat min skolsyn. Docenten i barn- och ungdomspsykologi vid Oslo universitet Åse Gruda Skard 1963: ”Anpassa verksamheten till barns olika utvecklingsfaser” och professorn i hjärnfysiologi vid Helsingfors universitet Matti Bergström år 2000:
    ” Befria barnet, den sista slaven!”
    Hyfsa skoldebatten. Ta tillbaka otidsenliga förslag. Lyssna på barn och ungdomar samt lärarna, de kan beskriva dagens verklighet bättre än dina nuvarande rådgivare.Ta tillvara erfarenheter från de andra nordiska länderna. Tänk på framtiden istället för att försöka återskapa gårdagen Jan Björklund! Skaffa dig en realistisk vison om morgondagen.
    Nils Westberg, f.d. folkskollärare, ämneslärare i matematik och fysik, rektor, utbildningschef samt skoldirektör under 21 år med fyra ”barn” och sex barnbarn. Dessutom en av tillskyndarna till den nu nedlagda skolföreningen DAKS med demokratiska måttot: Delaktighet, Ansvar, Kunnande och Solidaritet i skolan.

  3. Visst är det märkligt att hyfsat begåvade människor inte begriper att det rena ”kunskapsinhämtandet” alltid sker i en kontext och att denna (som ibland likställs med ”flum”) antas vara betydelselös för slutresultatet. Det Björklund och andra säger är ”Lägg ner all HR-verksamhet inom näringslivet och gör ert jobb istället”. Framgångsrika företagsledare skakar på huvudet åt sådant för om de lydde detta råd vore de knappast framgångsrika. Detta gäller verksamheter med någon form av etik och humanistiskt tänkande vill säga. Företagande i andra miljöer kan nå framgång/vinst genom rovdrift på människor och miljö.
    Vilket samhälle lever vi i, och vart är vi på väg?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter