Olle Holmberg: Lika barn leka bäst – om gymnasieskolorna i Lund

Organiseringen av gymnasieskolorna i Lund visar vad som kan hända med grundläggande föreställningar om integration och demokrati när de konfronteras med den politiska verkligheten i en kommun. (red)

En galopperande segregation sargar det svenska skolväsendet. Den politiska diskussionen handlar till största delen om segregationen i grundskolan. De som försvarar den rådande ordningen talar om hur svårt det är att få till stånd förändring på grund av den socialt skiktade bostadsmarknaden – och hur en förändring mot integration skulle komma i konflikt med andra värden t.ex. rätten att välja skola.

Det intressanta är dock att alla verkar överens om att segregation är av ondo. Samtliga partier skulle, tycks det, kunna skriva under på det som slås fast i en av 90-talets budgetpropositioner:

Det går inte att överskatta betydelsen av att barn och ungdomar med olika erfarenheter, kulturer och sociala tillhörigheter tillbringar tid tillsammans med varandra under skoltiden. I ett öppet demokratiskt samhälle är empati, inlevelse i andra, förmåga att se med andras ögon o.s.v. avgörande värden. Sådana värden utvecklas bäst om de kan grundläggas tidigt i en ömsesidig kommunikation mellan skolkamrater.” (Budgetpropositionen 1994/95:100 Bilaga 9).

Men den välmenande demokratiretoriken får stryka på foten när den kommer i konflikt med mer hårdföra värden och föreställningar. Organisationen av gymnasieskolorna i Lund är ett utmärkt exempel på denna sanning.

Lund har fyra gymnasieskolor samt kommunal vuxenutbildning. Gymnasieskolorna är Spyken, Katedralskolan, Polhem och Vipan. De tre första är innerstadsskolor, Vipan är belägen ett antal kilometer från centrum. Placeringen av Komvux, som också ligger utanför stan, diskuteras för närvarande.

När det gäller grundskolan är det sant att förändringsarbetet är omfattande om man vill skapa integration, även om det verkligen inte är omöjligt varken på kort eller lång sikt. Men på gymnasieskolan? Man kan kanske inte i första hand påverka hur elevsammansättningen i enskilda klasser ser ut. Men ser man till hela skolor har man mycket större möjligheter att just i gymnasieskolan skapa integrerade studiemiljöer. Det är politiska nämnder som bestämmer var olika program ska ligga, vid vilka skolor. Och politiker och tjänstemän vet rätt väl hur elevsammansättningen på olika program brukar se ut, t.ex. när det gäller elevers bakgrund, deras erfarenheter, studiemotivation, kön och klasstillhörighet. Det är alltså möjligt att komponera studiemiljöer som ger så mycket mångfald som möjligt.

Under en följd av år har Lunds innerstadsskolor istället rensats från sådana program som betecknas som ”praktiska” (på senare år ”ej högskoleförberedande”). Dessa program har lagts på Vipan som på det sättet blivit en skola med enbart ”praktiska” och ”yrkesförberedande” program.

Rensningsprocessen är nu genomförd; program har flyttats från andra skolor till Vipan. Program som beskrivs som ”yrkesförberedande” (alltifrån Vård och omsorg till Bygg och anläggning) har placerats på Vipan, ”teoretiska” program (samhällsvetenskap, naturvetenskap o.s.v.) på Katedralskolan, Polhem eller Spyken. Denna process har genomförts utan någon egentlig politisk opposition. Dessutom tycks allt ha skett utan att någon har reflekterat över vad det är för skolmiljöer man på det här sättet formar.

Jag har gått igenom ca 200 sidor tjänsteskrivelser från utbildningsförvaltningen, skrivelser med förslag som utbildningsnämnden förväntas ta beslut om.

Några tankar som för fram alternativ till strategin att tömma tre gymnasieskolor i Lund på program med praktiska inslag och flytta dem till Vipan finns inte i materialet. Med ett litet undantag. En enda röst i detta stora skrivelsematerial talar om behovet av integration. Det är en rektor pressad att lämna ifrån sig Byggprogrammet som skriver i en egen skrivelse: Från skolans sida ”är vi måna om att poängtera att vi ser det som en tillgång att ha Byggprogrammet här på skolan. Den mångfald det innebär med olika program är berikande för verksamheten.”

På dessa sidor finns annars inga synpunkter som väger för- och nackdelar med den valda strategin. De få argument som anses behövliga gäller bara fördelar med koncentrationen till Vipan. Skolan ska bli en ”yrkesskola”. De argument som framförs handlar om likhet, programmen och eleverna ska lära av varandra eftersom de är lika.

På vilket sätt är de lika?

* Vipaneleverna har mycket lägre betyg i genomsnitt än eleverna i innerstadsskolorna. De meritvärden som räknats fram vid den slutliga antagningen i Lund 2012 visar tydliga skillnader. Meritvärden beräknas på 16 betyg (från grundskolan i det här fallet). Varje betyg har ett bokstavsvärde och ett siffervärde. Siffervärdena ligger mellan 10 och 20, 10 för Godkänd och 20 för det högsta betyget (MVG eller A). För Katedralskolan är det genomsnittliga meritvärdet 266 poäng, för Polhemskolan 244 poäng, för Spyken 237 poäng – och för Vipan 185 poäng. Det är fråga om mycket stora skillnader mellan Vipan och övriga skolor! Jag menar inte att det är orättvist att Vipaneleverna har lägre betyg (det är det kanske), utan att det är märkligt att man samlar de elever som har lägst betyg på en skola med utgångspunkt i föreställningen om likhet.

* Vipaneleverna har ”praktisk” koppling i sina studier. Praktiken har med olika kunskapsområden att göra, det som till nöds förbinder de olika områdena är alltså just inslagen av praktik.

* Vipaneleverna ska inte fortsätta med högre studier, de går en ”yrkesförberedande” utbildning som inte leder till högskolan. Det finns dock en möjlighet att komplettera under utbildningen, så att eleverna kan söka till högskolan. En sådan komplettering betyder tillägg av ”teoretiska” ämnen. Men eftersom Vipan har allt färre ”teoretiska” lärare blir kompletteringen mycket svår att genomföra.

* Vipaneleverna har inte möjlighet att välja vilken kommunal gymnasieskola man vill gå i. Det sägs i måldokument ”att man bör tillgodose elevers val av både program och skola”. Det gäller uppenbarligen endast elever på ”teoretiska” program. De elever som vill gå yrkesförberedande program är hänvisade till Vipan, en skola på långt avstånd från centrala Lund. Och det är ju i centrala stan de flesta elever vill tillbringa sin skoldag.

* Vipaneleverna har arbetarklassbakgrund i högre utsträckning än eleverna i innerstadsskolorna. Om detta finns inga siffror eller procentsatser tillgängliga, men det är ändå ingen särskilt djärv slutsats.

*

I Lund har man alltså – om man spetsar till det – skapat en skola för de ”praktiskt” lagda och tre skolor för dem med ”läshuvud”, en skola för dem som inte ska fortsätta sina studier på högskolan, och tre skolor för dem som ska skaffa sig högskoleutbildning, en skola för arbetarklassens barn och tre skolor för medelklassbarnen. Den ena skolan ligger en bra bit utanför staden, de tre övriga är innerstadsskolor.

Är det bra för läromiljöerna med denna homogenisering? Självklart inte. Att kunna iaktta skillnader och se att det finns olika erfarenheter är grundläggande i de flesta läroprocesser. Och talet om sociala och kulturella mötesplatser ”där barn och ungdomar med olika erfarenheter, kulturer och sociala tillhörigheter tillbringar tid tillsammans med varandra” måste väl mot den här bakgrunden återförvisas till hyllvärmarpärmen ”Naiva idéer om demokrati i skolan”.

Det är moderaterna som haft makten och drivit igenom dessa förändringar i Lund. Det kanske inte är så egendomligt att moderaterna varit den politiska motorn i detta. Men det är utomordentligt egendomligt att socialdemokraterna inte haft några egentliga invändningar.

 

9 Comments on “Olle Holmberg: Lika barn leka bäst – om gymnasieskolorna i Lund

  1. Holmbergs redogörelse för hur man medvetet ökat segregeringen i Lunds gymnasieskolor är värd att uppmärksamma. Vart leder detta? Varför gör man detta? Att klyftorna i samhället vidgas är uppenbart. De som har fjärmar sig från de som inte har. Det känns kanske tryggare för dem så.
    På sextitalet beslöt de socialdemokratiska politikerna i Göteborg att det skulle finnas både teoretiska och praktiska linjer på alla gymnasieskolor för att underlätta integration. Men det var då det och den tidens socialdemokrater. Man stötte på hårt motstånd från konservativt håll. På Levgrenska gymnasiet (sedermera Hvitfeldtska) där jag var anställd fick vi två avdelningar med elever på DK-linjen (Distribution och kontor). Som yngste lärare fick jag ta hand om undervisningen i företagsekonomi och bli klassföreståndare för dessa elever. Flera lektorer i teoretiska ämnen talade då om dessa elever som löss och idioter. De förpassades också till de två klassrummen i källarvåningen. Själv lärde jag mig uppskatta dessa elever för deras humor och rättframhet och deras iver att arbeta för de företag vi startade i klasserna. Hur mycket av verklig integration som man åstadkom genom denna reform är svårt att bedöma men det var ändå ett steg i rätt riktning i motsats till det som nu skett i Lund.

  2. Avslöjande! Det är säkert skönt för beslutsfattarna i Malmö att inte behöva få upp frågan om integration ens till det personliga medvetandets nivå utan kunna ha det kvar i någon jungiansk eller freudiansk källarhåla. Då kan man fortsätta med hyckleriet när det gäller idealen och samtidigt undvika att just “mina barn” ska behöva gå i en integrerad skola.

  3. Tänk! Samma visa i Linköping, där den borgerliga majoriteten till slut lyckats göra en ren yrkesskola av en av gymnasierna, Ljungstedtska skolan. Någon som är förvånad?

  4. Det finns faktiskt ett litet samhällsprogram på Vipan. Där går elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En ganska kostsam verksamhet helt segregerad från Lunds övriga samhällsprogram.
    Om en lundaelev med samma funktionsnedsättning väljer att gå ett yrkesprogram slipper de bli placerade på undantag, de blir en del av ett vanligt yrkesprogram helt utan extra ekonomisk ersättning.

  5. Som Lund har växt ligger Vipan lika långt från ytterkanten av staden som Polhem. Sen att Katedralsskolan en gång låg mitt emot domkyrkan och nu några kvarter söderut…. Är det sen ens två km mellan Spyken och Vipan? Jämför de avstånden med någon annan jämnstor stad.

    Varför svartmåla Lunds skolor med avståndet från domkyrkan? just det argumentet känns irrelevant.

  6. Sprid Olle Holmbergs utmärkta artikel! – Det är svårt att förstå hur (s) kan “omhulda” (citat Ibrahim Baylan) det fria skolvalet som t ex av klarsynta utbildningspolitiker i Finland ses som ett medel att gettofiera samhället som man är rädd ska sprida sig till Finland.

  7. De praktiska skolorna och yrkesskolorna började sammanslås med den ”teoretiska” gymnasieskolan i början av 70-talet. Den 2-åriga direkt yrkesinriktade utbildningen blev en 3-årig mera allmänt yrkesförberedande utbildning och de s k allmänna ämnena – svenska, samhällskunskap m fl – fick en starkare ställning. Den nya gymnasieskolan skulle alltså vara integrerad.
    De skolor som byggdes för den nya gymnasieskolan integrerade de ”praktiska” och ”teoretiska” programmen om möjligt inom samma skolbyggnad. Det gick bra för de större kommunerna. De mindre fick samverka om programmen för att få tillräckligt antal sökande.

    När jag själv började jobba på en gymnasieskola hade jag lång erfarenhet från grundskolan. Det var därför naturligt och inte minst berikande för mig att tjänstgöra både på de ”teoretiska” och ”praktiska” programmen. Jag blev en bättre lärare av att samverka med de ”praktiska” lärarna och tillsammans med eleverna på byggprogrammet tillämpa Pythagoras sats vid anläggning av en husgrund för att nästa timme i åk 3 göra en matematisk modell över hur man beräknar arenan Globens volym.

    Lärarna i de ”praktiska” ämnena hade på den tiden lönetillägg utöver tariffen eftersom de var attraktiva på en annan arbetsmarknad. De var bättre betalda än adjunkterna. När jag genom åren träffat mina tidigare byggelever, har det ofta visat sig, att de hade en betydligt högre inkomst än vad jag hade.

    Min lilla invändning mot Olle Holmbergs utmärkta inlägg är, att han i undertexten menar att det är finare att gå en ”teoretisk” utbildning jämfört med en ”praktisk”. Själv gör jag ingen skillnad.
    Visst skulle det vara bra om de olika programmen skulle kunna integreras inom samma skolhus – inte minst för lärartjänsterna – men vi måste nog acceptera att vissa program kräver lokaler och maskiner som inte alltid kan byggas in i den ”teoretiska” gymnasieskolan.
    Jag gissar att Naturbruk inte kan få plats i centrala Lund.

  8. Hej

    “Vipaneleverna har arbetarklassbakgrund i högre utsträckning än eleverna i innerstadsskolorna. Om detta finns inga siffror eller procentsatser tillgängliga, men det är ändå ingen särskilt djärv slutsats.”

    Misströsta ej! Siffror och procent är tillgängliga på Skolverkets databas SIRIS.

    Arbetarklass redovisas här som andel med högutbildade föräldrar.

    Skola (andel med högutbildade föräldrar)
    Spyken (86 %)
    Vipan (38 %)
    Katedralskolan (83 %)
    Polhemsskolan (69 %)

    Som “tabellen” ovan visar så är föräldrarna till eleverna på Vipan i regel lågutbildade och detta är ett utmärkt bevis på att de är mer arbetarklass än på övriga skolor.

    Vipan är för övrigt den enda skolan med en klar majoritet killar, vilka får sämre studieresultat i genomsnitt.

    Bra inlägg!

  9. En utmärkt artikel och mycket bra inlägg från övriga kommentatorer med gedigen erfarenhet.
    Till denna beskrivning kan tillföras den svåra situation som många grannkommuner till Lund har.
    Grannkommunernas elever väljer Lund inte på grund av skolorna utan pga av staden Lund.
    Grannkommunerna får därmed en besvärlig planeringsprocess och en mycket svår ekonomisk planering.
    Om man i framtiden vill få välutbildade elever inom såväl teoretiska som yrkesinriktade program kräver detta samverkansavtal mellan kommunerna. Avtal som gäller såväl program som möjlighet till praktikplatser. Man kan då tillgodose såväl mångfald som hög kvalite oavsett vad eller var eleven väljer. Men detta kräver dels en politisk övertygelse att mångfald är berikande och ett politiskt mod att genomföra, då protester säkert kommer att höras.

Lämna ett svar till Anders H. Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »