Per Almén: Intervjun med Urban Bäckström

Vad kommer att hända med de skattefinansierade vinstdrivande skolorna? Kommer det att bli förändringar, som hindrar att gemensamma tillgångar i form av vinster förs över i privat ägo? Stefan Löfvén har presenterat ett modest styrningsförslag, men det är möjligt att den socialdemokratiska partikongressen kommer att gå längre. 

Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström har i varje fall sin linje klar: Varje skärpning av de nuvarande reglerna för skattefinansierade välfärdsbolag hotar det fria näringslivet! (red) 

I radions lördagsintervju den 24 november ställde Tomas Ramberg frågor till Urban Bäckström. I det följande återges de delar av intervjun som handlar om skattefinansierade vinstdrivande företag och socialdemokratins försiktiga förslag till styrning. Intervjun finns tillgänglig på SR:s hemsida (ekots lördagsintervju).

Urban Bäckström: -Det (socialdemokratins förslag till styrning) är det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet på decennier.

Urban Bäckström menar att hotet mot näringslivet kan likställas med löntagarfonderna och efterkrigstidens planhushållningsdebatt och att det är ett exempel på funktionssocialism.

TR: -Ska ni ta samma strid mot det här som mot förslaget om löntagarfonder?

UB: -Jag är helt övertygad om att det kommer att bli en strid. Vi kommer att ropa ut det så högt vi kan eftersom detta kommer att ta bort valmöjligheten och sänka de här företagen och införa ett helt nytt system.

TR: Vilka delar i s-förslaget är det som får er att ta till sådana drastiska ord? Är det förslaget om att meddelarskydd ska gälla för anställda också i sådana företag?

UB: -Nej.

TR: -Att företagen ska redovisa sin ekonomi mer öppet?

UB: -Nej.

TR: -Att man måste skärpa tillsynen av kvalitetskraven?

UB: -Nej! Det är HUR man gör det.

När Stefan Löfvén tar personaltäthet som exempel när han diskuterar kvalitet i välfärden är han på kollisionskurs med Svenskt Näringsliv. Det får inte handla om hur, menar man där: Kvalitetskraven ska upprätthållas genom att man kontrollerar utfallet, alltså vad som produceras. Men det är inte så enkelt när det gäller välfärdstjänster, om det inte är fråga om mycket enkla kvantifierbara mål. ”Kvaliteten i välfärdstjänsterna ligger i processerna, i mellanmänskliga relationer och förpliktelser, inte i fyrkantiga utfallsmått.”, säger Åke Sandberg, professor i datavetenskap och kommunikation i Dagens Arena (23/11). Det betyder att om man ska komma åt kvaliteten i välfärden måste man också diskutera hur.

Urban Bäckström är dock orubblig.

TR: -Så låg personaltäthet och färre anställda är vad ni strävar efter?

UB: -De ska få lov att organisera verksamheten efter eget gottfinnande med kvalitetskrav.

TR: -Hur betryggande är det för medborgarna att veta att de ska tjäna sina pengar på lägre personaltäthet?

UB: -Det är precis samma sak som i näringslivet i övrigt. Förr i tiden var det mycket fler anställda som skötte en verksamhet, idag har det rationaliserats och effektiviserats med nya kapitalutrustningar när det gäller varuproduktionen. När det gäller tjänsteproduktionen är det i grunden samma sak.

TR: -Det är skattepengar som de här företagen drivs med är det då inte rimligt att skattebetalarna har en del synpunkter på vilken personaltäthet de här företagen har? Från att skattebetalarna har en del synpunkter på personaltätheten till att detta är det allvarligaste hotet mot den fria företagsamheten på decennier är det väl ändå ett visst avstånd, är det inte det?

Tomas Ramberg fortsätter att ställa frågor med utgångspunkt från de socialdemokratiska förslagen. Den LOV som nämns i slutet av följande avsnitt är lagen om valfrihetssystem, som är obligatorisk för alla landsting och regioner när det gäller primärvården men frivillig för kommuner, som – ännu så länge – inte tvingas konkurrensutsätta de kommunala verksamheterna.

TR: -Att välfärdsföretag ska betala skatt i Sverige är ett annat förslag.

UB: -OK.

TR: -Att skattebetalarnas verksamheter inte ska kunna säljas till underpris.

UB: -OK.

TR: -Att motarbeta uppkomsten av privata monopol i den här branschen.

UB: -OK.

TR: -Att det ska finnas ideella alternativ.

UB: -OK.

TR: -Att det ska vara justa villkor på arbetsplatserna för anställda inom den här sektorn.

UB: -OK.

TR: -Att staten inte ska kunna tvinga kommunerna att införa LOV (lagen om valfrihet inom välfärdssektorn)

UB: -Det tycker jag är fel! LOV är ett sätt att stärka konsumentens makt.

TR: -Om kommuninvånarna i ett kommunalval röstar så att partier som inte vill ha LOV kommer i majoritet och som  tycker att kommunen själv ska få avgöra på vilka områden man ska ha privata välfärdsalternativ så vill du avskaffa det.

UB: -Ja. Det är kommunledningarna som bestämmer detta

TR: -Som de väljer i ett val. – Idag är det frivilligt för kommuner att införa LOV och då säger du att de som inte vill avskaffa den friheten de hotar det fria näringslivet. Är det detta som är det största hotet mot det privata näringslivet på decennier?

UB: -Nej, det är att kommunerna ska få avgöra om det ska få finnas privata företag i de skattefinansierade verksamheterna eller inte. Det är detta – om man ska ha rätt att säga nej till LOV eller inte och att ha krav på vilken personaltäthet man ska ha som är det stora hotet. Här ger man sig in i och vill driva företagen i stället för att bestämma vilken kvalitet som man vill ha.

TR: -Att kommunerna själva kan få avgöra vad de vill lägga ut på privata alternativ eller inte även när det bara gäller skattefinansierade verksamheter, det är ett hot mot det privata näringslivet.

UB: -Ja!  Och att kommunerna ska få bestämma vilka privata företag som ska få finnas.

TR: -Som är skattefinansierade! Några andra privata företag har man väl inte pratat om?

UB: -Nej. -Det innebär i praktiken näringsförbud.

TR: -Andra brukar påpeka att Sverige är ovanligt liberalt i det här avseendet att tillåta vinstdrivande företag i skattefinansierad verksamhet. I de flesta andra länder är det antingen förbjudet eller starkt reglerat att bedriva den typen av verksamhet. Är det fria näringslivet avskaffat i de länderna, har de näringsförbud?

Mot slutet går Urban Bäckström längre. För att finansiera skola, vård och omsorg talar han öppet om att i framtiden kommer pengarna inte att räcka om man inte ser till att ”kunderna” betalar för sig. Inte genom att höja skatter utan genom att betala direkt för tjänster och på det sättet delfinansiera välfärden.

TR: -Du skrev att du är djupt besviken på att Stefan Löfvén inte har kunnat leva upp till de förväntningar han har skapat. Vad är det mer du tänker på?

UB: -Det är de ganska kraftiga skattehöjningar på näringslivet som socialdemokraterna har lagt i den budget som man har presenterat.

TR: -Är det en ideologisk vänsteridé?

UB: -Ja, höjda skatter är en ideologisk vänsteridé.

TR: -Själv så nöjer du dig inte med att vilja ha privat näringslivsverksamhet i den skattefinansierade sektorn, du vill ta bort den restriktion som skattefinansieringen sätter. Du vill reformera regelverket och öppna för partiell egenfinansiering och öppna för avgiftsfinansiering inom skola, vård och omsorg.

UB: -Det gäller skolan och det gäller vård och omsorg. Pengarna kommer inte att räcka till.

TR: -Hur ska du motivera skolavgifter?

UB: -Det kommer att bli en uppförsbacke.

*

Varför går Urban Bäckström till frontalangrepp mot socialdemokratin för partiets mycket försiktiga förslag till styrning av vinstdrivande företag inom den skattefinansierade välfärdssektorn? Många betraktar Bäckströms kritik i media som så överdriven att den inte går att ta på allvar. Men det är en oklok slutsats. Bättre att se det hela som mycket välövervägda mediautspel. Urban Bäckström är inte vem som helst. Han har varit moderat statssekreterare i finansdepartementet, riksbankschef och är numera VD för svenskt Näringsliv. Hans kontakter med den nuvarande regeringen måste bedömas som utmärkta. Det går att tolka Bäckströms inlägg som en del i en borgerlig strategi: Genom att attackera så här våldsamt vill man få socialdemokraterna att nöja sig och inte föreslå vinstförbud eller vinstbegränsning.

 

(Per Almén är tidigare gymnasielärare i Eslöv – nu (s)kolpolitiker)

 

6 Comments on “Per Almén: Intervjun med Urban Bäckström

  1. Ruggigt. Jag tror du har helt rätt. När UB upprört kallar det “näringsförbud” när inte företag har full rätt att med vinst producera välfärdstjänster på skattepengar, så ser man hur långt det ideologiska fältet förflyttat sig på bara 10-15 år.
    I skatteutskottets utfrågning nyligen kring skattesubventionerad läxhjälp visade regeringens företrädare (Finansdep) total tondövhet inför den viktigaste invändningen mot liggande förslag, nämligen att det kommer att gynna de redan bättre ställda. Reinfelt talar vackert om att hålla ihop samhället och vissa moderatdebattörer vill inte längre att moderaterna ska ses som ett borgerligt parti. Det måste vara en kombination av ideologisk blindhet och blå dunster.

  2. Det märkliga är att inte något politiskt parti ifrågasätter de ideologiska utgångspunkterna för friskolor. Det är inte något parti som fullt ut vågar säga att det är en kvalitet att elever med olika erfarenheter får mötas och tar konsekvensen ett sådant ställningstagande. Här finns en konflikt mellan individens rätt att välja vad som är bäst för dem respektive vad som är bäst för samhället som helhet. Om möjligheten till skolval finns i grundskolan så är det naturligtvis föräldrars skyldighet att se till sina barns bästa, även om det inte gynnar samhället i stort (sämre resultat i skolan nationellt, ökad segregering, mindre möjligheter att förstå andra elevers erfarenheter och förutsättningar). Inom gymnasieskolan innebär det att mindre kommuner inte längre kan erbjuda gymnasial utbildning på hemorten. Jag har full förståelse för UB ställningstagande som utgår från den ekonomiska marknadsideologin. Om vi drar denna ideologi fullt ut innebär det att alla tjänster (som t ex skola och sjukvård) ska vara avgiftsbelagda och vi får det vi betalar för. De som inte har råd får inte heller denna tjänst. Den andra ideologiska utgångspunkten innebär i sin förlängning att samhället bestämmer helt över individen. Vanligtvis ser vi den svenska välfärdsstaten som en blandekonomi, men i allt större utsträckning låter vi den marknadsekonomiska retoriken bli utgångspunkt för alla diskussioner. Om den ekonomiska realiteten alltid ska vara utgångspunkt för alla diskussioner (vilket jag tycker alla partier idag har när det gäller friskolefrågan) är jag rädd för att andra samhälleliga värden aldrig lyfts upp till diskussion.

  3. Vad intressant – att Urban Bäckström för fram tankar som att skolverksamheten ska marknadsanpassas, så ska “kunderna” betala för sig. Vill han inte också ha tillbaka feodalsamhället, statarsamhället, eller ett samhälle där man p.g.a. någon överhets missnöje, exempelvis att den som har makten vaknat på fel sida, kan se till att människor inte får någon försörjning.

    Konkurrens är säkert bra om den sker på lika villkor, så är inte förhållandet mellan kommunala skolor och så kallade fristående skolor. Om den fristående skolan inte går runt, eller är tillräckligt vinstgivande så läggs de bara ner (Ex. Vittra i Växjö för något är sedan) Då måste eleverna tillbaka till den kommunala skolan. Det vi ser idag är ju mycket tydligt att barn till föräldrar med en gynnsam ekonomisk situation kan välja hur de vill. En del konstiga “intagningssystem” finns också på flera skolor. Man begär in åtgärdsprogram på elever innan skolan beslutar om de kan “komma in” – i vilket syfte kan man undra?

    Faktum kvarstår herr Bäckström ca 2 miljarder försvinner varje år till riskkapitalbolag i andra länder. Det motsvarar ca 4 000 lärartjänster. Det är naturligtvis så att skolan hela tiden kan utvecklas och min erfarenhet är att skolpersonal, även i kommunala verksamheter, (ofta beskrivs i mediadebatten förenklat fristående skolr = bra skolor, kommunala skolor = dåliga skolor) driver skolutveckling i vardagen varje sekund, varje timme varje dag. Det är också så att en större vuxentäthet i skolan möjliggör (Det finns självklart andra saker också som ska utvecklas) relationsskapande mellan skolans aktörer i högre grad. Det förstår säkert även Bäckström, för här handlar det ju om enkel matematik.

  4. Det finns ett parti som ideologiskt ifrågasätter de privat drivna skolorna, nämligen Vänsterpartiet. Jag håller helt med Tor A. att det finns en mängd viktiga värden att diskutera som gått förlorade i marknadsanpassningen av skolan. De olika exempel som Tor tar upp är viktiga. Ytterligare en aspekt är att med det så kallade fria valet är att föräldrar/elever inte lär sig att organisera sig för att skapa förändringar när man är missnöjd, utan då istället tyst “väljer” något annat. Det leder till en tystnadens kultur inom skolan där förändringsdebatten stannar av när de kritiska rösterna flyttar. Det kan få förödande konsekvenser för hela samhällsutvecklingen.

  5. Urban Bäckströms “näringsförbud” för privatskolor:

    Från Dagens Samhälle: “Det finns 1250 fristående skolor eller 22 procent av alla skolor. 14 miljarder om-
    sätter grund- och gymnasieskolorna”…”De tio största koncernerna har ett fyrtiotal bolag som driver 316 skolor. Dessa omsätter 6,7 miljarder vilket är hälften av alla pengar som går till grund- och gymnasie-
    skolorna… Annorlunda så har 2 procent av skolföretagen 28 procent av alla friskolor”.. 14 procent av skolföretagen driver 47 procent av alla friskolor eller majoriteten av friskolorna ingår i skolkoncerner eller större skolföretag. Eller TIO SKOLKONCERNER OMSÄTTER HÄLFTEN AV DE OFFENTLIGA SKOL-
    PENGARNA. Likvärdig utbildning i svenska grundskola bemöts av näringslivsfinansierade Tombro “Kan alla skolor bli lika bra”?(Dn 20/5 2012 : ” Skolvalet används för att undvika underprivigierade” så ser verk-
    ligheten ut när “verksamheterna får agera efter eget gottfinnande” UB.

  6. Urban Bäckström för ett bitvis intressant resonemang om personaltäthet i olika verksamheter. Naturligtvis har han helt rätt när han konstaterar att det förr var betydligt fler som skötte en verksamhet. Genom ständig förnyelse av utrustning har man kunnat göra effektiviseringar av varuproduktionen. I viss utsträckning kan man också ge honom rätt i att det även har skett inom tjänstesektorn. Problemet med hans resonemang är emellertid, att han tar avstamp i varuproduktionen och överför slutsatserna till att lärarglesheten i friskolorna skulle få vara en faktor, som borde få skapa vinster för ägarna av dessa skolor.
    Urban Bäckström är inte medveten om att hans sätt att tänka om rationalisering i skolsammanhang redan är prövad i Sverige och andra länder i Europa under förra hälften av 1800 talet! Syftet med det s.k. Lancastersystemet var just att med minsta möjliga kostnad undervisa största möjliga antalet elever. Det var ett kostnadseffektivt sätt, där lärarens uppgift reducerades till att övervaka och styra eleverna. Därmed var det inte ovanligt att antalet elever i klassen kunde vara 70-100.
    Jag ger rådet till Urban Bäckström att han tar reda på varför det i Sverige redan år 1864 gick ut ett kungligt cirkulär som innebar att Lancastersystemet förbjöds. Argumenten mot Lancastersystemet handlade nämligen om att läraren hade blivit mer en övervakare än en pedagog. Undervisningen hade blivit mekanisk och möjligheterna till eftertanke var begränsade. Ingen av oss har själv upplevt Lancastersystemet men vi måste rimligtvis ta lärdom av vad människorna vid den tiden har rapporterat. Vilka uttryck den kostnadseffektiva undervisningen fick kanske något framgår av att cirkuläret också slog fast, att framgent skulle inte läraren göra sig hörd genom handklappningar, visslingar eller stampningar i golvet.
    Då som nu är lärarens närvaro och möjlighet att skapa relationer till de enskilda eleverna grundläggande för att eftertanke och lärande kan utvecklas. I en undervisningssituation är barn och ungdomar samlade för att lära sig. Detta lärande handlar inte enbart om att lära sig något utan också att upptäcka sina egna förmågor och att kunna utveckla dem. Lärandet skall också möjliggöra att de kan förvärva sig kunskaper, som de kanske själva aldrig trodde sig kunna göra. Det kräver av läraren mer än att vara kunnig i sitt ämne. Det behövs tid till att skapa tillitsfulla relationer till varje elev. Lancastersystemet lät kostnadseffektiviteten gå ut över lärartätheten med kända negativa resultat. Om vinster i skolsystemet skall skapas genom lärargleshet är vi snart tillbaka i utvecklingen till mitten av 1800 talet.

Lämna ett svar till Tor A Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »