Per Kornhall: Ett reformerat skolsystem?

Vad behöver göras för att vända utvecklingen i det svenska skolsystemet? Per Kornhall har tolv förslag som han tycker att en skolkommission borde fundera över. (red)

Jag har skrivit två böcker, ett otal artiklar, hållit en mängd föreläsningar och ställt upp på en massa intervjuer sedan jag för tre år sedan bestämde mig för att skriva på DN debatt, lämna Skolverket och skriva boken Barnexperimentet. Så hur svårt kan det vara att skriva ett inlägg till?

Samtidigt kände jag att jag den här gången ville göra något annorlunda. Jag har lyft olika forskningsresultat och nationell och internationell statistik. Jag har pekat på bristen på evidens inför och utvärderingar efter införandet av skolreformer. Men ärligt talat: efter Lewins och Thullbergs utredningar, TALIS, Skolverkets lägesbedömning, Ernst & Youngs rapport och senast Skolinspektionens årsrapport– finns det mer att säga? Är inte läget uppenbart?

McKinseyinstitutet har som en rubrik i studien How the world’s most improved school systems keep getting better ”Never waste a good crisis”. De beskriver hur alla de system som under lång tid blivit bättre har gjort det efter att de efter ett djupt krismedvetande strategiskt och genomtänkt har förändrat sina skolsystem.

OECD säger i en väldigt intressant studie att: ”Efter en rad djärva och innovativa reformer, upplever Sverige nu kraften och utmaningen i att styra system med många skikt och svårigheterna med att ändra kurs när reformerna genererar oväntade resultat”. De avslutar studien med: ”Det står nu klart att Sverige står inför en brytpunkt (tipping point), och tidpunkten är rätt att utnyttja drivkraften för förändring. Vad som återstår att se är dock om förändringen kan kanaliseras i önskad riktning.”

A tipping point, en brytpunkt, ett vägskäl, ett läge där utvecklingen kan gå åt vilket håll som helst. Kanske borde vi då göra något genomtänkt? Och inte bara reaktivt? Det handlar i så fall om att bygga upp lärarkåren, göra yrket RIKTIGT attraktivt och ge dem en bra kompetensutveckling. En sak som McKinsey-institutet pekar på är också behovet av en medlande nivå mellan staten och skolorna och OECD pekar på betydelsen av att resurser flyttas till de barn som verkligen behöver det.

Men vilka förslag ligger på regeringens bord? Två exempel är pengar till minskning av klasser när Sverige redan har små sådana i internationell jämförelse) och läxhjälp som med allt vad vi vet om läxor är ett mycket tveksamt sätt för staten att skapa incitament för ett speciellt sätt att arbeta med ett pedagogiskt instrument. Ärligt talat blir jag inte särskilt imponerad.

Vad ska vi då göra? Jag skrev i början att jag ville göra något annorlunda den här gången. Jag tänker helt enkelt föreslå ett antal förändringar. Det här är gjort med stort allvar men jag är fullt medveten om att jag har missat många viktiga poänger och komplikationer. Det finns ingen person som har både tolknings och lösningsföreträde över en sådan här situation. Se detta som ett exempel på vad jag tycker att en svensk skolkommission borde få ägna sig åt att fundera över:

I.      En finansieringsmodell där staten utifrån socioekonomiska och andra faktorer fördelar pengar per elev till kommuner med en tydlig lagstiftning som stipulerar att huvudmännen har ansvar för att deras skolor får resurser efter behov. Man ska inte använda skolpengssystemet på skolnivå utan skolor ska vara anslagsfinansierade.

II.     Ett nationellt finansieringssystem gör att en av de identifierade svagheterna i kommunaliseringen försvinner, nämligen att kommunfullmäktige som inte befinner sig i skolans styrkedja bestämmer budgetar och sätter mål för skolan.

III.    Eftersom resurssystemet blir statligt och specialdestinerat till skolverksamhet kan lärar- och rektorslöner förhandlas centralt i samverkan mellan stat, huvudmän och ett lärarråd sammansatt av de olika lärarfacken.

IV.    Slå ihop alla skolmyndigheter som finns till en enda. En av anledningarna till att Skolöverstyrelsen lades ner var att politikerna inte tyckte skolan förändrades tillräckligt snabbt. Därför bör vi medvetet bygga en stark Skolmyndighet som får ett stort och samlat ansvar för skolans utveckling.

V.     Behåll det kommunala huvudmannaskapet men komplettera med en relativt fristående läns/regionalnivå på Skolmyndigheten som har hand om fortbildning, skolutvecklingsstöd och inspektion.

VI.   Skolmyndigheten tillsätter en skolchef i varje kommun under en övergångsperiod. Denne ska ansvara för likvärdighet och utbildning av nämndpolitiker i systematiskt kvalitetsarbete och skolans lagstiftning. Skolmyndigheten tar fram ett nationellt utbildningsprogram för detta.

VII.   Lagstifta tydligare om systematiskt utvecklingsarbete på alla nivåer från regering till skola. Skapa ett regelverk som gör att föreslagna reformer måste vara evidensbaserade, följas upp och mycket oftare än nu bygga på försöksverksamhet.

VIII.   Ge Skolmyndigheten uppdrag att kontinuerligt övervaka skolsystemet och kontinuerligt föreslå förändringar i regelverk i perioder som ligger mellan riksdagsval.

IX.    Olika program för kollegial utveckling av undervisningen såsom matematiklyft och läslyft ska permanentas och finnas tillgängliga för skolor när de är i behov av dem.

X.     Lägg ner de nationella proven. Ta istället fram ett bra trendinstrument och omvandla de nationella proven till diagnostiska test i alla ämnen som professionerna i skolan kan använda.

XI.    Ta på sikt bort möjligheten till vinstuttag. Skolor och skolhuvudmän kan ägas av en specialkonstruerad stiftelseform med full insyn för allmänheten.

XII.   Inför kvalitativa riktvärden för hur många elever som det ska gå per skolbibliotekarie, studievägledare och så vidare så att dagens godtycke och missbruk stävjas.

Jag har roat mig med en del beräkningar. Den stora delen i det här är omläggningen av en del av kommunbidraget till ett specialdestinerat bidrag för skola. Detta tarvar en hel del beräkningar som jag inte har tillgång till underlag för. Troligen behöver detta inte vara så svårt. Man behöver titta på en del kommuner av olika karaktär och räkna ut vad snittkostnaden är just nu så har man något att utgå ifrån.

När det gäller myndigheter och satsningar har jag utgått från vad budgetpropositionen föreslår som årliga utgifter för 2017. I ett samlat system ska inte extra satsningar från staten behövas. Detta innebär att till exempel den aviserade satsningen på skolbyggnader på 300 miljoner, mindre klasser 2 miljarder, på ökade lärarlöner med 3 miljarder och skolor med tuffa utmaningar 150 miljoner, elevhälsa 200 miljoner, fler speciallärare 500 miljoner, barngrupper 880 miljoner och nyanlända 200 miljoner som finns i budgetproppen matas in i helheten.

Sammanslagningen av Skolinspektionen, Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten, IFAUs utvärderingsuppdrag inom skolan och Skolforskningsinstitutet skulle skapa en myndighet som till sitt förfogande skulle ha ungefär 1, 6 miljarder. Till denna förs också de aviserade satsningarna på skolutvecklingsprogram som är 150 miljoner.

Genom att inte göra de satsningar staten aviserar på läxhjälp, 388 miljoner, sommarskola, 150 miljoner, för samverkan för bättre skola, 250 miljoner finns 788 miljoner tillgängliga. Det mesta av detta används för att skapa skolchefstjänster i alla kommuner för 290 miljoner och 20 anställningar i varje län som arbetar med inspektion och skolutveckling på skolmyndighetens uppdrag vilket skulle kunna kosta 420 miljoner kronor.

Resultatet är ett nationellt, likvärdigt finansierat skolsystem med en stark skolmyndighet och bevarad huvudmannastruktur och med mindre politisk detaljstyrning men med tydligare linjer i styrningen från staten och verklig möjlighet att bygga in och övervaka kvalitetsarbete. Allt inom de ramar som redan finns.

Varför inte?

Per Kornhall

Källor:

Blanchenay m.fl. (2014) Shifting Responsibilities – 20 Years of Education Devolution in Sweden: A Governing Complex Education Systems Case Study, OECD Education Working Papers, No. 104, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/5jz2jg1rqrd7-en

Ernst & Young (2013) Hur styr vi bort från dyrt och dåligt? En studie av kommunala resursfördelningssystem till grundskolan.

Mourshed et al. (2010) How the World’s Most Improved School Systems Keep Getting Better. McKinsey § Co.

Skolinspektionen (2014) Kommunernas resursfördelning och arbete mot segregationens negativa effekter i skolväsendet. Rapport 2014:01

Skolinspektionen (2014) Från huvudmannen till klassrummet – tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat. Skolinspektionens erfarenheter och resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning.

Skolverket. 2013. Skolverkets lägesbedömning 2013. Rapport 387, 2013.

Skolverket (2014) Kommunernas resursfördelning till grundskolor. Rapport 391

Statens offentliga utredningar (2014) Staten får inte abdikera – om kommunaliseringen av den svenska skolan. Betänkande av Utredningen om skolans kommunalisering. SOU 2014.5.

Statens offentliga utredningar (2014) Utvärdera för utveckling

– om utvärdering av skolpolitiska reformer

Slutbetänkande av Utredningen om förbättrade resultat i grundskolan. SOU 2014:12.

Budgetpropositionen 2014

13 kommentarer till “Per Kornhall: Ett reformerat skolsystem?

  1. – Undrar om det inte är bättre att vi har kvar någon funktion som är mera självständig från myndighetsfunktionen. Tror det skulle vara bra om IFAU och Skolforskningsinstitutet är skilda från de myndigheter som ska påverka skolan. Utveckling/styrning resp. utvärdering av utvecklingen/styrningen.
    – Beträffande ditt förslag, punkt X: Borde det inte vara formativ bedömning?

  2. Kombinera Kornhalls utmärkta analys och förslag med Pasi Sahlbergs beskrivning av GERM sin bok Finnish Lessons och utgå från Ulf P. Lundgrens mfl grundtankar i processen fram till Skola för Bildning så kanske det blir rätt denna gång.

  3. Utmärkta punkter, men en till behöver klämmas in.
    Vad skrämmer potentiella lärarämnen från att satsa på yrket? En klen lön är förstås effektiv där, men fortfarande innebär ett heltidsjobbande som lärare att risken för utbrändhet är stor. Många orkar idag inte jobba heltid till 65 års ålder. De lektioner man har ansvar för ska ges en rimlig möjlighet att förbereda på ett adekvat sätt. Alltså måste man banta ner ej undervisningsrelaterade sysslor hårt. Av de som trots allt måste behållas – låt annan extrapersonal ta hand om merparten.

    • Ja instämmer, tycker inte nödvändigtvis att klasser, framför allt för de större eleverna, behöver minska men mängden tid till för och efterarbete samt tid till väl underbyggd fortbildning måste öka för att öka kvaliten på undervisningen.

    • Här har du en mycket viktig punkt för att en undervisning värd namnet skall kunna fungera. Onödigt “kontrollarbete inom rapportering” kan uteslutas för läraren. Expeditionspersonal behövs anställas igen. De fanns i skolan på 70- och 80-talet.

  4. Låter som en rejäl återställare à la det var bättre förr. Stort och mäktigt SÖ, tillbaka med länsskolnämndrrna, Arbetsgivarverket som förhandlare, statligt resurssystem etc. Allt det behöver inte vara fel, men går det bra att backa in i framtiden?

  5. Om man kört vilse kan det vara bra att backa ut för att komma framåt igen. Att våga erkänna misstag är faktiskt en förutsättning för evidensbaserad och något så när intelligent utveckling.

    Men mitt förslag är inget backande vad gäller huvudmannaskap till exempel. Men det är i någon mån ett återställande av en professionell överbyggnad till skolväsendet. Det är samtidigt också en renodling i och med att dubbelstyrning från staten via diverse små statsbidrag minskas. Framförallt stärks styrkedjans koherens och logik och det ges möjlighet till ett verkligt kvalitetsövervakningssystemoch skolutvecklingssystem. Detta samtidigt som professionernas roll stärks och det ges möjlighet till de satsningar på lärar- och skolledarprofessionerna som är nödvändiga.

  6. Jag delar merparten av den övergripande problembeskrivningen, och det gör nog många med mig. Däremot känns flera av förslagen lite märkliga särskilt de som återfinns i den första halvan av listan. Kornhall refererar till McKinseys genomgripande studie ”How the World’s Most Improved School Systems Keep Getting Better” vilken baseras på en reformutvärdering i hela 200 utbildningssystem. Tyvärr nämns inte en av studiens bärande slutsatser: nämligen att processer förtjänar minst lika stort utrymme i skoldebatten som strukturer och resurser. McKinsey är noga med att poängtera att det är för lite fokus på processer i dagens utbildningspolitiska debatt. Framgångsrika utbildningssystem har fokuserat på just detta – innehållet i skolan, hur det förmedlas och hur undervisningen blir mer framgångsrik. De framgångsrika skolsystemen har, enligt McKinsey, lyckats förändra utbildningens grundstruktur genom att etablera nya institutioner eller skolformer, ändra på läsårsindelningar och målnivåer, eller skapat system för ett mer decentraliserat ansvarsutkrävande. I de framgångsrika skolsystemen har de ansvariga (politiker och tjänstemän) på ett genomtänkt sätt fördelat rätt mängd resurser till skolor och lärare, förändrat läroplanerna, lärares undervisning och förbättrat skolledningarnas förmåga att leda utvecklingsarbetet. Med andra ord en kombination av strukturer, resurser och processer. De tolv förslagen ovan har en tyngpunkt mot strukturer och resurser vilket sammantaget gör dem baktunga och obalanserade. Därtill misstänker jag att förslagen inte minskar otydligheten i styrningen av skolan särskilt mycket. Att inrätta en ny statlig mellannivå (motsvarande de gamla illa sedda länsskolnämnderna) innebär ju de facto att ytterligare en aktör skulle träda in på arenan. Och om en ny skolöverstyrelse dessutom ska ansvara för rekryteringen av skolcheferna – vad återstår då av det ”bibehållna kommunala huvudmannaskapet”? Att tacksamt stå för notan men i övrigt hålla käften? Att införa statliga finansierings- och fördelningsmodeller kan låta klokt men problemet är att sådana system nästan alltid blir till byråkratiska monster som drastiskt ökar incitamenten till manipulation. Vill vi verkligen ha tillbaka delningstal och en resursfördelning grundad på elevers etnicitet? Andra förslag känns bättre, de nationella proven måste verkligen omskapas från grunden och alla reformer bör naturligtvis utgå från forskning och beprövad erfarenhet (och helst föregås av en gedigen försöksverksamhet). Sammanfattningsvis saknar jag dock fokus på det väsentliga – undervisningen. Det är ju där allt slutligen avgörs.

    • McKinseys rapport refereras till ofta lite väl onyanserat. Den har kritiserats för att vara dåligt underbyggd i forskningen. Mycket bygger på att tydliga beslut ska “sippra” ner i organisationen, när har det fungerat? Finland väljer man att inte ha med i underlaget av någon anledning. Man framhåller läraren som en avgörande faktor men mycket forskning pekar på hur t.ex. socioekonomiska faktorer är långt mer avgörande för resultaten. Politiker och tjänstemän vill väldigt gärna ha enkla, enstaka faktorer att peka på. En del slutsatser blir partsinlagor då Barber kan tänkas stödja de reformer han stod bakom i England under Blairs tid.Titta istället på hur man i regioner i Kanada utvecklar utbildningssystemet.

  7. I en kommentar till rektor Örjan Liebendörfers tidigare inlägg nämnde jag bl.a. Skolinspektionens femårsrapport (2014),”Från huvudmannen till klassrummet – tät styrkekedja viktig för förbättrade kunskapsresultat. Skolinspektionens erfarenheter och resultat från tillsyn och kvalitetsgranskning”.

    Den rapporten kan i bästa fall bli obligatorisk jullovsläsning inte bara för barn- och ungdomsnämnders ordföranden och ledamöter, skolchefer och rektorer – utan även för de flesta lärare.

    Varje skolas utvecklingsgrupp har sedan en uppgift att inventera och prioritera några förbättringsområden inför kommande år.

    Kanske behöver man se över skolans organisation och pedagogiska ledning? Inte omöjligt är att man stannar upp inför SI:s kommentar: “Om huvudmän och rektorer tar ett gemensamt ansvar för att kraftfullt satsa på att skapa de bästa förutsättningarna för lärarna att utveckla sin undervisning, finns det mycket som talar för att svenska elever skulle nå längre i sitt lärande”,s.64 (73).

    Det är “skolans ansvar att ge alla elever goda förutsättningar för lärande och utveckling”. Hur det ska göras och förverkligas bör inte vara ett stort problem. Rådgivning och stöd finns att få hos många goda experter vid våra högskolor och universitet. Finansieringen är kanske ett större problem? Men kollegialt lärande och ansvar är en bra början.

    Kornhalls analys och kunskap är mycket värdefull som underlag för diskussion i en Skolkommission.
    Men för skolans del är det bråttom. – ACT NOW! är den enkla uppmaningen i en EU-rapport med konkreta förslag och rekommendationer (Slutrapport EU High Level Group of Experts on Literacy, 2012). Gruppen hade under ett år i åtta sammanträden analyserat relevanta fakta och utvecklingsbehov. Sitt uppdrag hade man fått efter Pisa – rapporten 2009 med den chockartade insikten att en av fem 15-åringar i EU fortfarande hade otillräckliga förmågor i läs- och skrivkunnighet (literacy).

    Hur det ligger till med 15-åringars kunskaper i Sverige, det vet vi efter Pisa – rapporten 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter