Sten Svensson: Gymnasieskolan nästa krisbransch?

Kraftigt fallande elevtal, en ny gymnasieskola med nya behörighetsregler och nya bestämmelser i skollagen innebär en helt ny situation för de fristående gymnasieskolorna. När elever och föräldrar förstår att skolan de funderar på att välja riskerar nedläggning eller konkurs kommer fler att välja ett säkert kommunalt alternativ. Den långa perioden av stadig tillväxt för de fristående gymnasieskolorna kan snabbt slå om, skriver Sten Svensson. (red)

Efter bank- och finansbranschens kris kan nu gymnasieskolan bli nästa krisbransch. Orsaken är en stor överetablering med alldeles för många elevplatser och fallande elevantal. Från en topp för ett par år sedan faller nu elevtalen med totalt cirka 25 procent eller med närmare 100000 elever till en lägsta nivå runt 2017 för att sedan sakta börja stiga igen.

Dessutom påverkas branschen av den nya gymnasieskolan med nya behörighetsregler för tillträde till högskolan och att den nya skollagen inte längre har kvar de undantag som tidigare fanns för fristående skolor. Möjligheterna att hitta på kreativa lösningar som innebär lägre kostnader för skolbolagen har minskat.

I denna nya situationen upptäcker många fristående gymnasieskolor att de har problem med att fylla sina elevplatser och att de har fått ekonomiska problem. Vi ser nu de första tecknen på en klassisk överproduktionskris eller en bubbla inom den fristående gymnasiebranschen. Under de goda åren har många skolföretag vuxit snabbt och nu står de med för stor kostym.

Precis som i andra krisbranscher kan omslaget ske snabbt och överraskande och skadeverkningarna kan bli stora. När exempelvis en bostadsbubbla spricker sker vändningen plötsligt från en stor efterfrågan med ökande priser till tvärnit och fallande priser. Från en dag till en annan går husen inte att sälja och låntagarna kan inte betala sina lån.

Något likande kan mycket väl hända i gymnasiebranschen. I det läge som råder med en stor överetablering av fristående gymnasieskolor och för många elevplatser är det mycket riskabelt att välja en fristående skola eftersom den kan gå i konkurs. Risken är stor att eleverna blir utan utbildning eller att de förlorar ett eller flera år i studietid.

I dag kan valet av gymnasieskola liknas vid att välja en bank med insättningsgaranti eller en bank utan. I det läget kommer allt fler att välja en kommunal skola där utbildningen är garanterad eftersom en kommunal skola inte kan gå i konkurs. När detta blir uppenbart för eleverna kan det bli en massflykt från de fristående gymnasieskolorna och krisen är ett faktum.

Tillväxten av fristående skolor har varit mycket snabb i Sverige och extra snabb har den varit inom gymnasieskolan. Från några få skolor i början på 90-talet går i dag drygt 94000 elever i 500 fristående gymnasieskolor vilket motsvarar 25 procent av det totala elevantalet.

En huvudorsak bakom den snabba tillväxten av fristående gymnasieskolor har varit de mycket goda vinstmöjligheterna och de i övrigt förmånliga villkoren. En fristående gymnasieskola har fått samma ersättning per elev som en kommunal skola, men de har inte haft samma skyldigheter och de har kunnat organisera undervisningen till en lägre kostnad. Dessutom var systemet med den så kallade riksprislistan, som gällde till för ett par år sedan, mycket förmånlig för de fristående skolorna.

Jämfört med grundskolan, där villkoren inte varit lika förmånliga, har tillväxten varit dubbelt så snabb inom gymnasieskolan. Man kan säga att den fristående gymnasiebranschen har varit dopad med förmånliga statsbidrag och gynnsamma villkor.

Varje år hittills har de fristående gymnasieskolorna ökat sin andel av eleverna och de kommunala har minskat. Men nu är ett trendbrott på gång. För första gången sedan besluten om de fristående skolorna togs ökar inte längre de fristående gymnasieskolorna i Stockholms län sin andel av elevantalet. Förra läsåret var det 40 procent av eleverna som valde en fristående gymnasieskola och i år är det 38 procent. Det är ett tydligt tecken och en första signal om att elever och föräldrar börjar bli mer försiktiga med att välja en fristående gymnasieskola.

Att vi riskerar att få en gymnasiebubbla som kan spricka visar hur olämpligt det är att ha en marknadsstyrd skola. Marknadens principer fungerar bra inom många områden men, när det gäller utbildning av de unga är det inte så välbetänkt. Det marknadsstyrda skolsystem som vi har i Sverige leder till att skolor går i konkurs och slås ut. De som inte klarar konkurrensen ska slås ut enligt marknadens spelregler. Kommunerna har inte längre någon möjlighet att organisera eller dimensionera gymnasieskolan utan det gör marknaden.

En bra skolsystem är en samhällelig angelägenhet av yttersta vikt och det måste vara stabilt och kunna klara att elevtalen går upp och ner och att det sker förändringar i lagstiftningen utan att organisationen riskerar att braka samman. Det gör uppenbarligen inte dagens marknadsstyrda system.

(Sten Svensson är fristående skoldebattör, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning, utredare av skolans likvärdighet)

Källor: ”Utbud och efterfrågan av gymnasieutbildning inom Stockholms län hösten 2012.” Kommunförbundet Stockholms län.
”Konkurrensen om eleverna. Kommunernas hantering av minskande gymnasiekullar och en växande skolmarknad.” Skoverket 2010.
Skolverkets statistik över elevtal.

Artikeln har varit publicerad på DN debatt 7/8 2012

7 kommentarer till “Sten Svensson: Gymnasieskolan nästa krisbransch?

  1. Ett av de huvudsakliga feltänken bakom privatiseringarna av vård, skola och omsorg är att man försöker efterlikna marknadstänkandet på andra områden. Bensin, livsmedel, bilar och restauranter är produkter och tjänster som nog kan konkurrensutsättas, eftersom nästa fulla tank, nästa oxfilé, nästa bilmärke eller nästa krog lätt och snabbt kan bytas ut nästan omdelbart mot ett likvärdigt alternativ. Här kan man alltså säga att en reell valfrihet föreligger. När det gäller sjukhus, skolgång och äldreomsorg bygger valen på en mer långsiktig planering för den enskilda människan och dennas barn eller släktingar. Det går inte att börja skolan ena månaden och sedan lätt byta till en ny som man kan göra med bensinbolag.

    Jag skulle vilja hävda att bl.a. informationsinsatserna (eller marknadsföringen som man väl får säga nuförtiden) är så mycket mer komplicerade för vård skola och omsorg och valen så mer långtgående i alla avseenden än de val vi gör när vi väljer restaurant. Nu förefaller allt vara föremål för samma marknadstänkande. Är det verkligen så vist?

  2. Bra artikel, vill bara lägga till en sak. Många skolor ägs av rikskapitalbolag som har köpt på sig enskilda skolor för lånade pengar för att sen kunna sälja hela verksamheten med vinst efter fem sex år. Köparen har ofta varit ett annat rikskapitalbolag som trott att de ska kunna göra om samma bravad. Det här har gjort att skuldsättningen bland skolbolagen är hög. Minskar elevtillströmningen minskar inkomsterna men lånebördan består. Konkursvarning med andra ord.

  3. Givetvis är det på detta sätt, Sten. Ett bra skolsystem är inte bara en samhällelig angelägenhet, det är också en samhällelig skyldighet eftersom samhället infört skolplikt! Det besynnerliga är att detta samhälle sedan tillåtit sig att avsäga sig denna skyldighet och lämnat över den till marknadskrafterna. Sverige har en del att lära från våra båda grannar. Finland skulle kunna lära oss att inte följa alla reform trender och Norge skulle kunna lära oss att ta tillbaka det vi förlorat till marknadskrafterna genom det som betecknas som Trondheimsmodellen.

  4. Det är beklagligt att en person som borde vara betydligt mer insatt har begått så många misstag i sin analys.
    Det flesta friskolor tar inte ut någon vinst, detta inkluderar stora bolag som tex Academedia. Friskolor försvinner, inte på grund av konkurser mitt under utbildningsår utan på grund av bristande attraktivitet. De läggs aldrig ner för att politiker leker omflyttningsleken.
    Friskolornas tidigare undantag när det gällde att ta emot elever med olika funktionshinder har aldrig varit använt då ingen skola skulle komma på tanken att vara den som inte tar emot personer som önskar utbilda sig och uppfyller kraven för att kunna genomföra utbildningen.
    Trendbrottet som beskrivs bygger på det enkla faktum att många friskolor varit yrkesinriktade och att intresset för yrkesprogram, på grund av missförstånd om behörighet , minskat något.

  5. Sten Svenssons analys stämmer till stor del, men är inte helt korrekt när det gäller konsekvensbeskrivningen av huvudmannafrågan. Liknelsen vid bankernas insättningsgaranti må stämma i teorin, men inte i praktiken. Det är exempelvis ett obestridligt faktum att Frans Möllers gymnasieskola i Kävlinge har lagts ner och att dess elever spridits för vindarna, vilket helt enkelt inte kan hända i Svenssons värld.

  6. För att slippa de friskolor som bara är ute efter snabba pengar måste elevpengen villkoras. För att få full elevpeng måste skolan ha bibliotek, skolhälsovård, idrottsmöjligheter, specialpedagog, en viss andel utbildade lärare etc, annars har de inte kostnader som motiverar full ersättning.

    Då kan vi får bort de oseriösa och bara de som tar skolans utbildningsroll på allvar blir kvar, vare sig de är kommunala eller privatägda.

  7. Pingback: Sten Svensson: Gymnasieskolan nästa krisbransch? | Skola och Samhälle | Pedagogiska Diskussioner | Scoop.it

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter