Sven-Eric Liedman: Blir vinstdrivande skolor en stor valfråga 2014?

Svenska politiker är pragmatiska, brukar det heta. De kompromissar till höger och vänster och besväras inte av så många principer. Ja, så är det nog – delvis. Men det finns ibland också dogmer som blänker fram, hårda som stål. När Jan Björklund fick frågan om inte floran av så kallade friskolor blivit alltför vildvuxen var hans första reaktion att kasta fram en sådan dogm: Man får inte ifrågasätta den fria etableringsrätten!

Han försvarade inte den fria etableringsrätten över huvud utan en mycket speciell, mycket sentida sådan: rätten att starta skolföretag som finansieras av skattemedel. Den infördes av regeringen Bildt för ungefär tjugo år sen, och idén föddes bara några decennier tidigare. Tanken att offentliga institutioner skulle bedrivas som företag på en fri marknad var revolutionärt stoff i den så kallade nyliberalismen. Det är märkligt att denna omvälvande idé bara genomförts fullt i två länder: i Chile och i Sverige. I dessa båda länder kan ägare till skolföretag fritt plocka ut vinster och stoppa i egen ficka. I Chile hade den ledande nyliberalen, Milton Friedman, fritt fram för sina idéer i hägnet av Pinochets militärdiktatur. I Sverige gick man samma väg helt utan blodspillan.

Idag är den politiska enigheten bakom de vinstdrivande friskolorna förkrossande. Den nyss ingångna överenskommelsen mellan alliansens partier, Socialdemokratin och Miljöpartiet kommer av allt att döma att ta udden av den politiska fråga som framstår som en av de enskilt största inför 2014 års val: skolan. Nu blir det fråga om nyanser och inte de stora avgörande frågorna.

Den vildvuxna floran av skolor har redan sedan flera år tvingat fram en allt väldigare Skolinspektion som ställer själva Skolverket i skuggan. Nu måste också de vinstdrivande skolornas hederlighet övervakas. Det kommer att kräva ytterligare resurser. Djungeln har som bekant ingen lag; men nu ska man ändå försöka skapa den. Det kommer inte att lyckas. De stora spelarna på skolmarknaden kommer snart att överlista sina övervakare.

Allianspartiernas position är ingen överraskning; Björklunds dogmatiska uppfattning delas av de andra. Miljöpartiets och Socialdemokraternas position är mer överraskande. Inom båda partierna finns en stark opinion mot vinstuttagen. Miljöpartiet hade tidigare en något naiv syn på friskolesystemet: man såg framför sig små mysiga inrättningar som drevs av eldsjälar med egna starka idéer om skolan. Men i takt med att de stora skolföretagen tog över och riskkapitalisterna började härja vaknade motståndet. Ändå finns inom partiet en from förhoppning att en striktare övervakning ska hjälpa.

Bland socialdemokrater har det funnits motståndare till det rådande systemet ända från början, men det har å andra sidan också funnits starka och mäktiga förespråkare hela tiden. Det är fortfarande förespråkarna som sätter agendan. De kan göra vissa taktiska reträtter för att blidka kritikerna, i synnerhet efter den famösa JB-skandalen. Men de erkänner bara skönhetsfläckar och hävdar fortfarande att själva principen är riktig. De hävdar att friskolorna är en viktig del av den valfrihet som den nutida svensken sätter så högt.

Det är det resonemanget som till exempel Widar Andersson för. Widar Andersson är inte vem som helst. Han är inte bara före detta riksdagsledamot för S och politisk redaktör på Folkbladet utan också en av de viktigaste aktörerna i friskolesystemet, eller, som han själv säger i en debattartikel i Dagens Samhälle, ”medarbetare på Kunskapsskolan, styrelseordförande i Söderbaumska skolan, i Vittraskolorna, i Friskolornas riksförbund, ordförande i AcadeMedia Advisory Board, med mera”. Det är fråga om någon annan enskild person kan matcha honom i det avseendet.

Han är också outtröttlig i sitt försvar av vad han kallar ”en konkurrenskraftig utbildningsindustri”. Att jämföra skolor med industrier är inte något nytt, tvärtom en gammal tradition som går igen i talet om elever som råvaror som under utbildningen ska bli produkter färdiga för marknaden. Men ganska få är idag lika rättframma som Widar Andersson. Det bjuder dem emot att tala om människor på samma sätt som man talar om bilar, kullager eller mobiltelefoner.

Men viktigare är att Widar Andersson som så många andra med samma intressen försöker blanda bort korten i debatten om skolsystemet. Det är till exempel ett ofog att jämställa fristående skolor över huvud med skolor där det finns ägare som kan göra vinstuttag. Det har länge funnits skolor i Sverige som drivits i enskild regi. Det utmärkande för dem har varit att de haft någon avvikande pedagogisk idé som Montessori, Freinet eller Waldorf.

Det är svårt att se något motbjudande eller upprörande i sådana skolor. Själv kan jag tänka mig fler av den sorten.

De vinstdrivande skolorna är något helt annat. De flesta av dem saknar pedagogisk särprägel, något som man kan ana redan av deras intetsägande namn. Deras enda gemensamma nämnare är möjligheten till vinstuttag.

Detta faktum brukar ofta snedvridas av systemets försvarare. Det är inget fel att vara exemplariskt sparsam, säger man. Nej, visst inte, kan man svara – bara det inte går ut över elever, lärare och annan personal. Utbildning i offentlig regi är ofta kontraproduktiv på den punkten, till exempel då överskott i den enskilda budgeten inte får läggas på hög för framtida satsningar utan försvinner tillbaka in i den stora gemensamma kassan.

Men en god ekonomi är en sak, möjligheten för diverse intressenter att lägga beslag på eventuella överskott en helt annan. Då blir vinsten ett avgörande mål för verksamheten, och då blir det som vi sett också möjligt att spekulera i köp och försäljningar av skolföretag liksom i taktiska konkurser.

Det är en förhoppning att frågan om de privata vinstuttagen trots förrädiska överenskommelser blir en stor valfråga år 2014. Ännu är det inte för sent. Men då krävs en ordentlig genomlysning som avslöjar det nuvarande systemets orimlighet.

10 kommentarer till “Sven-Eric Liedman: Blir vinstdrivande skolor en stor valfråga 2014?

  1. Jag ser inte riktigt hur den frågan skulle bli en stor valfråga eftersom man nu som sagt har lagt ett lock på. Enbart (v) driver frågan, och det kommer inte att bli någon anstormning för att rösta på det partiet med anledning av att de är motståndare till privata vinstskolor. Eller finns det någon som tror att (s) eller (mp) kommer att byta fot i frågan det närmaste året?

  2. Michael Walls FD, samhällsvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning

    Tack för din artikel, Sven-Erik. jag skulle också höja diskussion om hur de lokala skolorna har styrts alltsedan kommunaliseringen under 90-talets början. En sådan diskussion skulle innebära närmare analys av de reformidéer som uppstod i ljuset av SOU-rapport 1990 om skolans (påstådda) av att konkurrera i en alltmer ”globaliserad värld”. Många av dessa idéer har förenats med olika praktiker och påverkat såväl skolans organisation som rektorernas och lärarnas olika roller. Kommunen och SKL ä’r VD:n, rektorerna är budgethållare och lärarna får tränas upp i den senaste pedagogiktrenden, eftersom det påstås att det är (BFL, PBL etc) som är vägen till högre resultat. Eller är det rektorernas närvaro på fabriksgolvet som inspiratör som skapar höga resultat. New Public Management kan man nog kalla det för, med inslag av Entreprenörskap och ”livslångt lärande”.

  3. Vlachos intressanta (och användbara) resultat är ngt att ta tag i! Hårda fakta såsom han lägger fram dem behövs. Nu senast om bedömning/betyg . Alliera dig med honom. Finns i en liten kommun som omges av stora städer med mängder av friskolor som i stort drivs med vinstintresse och inte av pedagogisk förnyelse. Inte enkelt att hantera strukturella problem på lokal nivå. Inte heller lätt att kommunicera åtgärder på lokal nivå för att kunna hantera allt mindre klasser ex. på gymnasiet pga av ett friskolesystem som kräver ett helt ”regeringskansli” i en liten kommun . Stackars kommunpolitiker och kommunala tjänstemän som har att hantera ett problem som inte är av lokal art utan av strukturell och i grunden ideologisk karaktär.

    • Michael Walls FD, samhällsvetenskap med utbildningsvetenskaplig inriktning

      Hej Ingrid, vilken av Vlachos studier syftar du på? Är det den som handlar om globalisering och den svenska välfärden?

  4. Tack Sven-Eric för att du kämpar så bra mot våra stackars allianspolitikers tokerier! Hoppas att de förlorar makten nästa år så att vi kan bromsa segregationen! Jag har jobbat i det svenska skolsystemet sedan 1974 och nu känns det lite dystert ibland. Jag ser så mycket konstigt från min utkikspunkt på den ovanligt oförstörda Årstaskolan. Föräldrar i rika förorter som tjatar/hotar fram diagnoser för att deras barn ska få förtur till gymnasiet. Inlämningsuppgifter som krossar många elevers upptäckarglädje. Mina ”invandrarelever” från lågproriterade förorter måste själva betala en tusenlapp per termin för busskortet trots att Stockholm pratar om ”det fria skolvalet”. Jag har kul på jobbet men lärarutbildningarna verkar inte särskilt bra och inte särskilt prioriterade. Dags för nya tag på utbildningsdepartementet! Dags för en rättvis/likvärdig skola som barnen/eleverna går till med glädje!!!
    Satsa mest där det går dåligt!
    Kram
    Anders

  5. Den gode Sven-Erik har sina ljusglimtar. Dock blandar han äpplen och päron. Inget enskilt företag kan gå utan vinst. Gör det inte det lär konkursen komma som ett brev på posten. Alla verksamheter som får sina pengar i en offentliga verksamheten har även de problem med överlevnaden. Kolla bara på Rosengårdsskolan i Malmö.

    Utöver detta kan man fundera på det med enskilda (fristående) skolor i ljuset av Lundsberg. Ska vi tillbaka till ordningen som gällde innan friskolereformen? Då var Carlssons skola, Sigtuna, Lundsberg, Grenna, m fl skolor som fick betalt för elever vars föräldrar betalde ur egen ficka. Är inte det en typ av segregation? Dessutom en black om foten i skolans uppdrag i demokratisk fostran.

    Tittar vi på de stora riskkapitalägda fristående skolorna är det, frånsätt ett undantag, fokuserade på gymnasieskolan. Här skulle man kunna vända på steken å fråga sig hur glada kommunerna ska vara för att man slapp bygga ut sina skolor under tiden demografin innebar expansion. De kan idag sitta still i båten och slippa mediastormar över nedlagda skolor pga bristande underlag. Den smällen får riskkapitalägarna ta.

    Allt är inte svart eller vitt i skolvärlden. Det borde professorn veta.

  6. Apropå senaste stora gymnasiekull av elever:
    Sverige har sedan 30-talet klarat bygga ut skolan och undervisningsmöjligheterna för alla barn och ungdomar, även under perioder när födelsetalen har gått upp. Födelsetalen gick upp mellan
    – 1933 och 1945
    – 1959 och 1956
    Grundskola och gymnasieskolorna fick därmed större kullar att ta hand om de efterföljande åren.
    Vi pratar här om planering och resurser.
    Med en offentligt verksamhet kan planering genomföras demokratiskt för medborgarna, för alla som bor i landet.
    Med nutida svenska modell av skolverksamhet ges ansvaret till individerna.

  7. Är inte det bra att individen har makt?

    Speciellt i ljuset av att kommunerna sluppit ta hand om att bygga kapacitet som de skulle tvingas lägga ned nu om det gamla systemet gällt. Tänk vad mycket gnäll det varit på en offentlig arbetsgivare som inte tagit sitt ansvar.

    Nu slipper man det eftersom de fristående stod för utbyggnaden.

  8. Känner en viss uppgivenhet då det bara är V som driver en rak linje emot denna galenskap. Om det fanns möjlighet att ”klicka i” en specifik fråga som är grunden till sitt val så skulle jag (hemska tanke!!!!)kunna allvarligt överväga att rösta på V högst tillfälligt bara för denna fråga.

  9. Är inte det bra att individen har makt?
    Makt över vadå?

    Poängen med att ha en offentlig omsorg är att vi gemensamt tar ansvar för den verksamhet som alla skall ha nytta av.
    Ingen av oss är garanterade från att råka ut för en fruktansvärd olycka och då anser vi att det är en självklarhet att man får den bästa hjälp man kan få, trots att man själv kanske inte kan kommunicera med omvärlden.
    Som förälder förväntas du som individ avgöra barnets skola/skolval
    -oavsett din personliga kunskaper i området
    -oavsett om du i realiteten har några val
    -se igenom skolornas reklam
    -avgöra skolornas finansiella status.

    Tanken med det fria skolvalet är att de ”bra skolorna” överlever och de ”dåliga skolorna” dör. Vilket innebär att man accepterat att det finns dåliga skolor.
    Med en omsorg om varandra och oss själva bör vi i samhället planera för att alla skolor skall vara bra. Alla barn i samhället skall gå i bra skolor.
    I ett civiliserat samhälle tar vi gemensamt ansvar för varandra. Vi stiftar lagar som inte tillåter människor agera hur som helst. Behandling av barn är ytterst viktigt, därför har vi t ex lagar mot aga. Vi tar ansvar för nästa generation, även i de fall barnet råkar vara i en familj som inte klarar föräldraskapet så bra. Vi skapar vår framtid varje dag och dagens omsorg om varandra formar nästa generation.
    Allmänna skolor som är bra och som vi kontrollerar demokratisk är en del i den offentliga som alla borde värna. För detta krävs demokratisk planering och ekonomiska resurser.
    Men idag har vi snörpt åt pengarna till grund-och gymnasieskolorna samtidigt som våra gemensamma inbetalade skatteinkomster går till privata fickor. Den demokratiska styrningen av utbildningsväsendet har helt satts ur spel och släppts ut till marknaden.
    Staten tar inte längre ansvaret utan ansvaret har helt lämnats till den enskilda individen…och otryggheten ökar när offentlig omsorg försämras…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Aina Bigestans
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S på Twitter