Så stridsfrågan är inte så stor för att ändra lärarutbildningen även om akademin tycks tycka den vara onödig.

Upprördheten över ungdomars resultat i PISA och Timms jämförelser 2004 och framåt, lägger Björklund (och Leijonborg så länge han var kvar) skulden för på lärarna och på den nuvarande lärarutbildningen. Björklund säger vid presentationen av betänkandet ”En hållbar lärarutbildning”: Eleverna blir inte bättre än sina lärare, och det är därför det är så otroligt viktigt att vi har hög kvalitet på lärarkåren.

Därmed har han i princip sagt att Sveriges lärare är dåliga och behöver bytas ut, eller åtminstone kompetensutvecklas.

Men runt 2004 fanns det inga lärare utbildade genom den nuvarande lärarutbildningen och knappt 2006 eller längre fram heller som arbetade inom skolan i Sverige. Idag är det väl cirka 10 % av lärarkåren som är utbildad i den nuvarande lärarutbildningen.

Den lärarutbildning vi ska få liknar på de flesta punkter den lärarutbildning vi hade på 70-80-90 tal, och det är också främst dessa lärare som undervisat de elever som inte lyckades så bra i PISA och Timms. En enkel slutsats av detta är att det kan bli värre efter Björklunds förändring av lärarutbildningen. Men framförallt är det lätt att fastslå att det inte är den nuvarande lärarutbildningen som har del i att eleverna inte lyckas i internationella jämförelser och alltså är propositionen även onödig av det skälet.

Sedan är det en alldeles för enkel förklaring att orsaken till resultaten i PISA och Timms skulle ligga hos lärarutbildningen, vara vilken lärarutbildning det vill.

Göran Brante