Den svenska skoldebatten är egendomlig. Här härskar en lika svart-vit världsbild som i den enklaste saga eller Hollywood-melodram.

Melodram var för övrigt en genrebeteckning som Maciej Zaremba lite oväntat använde om delar av sin egen nyss avslutade reportageserie i DN. Andra tänkbara benämningar kunde varit dystopi eller tragedi. Zaremba sätter onekligen fingret på ett antal mycket allvarliga problem i svenskt utbildningsväsende. Avprofessionaliseringen av läraryrket och kommunaliseringens negativa effekter hör till dessa.

Zaremba är en exceptionellt skicklig berättare och retoriker. Tyvärr utnyttjar han inte detta för att ifrågasätta för givet tagna sanningar. Tvärtom förstärker han dem. Alla ”vet” redan att det ser illa ut för den svenska skolan. Zaremba lär oss att vi har rätt. Eller rättare sagt: Läget är ännu värre än vi trodde. Det finns ett ord för detta: populism.

Anekdoterna står som spön i backen och Zaremba skjuter hej vilt på allt som rör sig. Värst går det som vanligt för lärarutbildarna och de ”massutbildade” professorerna i pedagogik. En märklig formulering, den sistnämnda. Vad betyder den? Att alla är stöpta i en och samma felaktiga form?

Artikelserien innehåller flera allvarliga missförstånd. Beskrivningen av den inspirerande lektionen om Njals saga i en niondeklass lyfts till exempel fram som ett gloriöst undantag från det annars kompakta kaoset i klassrummen. En duktig lärare, ett tydligt lektionsupplägg med ämnet i centrum, nyfikna elever. Vad Zaremba fick bevittna var emellertid inget unikt, och verkligen inget som den pedagogiska forskningen skulle ta avstånd ifrån. Tvärtom, det finns åtminstone en handfull svenska doktorsavhandlingar som lyfter fram förtjänsterna med just det lärarledda litteratursamtalet som undervisningsform. Och, viktigast av allt, duktiga lärare och motiverade elever tillhör faktiskt inte någon utrotningshotad art.

Det finns en (möjligen romantisk) föreställning om den grävande journalisten som en utmanare av makten. Men denna roll kan som här användas på försåtligt vis.  När Zarembas artikelserie var slut kom mycket riktigt beröm från både det politiska (Jan Björklund) och det kulturella (Peter Englund) etablissemanget: Snyggt jobbat, Zaremba. Bäst i klassen!

(Magnus Persson är docent i svenska vid Lärarutbildningen, Malmö högskola)