Kommentarer till Per Acke Orstadius: Den onödiga forskningen

Av: Jan Lenander

Jan Lenander — Mon, 13 Sep 2010 15:02:08 +0000

Pedagogisk forskning har svävat iväg på ett sätt som förskräcker mig. Vilken annan forskning skulle lägga ner så lite tid på sitt studieobjekt eleverna? Nu när politikerna vaknat till kring hur frisvävande och oanvändbar forskningen blivit så blir reaktionen från de pedagogiska utbildningarna att minska andelen inhämtade utbildare med en fot kvar i den undervisning det handlar om. Det tror att forskarna ska arbeta mer med lärarutbildning men det är ju inte där skon klämmer. Forskningen handlar ju i första hand om grundskolan och viss mån gymnasiet och det är där forskarna hade behövt vara för att lyckas genomföra sina studier.

Fler lektorer ute på gymnasium och grundskolor ser jag som en möjlig framgångsväg om de används som ett sätt till koppling mellan de praktiska utövandet och forskningen men det kan förstås bli fel.

Huvudpoängen är att all forskning behöver börja ta sin avstamp i verkligheten. Jag kan känna en enorm skepsis mot pedagogiska forskare som verkar rädda att möta elever. Det känns ungefär lika illa som att en matematikforskare inte skulle kunna lösa matematikproblem.

Av: Hannah

Hannah — Mon, 13 Sep 2010 08:25:07 +0000

Jag anser att lärarutbildningen skulle må bra av att vara kortare och mer inriktad på de ämnen som faktiskt har med skolan och utlärande att göra. De bästa lärarna är de som lyckas engagera sina elever, lyssna på dem, tala med dem och förmedla kunskap så att alla kan lära – vilken nytta har elever av lärare som inte kan lära ut?

Av: Mikael Pettersson

Mikael Pettersson — Sat, 11 Sep 2010 08:20:25 +0000

Tyvärr måste jag skriva under på vad jag ser i mitt dagliga arbete och även då jag diskuterar med ansvariga för VFU på olika förskolor. Dagens unga lärare som kommer ut är sämre rustade för det arbetsliv de är utbildade för att utföra (läs bör vara utbildade för). Praktiken har minskat samtidigt som utbildningen har förlängts. Jag har fått höra från flera studenter vid Uppsala universitet att de inte kommer ut på praktik före tredje terminen i sin grundutbildning. De läser saker de har svårt att se den praktiska betydelsen av i sin profession då de inte ser professionen i arbete.
Vidare får de inte undervisning i en av de mest grundläggande delarna i förskolans arbete med språkutvecklingen, nämligen musik och rytmik. Jag har mött lärarstudenter som i sin femte termin inte kunde mer än fem barnvisor, inte hade metoder för språk- (och i förlängningen läs-)inlärning och inte hade dem uppsatta på schemat för de närmare terminerna heller. Det kan ju vara så att Uppsala är ett av de sämre lärosätena för utbildning (det vore tråkigt om detta florerar i hela landet). Jag räknar dock med att även i framtiden få fortsätta utbilda (och med detta menar jag inte en arbetsplatsintroduktion) unga lärare som borde vara klara för yrkeslivet efter en avslutad utbildning.

Av: Kunskapsbloggen » Blog Archive » Ska forskningen verkligen rädda lärarutbildningen?

Fri, 10 Sep 2010 12:50:30 +0000

[...] Vid planeringen av den framtida lärarutbildningen betonas betydelsen av fler forskarutbildade lärarutbildare. Högskoleverket anser att lärarutbildarna i för hög utsträckning har varit praktiker, det vill säga erfarna lärare hämtade från skolans värld. Denna typ av lärare sägs nu upp vid exempelvis Malmö lärarhögskola till förmån för andra med forskarbakgrund. En som inte gillar denna utveckling är Per-Acke Orstadius som har varit lärarutbildare i Göteborg. Läs vad han skriver under rubriken Den onödiga forskningen. [...]

Av: Den onödiga forskningen « Utvecklingsbloggen

Den onödiga forskningen « Utvecklingsbloggen — Fri, 06 Aug 2010 09:52:30 +0000

[...] Klicka här för att komma till artikeln från → Allmänt ← Flumskolans nya ansikte No comments yet Klicka här för att avbryta svar. [...]

Av: Lars Persson

Lars Persson — Wed, 21 Jul 2010 11:45:22 +0000

Förhållandet mellan praktik och teori är inte ett enkelt förhållande om orsak och verkan. Orstadius har poänger i att ökad ”vetenskaplighet” inte direkt lett till mer komptenta lärare. Han skjuter ändå kanske förbi målet. Om man utgår från att lärarutbildningens syfte är att utbilda till en praktisk professionalitet så kräver det oundvikligen insikt och kompetens i begrepp, förklaringsmodeller och analytisk förmåga. Vilket för mig hänger ihop med en teoretisk/vetenskaplig professionalitet. Det är därför, menar jag, viktigt att det finns ett sådant inslag i lärarutbildningen.

Det problem eller utmaning som jag ser är att forskningen i alltför liten grad är inriktad på lärarnas egen professionalitet och kunskap. När det gäller undervisning och lärande är erfarna lärare de verkliga specialisterna som besitter ett kunnande som i alltför liten grad varit grund för vetenskapligt intresse. Det finns stora mängder ”tyst” kunskap att utforska. En mycket stor utmaning är att detta professionella kunnande handlar om så komplexa förhållanden att den traditionella vetenskapen har svårt att hantera sådana multifaktoriella samband, som är starkt kontextbundna och har hög grad av föränderlighet. Därmed sagt att forskning och praktisk yrkeskunskap visst hänger ihop men att det förhållandet kanske behöver omprövas och att vi ska inte ska vara naiva i tron på vetenskapen.

Lars Persson
Utvecklingsledare

Av: Alexander Jaworowski

Alexander Jaworowski — Sat, 12 Jun 2010 06:16:53 +0000

Till Kerstin Larsson
Jag tror att det finns en del lärarkandidater på Malmö högskola som i samband med sitt examensarbete skulle vilja ha kontakt med er. Eftersom ni samlar engagerade personer från akademi och skola så har ni säkert förslag på relevanta fördjupningsarbeten. Samtidigt kan ni visa att det finns fruktbara och konstruktiva samarbeten över gränserna. Dessa samarbeten behövs!

Av: Hans

Hans — Fri, 11 Jun 2010 11:20:22 +0000

mycket klokt inlägg av Per Acke, den nuvarande diskussionen kretsar titelsjukt kring aspekter som har lite med lärarens hantverkskunnande att göra, varför skulle en forskarutbildad lärare vara en bättre undervisare än en utan, jag har forskningsbehörighet men är inte en bättre lärare än de av mina kollegor som saknar det…i många fall råder det omvända förhållandet, håll fullblodsakademikerna borta från svensk grundskola tack!

Av: Kerstin Larsson

Kerstin Larsson — Fri, 11 Jun 2010 05:13:11 +0000

I Malmö har vi ett spännande samarbete mellan forskare och lärare/skolledare genom ett stort antal forkskningscirklar. Innehållet i dessa är i allra högsta grad relaterat till vad som sker i olika klassrum och bidrar på ett fruktbart sätt till att erfarenhetsbaserad kunskap möter den forskningsbaserade. Ett ömsesidigt berikande.
Den intresserade kan läsa mer om detta på http://www.malmo.se/mangfaldiskolan

Av: Alexander Jaworowski

Alexander Jaworowski — Wed, 09 Jun 2010 07:59:59 +0000

Den kliniska forskningen som Frisk föreslår är ett bra exempel på samarbete mellan forskning och praktik. Den har potential för båda parter (skola såväl som forskare) att bidra med unik kompetens.

Lärarlyftet eller liknande framtida satsning skulle kanske kunna delvis finansiera sådan verksamhet?