Björn Kindenberg: Sökes – skrivande lärare

William Faulkner lär ha sagt att en författare behöver tre ting: erfarenhet, iakttagelser och föreställningsförmåga samt vidare att om en, eller i vissa stunder två, av dessa tre förutsättningar saknas, så kan de andra kompensera. Detta tål att tänkas på i förhållande till lärares skrivande, eller rättare sagt avsaknaden av skrivande. För visst råder i skoldebatten en påfallande avsaknad av lärares skrivna ord?

Inte heller här på Skola och Samhälle, där redaktionen vinnlagt sig om att just lyfta fram lärares röster, kan vi ståta med någon ymnig publicering av lärarförfattade artiklar. En text i månaden av verksamma lärare tycks vara någon form av glastak för lärares skriftliga produktion, åtminstone i artikelformatet.

En smula trösterikt är det då att idag, liksom även kommande vecka, kunna publicera en lärarsignerad artikel, något vi förstås hoppas kunna upprepa även längre fram.

Hålls lärare tillbaka i sitt skrivande (och jag tänker nu närmast, färgad av en redaktörs erfarenheter, på debatt- och artikelskrivande)? I så fall vad håller tillbaka? Det kan knappast vara bristen på iakttagelser och föreställningsförmåga, lärare konfronteras ju dagligen med sakernas tillstånd i svensk skola. Tankar om vad som behöver förbättras och hur förbättring kan åstadkommas saknas säkerligen inte.

Skon klämmer nog snarare när det kommer till erfarenhet.

Läraryrket är inte ett yrke med en skrivkultur som frambringar vare sig analyserande, reflekterande eller argumenterande artikeltexter kring skola, undervisning och utbildning.

Mången lärare har förvisso talang och intresse nog för att uttrycka sig i nämnda former och frågor. Men det här är något som sker trots de förutsättningar läraryrket ger, inte tack vare dem.

I erfarenhet som förutsättning för skrivande ligger också tid, tid att samla och formulera iakttagelser och reflektioner samt analyser och alternativ. Även här skulle man önska att läraryrket medgav att tid avsattes för lärare att delta i debatten om skolan (en debatt som kan föras på fler sätt än genom det skrivna ordet, men det är nu åter det jag av redaktionella motiv har för ögonen).

Fullfjädrad skribent kan kanske inte varje lärare bli, men en grundläggande utbildning och med åren samlad erfarenhet av skrivande tror jag i många fall skulle lossa tungans band för oss lärare.

När jag på det här viset grävt mig ned i frågan kring lärares skrivartystnad, så kan jag dock beklagligtvis känna att jag kommer till en dold grundorsak, nämligen det faktum att många lärare helt enkelt är rädda (i brist på bättre ord) för att ge uttryck för sina åsikter. Även om iakttagelser av missförhållanden gjorts, och tiden medger skrivande, så finns någon form av rädsla.

Finns det en rädsla för  anklagelser om illojalitet gentemot arbetsgivaren och konsekvenser i form av åsidosättande och stängda dörrar? I karriärlärarreformernas tidevarv i så fall en särskilt påtagligt situation En kringskuren tankefrihet, som nog inte Faulkner besvärades av, men som ett flertal lärare kan känna.

De villkor som styr och ibland begränsar lärares arbete, som vi vill belysa här på Skola och Samhälle, är samtidigt villkor som bidrar till lärares tystnad.