Magnus Hultén: Little Choice But to Cheat – testkulturens baksidor

I spåren av betygsinflation och bristande likvärdighet i betygssättning har blickarna vänts mot de nationella proven. De anses vara en viktig del av lösningen på dessa problem. Onsdagens Uppdrag granskning om fusk i samband med de nationella proven visade på en annan sida. Slutsatserna som drogs i programmet pekade dock åt olika håll, mot såväl behov av ökad kontroll och standardisering, som mot att tona ned betydelsen av de nationella proven. Anders Jönssons varnade i ett inlägg i frågan 2011 om att välja den förra vägen – testvägen. Istället betonade han vikten av att satsa på utveckling av lärares bedömningskompetens:

“En sådan utveckling av lärarnas bedömningskompetens kan i förlängningen göra de nationella proven överflödiga, genom att lärarna själva förmår tolka och pröva kursplanernas innehåll på ett sätt som är mer trovärdigt än vad som kan åstadkommas genom centralt administrerade prov.”

Breddar vi horisonten och rör oss över Atlanten finner vi exempel på skolsystem som i mycket högre grad än Sverige förlitar sig på tester för att styra kvalitet och mäta kunskap. Tester må ha många goda egenskaper, men anammar man dem som viktiga instrument i styrningen av skolan så är risken stor att de tvingar lärare och elever till oönskade utvägar.

I USA blev det efter ett drygt decennium med den testdrivna reformen No Child Left Behind tydligt att den fått effekt på värden och arbetsklimat i skolan. Men inte alltid de avsedda. Journalisten Rachel Aviv skrev om detta i artikeln Wrong Answer: In an era of high-stakes testing, a struggling school made a shocking choice i The New Yorker 2014. I artikeln ger hon en gripande skildring av vad som kan hända även den bästa när trycket från test och ständig förbättring blir för stort och den enda utvägen blir fusk. Det finns även en 16 minuters podcast där Aviv intervjuas om sin artikel, Out Loud: Little Choice But to Cheat.

Skolan är komplex att styra och inte sällan blir effekterna av reformer och nya styrinstrument de motsatta. Rachel Aviv har som få andra journalister tagit sig in i och försökt förstå vad som händer i det utbildningsklimat som utvecklats runt om i världen de senaste decennierna, där lärare inte tros kunna utföra sitt uppdrag och elever inte tros vilja lära sig om inte staten ställer krav och inför kontroller. Uppdrag granskning lyckades knappt skrapa på ytan av denna utveckling.