Skuggan – Mia Tiempo von Essen: “Skolan som samhällsbyggande institution för demokrati, integration, kunskap och bildning”

Vad är bildning? Vad är kunskap? Det förefaller som att vi borde börja där. Pisa rapporter, OECD granskningar, inspektioner. Vad är det vi granskar och inspekterar? Vad är det vi egentligen vill förändra? Skolan? Undervisningen? Lärarna? Eleverna? Är vi ens intresserade av förändring? Eller bara anpassning? Och i så fall, till vad? Till samhället?

Har du, som lärare, skolutvecklare, politiker med ansvar för skolfrågor, idag eller någon annan dag, på väg till arbetet i den tidiga morgontimman lyft blicken från dina tankar om världsläget, de alltjämt ökande klyftorna liksom elevernas bristande skolresultat, för att se dig omkring? Om så, har du då sett mörkret som sakta skingras av den stigande solen? Har du hört fåglarna? Sett himlen skifta i färg? Lagt märke till den uråldriga eken utanför skolbyggnaden eller vattnet vid regeringskansliet? Verkligen sett? Har du känt marken under dina fötter? Blivit varse fukten i luften? Känt doften av den vinter som inte riktigt vill slå sig till ro? Förmodligen inte. Du har nog, som de flesta andra, blivit likgiltig inför det som omger dig, naturen, djuren, livet. Förstås inte på ett intellektuellt plan. Naturen måste ju räddas och planer måste uträttas.

Och likväl upptas väl ditt sinne gällande skolfrågan av kvalitetsredovisningar, den sviktande jämförbarheten i betygssättningen liksom ordningsproblemen. Ordning har vi talat om en hel del de senaste tio åren, har vi inte? Ordning på skolan, ordning på eleverna, ordning på statsfinanserna. Ordning. Men har du någonsin stannat upp och funderat på: vad är ordning? Verkligen gått in i frågan. Var finns ordning? Om en är uppmärksam så verkar ordning finnas överallt runtomkring oss. Naturen är i ordning, djuren lever i ordning, universum är i ordning. Men människan, och då märkligt nog främst människorna i skolan, lärarna och de stackars barnen (eleverna) – de är i oordning. Men vad är oordning? Har du funderat kring det någon gång? Verkligen lagt ner hela din energi på frågan? Inte? Ändå går mycket av din tid till att skapa ordning. Kanske bör vi börja där. Vad är ordning? Och vad är oordning? Har sinnena kanske någonting med ordning att göra? Att se, höra, känna? Lukta, smaka? Att bli varse? Eller handlar ordning om att döva sinnena och göra som man blir tillsagd? Ordning, handlar det om anpassning till det så kallade samhället, till ID-kontroller och stängsel? Och på vilket sätt har denna ordning och oordning i så fall betydelse för bildning?

Vi vill fostra fria människor (i sig väl en självmotsägelse…), säger vi. Men gör vi det? Vad är i så fall frihet? Har du funderat kring det? Verkligen gått in i frågan. Jag tror att vi måste börja där. Med att fråga och att ifrågasätta. Inte de bristande skolresultaten utan själva grunden som vi står på.

 

 

 

4 Comments on “Skuggan – Mia Tiempo von Essen: “Skolan som samhällsbyggande institution för demokrati, integration, kunskap och bildning”

  1. Skuggan; Ordning och oordning kanske det gäller hur vi bemöter andra människor? Det är matematiskt uträknad ordning i naturen och hur allt hänger ihop, om du börjar lägga märke till det.
    Bildning och skolans betydelse som samhällsbärande institution behöver ordning i så motto att vi som finns där är beroende av varandra och att diverse datorer, läromedel och människor som finns på arbetsplatsen är på plats, där de ska vara. I demokratins namn måste vi respektera varandras åsikter, men inte förolämpningar” Förtroende har Sveriges samhälle byggts upp med och det måste vi fortsätta med, annars blir det förtalskultur, vilket gör att arbetskollegor går till chefen istället för till kollegan och försöker lösa problemet, eller anonymiteten som skydd för att inte stå för sina åsikter.
    Förtroendet bygger på tillit, att allt går väl, mina medmänniskor vill mig väl osv. Friheten ligger däri, att jag har förtroende och tillit. I mitt inre finns mitt Själv, det som är större än vårt medvetande och som rymmer all mänsklig historia (både det personliga och kollektiva omedvetna) och min etik vad som är rätt ur mänskligt levnadssammanhang. För mig är Ahimsa, dvs icke-våld det som härskar.
    Eleverna behöver förstå sammanhangen, det måste vi lärare förklara för dem. De har ännu inte samma kunskap och erfarenhet som vi.

    • Maria,

      När jag var yngre delade jag din uppfattning om icke-våld liksom att ”(e)leverna behöver förstå sammanhangen, det måste vi lärare förklara för dem.” Men så – det var 1982 – började jag fundera över vad meningsfull ”fredsfostran” skulle kunna vara och i arbetet med den frågan var jag tvungen att först fördjupa mig i ”sammanhangen” – och då upptäckte jag undan för undan att sammanhangen var långt mer komplicerade än vad jag hade föreställt mig. Jag är t.ex. beredd att tillgripa våld gentemot barn om jag ser att en ettåring har fått tag i en skarp förskärare, tycker att det är roligt att vifta med den och inte vill lämna den ifrån sig, eller om hen plötsligt försöker rusa ut på gatan.

      Du skriver att ”(f)örtroendet bygger på tillit”, dvs. att en kan lita på andra människor. Men min bestämda uppfattning är att en vare sig kan lita fullt ut på sig själv eller andra; en vet aldrig på förhand helt säkert hur en kommer att reagera i en ny och okänd situation; hur människor beter sig beror på vilka de är tillsammans med för tillfället; det är inte utan anledning som civilkurage är något lika uppskattat som sällsynt. Och att en vill en annan väl innebär inte nödvändigtvis att hen också gör en väl; uttrycket ”björntjänst” har fog för sig.

      Som du kan se i mitt svar till Mia Tiempo von Essen så har jag använt mig av några olika teoretiska perspektiv för att fördjupa mig i olika sammanhang. Detta arbete har resulterat i en ny syn på både det ena och det andra, bl.a. har min människosyn och syn på vad det innebär att vara människa förändrats. Jag har skrivit om detta i “Att tänka för fred och hållbarhet. Om Trenätsteorin, en holistisk samhällsteori och symbietiken, en ekologisk ideologi” som du hittar på https://3nt.se under Bok.

      Gunnar

  2. Mia,

    Jag blev lite provocerad av ditt direkta tilltal – och det var väl det som var meningen, antar jag. Min första reflektion är att du indirekt efterlyser grundforskning i ordets egentliga bemärkelse – en forskning om grunden och från grunden. Gregory Bateson konstaterar hur grundligt Bibeln är uppbyggt – det börjar i första Mosebok med att Herren skiljer land från vatten och på så sätt skapar ordning i kaos, skapar en grund för det fortsatta skapandet. För Bateson handlar vetenskap om att skapa ordning i form av ord och begrepp, om att skapa begreppsapparater som gör det möjligt för oss att gripa och begripa verkligheten.

    Du frågar ”Vad är kunskap? Det förefaller som att vi borde börja där” och naturligtvis, kunskap är ju kärnan i skolan – det handlar både ämneskunskap och vår yrkeskunskap, livskunskap och social kompetens. Du fortsätter ” Men har du någonsin stannat upp och funderat på: vad är ordning? … Har du funderat kring det någon gång? Verkligen lagt ner hela din energi på frågan?” Ja, jag har faktiskt lagt ner (nästan) hela min energi på frågor om ordning och frihet, kunskap och lärande. För att finna svar har jag sökt både innanför och utanför de traditionella pedagogiska gränserna.

    En som sökte kunskap om livet var Ludwig von Bertalanffy som därför började läsa biologi på 1920-talet, men blev besviken – själva livet, det levande syntes inte till i kurserna. Han tog sig då före att med hjälp av ord och begrepp bygga upp en kunskapsgrund; resultatet blev ”den generella systemteorin” som bl.a. säger att ett system är en helhet – dvs. en avgränsad bit ordning – och att system består av delsystem. Eftersom både vi som lärare och eleverna är levande system erbjuder systemteorin relevant grundkunskap för oss i skolsystemet.

    När jag forskade på Försvarshögskolan intervjuade jag en major som förklarade för mig att ”arméns uppgift är att strukturera kaos”; jag tänkte, ”strukturera kaos – det är ju det vi lärare försöker göra hela tiden!”. Jag började läsa kaosteori och fann då matematik, men också ett diagram som beskrev hur det ur kaos kunde uppstå olika processer; och på något sätt kände jag igen mig, insåg att det där diagrammet skulle kunna beskriva en helt vanlig situation i ett klassrum. Kaosforskning har alltså med skolan att göra. Utöver matematiken fann jag också ett ord som kändes relevant: kaos kännetecknas av oförutsägbarhet. Kaos och oförutsägbarhet är motsatsen till ordning, men också ett sätt att se på frihet; frihet gör elever oförutsägbara, så ja, jag har ”gått in i frågan” och också kommit ut med ett svar. Du undrar om ”fostra fria människor” är en självmotsägelse. Nej, livet är en blandning av ordning och kaos. Vi lärare måste skapa ordning som ger eleverna frihet – jag kallar sådan ordning ”möjlighetsrum” – och i dessa möjlighetsrum kan eleverna använda friheten till att utvecklas i den riktning som jag har tänkt mig. Tanken med “fria människor” är ju inte att de alltid ska sväva omkring som oansvariga dammkorn i universum utan ingå som levande delsystem i de stora system som kallas samhälle och biosfär!

    Du skriver om sinnena och om att ”bli varse”. Bateson var från början biolog, blev sedan antropolog och ägnade sig också åt inlärning. Han definierade ”(en bit) information är en skillnad som gör en skillnad” och därmed fick jag också ett svar på frågan om vad sinnena och varseblivningen handlar om: skillnader som gör skillnad – information. Med Batesons definition kan man se språket med dess ord som en informationsteknologi; vi säger och skriver saker och ting för att göra skillnad. Men med detta synsätt blir också våra känslor en informationsteknologi; känslor gör skillnad och andra människors känslor kan – och bör – göra skillnad för oss. Och strängt taget kan även undervisning ses som en informationsteknologi – vi lärare försöker göra skillnad på sätt som gör skillnad, som skapar processer, lärande.

    Ja, jag har tänkt, men även sökt – och alltså också funnit. När jag sökte i lärares tysta kunskap i jakt på dolda mönster fann jag en tankestruktur som jag kallar strateginät, och när jag hade fått fram ett antal dokumenterade strateginät och sökte mönster i dem fann jag ytterligare mönster; jag kallar dessa undervisningskonster. Jag ser undervisningskonsterna som kärnan i vår yrkeskunskap och som speglingar av system, oförutsägbarhet och skillnader, dvs. av ”själva grunden som vi står på”. Vill du ha utförligare svar på dina frågor om mig, ordning, kunskap och om att ”fostra fria människor” kan du finna sådana på https://metodik.education.

    Gunnar

  3. Tack Mia för ditt inlägg med väsentliga frågor som vi måste arbeta med för att få besvarade, men som vår skola idag inte har förmågan att behandla.

    Den pedagogiska forskningen handlar till 99% om hur en lärare skall på bästa sätt överföra den kunskap som hen personligen accepterar som kunskap till sina elever, allt inom ramen för ett obsolet, ineffektivt och mycket kostsamt traditionellt skolsystem. Det mesta av den forskningen är redan obsolet och har ingen inverkan på en framtida skola som skulle kunna besvara dina frågor.

    Det hela litteraturen finns det egentligen bara två UNESCO-publikationer som behandlar frågor som dina. I förordet till “Rethinking Education – Towards a global common good?”, (november 2015) skriver UNESCOs Director-General, Irina Bokova:“What education do we need for the 21st century? What is the purpose of education in the current context of societal transformation? How should learning be organized? These questions inspired the ideas presented in this publication.In the spirit of two landmark UNESCO publications, Learning to Be: The world of education today and tomorrow (1972), the ‘Faure Report’, and Learning: The treasure within (1996), the ‘Delors Report,’ I am convinced we need to think big again today about education.”

    Dessa två dokument är det mest betydelsefulla som skrivits om utbildning hittills, och där kan du läsa hur flera av de frågor du ställer kan behandlas. Det mest betydelsefulla är förslaget att som en väsentlig del i kursplanerna – upp till 50% – införa två
    nya moduler: “Learning to be” och” Learning to Live Together” som tillägg till de nuvarande “Learning to Know” och “Learning to Do”.

    Om du inte kan snabbt fä tag på dessa kan du läsa mitt “Förslag till ett nytt LÄROSYSTEM får basutbildningen” på http://www.sweducation.eu, som helt bygger på de nämnda dokumenten. Men originalen är en väsentlig läsning för alla som vill verka för en bättre skola och utbildning.

    Lennart Swahn

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »