Lagrådet har riktat svidande kritik mot regeringens förslag till ny skollag och skickat tillbaka skollagsutkastet, den s.k. lagrådsremissen, till regeringen för omarbetning, eftersom den inte kan utgöra underlag för en proposition. Detta är ett anmärkningsvärt nederlag för en skolpolitik som varit inriktad mot att med stor brådska förändra grundläggande förutsättningar för skolans arbete. (red)

En av de saker som Jan Björklund som ansvarigt statsråd prioriterat högt är att under mandatperioden införa en ny skollag. Att det behövs är alla överens om – den nu gällande är från 1985 och det finns ett förslag från en utredning 2002. Den förra regeringen och dess stödpartier lyckades inte ena sig kring en proposition vilket Jan Björklund upprepade gånger kritiserat.

Före jul presenterades lagrådsremissen med en rekordlång skollag efter en omfattande remissomgång. Lagrådet genomför en grundlig teknisk granskning och kommer med svidande kritik: det behövs en omfattande överarbetning och förslaget är slarvigt, inkonsekvent och möjligen i detaljer rent av grundlagsstridigt. Yttrandet är på nästan 80 sidor  och återfinns www.lagradet.se). Lagrådet gör som rådet ska göra, man genomför en teknisk granskning och tar inte upp principiella frågor. Lagrådet har därför inga synpunkter t.ex. på hur mycket som skall regleras i skollagen, en viktig principiell fråga. Skollagsförslaget innebär att sådant som aldrig tidigare reglerats i skollag nu skall regleras där.

Om riksdagen skall fatta beslut före valet har regeringen bara några veckor på sig – senaste propositionsdatum är 24 mars.

I fortsättningen skall jag ta upp två frågor:

För det första: Varför har utbildningsdepartementet misslyckats med att på över tre år få fram ett tekniskt fullgånget förslag till ny skollag? Tidigare har skollagsförslag tagits fram av utredningar med parlamentariskt inslag. Så har inte skett denna gång, vilket kan motiveras med det redan finns ett sådant utredningsförslag från 2002.

En strävan har varit att föra in så mycket som möjligt av speciallagstiftningen i skollagen. Härigenom blir lagförslaget mycket omfattande. Arbetet har organiserats som en arbetsgrupp inom departementets skolenhet, dock med företrädare för rättsekretariatet (se Ds 2009:25). Det som är litet förvånande är att varken den ansvarige rättschefen eller mer seniora handläggare nämns i överlämnandeskrivelsen. De har heller inte medverkat som föredragande för lagrådet. Skollagsförslaget framstår härigenom som Jan Björklunds personliga produkt. Ministern har som det ser ut fått med alla sina favoritidéer, och de handläggare som arbetade med skollagsförslaget hade nog inte en chans att hålla emot. Den ansvarige rättschefen och de mer seniora handläggarna slapp att sätta sitt anseende på spel. Det kan vara så att Jan Björklunds favoritidéer blev så många, att lagförslaget, som redan tidigare var omfattande, blev överlastat och inte hann arbetas igenom. Det återstår att se om departementet nu hinner göra en ordentlig genomarbetning. Om propositionen läggs fram kan oppositionen kräva att lagrådet yttrar sig en gång till.

För det andra: Den nu förslagna skollagen är som sagt mycket omfattande och tar upp frågor som tidigare inte reglerats på detta sätt. Skollagen innehåller både målformuleringar och en direkt reglering av vad som skall ske i skolan. Den direkta regleringen omfattar sådant som tidigare reglerats i skollag som skolplikt, avstängning, disciplinära befogenheter etc., allt med betydande förändringar, men också sådant som inte tidigare reglerats i skollagen som betygsfrågor i vid mening, närvarorapportering och styrelsesammansättning. Bland de nya målformuleringarna märks t.ex. att ”elever som lätt når de kunskapskrav som minst skall uppnås ska ges ledning och stimulans…”

Det nya skollagsförslaget medverkar till den rådande osäkerheten i fråga om styrningen av skolan. Vi säger att vi har mål- och resultatstyrning och inte regelstyrning, men den nya skollagen och dess omfattande reglering av vad som sker i skolan innebär en ökad regelstyrning. Utbildningsministern och LR talar båda för ett förstatligande av skolan utan att klargöra vad det innebär. Oklarheten tycks innebära ett nytt och tidigare okänt frirum för personlig maktutövning från utbildningsministerns sida vilket både skollagsförslaget och ”återinförandet” av betyg på lågstadiet är ett uttryck för.

Lagrådets kritik av skollagsförslaget öppnar ett fönster för en nödvändig debatt om styrning av skolan. Låt oss utnyttja det öppna fönstret och starta debatten!

(Mac Murray har varit kansliråd på Utbildningsdepartementet)