Samtidigt är det bra att debatten nu nyanseras. Hur ska vi skapa en kreativ miljö för våra elever och hur ska vi kunna hjälpa dem att bli mer kunniga och tro på sina förmågor? Vår utmaning är alltså: Hur ska vi kunna hjälpa våra elever att uppnå förmågor och kunskaper att känna sig stolta över? Förmågor och kunskaper som gör att de känner att de är kompetenta, att de har något bidra med … Och jag tror att vi behöver kunna få arbetsro för att kunna koncentrera oss, kunna bearbeta, tolka, reflektera … och jag tror att eleverna behöver ledare (lärare) som kan sina ämnen och därmed kan inspirera och stötta … för att de ska nå ända dit.

Det räcker inte att som lärare vara trevlig att snacka med, man måste ha ett intressant och relevant innehåll också. Jag läste ett intressant inlägg om detta i Sydsvenska Dagbladet 24/2 2010, av Merete Mazarella: ”Läkare med gränser. Kommunikationsproblem banar väg för kvacksalvare” (Tyvärr går inlägget, som publicerades på Kultursidan, inte att hitta på tidningens nätupplaga.) Mazzarellas inlägg handlar om vår syn på vilka kunskaper och kompetenser vi anser är viktiga. En del verkar tycka att det är ok att man kvacksalvar som lärare, men kanske inte som läkare? Mazzarella skriver bl a att hon hört en av lärarna säga till sina läkarstudenter, när de var nästan färdiga för arbetslivet: ”Det viktigaste är att ni är bra på kommunikation så klarar det sig nog med resten.” Det handlar återigen om pendeln tycker jag. Ytterligheterna. Vi behöver lärare och läkare som både är bra på att kommunicera och som har djupa ämneskunskaper.

Tack för ett välformulerat, tankeväckande och intressant inlägg!

Även exempelvis tolkning, förståelse, mångtydighet, osäkerhet måste kunna formuleras på ett redigt och genomtänkt stringent vis.

Holmberg låtsas – eller är just – ”flummig” i sin utläggning. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

Skolan har problem även om det finns de som förnekar och skyller på massmedia. Och det vore konstigt om det vore problemfritt med tanke på de påfrestningar skolan utsatts för genom samhällsutvecklingen under de senaste årtiondena. – Vilka kunskaper och förmågor behöver eleverna tillägna i skolan med tanke på det samhälle som finns nu och det samhälle som kommer? Hur undervisar man elever som är så uppenbart annorlunda än gårdagens elever var, som ser annorlunda på sig själva, på framtiden, på lydnad, på arbete o.s.v? Hur gör lärare som inte har samma automatiska auktoritet som forna tiders lärare hade? Inte kan dom hoppas på riksdagbeslut som bestämmer att allt ska återgå återgå till hur det var förr. – Men det förs ingen debatt om dessa ting idag. Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet.

Det är inte lätt som en plätt att reformera skolan. Därför behöver vi ett nytt samtal om vari problemen består, ett ansvarfullt på allvar-samtal, som kan utveckla alternativ till den enda vägens politik. Tänk om det är så att den medicin som nu marknadsförs så intensivt kommer att göra patienten ännu sjukare?

Per Sundgren
just nu lärarutbildare på Södertörn