I en kommentar till redaktionens inbjudan att diskutera skolan och demokratin har Skolverket påpekat att det ganska nyligen gjorts en internationell studie i ämnet. Den presenterar sig själv så här:

”International Civic and Citizenship Education Study är en internationell studie av skolans medborgarförberedande uppdrag. 14-åringar i 38 länder har besvarat samma kunskapsprov och samma enkäter, vilket har gjort det möjligt att jämföra deras kunskaper, värderingar och deltagande på områdena demokrati, samhälle och medborgarskap.”

Som med alla andra undersökningar av det här slaget bör man vara försiktig med att dra några snabba slutsatser. Det kan inte vara lätt att jämföra Dominikanska republiken, Indonesien, Luxemburg, Sverige och trettiofyra andra länder med varandra. Men en del resultat ställer trots allt viktiga frågor om hur det står till med skolan och demokratin.

Enligt studien placerar sig de svenska eleverna högt på kunskapsproven och i jämförelse med en tidigare undersökning har de inte heller blivit sämre. Det är gott och väl men skillnaderna mellan eleverna är större än genomsnittet för de deltagande europeiska länderna. Elever med högutbildade föräldrar klarar kunskapsprovet bättre än elever med lågutbildade föräldrar. Inget av de europeiska länderna har signifikant större effekt av utbildningsnivån än Sverige.

Detta är inget överraskande resultat men tänkvärt är att en elev som går i en klass där de flesta har högutbildade föräldrar klarar sig bättre än om flertalet har lågutbildade föräldrar. Dessutom tjänar en elev med högutbildade föräldrar mer på detta än en med lågutbildade föräldrar. Med andra ord är det elever med högutbildade föräldrar som tjänar på ökad skolsegregation och som studien påpekar finns det en trend mot ökad skolsegregation i Sverige. Finland skiljer sig från de nordiska länderna i de här avseendena med sin mindre segregerade skola.

Men demokrati handlar om så mycket mer än kunskap. Eventuellt kan man glädja sig åt att svenska fjortonåringar visar starkt stöd för sådant som lika rättigheter, jämställdhet mellan könen och yttrandefrihet. Men det ska ställas mot att de visar svalt intresse för politik och samhällsfrågor och inte tycks engagera sig så mycket i samhället.

Eleverna ger en ganska positiv bild av vad som händer i klassrummet. Men fyrtio procent anser att läraren ”aldrig eller sällan belyser politiska frågor och samhällsfrågor från olika håll”. Undersökningens slutsats blir att utifrån ”bestämmelserna i skollag och läroplan, verkar en hel del arbete återstå med att ge eleverna det inflytande de har rätt till”.

Kanske finns det bland läsarna eller hos Skolverket och dess forskare synpunkter på vad som återstår att göra.

Redaktionen