Ingrid Carlgren och Sten Svensson: En gemensam skola för bildning och demokrati

I två artiklar kommer Ingrid Carlgren och Sten Svensson att summera SOS:s Skuggkommission med syftet att stimulera till skrivandet av remissvar på Skolkommissionens slutbetänkande. Detta är deras första artikel. (red.)

Skolkommissionens förslag är ute på remiss över sommaren. Ett och annat remissvar kommer nog att produceras i hängmattan, vilket kanske är bra för att vidga perspektiven. Som ett litet inspel och inspiration vill vi plocka upp några av trådarna i det arbete som SOS:s  Skuggkommission (Skuggan) gjorde förra året och som finns beskrivna i en rad SOS-artiklar.

Även om vi håller med om en stor del av Skolkommissionens beskrivning av hur problemen utvecklats från 1990-talet och framåt har vi avgörande invändningar. Skolkommissionen riktar in sig på decentraliseringen och kommunaliseringen och den därmed följande fragmenteringen som viktiga orsaker till skolans problem. Vår utgångspunkt är att det är marknadiseringen och privatiseringen tillsammans med ett långt utvecklat mål- och resultatstyrningssystem som lett till en helt ny och i flera avseenden dysfunktionell skola.

Kommunaliseringen och decentraliseringen innebar visserligen en hel del förändringar men det var inget kvalitativt nytt som de besluten innebar. Skolan skulle även i fortsättningen vara styrd av demokratiskt valda församlingar och avsikten var att politikerna i kommunerna och professionen skulle få mer att besluta om. Det kvalitativa nya var när skolbesluten flyttades till enskilda och till företag genom skolans marknadsutsättning. Då flyttades makten över skolan från de demokratiska församlingarna i kommunerna och från professionen till marknaden. Det systemskiftet har förändrat skolan och lärarnas arbete i grunden. Allt som sker i skolan i dag påverkas av marknadsmekanismerna.

Därtill kommer ett mål- och resultatstyrningssystem som efterhand alltmer vridits mot resultatstyrning. Resultatstyrningen är en viktig del av de styrnings- och ledningsmetoder som hämtats från den privata till den offentliga sektorn och som sammanfattningsvis kallas New Public Management, (NPM). De har medfört ett fokus på tydlighet i kombination med system för uppföljning och kontroll. Kraven på tydlighet har för skolans del bland annat lett till att explicita formuleringar av vad eleverna ska kunna göra för att få olika betyg har kommit att bli alltmer dominerande i skolarbetet. Både lärare och elever blir därigenom snävt inriktade på de kriterier som finns för att bedöma kunskaperna. Risken för en trivialisering som inskränker elevernas kunskaper är stor.

Det blir allt svårare för lärare och elever att få utrymme för att göra skolarbetet meningsfullt. Resultatorienteringen i NPM i kombination med skolpeng och yttre kontroller leder till instrumentalism och tävlan istället för samarbete. Det medför att det som tidigare utgjorde attraktionskraften i läraryrket håller på att försvinna. Det är ett tänkande som tränger igenom på alla nivåer i skolsystemet – ända ut till samtalen vid elevernas köksbord. Där har frågor om skolval, strategier för att få olika betyg och hur de ska planera sin utbildning som en del i livskarriären, blivit en del av den urbana medelklassens livsstil. Samtidigt ställs stora grupper av elever utanför. Många av de elever som är kvar i de övergivna kommunala skolorna ser inte skolan som en väg till framtiden.

För att förbättra skolans kunskapsresultat, öka likvärdigheten och höja kvalitén på undervisningen behövs en rad åtgärder inriktade mot de mekanismer som genererar den ökande segregationen och de sjunkande kunskapsnivåerna.

En övergripande inriktning för Skuggan har varit att utveckla skolan som samhällsbyggande institution för demokrati, integration, kunskap och bildning. I dag är uppgiften för skolan att tillhandahålla utbildningsval för den enskilda individen. Alla ska välja.

Men enskilda kan inte se till vad som är bra för samhället utan de gör de val som de tror är bäst för de egna barnen. Därför sätter de som kan sina barn i skolor som är positivt segregerade. Det är ett rationellt och klokt val sett ur den enskildes perspektiv. Ur ett samhällsperspektiv och ur ett demokratiskt perspektiv är däremot denna skolpolitik mycket negativ. Skolan som en kollektiv resurs för att utveckla samhället, har övergivits.

Vi har fått ett utbildningssystem med stora inbyggda motsättningar där skollagens mål om likvärdighet och demokrati ska förenas med skolkoncernernas strävan efter maximal vinst. För att bryta detta mönster måste marknadens styrning av skolans verksamheter upphöra. Skolbolag vars verksamhet förutsätter segregation hör inte hemma i demokratiskt skolsystem som strävar efter likvärdighet. Skolor ska drivas i icke vinst-utdelande organisationsformer.

Skolans resurser måste fördelas efter ett system som stimulerar kvalitet i undervisningen. Dagens system med skolpeng måste bort och ersättas med en modell där resurserna fördelas per undervisningsgrupp och de ska ligga fast för ett läsår i sänder för att möjliggöra kvalitet och långsiktighet.

Man måste också göra något åt det fria skolvalet, eftersom det driver på segregationen. Vi vill ersätta kundperspektivet med dess betoning av valfrihet med ett medborgar- och samhällsperspektiv. Vi betonar delaktighet och inflytande där skolan arbetar tillsammans med elever och föräldrar för att utveckla och förbättra skolan. Vi vill avsätta särskilda resurser som stöd till skolor som skapar förutsättningar för eleverna att påverka sin utbildning utan att behöva byta skola liksom för att utveckla olika former för elev- och föräldrainflytande på utbildning och undervisning.

Paradoxalt nog tycks det som att den skola som tagit form de senaste decennierna – under högljudda rop om kunskap – blivit mer kunskaps- och bildningsfientlig än den tidigare skolan. Dagens resultatstyrning omvandlar undervisning till en kontinuerlig bedömningspraktik. För att främja bildning behövs en rad åtgärder som minskar detaljstyrningen och ger större handlingsutrymme åt lärare och elever. Undervisning i ett bildningsperspektiv måste ha utrymme för omvägar och arbeta utan detaljstyrda förväntade resultat.

En första åtgärd är att ta bort kunskapskraven från läroplanen och justera skollagen i enlighet med det. Syftet med förslaget är att skapa förutsättningar för lärare och elever att kunna planera undervisningen med fokus på sakinnehållet snarare än på hur resultaten av undervisningen ska bedömas.

Skolan som en kraft i närsamhället behöver också stärkas samtidigt som de globala perspektiven behöver få större utrymme. Det handlar både om att utveckla skolan som en mötesplats för familjer och att bidra till lokalsamhällets utveckling. För bästa planering av skolor ur såväl närhets- som integrationsperspektiv måste ansvaret ligga på den kommunala beslutsnivån men för utvecklingen av verksamheterna behöver också samverkan med civilsamhället stärkas.

När det gäller skolans utveckling och styrning vill vi gå tillbaka till diskussionerna i anslutning till 1989 års ansvarsproposition: Vad ska politiken styra och vad ska de professionella styra? Men vi vill göra tillägget: hur ska marknadens skadliga inverkan på verksamheten kunna avvecklas? Det finns ett samband mellan professionens försvagning och en ökad yttre styrning och kontroll från stat och marknad. Att utveckla den professionella styrningen i skolan är centralt såväl för att höja undervisningens kvalitet och därigenom förbättra resultaten som för att öka attraktiviteten i läraryrket. I dessa frågor återkommer vi i nästa artikel.

Ingrid Carlgren och Sten Svensson är tidigare medlemmar av redaktionen för Skola och samhälle och drev under 2017 ”skuggan”, en skuggkommission där alla som ville kunde bidra med inlägg. 

7 kommentarer till “Ingrid Carlgren och Sten Svensson: En gemensam skola för bildning och demokrati

  1. Samma härliga tjocka gemenskap som skolan var förr. Allt var inte bättre för som författarna tycks förfäkta. Tråkigt att de hänger sig kvar i en skola som inte fungerade då och inte kommer att göra det med de förslag de ger i denna artikel.

    För övrigt är det nog så att statens inblandning inte alltid är av godo. Man dopar huvudmännen med sitt sätt att agera. Om det har jag skrivit här: http://pluraword.blogspot.se/2017/06/glapp-ratten-gor-att-skolan-aker-i-diket.html

    Sedan det här med demokrati och dess ekosystem. Demokrati skapas i mångfalden i Sverige och inte genom homogenitet i det politiska systemet. Läs gärna detta om behovet av ett civilsamhälle långt bort från den politiskt styrda systemen: http://pluraword.blogspot.se/2017/06/mangfalden-byggde-sverige.html

    Men som sagt, den som lever får se hur Skuggan ska lyckas frälsa dagens skolsystem och politikerna med dess syn på hur skolsystemet ska drivas.

  2. Lysande analys som jag har haft nöjet att följa under senaste åren. Jag har nyligen avslutat en pilotundersökning om temat ”inkludering” på min arbetsplats i Borås stad, och kan tentativt bekräfta några av era analyser och tolkningar. Såväl utvecklingsenheten som ledningen har haft som mål att öka mängden godkända resultat genom att effektivisera. I praktiken har det inneburit flera korta och ”flexibla” kurser, mer kontroll av lärarnas praktik, genom att tvinga de att använda BFL, bedömningsmatriser, förberedande inför det Nationella Provet, och uppfylla de kvalitativa utvecklingsområdena i Skolinspektionens observationsschema. Detta har berövat lärarna ytterligare tid för undervisning som bygger på bildning och demokrati. Detta ständiga kontrolliver genom effektivisering förser ledningen och politikerna med en illusorisk bild på kvalité eftersom kvalité beräknas lättast med knappa underlag som lättare förvandlas till siffror/resultat. Dessutom har målet med kommunens utvecklingsenhet varit att alla ska få minst E i betyg. Gång på gång har lärarna uppmärksammat de brister som effektivisering medför, och har mötts av missförstånd och förnekelse. Jag kommer snart att skriva en sammanfattning på mina resultat i alla fall som kanske kan testa dagsljus på S:O:S!

  3. Skribenterna har helt rätt enligt min mening. Marknadiseringen och den därav följande friskoleexplosionen, där småskaliga och i och för sig seriösa företag snart köpts upp av de stora riskkapitalbolagen, har varit förödande för skolan. Demokratin har underordnats valfriheten. Att detta har kunna ske och ännu fortgår med mer eller mindre krystade motiveringar, är en gåta. Sorgligt att inte Skolkommissionen har velat ta i detta.

  4. Marknadisering och privatisering måste definitivt bekämpas och dessa tendenser har – ihop med andra djupa samhällsförändringar – varit negativa för skolinstitutionen som helhet. Kanske bör man dock inte utse avskaffandet av dessa till det allena saliggörande. Det är tunt med förslag och gott om kritik, något som präglar inläggen på SOS.
    En fråga som inställer sig bland många andra är hur hur man ska få den medelklass som vant sig vid ”exit”- möjligheten och att se sig som kravställande kunder att acceptera förslaget om att helt enkelt ta bort möjligheten att byta eller välja skola? Att inte ställa och försöka seriöst besvara den frågan är nog att vara lite politiskt naiv. Att ta bort möjligheten att göra vinst på skolverksamhet är svårt nog men där har man folkmajoriteten med sig.

  5. Instämmer med Michael. En lysande analys! Det enda jag skulle vilja tillägga har med de svagpresterande elevernas resultat att göra. Den viktigaste informationen från PISA var att en femtedel av eleverna hade mycket dålig läsförståelse. Detta konstateras efter nio års skolgång under vilken dessa elever haft svårt att förstå vad läraren sagt och vad som stått i uppgifter och läroböcker. Ett ytterligare skolår för dem har man föreslagit. Obligatorisk sommarundervisning för de elever som inte klarar betygskraven. Det är så dags. Hur motiverade är eleverna att tillbringa ytterligare tid i den skola som de misslyckats och vantrivts i under nio år.
    Det är bra att man nu fördelar statliga pengar framför allt till skolor med låga resultat. Dessvärre kan de där hamna i många olika hål. Bäst vore om dessa bidrag öronmärks till en utvärdering av barnens språkförståelse innan de börjar skolan. Att denna utvärdering följs av en förberedelse tid av varierande längd där de elever som så behöver får kompensation för sina brister i språk och andra förutsättningar för att lyckas i skolan.

  6. I wholly agree that the influence of instrumentalism appears to permeate the school world from the bottom to the top. The shift from so called norm steering mechanisms to goal and result steering mechanisms was inevitably going to bring with it a means -ends way of thinking which always concentrates on the means rather than the ends because the school variables connected with the means is what we ”the little scientists” can best manipulate. The ends become transformed into what we can measure and just these two strategic choices is sufficient to turn the classroom upside down. We should not underplay the role of ”the scientific attitude” here because it was scientific research which convinced everyone that the individual can find his own way about in the labyrinth of knowledge with only minimal guidance from the teacher. Of course, no such research could ever prove such a thing but it was taken as proven nevertheless–not just in Sweden but in many countries. Because in a world of statistics and probability where correlations have taken the place of causation no one knows any longer what a proof is in education. Education is now ruled by technical imperatives as well as instrumental/hypothetical imperatives. Of course, ”Bildning” in Philosophy has since the Enlightenment been a categorical imperative and Education has since that time and up to modern times always followed humanistic principles which are both logical and ethical. Now the humanities up to modern times have been strong philosophically in the Universities and this has helped to sustain the value-system of the schools. Exactly how and exactly when the humanities began to wane in significance is an important research project which awaits the attention of probably a whole generation of scholars. Th Humanities were strong in England during the 60’s but began to weaken in the 70’s and economic cuts merely hastened the deterioration. I arrived in Sweden at the end of the 70’s and found that this process was much more advanced in the Swedish universities I studied at than was the case in England. Individual based learning had also progressed in the schools much further here than in England.These ”observations” could all be mere accidental correlations and not causal in nature but there are a large number of other indicators pointing in the same direction. The academic status of the Science program in Gymnasium at all the schools I have worked in is higher than the Social Sciences or humanities programs. Why? Is logic, conceptual analysis, the interpretation of complex texts so much simpler than manipulating and measuring variables? I don’t think so. The Philosophy programs here did not provide the same quality of training as one was able to get in England. I worked with a psychology head of department who threw up his hands in despair at the training his Psychologists were receiving. My son studied Political Science at Uppsala University and Plato, Aristotle and Kant were peripheral figures. The two strongest components of teacher training in England are subject-knowledge and Philosophy of education. I have found only one pedagogical institution in Sweden that concentrates on Philosophy of education and I think this is a relatively recent phenomenon. Thorough subject knowledge is not a primary focus in teacher training. I have an endless list of similar examples. So whilst I agree that the instrumentalism of the businessman is a contributory factor I dont believe it has the academic power to turn a classroom upside down.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter