Skolan ska vila på vetenskaplig grund, men forskning om skolan har tvärtom fått en allt mer försvagad ställning i debatten, enligt Magnus Hultén. Istället dominerar skräckbilder om postmoderna läroplaner, konspiratoriska (pedagogiska) etablissemang och bristande ordning i skolan; en opinionsbildning som understödjs av våra stora dagstidningar.
Förslaget om uppbyggnad av ett nationellt professionsprogram för lärare och rektorer är en ulv i fårakläder, skriver Ingrid Carlgren med anledning av den aktuella utredningen “Med undervisningsskickligheten i centrum”.
Vi borde i högre grad utnyttja den kunskap vi har, skriver Jan Lenander i sitt stöd för rationalismen som kunskapsfilosofi. Med hjälp av rationella resonemang, kan vi resonera oss fram till bättre svar på olika frågeställningar.
Boken ”Learning To Improve: How America’s Schools Can Get Better at Getting Better” har precis kommit ut på svenska på med titeln ”Förbättra skolan för alla”. Per Kornhall manar till eftertänksam läsning och menar att parallellerna till svenska förhållanden är många och slående (red).
Det har blivit populärt att kräva att undervisning är mer forskningsbaserad och att forskning ska slå hål på myter om undervisning. Men Christian Bokhove vill visa att forskningsresultat ryckta ur sitt sammanhang, som sätts i händerna på lärare utan vana att läsa denna typ av texter, inte är en framkomlig väg. Det behövs broar mellan praktiker och akademiker. (red.)
I förra veckan avgick Lena Adamsson som direktör för Skolforskningsinstitutet. Skälet anges vara bristande politiskt stöd då institutets resurser inte ökats – trots att regeringen talar om vikten om forskningsanknytning i skolan. Är det så att man lovar runt och håller tunt? Anette Jahnke undrar hur man trots allt kan hålla tempot uppe för den praktiknära skolforskningen. (red.)
Kan den ensidiga betoningen av Vygotskijs sociokulturella teori ha bidragit till att hämma en mer flerstämmig teoribildning inom lärarutbildningen? (red.)
Pedagogiska forskare bör i högre utsträckning ägna sig åt att söka svar på frågor om elevers lärande, menar Per Acke Orstadius. (red.)
De fem stora, är en nyutkommen bok av Jesper Ersgård. Titeln syftar på de skolforskare som i dagens svenska skola utgör en forskningsbas för skolutveckling: Carol Dweck, Michael Fullan, John Hattie, Helen Timperley och Dylan Wiliams. Ricky Harrysson har läst boken och ställer sig kritisk till såväl Ersgårds tolkningar av svensk skola som en skolutvecklingskultur organiserad kring idéer om effektivitet. (red)
Avståndet mellan skolvärlden och universitetsvärlden är onödigt stort, och förhållandet mellan forskare och lärare måste göras mer jämbördigt, skriver Holmberg och Thavenius. (red)
Skola och Samhälle
SENASTE KOMMENTARER