Skola och SamhälleErik Cardelús: Tystnaden från lärarutbildningen behöver brytas
Debatten om lärarutbildningarna pågår kontinuerligt även om intensiteten varierar och just nu pågår flera statliga utredningar som berör lärarutbildningarna i hög grad, där reformer är sannolika med oanade konsekvenser. I veckans inlägg argumenterar Erik Cardelús argumenterar att fler representanter för lärarutbildningarna borde delta i debatten om dem (red).
Under senare tid har den blåst upp igen – debatten om lärarutbildningen. Och efter 20 års arbetserfarenhet i denna utbildning, känns mycket igen. För trots att begrepp och tonalitet varierar, förblir kritiken sig lik: lärarutbildningen är flummig, otydlig och lös i kanterna. Här talas om många abstrakta teorier och mångtydiga diskurser, men för lite konkretion och skarp verksamhetsnytta. Avståndet till klassrummet är för långt, en kritik som delas av både forskare, beslutsfattare och studenter.
I SVT Nyheter (10/10-24) pekar en studenten Lasse ut bristen på praktisk inriktning i utbildningen. En annan av många lärarstudenter, Aron, menar att det sällan handlar om vad som funkar i klassrummet, vad som är goda undervisningsmetoder, en hård kritik mot en professionsutbildning. Även Skolporten (Nyhetsbrev vecka 42) tar upp saken, med hänvisning till Regeringens särskilda utredare Peter Honeth som menar att det är för lätt att komma in på lärarutbildningarna och antagningskraven måste skärpas.
Liknande tankegångar har länge hörts från professorer och forskare som Ingvar (2014), Henrekson (2022), Wikforss (2020), Heller-Sahlgren (2019) och Enkvist (2017; 2020 & 2022). Paradoxalt nog är dessa teoretiker varken pedagoger eller verksamma inom skolfältet själva, men de har skaffat sig ett stort medialt och publikt utrymme, medan de höga företrädarna på landets lärarutbildningar sällan märks alls i debatten.
Kritiken har också aktualiserats av nyhetsinslag som gör gällande att söktrycket för lärarutbildningen har sjunkit drastiskt och vem som helst i princip kommer in.
Inför denna dystra verklighetsbild och massiva kritik mot landets största universitetsutbildning, lärarutbildningen, borde således det offentliga samtalet nyanseras och fördjupas, med de mest kunniga i täten. Tanken är långt från ny, utan lyftes exempelvis för några år sedan här på SoS, då med uppmaningen att forskare ska kliva fram i debatten.. Angelägenhetsgraden stärks av att ledarna i lärarutbildningen är disputerade och skickliga akademiker, vana och tränade i att resonera och debattera, därtill med en unik insyn i organisationen.
Så varför inte ta debatten? Scenen står öppen, intresset och relevansen är högt. Inlägg kan göras individuellt eller gemensamt, bland kollegors stöttande ryggar.
Så varför denna tystnad? Tystnaden kan tolkas som likgiltighet, att lärarutbildningen inte förtjänar att förklaras och försvaras, inte ens av dem som har bra betalt att göra så och har en massa fördjupad specifik kunskap.
För några år sedan publicerade ekonomiprofessorn Magnus Henrekson (GP 9/9-23) och INF 17/1-19) inlägg där han ansåg pedagogerna och lärosätena ”tiga ihjäl kritiken”.
I kölvattnet på dessa inlägg fortsatte dock tystnaden, trots att uttalandet såklart inbjöd till meningsutbyten från lärosätenas sida, speciellt dess högsta företrädare.
Exakt vad detta tigande beror på, kan variera. Sannolikt är det tryggare och mer karriärssmart att bara publicera för de närmaste kollegorna och spela på hemmaplan. Ändå är samtal viktiga, allra mest i problematiska lägen med stora samhällsvärden på spel. Utan samtal blir det svårt att hitta nya perspektiv och lösa problem. Utan samtal lämnas fältet fritt för mindre vetande, för svaga argument, skeva analyser och skräniga debattörer. Så här finns en viktig samhällsuppgift. Utgångspunkt kan tas i frågor som: Hur hamnade vi här? Vad behöver göras? Hur förbättrar vi läget?
I en professionsutbildning, bekostad av skattemedel och tätt knuten till samhällsnyttan, behövs kvalificerade offentliga samtal. Högre upp i den hierarkiska pyramiden brukar också undervisningstiden och undervisningsgrupperna vara mindre, så här finns mer av flexibel skrivtid som kan nyttjas för detta utomordentligt viktiga offentliga samtal. Ledare som leder med goda exempel brukar uppskattas brett, speciellt av alla som sliter nere i den löpande verksamheten och saknar tongivande röster.
Som bekant ger inte deltagande i offentliga samtal några publikationspoäng, men egennyttan kan må bra av att blandas med samhällsnytta, speciellt i en skattefinansierad och samhällsbärande verksamhet. Och alla uppskattar ju generositet och välvilja, att människor anstränger sig för varandra. I många yrken finns en kultur av att arbeta pro bono, att dela med sig för den goda sakens skull, vilket ofta stärker populariteten och det personliga varumärket i allmänhetens ögon. Ett rejält win-win, helt enkelt.
Så sammantaget vore det ytterst angeläget och tacknämligt att de högsta företrädarna för landets lärarutbildningar nu deltog mer i det offentliga samtalet. Detta för att bidra till att lärarutbildningen tar sig upp ur sin långvariga svacka och vägarna mot en förbättrad skolutveckling öppnas mer än idag.
Erik Cardelús, Fil dr i didaktik/lektor samt gymnasielärare
Referenser
Enkvist, I. (2020). Ny lärarutbildning nu! / Inger Enkvist. (Första upplagan.).
Enkvist, I. (2022). Kunskap i kris: ideologier i svensk skola på 2020-talet. Möklinta: Gidlunds förlag.
Enkvist, I., Henrekson, M., Ingvar, M., & Wållgren, I. (2017). Kunskapssynen och pedagogiken : varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas / författare: Inger Enkvist, Magnus Henrekson, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren ; redaktör: Magnus Henrekson. (Första upplagan.) https://www.ifn.se/media/wvhiyj1n/2017-henrekson-kunskapssynen-och-pedagogiken.pdf
Heller-Sahlgren, G. & Sanandaji, N. (2019). Glädjeparadoxen: historien om skolans uppgång, fall och möjliga upprättelse. (Första upplagan). Stockholm: Dialogos förlag.
Henrekson (2022). Dumbing Down [Elektronisk resurs]. (1). Springer International Publishing.
Henrekson, M. i: Göteborgs-Posten (2018-01-07) ”Pedagogerna tiger ihjäl kritiken”. https://www.gp.se/ledare/gastkronika/henrekson-pedagogerna-tiger-ihjal-kritiken.e4a1a670-7e12-45e1-87ca-bfa4da718589
Henrekson, M. i: Institutet för näringlivsforskning/INF (2019-01-17) ”Lärosätena försöker tiga ihjäl kritiken.” https://www.ifn.se/ifn-i-media/2019/2019-01-17-larosatena-forsoker-tiga-ihjal-kritiken/
Ingvar, M. & Eldh, G. (2014). Hjärnkoll på skolan: [och varför barn behöver dig för att lära]. (1. utg.) Stockholm: Natur och kultur.
Magnúson, G. (2022-03-10) Kliv fram i debatten, forskare! SoS, https://www.skolaochsamhalle.se/flode/skolpolitik/gunnlaugur-magnusson-kliv-fram-i-debatten-forskare/
Skolportens Nyhetsbrev, Vecka 42 2024, https://app2.editnews.com/page/read.ashx?issueid=579146&userid=12018794&readid=C72E9BA43F0D&umailid=2521108788
SVT Nyheter (2024-10-10) Kritik mot alltför teoretisk lärarutbildning – studenten Lasse: ”Saknas rätt perspektiv”.
SVT Nyheter (2024-10-10) Lärarutbildningen sågas av lärarstudenten Aron. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/lararutbildningen-sagas-av-lararstudenten-aron
Wikforss, Å. (2020). Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender. (Andra upplagan). Stockholm: Fri tanke.
One Comment on “Erik Cardelús: Tystnaden från lärarutbildningen behöver brytas”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Vad Erik menar krävs för att ”vara pedagog” eller ”verksam inom skolfältet” är jag visserligen osäker på, men vill ändå flika in att Inger Enkvist, som är en av de fem ’teoretiker’ som Erik räknar upp under många år var språklärare (svenska och engelska) på högstadiet och därefter gymnasielärare i spanska under ytterligare ett antal år (hade klasskamrater som hade henne som lärare).
Eller betyder ”vara pedagog” att vara disputerad i pedagogik? (utbildningsvetenskap? pedagogiskt arbete? didaktik? ämnesdidaktik?)