Agneta Gulz & Magnus Haake: Kognitionsvetenskapen är inte ett smalt fält

Vad ska lärarstudenterna lära sig? Debatten om denna fråga har rasat de senaste veckorna. Inte minst har introduktionen av kognitionsvetenskap och dess plats på lärarutbildningarna diskuterats i kölvattnet av lärarutbildningsutredningen som presenterades av utredaren och regeringen i december. I dagens inlägg beskriver Agneta Gulz och Magnus Haake kognitionsvetenskapliga forskningsfältets bredd och bidrag (red.)

Sedan lärarutbildningsutredningen presenterades i början av december har fältet kognitionsvetenskap inriktat på lärande och undervisning av naturliga skäl kommit att diskuteras en del. Med detta inlägg vill vi lyfta och diskutera några saker som – fullt naturligt – inte är allmänt kända.

Fältet ifråga är ett internationellt väletablerat, mångvetenskapligt fält, som under de senaste decennierna samlat empirisk konsoliderad kunskap relaterad till elevers lärande och lärares undervisning. Det har en stark tyngdpunkt i empirisk evidens snarare än i teorier och modeller och även en omfattande skärningsyta mellan det som kan förklaras i vetenskapliga termer och professionens beprövade erfarenhet.

Idéer om fältets potential att bidra till en starkare lärarprofession kommer inte minst från verksamma lärare. Internationellt finns den lärardrivna gräsrotsrörelsen ResearchEd, sprungen ur lärares önskan om en mer robust, evidensbaserad grund för sin yrkespraktik. Antalet lärare i Sverige som är bekanta med det kognitionsvetenskapliga fältet är av naturliga skäl begränsat, då utrymmet fältet givits på lärarutbildningar varierar mellan obefintligt och litet. Samtidigt får vi – som möter lärare och lärarstudenter i fortbildning respektive enstaka föreläsningar – positiv återkoppling. Många lärare ställer frågan varför de inte fått ta del av detta kunskapsfält under sin lärarutbildning, och lärarstudenter efterfrågar mer.

Från lärarutbildningshåll varnas dock för att det handlar om ett snävt, strikt naturvetenskapligt, fält som bortser från komplexiteten i det sociala, relationella, samhälleliga och kulturella. Men stämmer detta? Vi hävdar att detta fält tvärtom står för en bredare kunskapsbildning än det svenska utbildningsvetenskapliga fältet med sin starka slagsida mot delar av human- och samhällsvetenskap. Jämför till exempel hur grundläggande kognitionsvetenskaplig litteratur tar upp kommunikation, social interaktion och kultur (tex böcker av Willingham, Kirschner, Christodoulou och Schwartz) med frånvaron av avsnitt, som på ett substantiellt sätt tar upp biologi och egenskaper i en hjärna under utveckling, i central litteratur på många lärarutbildningar, som Lundgren, Säljö & Libergs grundbok och Säljös olika böcker.

Faktum är att det kognitionsvetenskapliga kunskapsfältet kring lärande och undervisning i mångt har en syntetiserande ambition. Med frågeställningar och empiri i centrum söker man en stegvis bättre förståelse genom att sammanföra kunskapsbildning från en mängd discipliner, som på olika sätt kan bidra till en bättre förståelse av lärande och undervisning. Ett konkret exempel är barns och ungas utvecklande av läs- och skrivförmågor, där det som benämns Science of Reading samlar en stor bredd av experter från många olika forskningsområden/discipliner – och många med tvärvetenskaplig skolning.

För vi som verkar i det här fältet och benämns kognitionsvetare arbetar inte ”på egen hand”– så fungerar det sällan i starkt empiriskt driven kunskapsbildning. Empiri, i mängd och av mångfacetterat slag – detta kan inte betonas nog – är fältets epicentrum. Och det är ett huvudskäl till fältet behövs som komplement till det utbildningsvetenskapliga fältet vid lärarutbildningarna. Medan kognitionsvetenskap är starkt empiriskt drivet, är stora delar av utbildningsvetenskapen, med det svenska sociokulturella perspektivet i centrum, starkt modell- och teoridrivet. (Samtidigt, ska påpekas, kan stora delar av ämnesdidaktiken likaväl kan sägas ingå i det kognitionsvetenskapliga som i det utbildningsvetenskapliga fältet.) I det kognitionsvetenskapliga fältet kring lärande och undervisning har modeller och teorier helt enkelt inget egenvärde och är aldrig startpunkten för kunskapsbyggande. Deras roll är verktyg för att beskriva, förklara och kommunicera empiri.

För att återvända till en del lärares önskan om en mer robust och evidensbaserad grund för sin yrkespraktik, behöver man göra åtskillnad mellan två relaterade, men också helt skilda, saker: (i) kunskapsunderlag som är av värde för forskare och (ii) kunskapsunderlag värt att föra vidare till andra än forskare – i det här fallet lärare och lärarstudenter. ”Ny forskning” samt enstaka studier och projekt kan vara av stort värde för forskare inom ett område – men det en profession förtjänar och behöver att förhålla sig till är vetenskap i bemärkelsen robust, konsoliderad kunskap (se också Gulz & Haake SOS nov 23).

Det är lärarutbildningarna som har uppdraget att utbilda lärare och förskollärare. Den nyss presenterade utredningen föreslår vissa förändringar avseende hur uppdraget ska genomföras, däribland en breddning av den professionella kunskapsbasen och en starkare koppling mellan utbildningen och det konkreta professionsutövandet.

Om dessa genomförs kommer initiativet inte från lärosätena själva – men detta kunde i ett annat scenario varit fallet. Kritiken mot för mycket teoretiskt-abstrakt stoff med stort avstånd till yrkesverksamheten har framförts under lång tid, liksom kritiken mot ett snävt kunskapsunderlag med stor tyngdvikt i vissa human– och samhällsvetenskapliga områden tillsammans med en stark historisk orientering på bekostnad av samtida kunskap. Ändå har inte mycket hänt. Flera har påtalat hur den framförda kritiken mest har tigits ihjäl (se till exempel inläggen av Magnússon (2022) och Cardelús (2024) i Skola & Samhälle.)

Om vi antar att lärarutbildningen förändras så som föreslås kommer det handla om en gradvis förändring över en längre tid. En förändring där, i alla fall i teorin, alla som sätter utbildning av lärare främst – och låter de egna akademiska intressena stå tillbaka – kan samarbeta för att utveckla en för professionen och samhället mer välfungerande lärarutbildning. Detaljerna i en sådan går i så fall inte att slå fast i förväg. En helt central part här är lärarprofessionen, som de som verkar – eller kommer verka – vid lärarutbildningarna behöver ha en mycket nära dialog med. Detta inkluderar självklart mig och mina kollegor landet över. Det är irrelevant om vi tycker att det kognitionsvetenskapliga fältet kan bidra med en värdefull kunskapsbas för blivande lärare, om lärarprofessionen har en annan uppfattning. Egna forskningsintressen och akademisk expertis är en sak. En relevant och för lärarprofessionen adekvat och användbar kunskapsbas är något annat.

Agneta Gulz & Magnus Haake

 

Referencer

Willingham, D. T. (2021, second edition). Why students don’t like school? A cognitive scientist answers questions about how the mind works and what it means for the classroom.  / Sv: (2018): Varför gillar elever inte skolan?: Forskningsresultat för en positiv upplevelse av klassrummet. Natur & Kultur Akademisk.

Kirschner, P., & Hendrick, C. (2020). How learning happens: Seminal works in educational psychology and what they mean in practice. Routledge.

Christodoulou, D. (2014). Seven myths about education. Routledge.

Schwartz, D. L., Tsang, J. M., & Blair, K. P. (2016). The ABCs of how we learn: 26 scientifically proven approaches, how they work, and when to use them. WW Norton & Company.

Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (2020). Lärande, skola, bildning, Natur och Kultur.

Säljö, R. (2014). Lärande i praktiken – Ett sociokulturellt perspektiv, Studentlitteratur

One Comment on “Agneta Gulz & Magnus Haake: Kognitionsvetenskapen är inte ett smalt fält

  1. Tack för detta svar. För mig som länge följt ReseachEd vill jag hålla med om att kunskapen i detta fält är mycket användbar och en stor tillgång i mitt arbete för skolutveckling i praktiken. Med tanke på hur många människor i Sverige som har haft att göra med Dylan Wiliams idéer tror jag nog att kommer att appellera till professionen.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »