Alexander Skytte: Sagan om de ruttna äpplena

I Alexander Skyttes saga invaderas ett litet land i norr av svalor som planeterar fruktträd med illasmakande äpplen. Frågan är om det är för sent att rädda landets gamla fruktträdgårdar från förfall? (red.).

Det var en gång ett land under det kalla norra himlavalvet. Människorna som levde där ansåg att samhörighet och kunskap var viktigt, och att en bra och likvärdig utbildning var nyckeln för landets framtid. Det lilla landet i norr hade gjort sig känt för detta och hade länge skördat frukterna från utbildningsträdet. Landet blommade.

Men så hände något. De högt uppsatta hökarna i det lilla landet sa till folket att det behövdes mer frihet. Fanns det något som människorna i det lilla landet älskade över allt annat så var det sin frihet och möjligheten att välja. De stora människorna i landet måste kunna välja bort dåliga kunskapsträd till förmån för bättre, tänkte hökarna.

Ett trädval infördes och privata alternativ till de kommunala träden ploppade upp som höstsvamp i den planterade skogen. Allt finansierat av de vuxna människorna. Nu fick de vuxna  välja bland olika kunskapsträd som erbjöd undervisning på engelska, och gåvor som datorer och ipads. Vissa trädgårdar var helt digitala. Alla trädgårdar skulle nu ha en egen entreprenöriell profil och tävla om de unga människorna. I det avlånga landet i norr blev det nu viktigt att sälja framtidsdrömmar till de små människorna. Och vem ville inte att just deras lilla människa skulle få en ljus framtid?

Svalornas vingslag spred sig över det avlånga landet. De började att expandera. Svalorna åt sig stora och starka, de började med en massiv invasion där de ansökte om tillstånd att få plantera på gynnsamma platser. De började köpa upp stora kolonilotter de tidigare hade lånat av de vuxna människorna för att sedan kunna hyra dessa av sig själva. Förfärat såg kolonigrannarna på medan nya äppelträd placerades intill deras gamla kolonilotter. Dessa träd kom att sluka allt vatten i området och med tiden så föll bladen från de äldre träden och fruktskörden uteblev. De äldre träden fick avverkas.

Svalorna tjänade så mycket pengar att de varje morgon kunde bada i tusenlappar. Men det fanns de i det lilla landet som anade att allt inte stod rätt till. En av dessa var järven Markan. Markan var som de flesta andra järvar i det lilla landet i norr, och hade en stor passion för äpplets frukt. När han fick höra talas om de nya planteringarna av äppelträd blev han lyrisk och ville prova de nya, exotiska äpplena som hade börjat planteras i landet. På sin vandring besökte han flera av äppelträden som hade blivit planterade. Han vandrade i trädgårdarna som trängdes bredvid de gamla, slitna kunskapsträden som kommunerna hade upprättat för länge sedan. Allt såg fint och vackert ut. Det var raka gångar i trädgården med ett stort äppelträd centrerat i mitten. Runt äppelträdet fanns en avspärrning, men Järven var djärv. Han tog ett kliv, klättrade upp i det blommande äppelträdet och högg ett av de mogna äpplena längst upp i trädkronan. Till sin stora besvikelse och förvåning upptäckte han att de fina röda äpplena inte alls gav den sötma han hade väntat sig. Äpplena såg så fina ut på utsidan, men på insidan var de fyllda av grus och tomhet. Besviken klättrade han ned från trädet och lämnade trädgården.

Järven Markan inledde nu en massiv korrespondens med de vuxna människorna. Han skrev om de nya äppelträden och hur de skilde sig mot de fruktträd som de vuxna människorna traditionellt hade planterat. Dessa gav äpplen som kanske inte var lika granna, men de smakade fortfarande som man kunde förvänta sig. Det fanns inga fasader eller pläderingar om att det skulle vara på ett sätt som det inte var. Ju mer järven undersökte, desto tydligare blev det att något inte stämde. Och de vuxna människorna började nu själva att undersöka äppelträden. Hur kunde de inte ha smakat på frukten innan de matade sina små människor med den?

Ett informationskrig utbröt mellan de säljande svalkoncernerna och lärare, föräldrar och trädodlare. Svalorna skrev och skrev så svetten lackade för att försvara de fina äppelträden. För att bibehålla det goda rykten om lugn och ro. För att skydda de äppelträd man hade planterat. Med före detta höökar började de hota om att hugga ned sina träd och ställa nästan 300.000 små människor utan frukt. Det visade sig att lärares och de små människornas arbetsmiljö blev underordnat i svalornas och höökarnas ögon. Men de små människorna som vittnade om att äpplena inte var så goda som utlovats blev allt fler. Eftersom de hade stöd i både forskning och opinion från de vuxna människorna i landet såg de ut att vinna kampen om utbildningen. Men expansionen hade gått fort, var det för sent att stoppa alla nya fruktträd?

***

Den här fabeln handlar om Sveriges utbildningshistoria och de goda intentionerna på 90-talet om en mångfaldig utbildning som resulterade i entreprenörers och riskkapitalisters täljande av guld i den svenska välfärden. Det har blivit strategiskt viktigt för IES och andra skolföretag som Academedia att de äger skolbyggnader och idrottshallar, då det ger en inkomstkälla även om lagstiftningen skulle göra det svårare att tjäna pengar på skolverksamheten. IES har de senaste månaderna fått mycket kritik, om allt ifrån en förlegad syn på klädsel i skolan till bestraffningar och bluffbetyg. I Järfälla menar politiker att det är bra att sälja en skolfastighet till IES då de kommer renovera vilket påstås gynna kommunen. Det är bara ett exempel från landets kommuner. Andra exempel är det grönblåa styret i Stockholms stad som vill sälja sina skollokaler, och Fisksätraskolan i Nacka som nu, när den är privatägd, ska få 10 miljoner extra i bidrag från skattsedeln. Frågan är varför dessa pengar inte kom när skolan var kommunalt ägd och problembilden var densamma?

Skattemedel läcker idag från den svenska skolan och de som drabbas hårdast är de små skolorna på landsbygden som hotas av nedläggning och de elever som behöver mer stöd i skolan. Det är hög tid att nu under valåret göra upp med svalornas skolor!

Alexander Skytte är lärare i Järfälla kommun. Han föreläser och skriver om ADHD och autism i skolan, och twittrar under namnet @aleskytte. 

Bild: Marek Studzinski

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »