Anette Jahnke: Är det på DN Debatt beslut ska tas om vad elever ska lära sig?

Den debatt som förs om Skolverkets förslag till kursplanerevidering riskerar att förskjuta inflytandet över revideringsarbetet till högljudda debattörer med åtkomst till exklusiva åsiktsforum, såsom DN:s debattsidor.  Rimligen borde processen hellre involvera forskare och lärare i samverkan (red.)

Den svenska skolans kursplaner är i full färd med att revideras. Förslagen på nya kursplaner är ute på remiss. Skolverket har på DN-debatt inbjudit lärare, men också en bredare allmänhet att tycka till om förslagen. Genast har den högljudda debatten tagit fart. Skarp kritik har riktats på debattsidorna mot att ta bort antiken från grundskolan. Efter ett par dagar kom beskedet i DN: Skolverket backar. Antiken blir kvar.

I sak kanske detta är ett bra beslut. Men frågan är om beslut om vad våra elever ska lära sig ska tas via debatt i DN? Dagstidningars debattsidor är exklusivt forum dit får har tillträde. På vilka grunder tar Skolverket beslut? Är det en form av högljudd debattomröstning? Hur väger man ihop olika underlag? Från forskning, beprövad erfarenhet, utvärderingar, granskningar, mätningar, samråd, remissvar och webbenkätsvar från lärare, och allmänheten? Blir det för många kockar?

Som jag tidigare lyft i artikel på Skola och Samhälle är det betydligt lättare att kritisera än att konstruera en kursplan. Processen att konstruera en kursplan diskuteras allt för lite.

Problematiken lyftes även upp av 2015 års skolkommission som föreslog att utvecklingen ”av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer” (SOU 2017:35, s. 309). Detta skulle ge ”förbättrade förutsättningar för att hålla styrdokumenten relevanta och användbara och att de är baserade på aktuell vetenskap och beprövad erfarenhet”. En kontinuerlig utveckling i ”samspel med lärarprofessionen och forskningen” ses som ”en mer ändamålsenligt utformad styrmodell än dagens”, konstaterar Skolkommissionen (ibid., s. 103).

Även om flera framsteg gjorts (t.ex. att Skolverket numera har en permanent enhet som kontinuerligt arbetar med styrdokumentsutveckling) så återstår en del.

Till exempel, i vilken mån bidrar den pågående processen till att kursplanerna vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet? Själva processen i sig borde i högre utsträckning präglas av ett vetenskapligt förhållningsätt.  Till exempel kan insamlingen av lärarreaktioner via webbenkäter under en kort remisstid problematiseras. Att använda sig av enkäter är inget nytt. Vid framtagningen av Lgr11 fick vi inhyrda ämnesexpert ta del av resultatet av flera enkäter under processens gång. Budskapet var detsamma, utkasten ansågs bra, och bättre än tidigare kursplaner. Vi vet nu hur det gick. Enkätsvar i den utformning som ges ger inget vidare säker grund att stå på. Att reagera på en text är något helt annat än att undervisa i enlighet med en text. Det ger också möjlighet för myndigheter att i efterhand delvis lägga ansvaret på de som svarat på enkäten, till stora delar lärarna – ”vi gjorde ju bara som ni ville”.

Men Skolverket – och vi alla – vill att lärare ska ha inflytande över sitt eget arbetsredskap. Inflytande på allvar vore om lärare och forskare i större utsträckning kunde tillsammans utforska realiseringen av kursplanerna och bilda ny vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet som kan ligga till grund för revideringar. På så sätt skulle vi bygga styrdokument mer på kunskap än på åsikter och reaktioner. Då går vi från ett reaktivt arbetssätt till ett proaktivt. Kanske hade vi då haft kunskap, inte enbart högljudda debattåsikter, att förhålla oss till om hur de 11 timmarna om antiken i årskurs 7 de facto genomförs och vilka kunskaper eleverna utvecklar – eller inte.

Anette Jahnke, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet och projektledare vid forskningsinstitutet Ifous.

Bild av Eveline de Bruin från Pixabay